Men liksom en människa kan få för litet sömn kan hon också få för mycket. I så fall blir nerverna liksom "förvuxna". Förnyelsen blir onaturlig och nerverna därmed i motsvarande grad olämpliga som ledning för livskraften. Därvid uppstår ungefär samma symtom som vid för litet sömn, d.v.s. trötthet, smärta i lemmarna, huvudvärk och olustkänslor.
      När det gäller hur mycket sömn en människa behöver, finns det inte någon för alla gemensam regel, eftersom det är mycket individuellt. Men man skall i alla fall ha så pass mycket, att man vaknar av sig själv på ett naturligt sätt. Om man så i anslutning härtill endast använder rena och ädla tankeklimat, kommer det naturliga uppvaknandet att åtföljas av en känsla av ett sådant välbefinnande och en sådan arbetslust, att varje tanke på att fortsätta vilan eller sängläget är högst otilltalande, varför man skyndsamt lämnar bädden för att med strålande humör och livsglädje gå den nya dagens upplevelser, skapelser och företeelser till mötes.