En apa
93. Skapelsen fördes vidare, väsendena blev fullkomligare och nådde upp till ett tillstånd, där vi ser en människa i grov utformning. Om en konstnär började skapa en figur av människan, skulle han också ha ett stadium, där han ännu bara hade gett henne en grov form. Och här ser vi således människan modellerad i sin första grova form. Hon har ögon, öron, näsa och mun. Vi ser att hon har fingrar, vi ser att hon är besläktad med det som senare utvecklades till hög kultur. Vi kan inte säga annat än att skapelseprocessen från naturens sida ledde till en större och större välsignelse. Vi ser att det finns en avsikt. Skapelsen syftar till något. Den är inte avslutad, det sker fortfarande en förvandling till det bättre.