| |
KOSMISK KEMI |
| |
KAPITEL 9
Lagen för ämnenas reaktion |
| 289. |
"Kosmisk kemi" är läran om överfysisk energi |
| 290. |
Hela livet och tillvaron är en kosmisk-kemisk process |
| 291. |
Individens skydd och de farliga själskrafterna |
| 292. |
"Kosmisk kemi" är detsamma som "ödesvetenskap" |
| 293. |
När de själsliga företeelserna blir förståndskontrollerade |
| 294. |
Inget ämne kan vara "immateriellt". Medvetandeenergierna är en förlängning av de fysiska energierna |
| 295. |
Sprängämnesenergiernas närvaro i mentaliteten som grunden för rovdjurets existens |
| 296. |
Sprängämnesenergiernas närvaro i jordmänniskans mentalitet som grunden för allt jordmänskligt elände eller som "roten till allt ont" |
| 297. |
"Kosmisk kemi" och jordmänniskans ödesskapande |
| 298. |
Bakom ämnenas reaktion framträder en evig lag, som gör en allomfattande världsplan till faktum |
| 299. |
Det räcker inte att endast känna de fysiska krafterna |
| 300. |
"Kosmisk kemi" och skapandet av talangerna |
| 301. |
Logiskt och ologiskt tänkande utgör korrekt respektive felaktig kosmisk-kemisk sammansättning |
| 302. |
Lagen för ämnenas reaktion som grundval för allt som kan förnimmas |
| 303. |
Eländet i världen beror inte på lagen för ämnenas reaktion |
| 304. |
Det gudomliga "något", "X1" eller jaget bakom energierna |
| 305. |
Ämnenas betydelse för jaget |
| 306. |
När Försynen får skulden för väsendenas olyckliga öde |
| 307. |
En olycka eller en olycklig situation kan aldrig skyllas på ämnena eller energierna |
| 308. |
Ämnena och jagets fria vilja |
| 309. |
Om ämnena inte existerade |
| 310. |
Lagen för ämnenas reaktion är Gudomens eviga kärleksgåva till jaget i det levande väsendet |
| |
KAPITEL 10
Jagets eviga kraftkällor |
| 311. |
Jaget på Gudomens tron |
| 312. |
"Stor" eller "liten" kan inte vara något riktigt uttryck för ett skapat tings intellektuella värde |
| 313. |
Jagets namnlösa natur |
| 314. |
Jagets identitet som "en treenig princip", vilken utgör betingelsen för ett levande väsens manifestationer |
| 315. |
Jaget är evigt, men dess frambringanden är "timliga" eller "dödliga" |
| 316. |
De tre "X-en" är bevisföringen för att varje form av skapelse har "ett levande väsen" till upphov |
| 317. |
Jagets synliggörande och "utvecklingsstegen" |
| 318. |
Den treeniga principen kan endast existera som "ett levande väsen". All materia i universum är detsamma som "Guds ande" |
| 319. |
Jaget, döden och den fysiska kroppen |
| 320. |
Väsendenas reinkarnation blir ett faktum |
| 321. |
De rent fysiska minnena och den eviga tillvaron |
| 322. |
En första glimt av den kosmiska kemins djupaste orsak: det levande väsendet |
| 323. |
Den nuvarande jordiska kemin kan inte skapa "vegetabiliska" eller "animaliska" organismer. Den kan endast frambringa konstgjorda lemmar eller kroppsdelar av "mineralmaterial" |
| 324. |
"Den levande" och den "livlösa" materien |
| 325. |
Den kosmiska kemin är ännu inte en dagsmedvetandefunktion såsom den fysiska kemin. Därför måste individen betrakta allt som "dödligt" |
| 326. |
"Undermedvetandefunktionen". "Ödeselement" och "talangkärnor". "Övermedvetandet". "Inveckling" och "utveckling" |
| 327. |
"Övermedvetandet" och viljan |
| 328. |
"Övermedvetandet" utgör en "evighetskropp" för individen och fungerar utanför hans organism oberoende av reinkarnationen. Det är individens "ödeskropp" |
| 329. |
"Undermedvetandet" |
