Innehållsförteckning för Livets Bog, del 1

	FÖRETAL

1.	Upplevelsen av livet
2.	Väsendena och ödet
3.	Behag och obehag
4.	Vår egen kunskap och ödet
5.	Kampen för tillvaron. Utveckling
6.	Det enda nödvändiga
7.	Livets Bog ett resultat av pliktkänsla
8.	Syftet med illustrationerna
9.	Symbolerna
10.	Livets Bog är inte "allena saliggörande". Okunnighetens symtom. Heliga böcker och väsen, och livets bildgalleri
11.	Insikten om Livets Bogs sanna natur
12.	En partisk kärleksförmåga
13.	Att endast delvis vara i kontakt med sanningen
14.	Livets Bog och dess motståndare
15.	Livets Bogs uppgift. Livets direkta tal. Livets religion
16.	Sanningssökaren och den rätta källan. "Falska profeter"
17.	Den rätta källans särskilda kännetecken. Förmågan att uppleva livet som Gudomens korrespondens
18.	Livets Bog och läsaren
19.	Mitt förhållande till Livets Bog och kärnan i denna bok. Livets Bog som ett försvar för alla väsen. Den eviga sanningen i en ny inkarnation
20.	Upplysningar om mig själv. Jag genomgår en andlig process, får "kosmiskt medvetande"
21.	Min kosmiska förnimmelsehorisont
22.	Min obelästhet, primitiva skolundervisning och oberördhet av andliga sekter och trosriktningar, samt värdet av detta. Det utlösande momentet för min mission och mitt framträdande. En jämförelse mellan andra väsen och mig själv
	INLEDNING
	KAPITEL 1 Världssituationen
23.	Det "goda" och det "onda"
24.	Världsbegreppen "Gud" och "djävulen". "Himmel" och "helvete"
25.	Den nuvarande allmänna uppfattningen om tillvaron
26.	Mänsklighetens syn på det "onda" och det "goda" förändras
27.	Alla tiders uppfattningar om tillvaron som sanningar
28.	En fråga och ett svar angående sanningen. Det behagliga och det obehagliga "goda". Ett moraliskt geni
29.	Den stora allmänna uppfattningen föråldrad
30.	Mänsklighetens rop efter vetande. Bevis för en världskulturs undergång
31.	Jordens moraliska misär som en fråga om orsak och verkan. En stimulerande grund för mottagligheten av en ny andlig upplysning. En ny och bättre tillvaro i jordsfären
32.	Nödvändigheten av en ny världsimpuls. En garanti för jordmänniskans befrielse från mörkret. De födslovåndor som föregår en ny världsepok
	KAPITEL 2 Den gudomliga skaparprincipen
33.	Huvudfaktorn i "X2"
34.	Utvecklingsspiraler
35.	Den mörka utstrålningen. Kontrasternas oumbärlighet
36.	Den ljusa utstrålningen
37.	Det eviga livets "dagar" och "nätter"
38.	Den mörka utstrålningen som en gudomlig välsignelse
39.	Världsåterlösare
40.	Mörka världsåterlösare. Den mörka och den ljusa världsmoralen
41.	Ljusa världsåterlösare
42.	Dyrkan av världsåterlösare
	SYMBOL NR 1 Jordklotets kosmiska strålglans
43.	Individernas uppåt- och nedåtgående kurvor
44.	En oavbruten uppåtgående bana eller utveckling. Tillvaroplan
45.	Det eviga livets "dygn"
46.	Det fundamentala underlaget för varje tings tillgänglighet för förnimmelse
47.	Den kosmiska strålglansen
48.	Förändringen i jordens kosmiska strålglans. – Världens förenade stater. – "En hjord och en herde"
49.	En lång och lysande utvecklingsepok att vänta
	KAPITEL 3 Den nya världsimpulsen
50.	Den gudomliga skaparprincipens tillgänglighet för förnimmelse
51.	Den mörka utstrålningens underminering av den ljusa utstrålningen. Den ljusa utstrålningens omskapelse till "tankebilder". Skiftande religioner eller världsuppfattningar
52.	Kosmiska världsimpulser
53.	Jorden som föremål för en ny utlösning av skaparprincipens ljusa utstrålning
54.	Impulser avpassade för mikro- och makrokosmiska väsen. Några av de första begynnelsegrunderna för sanningssökaren
55.	Världsåterlösaren är inte allsmäktig
56.	Klot-, sol- och vintergatsväsen, samhällen och impulser
57.	Människoåterlösare
58.	Världs-, klot-, sol- och vintergatsåterlösare. "Den heliga anden"
59.	Övertro och tillbedjan av världsåterlösare. Utvecklingsdistansen mellan världsåterlösarna och de makrokosmiska återlösarna. Avgudadyrkan och hedendom som "sann gudsdyrkan på fosterstadiet". Övertro
60.	En verklig förnimmelse av Gudomen. Övertron försvinner, vilket möjliggör att den sanna gudsupplevelsen kan bli ett faktum
61.	Världsreligioner och folkreligioner. Katolicismen
62.	Reformatorer. Religiösa sekter. Andliga stater
63.	Symtomen på den nya världsimpulsen. Vetenskapen. Världsimpulsens födslovåndor
64.	Världsbilden manifesterad i sammanhängande tankebanor. Jordmänniskans "enda nödvändiga"
65.	En bestående fred på jorden
	SYMBOL NR 2 Skaparprincipens impulser
66.	Världsimpulser. Skaparprincipens tecken eller kännemärke i Livets Bog. En bild av jordmänsklighetens förhållande till skaparimpulserna
