Symbol nr 23
Den färdiga människan som Guds avbild, lik honom
545. På symbolen ser vi motsatsen till det vi såg på den föregående symbolen. Det är inte något jag har hittat på, det är inte något uttänkt. Det är naturen som talar om det.
      På symbolen ser vi åter en våg av hat (orange färg) som kommer tillbaka till ett väsen (triangel och hjärta), och det svarar med motsatsen, nämligen kärlek (gul båge). Vreden avskaffas genom vänskap. Det är det enda sätt man kan avskaffa fiendskap på. Hatet kan endast avskaffas med kärlek, kriget kan endast avskaffas med fred. Därigenom kommer man i kontakt med universum, som symboliseras genom strålhavet med de olika färgerna. När man vänjer sig vid detta tillstånd, ändrar man sina kommande liv, som så småningom blir fullkomliga.
      De rektangulära figurerna mellan de två vågräta linjerna symboliserar reinkarnationsprincipen. Till vänster ser vi de forna liven, i mitten det nuvarande livet och till höger de kommande liven. Vi ser hur de orange och de gula ödesbågarna går från liv till liv. När man sänder ut en våg baserad på den dräpande principen (orange färg), blir liven ju inte rena. Men om man sänder ut vågor baserade på kärlek (gul färg), renar man sig efter hand från det dräpande, och då kommer det ljusa in i bilden. Man blir mer och mer fullkomlig, man tänker logiskt, man är human och har endast en uppgift, nämligen att leva i kontakt med hela naturen. Man är alltså med och arbetar efter samma logik som härskar i naturen, och det leder människan fram till att känna hela det omgivande universum som ett levande väsen. Att det symboliseras med en kristusfigur i mitten av symbolen, är inte för att det rör sig om den fysiska kroppen, utan därför att det rör sig om den strålkraft som finns bakom. Man förnimmer att man är omgiven av ett styrande, handlande, levande väsen, vars fundamentala tillstånd är kärlek, och vars uppgift det hela tiden är att befordra en evig förnyelse av vår upplevelseförmåga. (Se st. 72, 238, 296, 549.)