| 330. |
"Dagsmedvetandet" och "nattmedvetandet" |
| 331. |
"Dagsmedvetandets" variationer |
| 332. |
Grundenergierna framträder i sex kosmiska "materieblandningar" |
| 333. |
De kosmiska "materieblandningarna" och den jordiska människan |
| 334. |
Den jordiska människan är "en levande bomb". Hennes medvetandeliv är "explosioner". Kverulantstadiet som övergångsstadium från "djur" till "människa" |
| 335. |
Det utvecklade väsendet och "kverulantstadiet" |
| 336. |
Trötthet är detsamma som mikroskopisk smärtförnimmelse |
| 337. |
Sömnen och dess natur |
| 338. |
Drömmar avslöjar två former av "vakentillstånd". Individen framträder i två världar |
| 339. |
När drömmar visar sig som "förutsägelse", "fjärrskådning", "vandring utanför den fysiska kroppen", "förflyttning till avlägsna orter" etc. |
| 340. |
Minne och dröm |
| 341. |
Drömmarna blir bevis för ett "själsligt tillstånd" och en "själslig värld" |
| 342. |
Varför väsendena tror att nattmedvetandet är djup sömn eller medvetslöshet |
| 343. |
Varför drömtillståndet är abnormt |
| 344. |
Drömmar är ödelagt bevismaterial för en högre världs existens |
| 345. |
Drömmarnas ofullkomlighet som ett led i skapandet av "okunnighet" eller "inveckling" |
| 346. |
När jordmänniskan lever i den övertron att livet har en början och ett slut |
| 347. |
Jaget finns före och efter detaljerna i sin skapelse |
| 348. |
Det levande väsendets öde |
| 349. |
Det finns sex grundarter av levande väsen, alltefter de sex grundenergierna |
| 350. |
Jagets första kraftkälla. Instinktenergin och växtriket |
| 351. |
Jagets andra kraftkälla. Tyngdenergin, eld eller solenergi |
| 352. |
Jagets tredje kraftkälla. Känsloenergin. Världsalltets köld. Solarna blir till. När känsla övervinner tyngdenergin och den fysiska materien skapas |
| 353. |
All skapelse är en hundraprocentig manifestation av logik och uttrycker därför i motsvarande grad kärlek |
| 354. |
Jagets fjärde kraftkälla. Intelligensenergin. Naturen utgör medvetande |
| 355. |
Intuitionen och världsåterlösarna. Jagets femte stora kraftkälla. Intuitionsenergin är identisk med "den heliga anden" |
| 356. |
Minnes- eller salighetsenergin. Jagets sjätte stora kraftkälla |
| 357. |
Moderenergin eller jagets sjunde kraftkälla |
| |
SYMBOL NR 9
Grundenergiernas kombination |
| 358. |
Grundenergierna är alla sju närvarande överallt |
| 359. |
Växtriket och grundenergierna. Växternas mentalitet |
| 360. |
Djurriket och grundenergierna |
| 361. |
Människoriket och grundenergierna. Den riktiga människans minne. Materialisation och dematerialisation |
| 362. |
Smekning och kärlek. Kärlekens rike |
| 363. |
Visdomsriket. Väsendenas materialisation och dematerialisation som en viljeakt |
| 364. |
Svårigheten att förstå visdomsriket |
| 365. |
Om den medvetandemässiga överlägsenhet som gör sig gällande i visdomsriket vore rådande i den jordiska människans hemvistzon. Inte underligt att vägen ut ur de tunga materiernas zon endast går genom utvecklingen av kärlek till nästan |
| 366. |
Den heliga anden och intelligensenergin |
| 367. |
Den jordiska människan och intuitionsenergin eller den heliga anden |
| 368. |
Visdomsriket och den heliga anden |
| 369. |
Den gudomliga världen. Väsendena endast iklädda tanke |
| 370. |
Varför den jordiska människan är bunden av materien och det himmelska väsendet är frigjort från denna |
| 371. |