67.	Andra mänskligheter och den nya världsimpulsen
68.	Symbolen och de makrokosmiska impulserna. Skaparprincipen som betingelse för individens eviga förnimmelse av att finnas till
	KAPITEL 4 Ett internationellt världsrike under skapande
69.	Sammanfattning av de föregående kapitlen
70.	Jordmänniskorna under djurrikets och människorikets livsbetingelser. Den mörka moralens hjältegestalter och kärnan i denna moral
71.	En underminering av den djuriska livsbetingelsen. Jordmänniskan och "makt är rätt"
72.	Statsmakten
73.	Jordmänniskornas tillvaro som en kamp om pengar
74.	Statsmakten och händelseutvecklingen
75.	Affärsvärlden som en förfinad kamp om värdena
76.	Affärsprincipens kosmiska natur. Överpris och underpris. Privatförmögenhet och exempel på dess verkningar. Huvudprincipen i den jordmänskliga självbevarelsedriften. Penningmakten och statsmakten
77.	Penningmaktens verkningar. Jordmänniskosamhället undergräver sig självt
78.	Förmögenhetsförvärv som livsbetingelse. Samhällsordningen kan inte läggas någon till last. Samhällsordningen och begreppet "allt är mycket gott". Jordmänniskorna i färd med att bränna sig
79.	Förening av rätten och makten såsom en väg till den stora freden
80.	Jordmänniskornas stamfäder. Djurriket som "paradisets trädgård"
81.	Den första glimten av ett rike som inte var av denna världen. Den första späda formen av "mänskligt" medvetande. "Syndafallet" och "utdrivningen ur paradisets trädgård"
82.	"Fiendskap mellan ormens avkomma och kvinnans avkomma". "Ormens huvud" ska "söndertrampas", och jordmänniskan får "sin häl huggen". Jordmänniskan som hemlös gudason
83.	"I sitt anletes svett" måste jordmänniskan "äta sitt bröd". "Kvinnan skall föda sina barn med smärta". "Förbannelsen"
84.	"Ätandet av kunskapens träd". "Den förbjudna frukten"
85.	"Utdrivningen ur paradiset" som uttryck för kärlek. "Den gudomlige Faderns röst"
86.	"Utdrivningen ur paradiset" som ett resultat av "fri vilja". "Förbannelsen" som identisk med undervisning. Smärtan som "skyddsredskap" och vägvisare till Gud och sanningen
87.	En zon där de djuriska manifestationerna inte var "syndafall"
88.	Den vaknande "kärleken till nästan"
89.	Världsreligionernas diskvalifikation som specialreligioner för hela världen. Jordmänsklighetens förenande i "en religion"
90.	Den "religion" som ska förena alla jordmänniskor till ett folk, till ett rike
91.	En absolut andlig kunskap som religiös grundval för alla jordmänniskor
92.	Kännetecken på den absoluta världsbilden. Natur- och kulturmänniskorna bringas till samma ståndpunkt i kravet på rättvisa och andlig kunskap
93.	Sammanväxandet av alla länder och folk till ett rike
94.	Alla själviska företeelser upplöses. Statsmakten och allkärleken. Lag- och rättsväsen under utveckling
95.	"Privatintressen" och "gemensamma intressen". "Penningmakten". "Det onda" och "det goda" i jordmänniskosamhället. Penningmaktens representanter. Välgörenhet. Statsmaktens representanter. "Blinda" politiker. Det fundamentala i världsutvecklingen
96.	Vägen till eliminering av det jordmänskliga lidandetillståndet. Maktens och rättens förenande. Osjälviskheten övertar värdena
97.	Nationerna liknas vid individer som utgör ett samhälle utan lag- och rättsväsen
98.	Frånvaron av en världsöverhet är grundorsaken till det jordmänskliga lidandetillståndet. Utvecklingen av en världsöverhet
99.	Staternas lag- och rättsväsen inkonsekvent och hämmande för framsteg i kultur och moral
100.	Nationernas "själviskhet" och "osjälviskhet". Krigen börjar uppfattas som "brottsliga". Nödvändigheten av en världsöverhet
101.	"Nationernas förbund" som ett lag- och rättsväsen utan polis bland beväpnade "stenåldersindivider". Osjälviskhet som världsrikets grundval
102.	Statens övertagande av värdena. Avskaffandet av här och flotta. En världspolis
103.	En internationell administrationsmakt eller världsregering
104.	Världsdomstolen förändrar huvudprincipen i det nuvarande handelssystemet, som är baserat på "överpris"
105.	Världsregeringen avskaffar mellanhandssystemet och "onaturliga yrken". Livsförnödenheterna blir billiga
106.	"Proletariatet", "under-" och "överklassen". Ett väsens verkliga storhet
107.	Jordmänniskosamhället som den enda rättmätiga förmögenhetsägaren och arbetsgivaren
108.	Den samlade världsproduktionen regleras. Tullväsendet blir ekonomisk polis
109.	Det rättmätiga syftet med maskinerna enligt den gudomliga världsplanen. Privatmaktens nyttjande av maskinerna och bristen på existensmedel. Fackföreningsrörelser, politiska organisationer och föreningar
