Jakobs dröm 2
486. Här i fortsättningen ser vi denna mäktiga stege eller väg ut genom himlarymden upp till Gud, och änglarna vandrar uppför och nedför den med dessa sköna omgivningar. Det är något man kan se som en levande realitet. Änglarna vandrar uppför och nedför, allteftersom konstnären ger dem liv, allteftersom konstnären tänker sig hur det ska se ut, allteftersom han tänker sig att den ska gå uppför, eller den ska gå nedför. Det har fullständigt fått liv genom konstnärens energi, genom konstnärens jag, genom konstnärens begåvning. En människa som inte är så bra på att tänka, kan ju inte göra något sådant, så man förstår den skillnad som måste finnas. Denna skillnad bli alltså synlig i sin yttre manifestation.
      På bilden ser vi konstnärens föreställning om Jakobs dröm. Människan kan mycket väl göra en sådan bild av Gud, men människan ska verkligen bli ett med Gud, så att hon tydligt kan framställa dessa realiteter i naturlig storlek. Nu är det självklart inte levande änglar. Det är fantomer, men de är levandegjorda, de kan vandra, kan tänka, kan gå, så länge konstnären fyller det med sitt eget jags liv, med sitt eget medvetandes liv.
      Detta ger alltså ett begrepp om den andliga världen. Med det tänkande och den skaparförmåga som man har här i den fysiska världen, kan man bygga det i den andliga världen. Ju mer logiskt det är, desto fullkomligare blir det.
      Nu är det ju inte bara fråga om materiella figurer och bilder, det är också detta med sättet att vara. Det finns ju de skönaste ting och en mångfald av manifestationer som man kan visa när det gäller kärleken. Tänk er nu att leva i en värld, där de skönaste ting blir utskiftade. Ni upplever nya ting, er egen organism kan ni ge er själva alltefter behag. Ni kan se ut såsom ni själva vill. Det är ju något helt annat än på nästa bild.