Bisättning
157. KAPITLET
Fördelar med väsendets utbyte av fysisk kropp och den därav framkallade vistelsen i den andliga världen
Reinkarnationen skänker alltså individen den stora fördelen att alltid ha en kropp som är i överensstämmelse med hans medvetande, utvecklingssteg och öde, samtidigt som den ger honom möjlighet till vilopauser i hans fysiska tillvaro och alltså – när han är "mätt av dagar" eller har fått sin fysiska kropp lemlästad så mycket att den inte längre är användbar för manifestation – möjlighet till ett uppehåll på de högsta världarnas tillvaroplan.
Här är livet rent av en gudomlig rekreation, en salighetsmättnad, som åter får individens fysiska energier, längtan och begär att spira, varigenom han på nytt ges möjlighet att skapa en fysisk kropp, utrustad med alla de nyaste förbättringar och fördelar som måste vara till största gagn för honom.
Då han genom denna kropp åter kan träda fram i den fysiska världen, nyfödd, ren och fri från allt det slagg, alla de föroreningar, allt sladder och förtal, uttagen ur det förbrytaralbum och fri från de fingeravtryck, det utdrag ur straffregistret, den vanförhet, den sinnesslöhet, den sinnessjukdom, den abnormitet och livsleda, som eventuellt häftade vid den gamla fysiska kroppen och som var dess identitetsbevis, så borde en individs naturliga död eller avskiljande från den fysiska kroppen rätteligen inte vara någon grundval för sorg och bekymmer.