Människans två sinnen
531. Som vi alla vet, har människan två naturer i sig, det onda och det goda.* Religionerna säger att man ska komma bort från det onda, att man ska utveckla det goda. Det onda leder människorna till lidande och smärta, till helvete, medan det goda leder människorna upp till en lycklig tillvaro. Detta är en kosmisk sanning. Att människorna sedan börjar göra sig föreställningar om att detta onda ska vara ett evigt helvete, och himlen ska vara sådan och sådan, ja, det är något helt annat, något för sig. Och dessa föreställningar måste förgå, för de har inte åstadkommits utifrån högre sinnesförmågor. Det är enbart tillfälliga förklaringar. Men sanningen i det är, att det inte är likgiltigt hur man lever.
      Sanningen är också den, att människan avviker från djuret genom att hon inom sig har båda principerna, medan djuret bara har den ena principen. För djuret finns det inte något som heter ont. Allt det onda, det mörka, är en livsbetingelse för djuret. Men varför är det så? Somliga säger ju: "Varför kunde inte Gud göra det färdigt?" Ja, dessa frågor beror på att de inte förstår Guds plan. Gud är just i färd med att bygga upp medvetandet, men de måste själva lära sig det hela från grunden. Om det inte vore en livsbetingelse för djuret att dräpa, om det kunde leva utan att dräpa, ja, då skulle det vara lika långt framme som den fullkomliga människan. Men det är inte djuret, för det har det inte förmåga till, det känner inte materiens lagar, och det har inte denna höga intellektualitet. Det har bara sin instinkt, sin fysiska kropp och den lilla uppgiften att det ska befordra sin egen tillvaro, sin fortplantning och sin föda.
      Teckningen visar att människan är delad i två delar, det onda och det goda. Vi ser att det finns några människor där det goda är framträdande, där det inte finns särskilt mycket ont (figurtexten till höger). I andra finns det mycket ont, som vi kallar det, och mycket lite gott (figurtexten till vänster). Det är inte det att de är onda, för det är något som inte är avhängigt av viljan. Det finns många som kanske är onda men gärna skulle vilja vara goda, och de har alltså kommit in i tillståndet "Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag". Det är ett tillstånd som nästan alla människor får lära känna. Att människorna inte är lika goda allesammans, betyder inte att de som inte är så goda är djävlar, syndare eller förbrytare. Det är detta vi måste komma bort ifrån. Världsalltet säger att de inte är förbrytare, de är yngre, icke färdiga själar. De är mindre färdiga än de som har kommit längre i utvecklingen, och därför måste det vara en skillnad i deras framträdande. De mindre färdiga kan inte uppträda lika fullkomligt som de som är mer fullkomliga. (Se st. 29, 174, 236, 300, 319.)
 
____________
* Människans två sinnen. Teckning av Hans Henning Withus (1920–1947).