Evigheten och oändligheten finns i varje ting
76. Vi måste lära oss att se, att de facit vi nu kommer till inte framträder i kilometer, kilogram eller någon annan form av mått och vikt. De facit vi kommer till är eviga realiteter. Vi kommer till realiteter som aldrig någonsin har börjat och aldrig någonsin kommer att upphöra, och dessa realiteter kommer vi att kunna finna i varje skapat ting. När nu en människa tror att ett skapat ting har början och slut, att det är så och så gammalt, kan vi med intelligensen förstå att detta ting också existerar utanför tiden, utanför den ålder det har.
      Vi kan finna själva oändligheten och evigheten i varje ting. Det är helt likgiltigt om det är ett litet ting eller om det är ett väldigt stort ting, det rymmer evigheten, oändligheten. Om vi tar en ärta och delar den i två delar, så kan vi på nytt dela varje hälft i två delar, och det kan vi fortsätta med. Vi kan förvisso inte fortsätta att göra det med händerna, för det blir för smått. Men med förståndet inser vi att det inte finns ett ting så litet, att det inte består av två hälfter. Men vad är då detta? Vi kan fortsätta att dela en ärta i all evighet, vi kommer aldrig att bli färdiga.
      Vilken storlek har då ärtan för oss? Vi säger att den är så och så stor, att den väger så och så mycket, och samtidigt rymmer den oändlighet. Men det gör varje ting. Tar vi själva solen, som är många miljoner gånger större än en ärta, så visar det sig att den också rymmer oändlighet. Kosmiskt sett är solen inte större än ärtan. Man kan fortsätta att dela också den i två delar. Man kan fortsätta att dela och dela och dela och aldrig någonsin bli färdig, hur många liv man än använder till det. Man ska använda evigheten. Där ser vi alltså att oändligheten framträder. Ja, de rum vi således mäter upp, ärtans rum, solens rum och andra rum, innehåller alla oändlighet.
      Men så upplever vi det inte. Vi upplever att det och det är så och så många meter, så och så många centimeter, eller att det väger så och så många gram. Så upplever vi rummet, men ingen tänker på att det bara är uttryck för en verklig bakomliggande sanning. Denna sanning är högre än något annat, därför att den är en evig realitet, den är höjd över analysen.
      Vi kan bara säga att det är något som är. Vi kan inte ta bort det, för vi kan dela ärtan, och vi kan dela tingen med förståndet, och därför är vi här tvungna att erkänna, att bakom ligger det en annan realitet som inte har med storlek att göra. Storleken uttrycker alltså något annat, något som är oändligt. Varje liten storlek uttrycker ett oändligt rum, den är alltså uttryck för hela världsalltet.
      Detsamma gäller tiden. Vi kan ta en sekund. Den kan också delas i två hälfter, och varje hälft kan i sin tur delas och delas och delas och fortsatt delas. Ingen del är så liten att den inte kan delas i två hälfter. Men då rymmer ju en sekund oändligheten. Det är inte så märkligt att det heter, att för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det blir den för varje människa som kommer fram till att uppleva på det sättet. Då vet vi att en sekund inte bara är en sekund, utan att det är en symbol, ett uttryck för en annan realitet, nämligen evigheten. Evigheten och oändligheten uttrycks genom tid och rum. Alltså oändligheten genom rummet, evigheten genom tiden. Således kommer vi här till en realitet som inte kan avlägsnas. Det är ett evigt facit.