Mose med lagtavlorna
483. Så kommer vi fram till denna bild, där vi verkligen kan se hur materien lystrar till tanken. Här ser vi Mose med de tio buden. Det är naturligtvis framställt av en konstnär som har sett det i sin fantasi. Han har ju inte kunnat framställa det på det materiella planet annat än genom materiell materia, och det är en liten, platt bild. Men vi ser alltså, att i hans konst framträder det med klippor, flammor, blixtar osv., såsom han menade att det ägde rum på Sinai berg.
      Vad jag vill säga med detta är att originalet, som han såg i sin tanke och som han visade på bilden, framträdde i naturligt tillstånd. På detta andliga plan ska man inte måla på papper eller på duk. Där kommer ingen konst till på det sättet. Det står i materien i naturlig storlek, blixtarna blixtrar, och det åskar osv. Allt detta förekommer fullständigt som en kopia av naturen, allteftersom konstnären har förmåga att tänka sig det. Såsom naturen skapar det, så kommer det att stå. Om vi hade varit på det andliga planet medan konstnären gjorde denna bild på det materiella planet, skulle vi ha sett den i naturlig storlek. Vi skulle ha sett flammorna slå ut och bli lysande.
      När denna konstnär dör från det materiella planet och kommer in på det andliga planet, blir han mycket överraskad över sin förmåga att skapa och över att se hur han kan skapa väldiga naturscenerier där på det andliga planet. Där finns ingenting som är i vägen såsom här på jorden, där allting är upptaget av den fasta materien. För att skapa här, måste man övervinna den fasta materien. Det behöver man inte på det andliga planet. Där ska man få njuta frukterna av den begåvning som man mödosamt har tillkämpat sig här nere på det materiella planet. Tänk er nu en konstens värld, detta att leva där var och en – alltefter sin tankeförmåga, sin skaparförmågas fullkomlighet – kan göra de skönaste ting, inte på en bit duk eller en liten bild, utan det står där i själva naturen. Inte bara det konstnärliga, utan också det man vill meddela sin nästa, sin omgivning, står där i andlig materia.
      I natt när vi sover, ska vi passera detta plan. Om vi har en sund sömn och har den i ett sträck och blir utsövda, passerar också vi detta plan i natt. Om vi där på detta plan skulle berätta för några väsen om det här föredraget i kväll, ja, då behövde vi inte berätta om det, för så snart det finns i våra tankar står salen där, och de skulle se mig, och de skulle höra mig. Alltsammans skulle vara i naturligt tillstånd precis som ni ser det här, alltefter den förmåga ni har att återge det i era tankar.
      I den andliga världen är språket direkt, här är språket indirekt. När jag här ska förmedla mina tankar, ska jag frambringa det i ljud. Man förstår ljudet, som i sin tur går över till att bli till tankar i mottagarnas medvetande. Detta mellanstadium behöver man inte i den andliga sfären, för allt som jag ville tala om, skulle stå där i naturen, det skulle skifta form och färg, precis på samma sätt som när jag nu berättar om det. Men så är det ju inte här i den fysiska världen. Här måste vi använda denna indirekta metod. Jag nämner det enbart för att man ska få ett begrepp om den andliga världens struktur i förhållande till den materiella världens struktur.