Väsendena i "den gudomliga världen" har evig ungdom och förnimmer livet som en evig tillvaro |
| 372. |
Väsendenas korrespondens i den fysiska och den andliga världen framträdande som indirekt respektive direkt. Fysiska och underfysiska kroppar. Övermedvetandet |
| 373. |
Föräldraprincipen är latent i "den gudomliga världen". Sinnesupplevelserna är indirekta i den fysiska världen och direkta endast i spiralens högsta värld |
| 374. |
Jagets tillbakadragande av medvetandet från smärtområden |
| 375. |
Tal och skrift är enbart indirekta uttrycksmedel för jaget |
| 376. |
Orientering angående tolkningen av den himmelska sfären |
| 377. |
Fysisk tyngd eller vikt är identisk med vilja eller begär. Allt är medvetande. Guds ande svävar över vattnet |
| 378. |
Jordklotet är ett levande väsens organism. Jordklotet och dess upphov eller jag är en "jordmänniska" i en högre spiral |
| 379. |
D-spiralen och E-spiralen |
| 380. |
Den "fasta punkten" eller underlaget för det levande väsendets framträdande i de högsta världarna är dess jag och övermedvetande. Denna "fasta punkt" är mystik i den jordiska människans hemvistzon, där materien dominerar över allt och hindrar väsendet från att se sig självt. Väsendet ser det "skapade" utan att kunna se en "skapare" |
| 381. |
Jaget som den "fasta punkten" |
| 382. |
Jaget som höjt över tiden och rummet |
| 383. |
"Den gudomliga världens" klot eller himlakroppar. Väsendena befinner sig i Gudomens mentalitet. Det jordiska väsendet och det himmelska |
| 384. |
Tillvaron i "den gudomliga världen". Man möter också sina fiender i "den gudomliga världen", men deras hat och vrede är borta. Reinkarnationen är avhängig av väsendets gästtillvaro i "den gudomliga världen" |
| 385. |
När väsendet är ett med tidens och rummets herre. En dag är för väsendena som tusen år, och tusen år är som en dag |
| 386. |
I "den gudomliga världen" känner sig väsendet som sin egen "fasta punkt". Upplevelsen av att ha "fullbordat loppet" och blivit "Guds avbild" |
| 387. |
Minnet. Förnimmelsen av "en evig tillvaro". Väsendenas förmåga att vandra tillbaka i tiden |
| 388. |
Korrespondensen i "den gudomliga världen". Upplevelse av medväsendenas "kosmiska banor". Hundraprocentig uppfyllelse av de eviga lagarna för skapelse eller av detta: "Du skall älska din nästa som dig själv" |
| 389. |
Den vetenskapliga grunden för mina analyser av de högsta världarna och dess matematiska grundval som bevis för den högsta idealismens identitet som vetenskap. Utan min analys av de högsta världarna, ingen som helst grund för den i Bibeln genom årtusenden förebådade högre moralen i världen. Egoism eller mentalt mörker måste då vara livets lösen |
| 390. |
Väsen som inte förstår dessa analyser och därför förnekar dem. Angående förmågan att se in i framtiden |
| 391. |
Väsendets dagsmedvetande överförs till "salighetsriket". Denna överföring sker på grund av väsendets mättnad på ljustillvaron i spiralens högsta rike. Väsendets rörelse genom spiralens riken sker uteslutande på basis av dess egna önskningar och dess egen längtan |
| 392. |
Med mättnaden på ljustillvaron blir individens viljeföring mer och mer inriktad på "egoism", men sekler av tid förflyter innan denna viljeföring får obehagliga verkningar |
| 393. |
För att finna kontraster till ljustillvaron, måste väsendet söka sig tillbaka till sina upplevelser från spiralens lägsta zoner |
| 394. |
