Skaparförmågan
80. I mycket hög grad, ja, intill övermått, har vi upplevt att hela detta område som världsalltet utgör, är en väldig skapande makt. I världsalltet uppstår skapelse. Det är en enda stor uppenbarelse av logisk skapelse. Ting blir till, uppstår, blomstrar, kulminerar, försvinner och ger plats för andra och nya ting. En evig, oändlig skapelse äger rum. Alltså har detta något, denna eviga princip, en skaparförmåga. Det kan man heller inte ta bort.
      Denna skaparförmåga kan inte vara tids- och rumsdimensionell. Den är lika evig som detta "något som är". Det innebär alltså att det har varit en evig skapelse. Detta något, detta element, detta namnlösa något, har evigt varit i färd med att skapa. Det tillkännager sig genom skapelse.
      Skaparförmågan måste vara evig, för om det har funnits en tid då detta namnlösa något inte hade någon skaparförmåga, hur skulle det då skapa en skaparförmåga? Man kan inte skapa utan en skaparförmåga. Skaparförmågan är alltså lika evig. Vi kommer därigenom till en annan princip, skaparförmågan, en evig princip som inte är tids- och rumsdimensionell, som vi inte kan ta bort och som också går upp i det namnlösa något.