De rättvisa och fullkomliga förhållandena i världsstaten
506. Längre fram i fullkomlighet och rättvisa kan man inte komma. Men här är vi också vid livets mening. Här lever alla i kraft av sitt eget arbete, ingen lever på andras bekostnad. Av materialen kan människorna med sina förmågor åstadkomma konstnärliga skapelser, de kan göra musik, sjunga osv. Det är klart att de gärna får arbeta mycket mer än de två timmarna, men de två timmarna i veckan ska vara garanterade, annars kommer andra att få betala för det. Detta kommer att genomföras i världsstaten och medföra att ingenting har penningvärde.
      I världsstaten kan man inte köpa något som helst, man kan inte sälja något som helst. Det finns ingen möjlighet att göra inbrott och stjäla eller röva och plundra, för vad ska de med det till? Det finns tillräckligt av allt, de har ingen användning för det. Har de bara detta arbetskvitto och har gjort ett par timmar arbete eller hur mycket det nu blir, så har de tillgång till tingen. Därigenom faller allt sådant bort som i dag skapar ont blod mellan människorna. Det är inte så mycket jag kan hinna framföra i ett föredrag, utan det är de stora principerna, det är de stora tingen som visar att det går i den riktningen.
      Världsstaten framträder således ur den ekonomi som i dag är en väldig orsak till krig. Varför finns det krig? Det gör det därför att några stater har stora värden som de i hög grad kan utnyttja och få mycket pengar för av andra stater. Är det inte en kamp om olja? Är det inte en kamp om uran och många andra ting? Man kämpar om det, eftersom det är en affär. Men staterna ska inte vara affärer, människorna ska inte vara affärsfolk. Självklart måste det nu vara som det är, och det kommer det att vara länge än.
      Alla politiska och religiösa riktningar är som energiströmmar, som bäckar, älvar och floder som till sist kommer att rinna ut i havet; havet är det färdiga stadiet. Havet är den frid, den ro, den jämvikt, den rättvisa som kommer när orsakerna till olyckorna är avlägsnade.