Symbol nr 30
Den eviga Gudomen och väsendenas förnimmelsebegåvning
64. Symbolen ska symbolisera Gudomen eller världsalltet såsom det framträder för sinnena. I nedersta vänstra hörnet ser vi att den eviga utvecklingsstegen försvinner bort i mikrokosmos och växer uppåt till den plats från vilken vi kan iaktta världsalltet. De färgade strålarna i det mörka området är uttryck för det förnimmelsefält, med vilket vi kan iaktta världsalltet. Vi kan iaktta ett stycke upp i makrokosmos och ett stycke ned i mikrokosmos, och sedan upphör det. Men förnimmelsefältet flyttar sig under utvecklingens gång. Väsendena utvecklas steg för steg, och för varje steg de går uppåt, blir det ett annat fält av världsalltet som de får belyst. Därför är det så vist inrättat, att inom vissa bestämda områden avslöjas hela mysteriets lösning, så att alla har möjlighet att få de lösningar som passar dem.
      Den verkliga vetenskapen kommer väsendena till på det steg, där de får kosmiskt medvetande. Längre ned i växtriket och djurriket riktar väsendet sinnena eller förnimmelsefältet mot livet, mot sina medväsen, mot omgivningen, som ses på den stora runda figuren som bildar världsalltet. Det börjar med att väsendena förnimmer primitivt. Vi ser att djuren förnimmer mer än växterna. Det blir mer och mer fullkomligt, för att till sist bli till ren vetenskap. Och så börjar ett nytt fält av världsalltet, ett nytt spiralkretslopp, därför att väsendet växer uppåt, och detta upprepar sig i det oändliga.
      Symbolen visar att väsen från växtriket, djurriket, det riktiga människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket ser världsalltet på olika sätt. Väsen som står på olika steg kan inte ha samma syn på livet, eftersom de har olika förmåga att iaktta livet.
      Om nu ett väsen på ett bestämt steg straffar, sparkar och hånar ett väsen på ett lägre steg, gör det något som är dumt. Det kan inte se världsalltet uppe från de högre stegen. Därför måste man vara tolerant, och det når man fram till när man når till en bestämd höjd i utvecklingen. Då förlåter man allt, för man ser att ett väsen inte kan var annorlunda än det är.