Ett stjärnsystem
536. Vi ser flera figurer i världsrymden. Vi ser en märklig figur i ett mellankosmos som inte är vårt, utan ett makrokosmiskt mellankosmos där denna figur blir till en fast organism, eftersom tiden där också är annorlunda. Vi kan inte se att figurerna rör sig, eftersom de rör sig under ett helt annat tidsupplevelsetillstånd än vi gör. Det som är sekunder för dem, är kanske hundra eller tusen år för oss, så därför kan vi inte se att de rör dessa lemmar. Våra jordeliv är inte långa nog för att vi ska kunna se dessa rörelser. Om vi vore inne i samma mellankosmos, kunde vi se det, men det är vi inte.
      Tills vidare måste vi konstatera fakta, att det finns makrokosmiska system som bildar sådana figurer, och dessa system består av kraftcentrum med mycket små klot och planeter utanför, precis som man nu har börjat lära sig vad som försiggår i atomen och atomvärlden. Mikrovärlden och makrovärlden är besläktade med varandra, eftersom det också finns atomer uppe i det stora. Varför skulle atomvärlden vara något som bara fanns där nere? Allting går ju i en mycket stor bana från mikrokosmos till makrokosmos. I det tids- och rumsdimensionella finns det ingenting som inte är underkastat detta tillstånd. Det försvinner i det oändligt lilla, och det går upp i det oändligt stora. Alltså måste atomerna också göra det, och det gör de.