Med kärleken till nästan börjar ett nytt ljus genomtränga världen
493. Ännu finns det nationella kvar, detta att länderna har sin egen regering, och att de har sin egen självbestämmanderätt osv. Religionen har för länge sedan lärt oss att vi inte kan leva på det sättet för oss själva. Vi ska lära oss att älska vår nästa. "Den som har två klädnader ska dela med sig till den som ingen har", sade Kristus, som just var Guds avbild, var i Guds medvetande, i det medvetande som ska komma att gälla. Det heter också: "Var och en är sin nästa närmast", och när man ska älska sin nästa som sig själv, kan det ju inte ges ett högre mål. Detta är alltså lagen, och det finns ingen möjlighet att komma förbi den. Även om det naturligtvis för vissa människor inte är med stor glädje, så går det likväl i den riktningen.
      En mängd tvångsåtgärder betingas ju av att vi ska hjälpa vår nästa. Vad är skatteprincipen för något? Är det inte pengar som ska betalas för att de ska bli till hjälp för vår nästa? För dessa pengar skapas det behagliga och goda förhållanden i landet, det byggs till exempel vägar, skolor, läroanstalter, äldreboenden, och det ges sjukersättning osv. Dessa pengar är alltså inte enbart för en själv, utan också för ens nästa. När man börjar iaktta det från den ena sidan till den andra, är det inte svårt att se att allt det gamla är i upplösning. Allt det som gällde tidigare, som var orubbligt fastställt, som måste vara det högsta idealet, är under upplösning, och nya principer kommer till synes här och där. Ett väldigt ljus börjar genomtränga världen.