"Mineralriket" uppstår, men är inte någon "livlös" värld |
| 395. |
Varför minneszonen i spiralen heter "salighetsriket" |
| 396. |
Salighetsväsendet lever i djup ensamhet eller i vila, när det gäller upplevelsen av medväsendena i den "yttre" världen, eftersom detta väsen endast kan förnimma i sin "inre" värld |
| 397. |
Upplevelsen av "salighetsriket". Allt här framträder i mentalt silver- och guldmaterial. "Salighetsriket" är en extra bekräftelse på de gudomliga orden "allt är mycket gott" |
| 398. |
Upplevelsen av "salighetsriket" erbjuder särskilt gynnsamma betingelser för att se fullkomligheten i världsalltet |
| 399. |
"Ädla" och "oädla" "metaller" i tankevärlden. Varför "tiden läker alla sår" |
| 400. |
"Salighetsväsendena" har "fullbordat loppet" och ser lidandena från "Guds egen utsiktspunkt" |
| 401. |
"Salighetsväsendena" ser tillbaka på tidigare liv i spiralen |
| 402. |
"Salighetsväsendet" ser sina tidigare liv i laster och utsvävningar och dessas verkningar på efterföljande liv. Det ser sitt sexuella liv genom tiderna och därmed sin egen förvandling från "djur" till "människa" och denna förvandlings besvärligheter. "Djursexualitet" och "människosexualitet". "Syndafallet" eller flockens missförstånd av polutvecklingen i väsendets medvetande |
| 403. |
"Mannen" och "kvinnan" eller "han-" och "honväsendet" degenererar, men "geniet" uppstår |
| 404. |
"Salighetsväsendet" ser hur de djuriska kampmetoderna utvecklas till genialitet till förmån för principen "var och en är sig själv närmast". Detta skapar grundvalen för "helvetets" existens: "den dräpande principen". "Helvetet" i sin tur skapar sin egen undergång i väsendets medvetande, varvid "den riktiga människan" blir ett faktum och livet antar en form som ligger utanför "salighetsväsendets" intressesfär, eftersom denna livsform just är den som det blivit mätt på i "den gudomliga världen" |
| 405. |
Jordmänniskan och "salighetsväsendet" är kontraster. Deras anknytning till en "uppåtgående" respektive "nedåtgående" bana |
| 406. |
Varför "salighetsväsendet" endast har intresse för spiralens lägsta zoner, och varför det alltmer avlägsnar sig från "den gudomliga världen" |
| 407. |
Liknelsen om "den förlorade sonen" och "salighetsväsendet". "Salighetsväsendets" intellektualitet är "döende". "Salighetsriket" är början till en kosmisk vilozon för väsendets intellektualitet |
| 408. |
"Salighetsväsendets" tilltagande längtan efter mörkret |
| 409. |
Varför väsendets eviga livsbana betecknas som en spiral. En evig tillvaro framträder som den sanna verkligheten |
| 410. |
Varför "salighetsrikets" "yttre värld", "mineralriket", av jordmänniskorna uppfattas som en livlös värld |
| 411. |
Lösningen på de "livlösa" materiernas gåta. "Mineralrikets" funktioner är "livsyttringar" |
| 412. |
Den religiöst troende samt den materiellt forskande vetenskapsmannen och "mineralrikets" energier |
| 413. |
Extasenergierna befruktar "salighetsväsendenas" talangkärnor. "Salighetsväsendenas" anknytning till den nya spiralens första grundenergier. Elden uppstår |
| 414. |
Det är "salighetsrikets" väsen som får solarna att skina i världen. Alla fysiska företeelser är omskapat solsken |
| 415. |
Vetenskapen och domedagen |
| 416. |
Rättfärdighet omöjlig i en värld, där väsendenas världsuppfattning i sig är osann |
| 417. |
Domedagens dom över väsendena. Den "nya himlen" och den "nya jorden" |
| 418. |
