Den första stora, humana sfären efter döden
466. Nu har ju alla väsen något kärleksfullt inom sig, något gott, även om det kanske bara är lite grann. Även djuren har ett slags kärlek till sin avkomma och en liknande kärlek till maken. Människan, som har nått längre i utvecklingen, har redan, helt bortsett från det äktenskapliga, börjat utveckla lite humanitet, lite kärlek. Det finns vissa områden, där de inte kan nännas att göra något ont. Det kommer att finnas något de inte kan nännas, och när allt det mörka så är avlägsnat, kan de komma in på det verkliga planet, det första planet efter den första sfären.
      Den första sfären, där de vadar i sina tankearter osv., är ju det vi kallar skärselden. Men det finns ingen evig förtappelse, det är deras egna tokiga föreställningar som de har kommit ut i. I skärselden blir det så snart som möjligt en ände på det, och då kommer de över på det ljusa planet. Vad gör människorna sedan på detta ljusa plan? Jo, den första stora sfären är en human sfär, och det är egentligen det verkliga människorikets medvetandesfär, där de färdiga människorna befinner sig. Dit kommer de ännu inte färdiga människorna, och där kommer de att verka med den lilla humana förmåga de har. Det innebär att det ju är den sfär som är närmast jorden.
      En tid i början kan de mycket väl ha sitt arbete och tro att de är köpmän eller att de är det ena och det andra. När de på normalt vis går över i döden utan mörka tankar och vredestillstånd, kan de ändå leva i detta vanetillstånd. Om man dör som en gammal människa och för länge sedan har lämnat sin livsställning och njuter sitt otium, har man vant sig vid en sådan tillvaro och kan faktiskt genast bli mottaglig för den andliga världen. Men annars har man detta vanemedvetande, att man alltjämt ska till arbetet, att man alltjämt ska göra det ena och det andra, men efter hand upptäcker man: "Nej, det ska du inte längre, för du är inte i den världen, nu är det felaktiga tankar. Du ska få se, dem kan du tänka dig fri ifrån."
      Liksom små barn här lär sig gå, lär sig tala, så lär sig människorna där att tänka och se vad man kan frambringa med sin tanke i materien. Det primära i denna andliga värld blir att dessa människor blir skyddsänglar för väsen här på jorden, för väsen som dör och för väsen i skärselden.