110.	Världen som en "förläning" till hela jordmänskligheten. Arbetsprestationen som enda betalningsmedel. Bruket av pengar i världen upphör
111.	Varje individ kommer på "rätt plats". "Normalarbetsdagar"
112.	"Arbetskvitteringskort". Världsstatens ekonomi garanteras en permanent jämvikt
113.	"Fattighjälp" och "understöd" överflödiga i världsstaten
114.	Livet i världsriket
115.	Äktenskapen frigörs från det ekonomiska trycket
116.	Huvudorsaken till barnamord, födande i lönndom och fosterfördrivningar avlägsnas
117.	Ett utdrag ur jordmänsklighetens kosmiska analys. Uppfyllandet av det stora kärleksbudet i form av tolv avgörande punkter
118.	Att vara för eller emot kärleksbudets tolv punkter
119.	Världsriket och den därmed förbundna lyckan blir ett faktum
	KAPITEL 5 Jordmänsklighetens mottaglighet för den nya världsimpulsen
120.	De avgörande krafterna bakom jordmänsklighetens mottaglighet för den nya världsimpulsen
121.	"Helig vrede", "rättfärdig harm"
122.	Grupp A- och grupp B-kategorierna samt intelligens och känsla
123.	Första kategorin i grupp A. Jämbördig intelligens och känsla. "Visdom" och "kärlek". "Den stora födelsens förgård". Den nya andliga kulturens främsta praktiska utövare inom jordmänskligheten
124.	Andra kategorin i grupp A. För starkt utvecklad känsla i förhållande till intelligensen
125.	Första avdelningen. "Väktare vid tröskeln till den stora födelsens förgård". Banbrytare för den nya världsimpulsen
126.	Andra avdelningen. Fanatism. Religiösa samfunds "rekryter" och "lärlingar". Andliga samfunds upplösande krafter. Det första motståndet mot den nya världsimpulsen
127.	Tredje avdelningen. Fanatiska reformatorer och sanna världsåterlösare
128.	Fjärde avdelningen. Väsen som till viss del är anhängare av både den gamla och den nya världsimpulsen. "Religiös hemlängtan"
129.	Femte avdelningen. Konstnärer. Konstnärer, vetenskapliga forskare och världsåterlösare såsom de redskap med vars hjälp ande och kultur skapas. Modern konst, musik och arkitektur
130.	Orienterande anmärkningar. Känslolivet omsätts i "parningsdrift". "De olyckliga äktenskapens zon". Jordmänniskans sexualitet och den fullkomliga människans sexualitet
131.	Den jordmänskliga sexualitetens degeneration. Perversitet
132.	Sjätte avdelningen. Väsen som helt behärskas av sexualitet och degeneration
133.	Känslolivet i den andra kategorin samt dråp av djur. Väsendena börjar bli vegetarianer
134.	Tredje kategorin i grupp A. För starkt utvecklad intelligens i förhållande till känslan. Hemvisten för uppkomsten av "bourgeoisien" eller "överklassen"
135.	Första avdelningen. "Besök" i den stora födelsens förgård. Visdomen uppstår. Filosofer och andliga forskare
136.	Andra avdelningen. Vetenskap, visdom och vetenskapliga forskare. Vetenskapens hållning till analyserna från den nya världsimpulsen
137.	Tredje avdelningen. Politiker. Den nya världsimpulsen möter motstånd från sina egna anhängare. En reformation på antireligiös grund skapar ett nytt underlag för revolution. Inget politiskt företag kan få framgång annat än på andlig grund. Antireligiositeten vittrar bort och en fullkomlig politik uppstår
138.	Fjärde avdelningen. Affärsvärldens tankeklimat och väsen. Reklamväsendet som ekonomiska "fällor" och "fallgropar". Affärsvärlden underminerar sig själv. Väsen som känner sin existens hotad av den nya världsimpulsen, och deras obefogade motstånd
139.	Femte avdelningen. "Förbrytare". Orsaken till de olika graderna i karaktär och moral. Vägen till "omvändelse" för femte avdelningens väsen. Den rätta hållningen inför "förbrytarna"
140.	Grupp B. Väsen som är eller kan bli trogna anhängare av den gamla världsimpulsen. En principiell skillnad mellan de två stora gruppernas religiösa inställning. "Den gudomliga suggestionen". "Tron". "Tron" som utlösare av andliga krafter och "omvändelse". Skillnaden mellan grupp A och grupp B. Skillnaden mellan den gamla och den nya världsimpulsen. Väsen med framträdande intelligens, vilka på det religiösa området ännu är underkastade den gudomliga suggestionen
141.	De företeelser med vars hjälp "tron" eller den gudomliga suggestionen upprätthålls
142.	De två gruppernas medvetandeinställning till de dagliga händelserna. Livets Bog och grupp B
143.	Den gudomliga suggestionen såsom uttryck för att "allt är mycket gott". En växande intelligens och dess konsekvenser. Religiösa sekter, "troende" och "omvända"
144.	Första kategorin i grupp B. Jämbördig intelligens och känsla. De "uppriktigt troende" väsendena. "Troende" väsen och den dräpande principen och kapitalismen
