Symbol nr 21
Den eviga kosmiska, organiska förbindelsen mellan Gud och gudason 1
543. I det föregående har vi sett vilken väg utvecklingen går. Det rör sig om att bli en bättre människa. Det är livets mening att människorna ska bli fullkomligare, mer humana och kärleksfulla, mer konstnärliga och mer begåvade. Utvecklingen går den vägen, och många människor har nått så långt, att de hellre än gärna arbetar på sin egen utveckling. Men det kan misslyckas för dem, eftersom de inte kan se sina ödesvågor. Även om man har börjat ändra sitt sätt att vara till det bättre, kan det likafullt finnas ödesvågor som man absolut måste igenom. Det kan bli ett rent Getsemane som man ska igenom. Men då finns det ju i naturen en underbar magisk kraft som är medfödd i alla väsen, nämligen bönens kraft.
      Den runda vita figuren i mitten av symbolen ska symbolisera väsendets jag. De färgade fälten innanför cirkeln symboliserar väsendets övermedvetande, och de sex färgade fälten utanför cirkeln symboliserar dess samlade organism bestående av de sex grundenergikropparna. Det omgivande svarta fältet ska symbolisera att väsendet på det materiella planet står inför mineraler, växter, djur och människor, men också inför en okänd värld. När allting slår fel, riktar människan liksom djuret genom sitt ångestskri en bön mot det okända. Och vad är detta okända för något? Det är, som vi redan har lärt oss, universums jag, symboliserat med den yttersta vita ringen. När man upptäcker att det finns en levande kraft, kan man inte alls undvara den, och då blir det till en daglig förbindelse med världsalltets upphov. Det är en förbindelse med Gud. Man lever således dagligen tillsammans med Gud genom bönen.
      Bönen är en underbar kraft som alla människor kommer att leva i, även om många i dag tycker att det är något märkligt, och att de inte riktigt kan förnimma det. Men alla människor kommer fram till det, för vi kan inte alls leva i det högre livet utan att ha förbindelse med andliga väsen och bli beskyddade och hjälpta av dem. De andliga väsendena symboliseras med de gula trianglarna till vänster om det lodräta vita strecket. Andliga väsen kan vara hemmahörande på de andliga planen, och de kan vara döda från det fysiska planet. De kan vara skyddsänglar för väsen som befinner sig på det materiella planet, och här är bönen ett förbindelseled.
      Genom bönen kan man tillkännage vad det är som tynger en. Det man bör be om, är inte så mycket att bli fri från lidandet, eftersom det utvecklar humaniteten, utan om att få kraft och styrka till att kunna ta lidandet och kunna bevara sitt jämviktstillstånd, så att man på det sättet hjälper Gud med sin egen utveckling. (Se st. 422, 446, 447, 449.)