Skvaller och baktaleri
49. Allt detta håller människorna nu på att upptäcka, och det sker inte genom att andra säger: "Du skall inte skvallra. Du skall inte baktala." Det sker genom att de ser det i naturen och i sin omgivning, liksom de på många materiella fält upptäckte hur man skulle laga mat, skulle vara hygienisk, skulle tvätta sig och hålla sig ren och fri från ohyra osv. På så vis kommer man också att upptäcka hur dåraktigt det är att ha dessa inställningar. Man ska bli fri från dessa band.
      När man har den inställningen att det är en glädje och av stort intresse att springa och berätta en sensation om en annan människa, så är man bunden, och då tvingar detta band en till att göra det. Men man ska lära sig förstå att det är dumt. Jag måste göra mig fri från dessa band, jag måste vänja mig vid att förstå att hon är sådan, och han är sådan, men de kan inte rå för det. Därför ska man inte gå och göra ont värre genom att väcka antipati mot detta väsen genom att berätta: tänk vad jag såg att hon gjorde, tänk, jag såg honom vara tillsammans med henne där borta osv. Det ska man växa sig fri ifrån, för det är ett band.
      För stunden kan människorna kanske ha glädje av att väcka sensation, men de är bundna, de är inte frigjorda. Så länge man har sådana tendenser, kan man inte bli suverän i sitt medvetande.
      När man ska analysera och finna sanningen, måste man själv vara sann. Om man inte är det, förklarar man sanningen på ett sådant sätt att den blir till en sensation, oavsett om det är sant eller inte. Men sanningen måste berättas sant. Den måste berättas som sanning. Så måste det vara.