145.	Andra kategorin i grupp B. För mycket känsla i förhållande till intelligensen. Fanatism i väsendenas förhållande till den gamla världsimpulsen. Väsendenas uppfattning om "frälsta" och "förtappade" väsen. Överträdelser av den gamla världsimpulsen i form av maskerad intolerans. Den rätta hållningen inför den nya världsimpulsens motståndare
146.	Tredje kategorin i grupp B. Framträdande intelligens i förhållande till känslan. Väsen som är nya inom civilisationen och saknar samvete vid överträdelser av dess lagar. Väsendenas känsloliv i växande
147.	Naturmänniskor. Den rätta hållningen inför primitiva väsen
148.	Väsendenas förhållande till kategorierna under barndomen och ungdomen
149.	Hänvisning till symbolerna nr 3 och 4 och till förhoppningen att med detta kapitel förkovra väsendena i den renhet som erfordras för att "se Gud"
	SYMBOL NR 3 Jordmänsklighetens medvetandekategorier
150.	Jorden och den gamla och den nya världsimpulsen. Grupp A och grupp B
151.	Sammanfattning av första kategorin i grupp A
152.	Sammanfattning av andra kategorin i grupp A
153.	Sammanfattning av tredje kategorin i grupp A
154.	Sammanfattning av första kategorin i grupp B
155.	Sammanfattning av andra kategorin i grupp B
156.	Sammanfattning av tredje kategorin i grupp B
157.	Förbrytarvärldens väsen
	SYMBOL NR 4 Intolerans
158.	Karakteristiken av analysen i kapitel 5
159.	Intoleransen som "tröskelns främsta väktare". Den intoleranta individen utgör en representant för djurriket. Illusion som orsak till intolerans. Den dikterande faktorn bakom individens vilja. Uppfattning, intelligens och känsla
160.	Orsaken till kombinationen av intelligens och känsla. De viljeförande krafterna kan inte förvandlas genom diktatur. Ett felande led i individens kedja av erfarenheter. Gagnlöst att använda vrede, prygel osv. vid undervisning. Väsen vilkas bristande led i erfarenhetskedjan ännu utgörs av "prygel" och lidande. Något av vad väsendet måste vara införstått med, om det önskar uppnå en förklarad tillvaro
161.	Varje väsens egna direkta upplevelser som huvudfaktor i dess utveckling. Den av andra väsen mot en individ riktade teoretiska påverkan endast en bifaktor. Vad man bör överväga när man önskar påverka andra med sin kunskap
162.	Individens uppträdande i det praktiska livet som huvudfaktor vid påverkan av nästan
163.	När ett väsen har en annan religiös uppfattning och idealism än den man själv besitter. Varje form av intolerans som uttryck för allra högsta naivitet och ofullkomlighet samt en källa till död och skräck i stället för ljus och kärlek. Intoleransen och de skydd man satt upp för den offentliga säkerheten
164.	Ingen uppfattning kan vara en rättmätig motivering för intolerans
165.	Befrielsen från att känna intolerans är nödvändig för att man ska kunna närma sig de högre medvetandezonerna
166.	Intoleransens orsak och bekämpande. När man visar vrede mot ett väsen därför att det är intolerant
167.	En utpräglad tolerans och förståelse är nödvändig för de väsen som önskar vara med om att föra världen fram mot ljusare tillstånd
168.	Intoleransen och de kosmiska grundenergierna tyngd, känsla och intelligens
169.	Tyngdenergin binds av kärleksenergin. Jordmänskligheten börjar möta kärlekszonens atmosfär
170.	Själva symbolförklaringen. Jordmänsklighetens intolerans som ett hinder för världsimpulserna. Jorden i en förödande jättebrand som hålls vid liv av varje enskild individs intolerans, hat och vrede. "Älska varandra" eller detta stora buds tolv punkter som eldsläckande vatten på denna brand. Den goda jordmånen. Den goda säden. Vägen till sanningen och livet. Ingången till en förklarad tillvaro, till samlivet med den eviga Gudomen
	KAPITEL 6 Från djur till människa
171.	Jordmänniskan som övergångsväsen mellan djur och människa. Den dräpande principen. Utvecklingens sporre i djurriket
172.	Orsaken till djurrikets robusta livsvillkor. Skillnaden mellan jordmänniskan och det vanliga djuret. Den begynnande religiositeten. De första formerna av bön till Gud
173.	Utvecklingen av de första föreställningarna om en försyn. De första anlagen till en ny medvetandeform eller ett nytt rike
174.	Hur den första religiositeten befordrar själviskheten. Den begynnande gudsdyrkan. De första formerna av "hjältegestalter". "Den mörka moralen" föder den ljusa moralen
175.	Jordmänniskan och de andliga energierna. Jordmänniskan leds genom det stora budet "Älska varandra" fram till andliga energier och tillstånd
176.	Begynnande andliga förmågor. Kännetecken på den stora födelsens närhet. Områden där individen kan förandligas endast genom smärta och lidande. Jordmänniskan på olika stadier i en väckningsprocess. Individens förståelse för andliga realiteter och livets direkta tal
