De troende och Jesu korsfästelse
477. Så ser vi den ändring som kommer med Kristus. Här är några präster, överstepräster eller vad det nu är, som jag har gett orange färg för att illustrera den dräpande principen. Ursprungligen är bilden inte färglagd så, men i det här fallet ville jag gärna visa det som en symbol och visa den dräpande ande som man hyllar vid Kristi korsfästelse. Ni ser att Gudomen här uppe också befinner sig i detta orangefärgade tillstånd. Man menar att det är ett välbehag för Gud att ett sådant väsen blir mördat, för det var ju en fanatiker som vilseförde folket och fick det att vända sig bort från prästerna, från översteprästerna osv.
      Men ni ser alltså att jag också har gett det gul färg. Denna gula färg betyder humanitet. Det var ju just den högsta humanitet som visades på korset, genom att Kristus utan att vara bitter, utan att vara förargad, utan att vara hatisk, mitt i sina förfärligaste smärtor och lidanden kunde säga, att han fruktade för att de skulle komma att lida, eftersom de hade gjort honom illa. Han säger också: "De vet inte vad de gör." Här skiner ju ljuset igenom väldigt starkt i förhållande till denna ovetande skara som ingenting vet, men som i sin fanatism är ond, för det är faktiskt det den är.
      Men där kommer då ljuset fram och börjar formas, och där uppstår den rena kristendomen, som också visar att denna korsfästelse ägde rum för att vara just en kolossal kontrast till dessa väsen. De kunde inte ens tåla att se att han uttalade de gudomliga orden. Men han kan tåla att de slår spikar genom hans händer och fötter och låter honom plågas till döds – han kan ändå vara densamma och ändå välsigna dem. Det var detta som var världens frälsning. Det var det som började skapa en ljus värld, började ändra Valhalls gudar, började ändra dessa inbillade paradis och denna inbillade förtappelse osv. Det kom med denna korsfästelse.