Symbol nr 91
Genom döden 1
475. Symbolen ska visa vad som sker när människorna dör. Om man känner till den enskilda människans struktur, kan man redan på förhand någorlunda förstå eller veta vad hon kommer att uppleva när hon går över på det andliga planet.
      Nederst på symbolen ser vi en rad små lodräta fält, där varje fält symboliserar ett medvetande. I det första fältet finns det mycket svart, vilket ska symbolisera ett mycket primitivt väsen. I nästa fält finns det lite mer vitt. Det är uttryck för att kristusbarnet eller kristusmentaliteten växer. Det är här som djuret blir till människa.
      Den ofullkomliga människan består av två olika naturer, den djuriska och den mänskliga. Den djuriska naturen är detta att var och en är sig själv närmast, att den starkares rätt gäller, att det är viktigt att hävda sig själv. Den mänskliga naturen innebär att man önskar vara en sol, att man önskar vara till glädje och välsignelse för andra, att man hellre vill ge än ta. Likaså är den intellektualitet som väsendet utvecklar en del av den mänskliga naturen. Det är dessa olika stadier vi ser nedtill på symbolen. Från vänster mot höger ser vi att väsendena blir högre och högre utvecklade och att kristusmentaliteten blir större och större.
      Fysisk skapelse finns inte på det andliga planet. Den andliga världen är baserad på vårt medvetande, på vår tanke, och man kommer därför att uppleva det andliga planet i förhållande till det medvetande man har. Mängden av det ljusa och det mörka i medvetandet blir bestämmande för vad vi kommer att uppleva i den andliga sfären, som är symboliserad med det svarta och vita området precis ovanför den orange figuren. Vi ska igenom detta område för att komma uppåt till de andra andliga planen. Dessa andliga plan känner religionerna inte närmare till, de kallar dem paradiset. Men när man känner till kretsloppen och medvetandeenergiernas placering, kan man lära sig förstå vad som sker och vad man med sina förmågor kan uppleva efter döden.
      De religiösa väsendena bärs av instinkt och tro, de känner inte till analyser. De vet bara att om man inte är god och inte är på det ena och det andra sättet, kan man riskera att bli förtappad och komma till ett evigt helvete. Detta helvete har symboliserats genom figuren med dödskallen och flammorna. Det är döden. Det är många som tror att det inte finns något annat än döden. Andra tror att man kommer att brinna i helvetet och få ett evigt straff osv., men det finns varken straff eller evig eld, det har inte alls med verkligheten att göra. Det är människornas egna föreställningar, och de måste ju göra sig gällande. Dessa föreställningar är fundamentala hos många människor. Om man säger till dessa människor att det inte alls är riktigt och att det inte finns något evigt helvete, tror de att man är gudlös. De kommer att säga att det står skrivet där och där och att det sägs i kyrkan osv. Man kan inte få de troende bort från denna tanke. Hur ska de komma bort från denna tanke? De kommer således in och ser detta helvete. Det är deras egen föreställning. Jag vet ett fall med en man som skulle dö. Han låg på sin dödsbädd och ropade och skrek att han brann i helvetet. Han hade inte varit så god som han skulle vara, och då måste han ju tro att han var kvalificerad för helvetet. Det krävdes två man att hålla honom, för han kände att han brann i helvetet. Men så ropar han på Kristus, och så säger han: "Nu kommer Kristus." Det som inträffade var alltså vad som alltid sker när man ropar på hjälp, nämligen att man får hjälp. Det var ju en skyddsängel som kom och hjälpte honom, och så blev han befriad från sin skärseld.
      Det kan således vara farligt och mycket obehagligt att ha sådana tankearter. Men längre fram, när man har mycket ljus i medvetandet, kommer man att uppleva ett motsvarande ljus efter döden. I religionerna har ju människorna lovats ett paradis, som på symbolen visas med det vita fältet med den gyllene staden. De olika formerna av paradis och helvete är naturligtvis som de föreställningar människorna har bildat sig på det materiella planet. Vikingarna hade sina gudar och sitt Valhall, som var uttryck för deras uppfattning om himlen. Indianerna har sina eviga jaktmarker, och andra naturmänniskor har naturligtvis också sina föreställningar om ett paradis. Det är alltså det första de kan skapa. Det har inte mycket med logik att göra, men det är med detta de kan bli hjälpta i början. Dessa föreställningar får in väsendena på det materiella planet. Det är deras första begynnande något grova, robusta tankeskapande som gör sig gällande på det materiella planet. Om väsendena inte hade kommit ned i den fysiska världen, skulle det varken ha funnits himmel eller helvete, men nu när de har kommit hit ned, har de börjat uppleva kontrastförhållanden.
      Till och med högt utvecklade människor eller människor med en framskriden tro, tror ännu på ett paradis, ett nytt Jerusalem med gator av guld osv., och det får de verkligen också uppleva. På detta stadium är människorna bundna av instinkt. Det har inte med logik att göra. Men tills vidare säger dem deras instinkt att det måste vara så, och det har också förklarats på det viset för dem av auktoriteter. De tror på det, och detta att tro är inte en viljeakt, det är en medfödd automatisk förmåga som finns hos dem, och som finns hos alla primitiva folkslag i början. De tror alla på att det finns en försyn, att allt är levande osv., det kan man inte ta ifrån dem, det är ett instinktmässigt tillstånd. Men efter hand som de intellektuella förmågorna utvecklas, börjar människorna vilja rannsaka och förstå, och de upptäcker att dessa föreställningar är ologiska, att de inte kan stämma, och då börjar de få en helt annan föreställning om de andliga världarna. Som vi ser på det vita fältet längst till höger, kan människan bli så utvecklad att det inte finns någon tro som spärrar vägen. De övriga fälten till vänster om detta symboliserar människor med trosföreställningar dels om skärselden, dels om ljuset. De kan skapa sig de mest förfärliga föreställningar om skärselden, och alltefter förmåga kan de ha sina ideal och föreställningar om ljuset. Alltsammans är föreställningar som inte är baserade på någon särskild logik, och dessa föreställningar är det fundamentala i dessa väsens upplevelse efter döden.
      Men det finns andra väsen som har blivit mycket humana och har fått kosmiskt medvetande, kristusväsen. Ett kristusväsen är inte bundet av föreställningar. Inne på det andliga planet kan det gott se andra väsens föreställningar om helvete och himmel, men det är självt frigjort i kraft av sin intellektualitet och sin kunskap om den verkliga sanningen. Kristusväsendet kan därför röra sig fritt upp genom de andliga planen.
      De färgade fälten (gult, grönt, blått, indigo och rött) symboliserar kretsloppets andliga riken, som väsendena rör sig igenom, innan de åter ska födas på det materiella planet (orange färg). (Se st. 25, 262, 456.)