177.	Jordmänniskan utvecklar organ som ska ge henne sinneskapacitet utanför den materiella världen. Den fysiska världen som illusorisk. Den andliga tillvaron som den fundamentala formen för upplevelse av livet. Jordmänniskorna som ofödda foster i den andliga världen. Hela den jordmänskliga tillvaron är en inledning till det verkliga livet. Livets Bog och inledningsmaterialet
178.	Utvecklingen av organ för ett ädlare medvetandeliv eller ett liv i kärlek
179.	När individen utstrålar ren kärlek. Invigningen till det verkliga livet och livets facit
180.	Vetenskapen som den andliga världens periferi
181.	När materierna består av andlig energi. Den jordiska vetenskapens tankeklimat såsom bestående av tyngd-, intelligens- och latent känsloenergi och därför av "materialistisk" natur. Jordmänniskan utgör ett "sovande" väsen i förhållande till de andliga tillvaroplanen, så länge hennes vetenskap endast är av fysisk natur. Jordmänniskans omedvetna andliga kroppar som identiska med hennes undermedvetande. När de undermedvetna kropparna blir till dagsmedvetande
182.	Växtens dagsmedvetna och undermedvetna tillvaro. Instinktenergin. Instinkt- eller växtriket
183.	Växtens dagsmedvetande och urformerna för "behag" och "obehag". Verkningarna av växtens närhet till salighetsriket
184.	Växtens vakna och sovande medvetande. De första formerna av vila och verksamhet. Skillnaden mellan växtens och djurets undermedvetande
185.	Växtens övergång till djurriket. Djurets utveckling fram till människoriket. De andliga kropparna och jordmänniskans undermedvetande och dagsmedvetande
186.	Växtens och djurets dagsmedvetande och undermedvetande. Rent fysiska manifestationer. Självbevarelsedriften. Utveckling av förmågan att förnimma. De första formerna av "tankebilder". Igenkänningsförmågan. De första formerna av erfarenhetsupplevelser och verkan av dessa
187.	Individen och de fysiska sinnena. "Odefinierad känsla". "Föraning". "Psykiska förmågor". Intelligensfunktionen och ett andligt dagsmedvetande börjar uppstå
188.	Intelligensenergin och minnesförnimmelserna. Individens minne och igenkänningsförmågan. Minnena organiseras med hjälp av intelligenskroppen, varvid igenkänningsförmågan förstärks
189.	"Definition" eller "analys". Den första formen av kunskap. Tillblivelsen av den medvetna förmågan att skapa. "Andliga föremål". Tankar och tankeformationer
190.	Kopiering av andliga föremål i fysisk materia. Andliga bilder eller tankebilder som original till alla realiteter inom "fysisk konst". Tankeöverföring från individ till individ genom fysisk manifestation
191.	Utveckling av språket. Alla jordens folk ska en gång tala samma tungomål
192.	Språket i form av "tal" och i form av "skrift"
193.	Individen börjar kunna uppleva och skapa "sorg" och "glädje". Känslolivet utvecklas till "kärlek"
194.	Tillblivelsen av "den kosmiska klarsynen" eller individens förmåga att uppleva världsalltets grundval, "den eviga sanningen" eller den begynnande "synen av Gud"
195.	En bekräftelse på det eviga ordet "Saliga de renhjärtade, de skall se Gud"
196.	Intuitionskroppen i fostertillstånd hos jordmänniskan
197.	Intuitionsförmågan som grundval för genialiteten i varje form av högre andlig manifestation
198.	Intuitionsfunktionen ligger utanför jordmänniskans dagsmedvetande
199.	"Intuitioner"
200.	Intuitionen och konstnärer och författare
201.	Intuitionsfunktionen bekräftas åter som grundval för genialiteten i varje form av högre andlig manifestation eller skapelse
202.	Intuitionen gör sig gällande hos den framskridna vetenskapliga forskaren
203.	Intuitionsfunktionen är ännu inte under jordmänniskans medvetna kontroll och uppträder endast momentant. Jordmänniskan får en permanent intuitionsfunktion
204.	Den stora födelsen
205.	Intuitionsfunktionen till gagn för igenkänningsförmågan och skaparförmågan
206.	Individen kan inte uppleva en permanent kosmisk syn av de eviga realiteterna innan han genomgått den stora födelsen
207.	Förorening av den högsta kunskapen och följderna härav
208.	Den naturliga träningen och vägen till den kosmiska klarsynen, och den onaturliga träningen och dess följder. "Tröskelns väktare". Endast den renhjärtade skall se Gud
209.	Orsaken till att jordmänniskan upplever intuitionsfunktionen omedvetet. Jordmänniskans minnesförmåga är latent. "Den inre världen" och minneskroppen samt detta att kunna minnas
