Spiralkretsloppet
472. Jordelivskretsloppet var alltså ett litet kort kretslopp genom rikena. I kraft av utvecklingen passerar man samma stora kretslopp, men då tar det ju miljoner och åter miljoner år, och då växer man fram till att bli hemmahörande i varje zon. Först var man hemmahörande i växtriket, och så blev man hemmahörande i djurriket. I djurriket är det ju detta att kroppen dör, och där går man sedan igenom de andliga världarna, innan man kommer tillbaka och skapar en ny kropp. Det är den snabba resan, men för varje nytt liv man upplever, kommer man ett stycke framåt i utvecklingen och närmar sig ett högre plan.
      Människorna börjar nå fram till att bli hemmahörande i det riktiga människoriket, där de i början fortfarande kommer att inkarnera. Men efter hand närmar de sig visdomsriket, och vid utgången av det riktiga människoriket upphör deras tillvaro på det materiella planet, för då har de inte mer att hämta här, då finns det inte mer de kan lära. De är fullkomliga i logiskt tänkande, och då upphör det.
      När reinkarnationen har upphört, lever de i de högsta världarna, de blir hemmahörande i visdomsriket, och de växer vidare fram till att bli hemmahörande i den gudomliga världen eller intuitionsriket. Vidare blir de hemmahörande i salighetsriket, och därifrån inkarnerar de sedan i en stor ny spiral, som ligger i ett högre kretslopp. Det blir inte detsamma, det är inte en cirkelbana, det är högre och högre kretslopp. Så upplevs det.