En tankeresa genom världsalltet
528. Genom dessa föredrag har vi också blivit inställda på att vi ska lära oss själva att använda vår tankeförmåga i mycket högre grad än man tidigare har gjort. Vi ska kunna använda vår tankeförmåga till att vandra genom världsalltets mest förtätade områden, och där är tanken ju det enda medel vi har.
      Med flygmaskiner och rymdskepp kommer vi aldrig någonsin att kunna fara genom världsrymden. Det låter sig inte göras, därtill är världsrymden alltför skyddad, så att människorna inte kan göra dessa resor, dessa villfarelser. Det finns tillräckligt med villfarelser, men dessa villfarelser är ägnade att nå ett bestämt maximum. Det är ju som med träden som inte växer upp i himlen. Så är alltså det hela särskilt beräknat. Vi kommer aldrig någonsin att i en fysisk kropp uppleva månen på själva månen, eller ett annat klot.* I stället har vi ett mycket lättare sätt. Varför inte sitta i sin länstol och resa världsalltet runt? Det är mycket lättare. Det är mycket, mycket lättare, och det är den enda resa som blir fundamental.
      När vi ska resa här på det fysiska planet, är det egentligen också bara tankeresor. Men för att vi ska kunna befordra sådana tankeresor, måste vi befordra kroppen. Kroppen är ett stycke fysisk materia. Den är en del av den fysiska jorden som vi måste släpa runt på. Men vad är det som sker vid en tankeresa? Vi har faktiskt inte rört oss ur fläcken, för det är bara kroppen som befinner sig inom det tids- och rumsdimensionella. Och i det verkliga livet är man inte avhängig av tid och rum, för det är något vi skapar. När vi kan nå fram till att tänka i de eviga realiteterna, är vi i en värld där vi ser den sanna verkligheten.
      Så länge man menar att världen bara är fysisk, är det för att man ser den på grundval av att allt måste vara tids- och rumsdimensionellt. Det är ju hela tiden rörliga punkter. Det är inte något fast. Det hela är något som upphör. Så är det i dag, så ser det ut i dag, och sådan är den mest strålande vetenskapliga analys av det i dag. Men den stämmer inte senare, för då har det blivit till något annat – ingenting står stilla.
 
____________
* "Rymdresor och den fysiska jordmänniskan", Martinus, Kosmos nr 2/1997.