210.	Jordmänniskan och hennes primitiva minne. Ett tillstånd där jordmänniskan minns några århundraden tillbaka i tillvaron. Jordmänniskans "inre värld" som en faktor i hennes ödesskapande och ännu tillhörande hennes undermedvetande
211.	Individens mörker- eller lidandeminnen blir kopierade i kärleksmateria och upplevs som "salighet". Varför "tiden läker alla sår". "Salighetsriket"
212.	Individens "inre värld" som identisk med hans eget passerade evighetspanorama, existerande i form av "kärlekskopior", vilka upplevs av honom när hans minne blir tillräckligt utvecklat
213.	Jordmänniskan endast primitivt medveten i sin "inre värld". Jordmänniskan kan genom intuitionen eller den kosmiska klarsynen börja förnimma "guldkopiorna" – inte som ett minne om, utan som en upplevelse av evigheten. Skillnaden mellan intuition och minne. Synförmågans natur. "Guldkopiorna" känslolösa på områden där minneskroppen ännu inte kan fungera. Upplevelsen av "guldkopiorna" genom intuitionskroppen och genom minneskroppen. "Guldkopiorna" kan endast upplevas som "salighet"
214.	En jämförelse mellan intuitionssynen och den fysiska synen samt en jämförelse mellan minneskroppen och känslokroppen. Upplevelse av evigheten i form av "syn" och känsla"
215.	Intuitionsfunktionen hos jordmänniskan uppträder automatiskt under hennes kärleksinställning. Jordmänniskan upplever ännu inte intuitionen som medveten syn, utan endast som brottstycken av en högre kunskap
216.	"Guldkopiorna" existerar som facit. Den kosmiska klarsynens avvikelse från den fysiska synen. Nedtransformeringen av facit till individens dagsmedvetande
217.	En tankeprocess "uppifrån" och en tankeprocess "nedifrån". Den jordiska vetenskapen ännu baserad på tankeprocessen "nedifrån". När den jordiska vetenskapen når tankeprocessen "uppifrån"
218.	Vad individen bortom den stora födelsen har tillgång till genom sin kosmiska klarsyn
219.	Individen kommer inte bara att "se", utan även att "minnas" sitt eget föregående evighetspanorama
220.	Intuitionsfunktionen hos sanningssökaren och hos konstnären. Tankeprocessen "uppifrån" och "nedifrån" och "det gudomliga något"
221.	Anmärkningar angående ämnenas belysning i kapitel 6
222.	Exempel på andlig funktion. Förståelsen av en sak samt igenkänningsförmågan och minnesmaterialet. Alla fysiska upplevelser baseras på förmågan att "läsa". Renodlat fysiska upplevelser. Psykisk manifestation. Väsendena överger en trosvärld för att träda in i en vetandets värld
223.	Uppfattningen av den jordmänskliga tillvaron som fysisk. Uppfattningen av jordmänniskans andliga upplevelser som tankar eller tankebilder. Jordmänniskan och hennes fysiska kropp samt dennas förbindelse med de andliga kropparna
224.	Hjärn- och nervsystemet som antennsystem för "elektriska vågor". "Elektriska" vågor som grundval för individens upplevelse av livet. Hjärn- och nervsystemet som individens "port" till den andliga världen. Särskilda centrum eller komplex i hjärn- och nervsystemet för de olika andliga funktionerna. Disharmoni i hjärn- och nervsystemet som identiskt med "psykisk sjukdom", "funktionsnedsättning" och förlamning
225.	Instinktväsendet och jordmänniskans undermedvetande. Den sanningssökare som inte känner gränserna för den jordiska vetenskapens kapacitet är utan andlig position och saknar därmed förutsättningar att kunna rikta sin andliga kurs upp mot livet utanför den fysiska världen
226.	Jordmänniskans andliga kroppar framträder som undermedvetande, och hennes vetande är i fostertillstånd. Den jordmänskliga vetenskapen är under utveckling och kommer en gång att bli den andliga världens centrum
227.	Vetenskapen och den begynnande andliga energin. Elektriciteten, strålar och vågor. Forskaren måste använda mikroskop, kikare osv. Forskarens resultat blir till "teorier", men blir åter till fakta. De andliga kropparna och det fullkomliga andliga förnimmandet
228.	Stora moraliska krav börjar ställas på den jordmänskliga vetenskapliga forskaren. Omständigheter under vilka den omoraliska forskarens resultat blir till osanning och därmed ovetenskapliga
229.	Zoner där forskaren kan vara framstående utan att äga den moraliska grunden. Zoner där forskningen uteslutande är baserad på att vara "renhjärtad"
230.	Den jordiska vetenskapen är på väg att glida in på tanke- och själsliv. Kvalifikationer för att bli auktoritet på den andliga forskningens område
231.	Forskaren glider bort från det materiella planet. Den jordiska vetenskapen som ett medel i den mörka moralens tjänst. Jordmänniskans medvetande som säte för det djuriska medvetandets genialitetsutveckling. Orsaken till benämningen "människa". Den djuriska genialiteten måste levas ut innan djurets omskapelse till människa kan ta fart
