| |
VÄRLDSALLTETS GRUNDENERGIER |
| |
KAPITEL 7 Grundenergierna och tillvaroplanen |
| 253. |
Allt är energi. Varje upplevelse är identisk med en gudomlig välsignelse |
| 254. |
Den samlade världsenergins framträdande i sju grundarter av vibration. "Ett evighetsplan". "Moderenergin". Grundenergierna kan symboliseras som "steg på en stege" |
| 255. |
"Instinktenergin" och "växtriket" |
| 256. |
"Tyngdenergin" och "djurriket" |
| 257. |
"Känsloenergin" och "människoriket" |
| 258. |
"Intelligensenergin" och "visdomsriket" |
| 259. |
"Intuitionsenergin". "Kosmiskt medvetande". "Gudomens egen synpunkt". "Den gudomliga världen" |
| 260. |
"Den yttre världen" och "den inre världen". "Minnesenergin". "Mineral-" eller "salighetsriket" |
| 261. |
Grundenergierna, tillvaroplanen och solspektrumets färger |
| |
SYMBOL NR 6 Den eviga gudomen och väsendenas förnimmelsebegåvning |
| 262. |
Tillvaroplanen, de levande väsendena och deras förnimmelsebegåvning uttryckta på symbolen |
| 263. |
Världsalltet som identiskt med näring för de levande väsendenas förnimmelsebegåvning. Väsendenas kunskap är beroende av grundenergierna |
| 264. |
Grundenergierna som betingelse för förnimmelse. Varje form av förnimmelse som identisk med upplevelsen av Gudomen – och denna upplevelse som utgörande grundenergiernas högsta analys |
| 265. |
"Det gudomliga något" och grundenergierna uttryckta på symbolen. Gudomen i förhållande till grundenergierna liknad vid en sol, som evigt knyter de levande väsendena till livet |
| |
KAPITEL 8 Utveckling |
| 266. |
De levande väsendenas upplevelse av livet förnims som förvandling eller utveckling |
| 267. |
Väsendenas ålder, utvecklingsstandard och manifestation som uttryck för – inte deras eviga tillvaro, utan ett kosmiskt perspektivförhållande |
| 268. |
Väsendena och utvecklingsstegen |
| 269. |
Levande väsen som avviker så mycket från jordmänniskans livsform, att det krävs andra sinnen än de fysiska för att uppleva dem. Naturkrafterna eller alla former av rörelse som identiska med funktioner i ett levande väsens organism |
| 270. |
Världsalltet, vintergatssystemet, solsystemet och jordklotet utgör de stora organismerna, i vilka våra organ eller kroppskombinationer lever och rör sig |
| 271. |
Väsen som undandrar sig den jordiska synen. Den samlade världsenergin som en kombination av levande väsens kroppskombinationer. De realiteter som låter världsalltet framstå som utvecklingsstegen |
| 272. |
Allt är uttryck för liv. Det visar sig vara nödvändigt för sanningssökaren att få en överblick över sitt eget och medväsendenas förhållande till och plats i utvecklingen eller väsendenas eviga vandring mot ljuset |
| |
SYMBOL NR 7 Världsenergiernas organisation eller utvecklingsstegen |
| 273. |
Den mellersta raden av steg eller "grundenergizonerna" |
| 274. |
De violetta stegen. "Universumväsen", "medväsen" och "materieväsen". "Spiralzoner" |
| 275. |
Perspektivprincipen eller den eviga utvecklingen som en av de grundpelare på vilken vår dagliga förnimmelse av att finnas till vilar |
| 276. |
"Karaktärszoner" |
| 277. |
Den samlade världsenergin i form av utvecklingsstegen som det fundamentala underlaget för "livets väg" |
| |
SYMBOL NR 8 Livets väg. Kosmiska utvecklingsbanor |
| 278. |
Utvecklingsstadier, livet och livets väg |
| 279. |
Väsen på samma utvecklingssteg skiljer sig åt endast i form, inte i moral. Den moraliska standarden avgörs av individernas förmåga att älska varandra |
| 280. |
Individens kropp som föremål för förnyelse. Det levande väsendets eviga tillvaro som en skiftande upplevelse av sex olika former av lokala liv |
| 281. |
Den fysiska kroppen som jordmänniskans mest utvecklade kropp. Jordmänniskan och den fysiska världen. Döden. En övertro som utesluter individens insikt om sin egen odödlighet. Begreppet "döden" som uttryck för den del av individens liv som ligger utanför dess fysiska tillvaro |
| 282. |
Jordmänniskans tendenser att tro på ett liv efter döden. Den "materiella" och den andliga tillvaron |
| 283. |
Individens förmåga att skapa sig nya kroppar på grundval av erfarenhetsmaterialet från tidigare liv. Individens "lyckliga" och "olyckliga" öde baserar sig på hans erfarenheter. Individens förmåga att skola sitt handlingssätt som villkoret för hans förmåga att skapa sig normala kroppar. Varför det varit nödvändigt att komma in på dessa ämnen här |
| 284. |
Två absolut lika väsen kan omöjligt existera. Endast den moraliska standarden visar vilka väsen som står på samma utvecklingssteg. Varje väsens nuvarande jordiska tillvaro som ett resultat av en föregående tillvaro på andra klot. De kosmiska utvecklingsbanornas tillblivelse och framträdande som källan till arternas uppkomst samt grundval för tillvarons framträdande i mångfaldiga variationer av kroppar och former för livsupplevelse |
| 285. |
Däggdjur, insekter och fåglar som uttryck för kosmiska utvecklingsbanor, vilka har sin väg över jordklotet, samt betraktelser över däggdjurs och insekters jämbördighet i utveckling |
| 286. |
Växterna blir inte djur i de nuvarande djurformerna, och djuren blir inte människor i de nuvarande människoformerna. Kroppsformerna förgår eller skiftar, men den moraliska standarden förblir evigt densamma för varje utvecklingssteg |
| 287. |
De kosmiska banorna. "Den gudomliga skaparprincipen" och "det gudomliga något" uttryckta på symbolen |
| 288. |
De samlade kosmiska grundenergierna gör alla levande väsen till "kosmiska resenärer", framträder som en outtömlig källa till gudomlig visdom och blir ett fundamentalt element som utlöser kärlek, lycka och salighet |