Kärna till ett fruktträd planteras
62. Dessa skapelser kommer efter hand att tala om för oss, att där de är ofullkomliga, är de inte färdiga. Det finns så många fält, där naturen har gett människorna tillgång till att bedöma dess egen skapelse. När jag säger naturens skapelse, menar jag Guds skapelse, men tills vidare kan vi gott säga naturens skapelse. En liten kärna som planteras i jorden växer och blir ett träd. Trädet bär frukt. Frukterna börjar som blommor, blommorna blir efter hand till frukter. Frukterna har ett stadium innan de är färdiga, och om man plockar en sådan frukt, till exempel ett äpple, är det mycket surt så länge det inte har nått det mogna stadiet. Men vi vet att det inte är moget, och att om det får sitta kvar tillräckligt länge, blir det moget och härligt välsmakande. Så är det med alla frukter, och så är principen också i alla naturens skapelser.
      Vad är ett sådant äpple? Är det inte en saga? Vi ser ett äpple, det mognar. Många tusen människor tänker alls inte på det, för dem är det något självklart. Men den tänkande människan kan inte låta bli att läsa och se naturen. Vilken form naturen har skapat. Är den inte en planmässig uppfyllelse av något som blir till glädje och välsignelse i sitt slutfacit? Det ser vi överallt där vi har överblick över naturens skapelse. Är inte våra ögon och öron också fullkomliga? Vi kan se, och vi kan höra. Det är bara i oordning när vi genom vårt liv och sätt att vara mer eller mindre har ödelagt det. Men det är onekligen fullkomligt att vi har ögon, att vi har luktsinne. Att luktsinnet sitter så långt ifrån kloaken, är det inte mening också i det? På så vis är det mening i det hela. Det är inte naturen det är något fel på, den är med all kraft i färd med att omforma tingen. Vi kan säga att människorna befinner sig på det sura stadiet före det mogna. Det sura stadiet är just det som är betecknande för det område där människorna befinner sig i dag.