232.	Genom lidande och smärta utvecklas individen till en förklarad tillvaro. Vetenskapen blir allt svårare att bevisa för de väsen som bara kan förnimma på det materiella planet. Endast genom själslivets förädling går vägen till högre vetande och kunskap eller "synen av Gud"
233.	Ingen "fast punkt" i den fysiska världen. Alla materiella eller fysiska realiteter som identiska med rörelse eller förvandling. Omöjligt att förnimma en och samma sak två gånger
234.	En världsbild som förstås på basis av rörelse är overklig
235.	Exempel på fysiska rörelsers eller manifestationers overklighet. Den fysiska världens eller tidens och rummets gräns. Ett "något" som "upplever" trots tidens och rummets gräns
236.	En annan förnimmelsedimension bakom tidens och rummets gräns. Förnimmelsen i tiden och rummet beroende av individens fysiska kropp
237.	Den fysiska världens gräns finns inte i avstånd, utan i tillstånd. Individens förnimmelse bortom den fysiska världens gräns. Jordmänniskan som ett fysiskt och andligt väsen
238.	"Filosofi" som upprinnelsen till andlig vetenskap. De andliga kropparna och den stora födelsen. När individen tar de fysiska företeelserna för "fasta punkter". När individens gudsbegrepp inte framträder på basis av "fasta punkter". Det illusoriska gudsbegreppet som vägen till den verkliga Gudomen
239.	Liksom individen inte kan uppleva den verkliga synen av Gudomen i timliga facit, kan han inte heller uppleva sin egen kosmiska identitet i sådana facit
240.	De levande väsendena som identiska med de "fasta punkterna" bakom rörelserna
241.	Individens uppfattning av de levande väsendena så länge han endast kan förnimma rörelser
242.	Individens identitet som "ett evigt levande väsen" blir ett faktum och upplevs som första delen av den stora födelsen
243.	De levande väsendena som "fasta punkter" för mätning av rörelse. Rörelsers absoluta facit existerar inte i "hastigheter", utan i "avsikter"
244.	På det fysiska planet existerar över huvud taget inget absolut facit. Jordmänniskan börjar kunna uppfatta avsikterna bakom rörelserna inom området för medväsendena av hennes egen art och besläktade arter, men kan inte uppleva avsikterna bakom de kosmiska krafterna, planeternas rörelser, naturkrafterna och ödeskrafterna, och måste därför här nöja sig med "relativa" facit. Bortom den stora födelsen upplever individen alla "fasta punkter" och därmed de absoluta facit, de levande väsendenas identitet som "gudasöner", börjar uppleva det verkliga livet, har blivit människa och förenad med Fadern
	SYMBOL NR 5 Vägen mot ljuset
245.	Jordmänniskan som "ett degenererande djur" och "en människa i vardande". Den jordiska tillvaron en väg mot ljuset
246.	Den kägelformade figuren och de lodräta fälten. Påpekanden om mineral-, växt- och djurrikena och till dessa hörande väsen
247.	Den religiösa principen, den stora födelsen, jordmänniskans utvecklingsstadier, den gudomliga suggestionen, vetenskapen, filosofin samt ett rike som inte är av denna världen, jordklotets position och tillvaroplanen
248.	Upplevelsen av den stora födelsen och jordmänniskorna och världsåterlösarna. Det riktiga människorikets tillkomst på jorden
249.	De lodräta figurerna och X1, X2 och X3
250.	Den kosmiska människans och jordmänniskans förnimmelse av det levande väsendets treeniga analys
251.	Symbolen som uttryck för världsalltets identitet som ett "allomfattande levande väsen" och detta levande väsens treeniga analys; dess identitet som "Gudomen", "Fadern" och gudasönerna
252.	Avslutande påpekanden om inledningen och dess förhållande till sanningssökaren, om överlämnandet till läsaren av den nya världsimpulsens analyser i form av Livets Bog och om garantin för denna boks identitet som sanning. Den gudomlige Faderns röst
	VÄRLDSALLTETS GRUNDENERGIER
	KAPITEL 7 Grundenergierna och tillvaroplanen
253.	Allt är energi. Varje upplevelse är identisk med en gudomlig välsignelse
254.	Den samlade världsenergins framträdande i sju grundarter av vibration. "Ett evighetsplan". "Moderenergin". Grundenergierna kan symboliseras som "steg på en stege"
255.	"Instinktenergin" och "växtriket"
256.	"Tyngdenergin" och "djurriket"
257.	"Känsloenergin" och "människoriket"
258.	"Intelligensenergin" och "visdomsriket"
259.	"Intuitionsenergin". "Kosmiskt medvetande". "Gudomens egen synpunkt". "Den gudomliga världen"
260.	"Den yttre världen" och "den inre världen". "Minnesenergin". "Mineral-" eller "salighetsriket"
261.	Grundenergierna, tillvaroplanen och solspektrumets färger
	SYMBOL NR 6 Den eviga gudomen och väsendenas förnimmelsebegåvning
