Storkursen
Penningsystemet är inte i kontakt med naturen och måste därför gå under
501. Situationen kommer att förändras, och man når fram till att se, att de ting som existerar i världen inte kan vara det enda värdet. Det är inte människorna som har medverkat till att solen har framträtt. Den finns där, den existerar. Jorden existerar. Växter växer upp, och det finns föda. Jorden är full av metaller och ämnen som man kan utnyttja och använda. Men det är ju inte alls någon människa som har åstadkommit att det ligger i jorden. Det har inte kostat en enda droppe svett. Det är något som finns där. Det är något som existerar. Men vem kan då säga att det är mitt?
      Kan jag säga att jag äger solen? Den måste ni betala för! – Om ni vill ha fönster, så måste ni betala skatt! Så var det en gång i tiden i Frankrike, då man tvingades betala skatt för fönster, vilket resulterade i att folk inte hade råd att ha fönster. Vilken dårskap! Men det var ju på grund av utnyttjande i plundringssystemet. Det kunde kamoufleras genom penningsystemet, och på så vis är det hundratals ting som kamoufleras genom penningsystemet. Därför kan det inte fortsätta, men det var nödvändigt att det kom, och det måste finnas där för att ge människorna en mängd erfarenheter. Penningsystemet har varit ett medel för Försynen, genom vilket den kunde vara med och modellera människorna från ett lägre tillstånd till ett högre. Människorna måste kämpa för livet, de måste kämpa för tillvaron. De måste spekulera, och det utvecklade tankeförmågan och intelligensen. De lidanden människorna fick, utvecklade humaniteten. Alltsammans har bidragit till att föra människorna framåt.
      I dag är den längst framskridna delen av mänskligheten humant inställd och önskar inte leva på andras bekostnad. Alla är inställda på att det gärna kunde komma en fredlig och behaglig värld, och den är i antågande. Det nyttar ingenting till att jag står och talar om att den kommer, men det nyttar något till att jag talar om analyserna. Jag pekar på dessa ting med pengarna och andra ting som man känner till, och på så vis kan man fortsätta att peka på tingen och se vad de säger. Det är ju ett strålande tal. Det är själva Gudomens tal som vi står inför. Det säger oss att pengar måste upphöra, eftersom pengar är ett värre sabotage mot livet än krig, än atom- och vätebomber.
      Hur ska människorna då kunna leva när penningsystemet upphör? Det är omöjligt, säger man. Och det kan heller inte upphöra på ett ögonblick. Även om jag vore diktator och fick makt, skulle jag inte förbjuda pengar. Jag skulle veta, att i så fall skulle man inte kunna bygga tillräckligt med psykiatriska kliniker för att rymma alla de människor som skulle förlora förståndet. Utvecklingen kan inte ske i språng, den måste ske precis som den sker. Det är inte något människorna kan genomföra. Vi kan inte genomföra en sådan politik, ens om vi känner framtidens lagar och principer. Det skulle inte nytta något till, om vi i dag med makt kunde stifta framtidens lagar. Det låter sig inte alls göras. Nej, det har Gud tagit i sin egen hand: "Det ska jag nog ordna!" Det är inte en fråga om vilja. Det är nämligen en utvecklingsfråga när människorna når fram till att leva i detta tillstånd. Men det betyder något att vi kan se vad som är Guds plan. Det betyder något att vi kan se att det befinner sig i denna förvandling. Det som under denna förvandling inte är i kontakt med naturen måste gå under, och det måste pengarna också. Penningsystemet är inte i kontakt med naturen.