En kyrka i brand
54. Med hjälp av bilderna, som är mycket talande, ska vi börja se på det som sker i världen. Vi ser en kyrka som har satts i brand. – Men vad är meningen med att sätta en kyrka i brand? Finns det någon mening med det? Den är ändå med om att skapa kultur och med om att bromsa människornas dårskaper. En kyrka eller ett tempel är ändå med om att utveckla humanitet.
      Man har satt en kyrka i brand med vilja. Vilka människor har gjort det? Vilket band de har varit bundna av, vilka föreställningar de har. De är mycket små människor som ännu bara i det grova är Guds avbild. Men de kan inte vara annorlunda. De menade att det var riktigt, att det var det sätt de måste beskydda sig på. De tänker: "Det är fiendens kyrka, ned med den."
      Dessa människor kunde omöjligt tänka på annat sätt, än sedan? Ska vi därför hata dem i våra tankar, ska vi förbanna dem? Nej, Gud ska nog göra det som måste göras. Nej, vi ska hellre i vårt hjärta och i vårt medvetande tänka: om jag kunde hjälpa dem. Och det kan man med sin vänlighet, därigenom blir de onda tankarna efter hand utrotade. Man kan vara med och avlägsna sådana ting från världen, men inte genom att ändra de andra, utan genom att man avlägsnar den sortens tankar och känslor från sitt eget bröst. Där är ens räddning. Där är ens egen uppgift. Man måste själv avlägsna krigstankar, hattankar och illasinnad bedömning från sitt eget sinnelag. Om var och en gör det, blir världen förändrad, och det är det som livet är i färd med att tvinga människorna till. Men när man själv kan upptäcka det, kan man ju se till att föregå livet och vara med och avlägsna det.