262.	Tillvaroplanen, de levande väsendena och deras förnimmelsebegåvning uttryckta på symbolen
263.	Världsalltet som identiskt med näring för de levande väsendenas förnimmelsebegåvning. Väsendenas kunskap är beroende av grundenergierna
264.	Grundenergierna som betingelse för förnimmelse. Varje form av förnimmelse som identisk med upplevelsen av Gudomen – och denna upplevelse som utgörande grundenergiernas högsta analys
265.	"Det gudomliga något" och grundenergierna uttryckta på symbolen. Gudomen i förhållande till grundenergierna liknad vid en sol, som evigt knyter de levande väsendena till livet
	KAPITEL 8 Utveckling
266.	De levande väsendenas upplevelse av livet förnims som förvandling eller utveckling
267.	Väsendenas ålder, utvecklingsstandard och manifestation som uttryck för – inte deras eviga tillvaro, utan ett kosmiskt perspektivförhållande
268.	Väsendena och utvecklingsstegen
269.	Levande väsen som avviker så mycket från jordmänniskans livsform, att det krävs andra sinnen än de fysiska för att uppleva dem. Naturkrafterna eller alla former av rörelse som identiska med funktioner i ett levande väsens organism
270.	Världsalltet, vintergatssystemet, solsystemet och jordklotet utgör de stora organismerna, i vilka våra organ eller kroppskombinationer lever och rör sig
271.	Väsen som undandrar sig den jordiska synen. Den samlade världsenergin som en kombination av levande väsens kroppskombinationer. De realiteter som låter världsalltet framstå som utvecklingsstegen
272.	Allt är uttryck för liv. Det visar sig vara nödvändigt för sanningssökaren att få en överblick över sitt eget och medväsendenas förhållande till och plats i utvecklingen eller väsendenas eviga vandring mot ljuset
	SYMBOL NR 7 Världsenergiernas organisation eller utvecklingsstegen
273.	Den mellersta raden av steg eller "grundenergizonerna"
274.	De violetta stegen. "Universumväsen", "medväsen" och "materieväsen". "Spiralzoner"
275.	Perspektivprincipen eller den eviga utvecklingen som en av de grundpelare på vilken vår dagliga förnimmelse av att finnas till vilar
276.	"Karaktärszoner"
277.	Den samlade världsenergin i form av utvecklingsstegen som det fundamentala underlaget för "livets väg"
	SYMBOL NR 8 Livets väg. Kosmiska utvecklingsbanor
278.	Utvecklingsstadier, livet och livets väg
279.	Väsen på samma utvecklingssteg skiljer sig åt endast i form, inte i moral. Den moraliska standarden avgörs av individernas förmåga att älska varandra
280.	Individens kropp som föremål för förnyelse. Det levande väsendets eviga tillvaro som en skiftande upplevelse av sex olika former av lokala liv
281.	Den fysiska kroppen som jordmänniskans mest utvecklade kropp. Jordmänniskan och den fysiska världen. Döden. En övertro som utesluter individens insikt om sin egen odödlighet. Begreppet "döden" som uttryck för den del av individens liv som ligger utanför dess fysiska tillvaro
282.	Jordmänniskans tendenser att tro på ett liv efter döden. Den "materiella" och den andliga tillvaron
283.	Individens förmåga att skapa sig nya kroppar på grundval av erfarenhetsmaterialet från tidigare liv. Individens "lyckliga" och "olyckliga" öde baserar sig på hans erfarenheter. Individens förmåga att skola sitt handlingssätt som villkoret för hans förmåga att skapa sig normala kroppar. Varför det varit nödvändigt att komma in på dessa ämnen här
284.	Två absolut lika väsen kan omöjligt existera. Endast den moraliska standarden visar vilka väsen som står på samma utvecklingssteg. Varje väsens nuvarande jordiska tillvaro som ett resultat av en föregående tillvaro på andra klot. De kosmiska utvecklingsbanornas tillblivelse och framträdande som källan till arternas uppkomst samt grundval för tillvarons framträdande i mångfaldiga variationer av kroppar och former för livsupplevelse
285.	Däggdjur, insekter och fåglar som uttryck för kosmiska utvecklingsbanor, vilka har sin väg över jordklotet, samt betraktelser över däggdjurs och insekters jämbördighet i utveckling
286.	Växterna blir inte djur i de nuvarande djurformerna, och djuren blir inte människor i de nuvarande människoformerna. Kroppsformerna förgår eller skiftar, men den moraliska standarden förblir evigt densamma för varje utvecklingssteg
287.	De kosmiska banorna. "Den gudomliga skaparprincipen" och "det gudomliga något" uttryckta på symbolen
288.	De samlade kosmiska grundenergierna gör alla levande väsen till "kosmiska resenärer", framträder som en outtömlig källa till gudomlig visdom och blir ett fundamentalt element som utlöser kärlek, lycka och salighet