"Salighetsrikets" längtansenergier blir fysisk elektricitet |
| 419. |
En sexuell akt eller befruktning är en utlösning av elektriska krafter. Klotens tillkomst är också baserad på en sexuell akt i makrokosmos |
| 420. |
Varför man lärt ut att de mörka fysiska kloten är kalla och döda världar. Jordklotet är längre kommet i sin spiral än solsystemet i sin |
| 421. |
Allt solsken i världen är "makrokosmisk sexualenergi". Det sexuella kraftcentrumet är stort i förhållande till organismen |
| 422. |
Förälskelse är "mikrokosmisk sexualenergi". Den sexuella akten och de diskarnerade väsendena |
| 423. |
Den rent materiella elden är närvarande i de levande väsendenas organismer |
| 424. |
Väsendenas återupplevelse av de tidigare livsperioderna i form av repetitioner |
| 425. |
De levande väsendenas eldtillvaro |
| 426. |
Var väsendets repetition av sin tidigare eldtillvaro står att finna i dess nuvarande liv |
| 427. |
De diskarnerade väsendenas eld och befruktningen. Vetenskapen känner endast till en tredjedel av livets kretslopp |
| 428. |
Med "avkylningen" uppstår väsendets intellektuella centrum |
| 429. |
Disharmonin mellan väsendets sexuella och intellektuella centrum och verkningarna av denna |
| 430. |
Reaktionen mellan "tyngd-" och "känsloenergierna". "Tyngdenergin" ligger till grund för alla sexuella krafter, både de som befordrar fortplantningen och de som befordrar den dynamiska kraften i allt. Alla utlösningar av principen "att dräpa" är viljeledd "tyngdenergi" |
| 431. |
Alla rörelser eller manifestationer i tillvaron är identiska med ett bindande eller ett frisläppande av "tyngdenergin" med hjälp av "känsloenergin" |
| 432. |
Kultiveringen av individens laborerande med "tyngd-" och "känsloenergierna" bringar honom i kontakt med Gudomens mentalitet |
| 433. |
Med hjälp av det animala tillståndet skapas åt jaget ett intellektuellt centrum på det fysiska planet. Därefter överförs både dess sexuella och dess intellektuella centrum till "känslokroppen", och väsendet blir en "riktig människa" |
| 434. |
Animalt tillstånd, sexualitet och intellektualitet gör sig också gällande i makrokosmos och mikrokosmos |
| 435. |
Den moderna vetenskapen och spiralens kosmiska analys. När en analys är matematisk |
| 436. |
När en roman är matematiskt fullkomlig |
| 437. |
Hjälte- och skurkbeteckningar är illusoriska |
| 438. |
När romaner, skådespel, filmer och sagor endast baseras på lovprisning av en hjälte och bestraffning av en skurk. När världsbilden baseras på samma lovprisning |
| 439. |
Symbol nr 9 uttrycker ett evighetsfacit och är således inte en relativ företeelse. När vetenskapen förnekar Gudomens existens eller alltets identitet som levande väsen och väsendenas odödlighet |
| 440. |
Kosmiska analyser och relativa analyser |
| 441. |
Kosmisk klarsyn, dess betingelse och facit |
| |
KAPITEL 11
Tankeklimat |
| 442. |
Den "vind" med vilken Gud "blåste in livets ande i Adam". De levande väsendena måste leva i "tankeklimat" |
| 443. |
De levande väsendena måste lära sig att skydda sig mot "tankeklimat" liksom de lärt sig att skydda sig mot de fysiska klimaten |
| 444. |
Moral och vetenskap utgör samma princip. Moral är en vägledning i att övervinna "tankeklimat" på samma sätt som vetenskap är en vägledning i att övervinna de fysiska elementen eller klimaten |
| 445. |
Degenererande "kosmiskt medvetande" och dess konsekvenser |
| 446. |
"Kosmiskt medvetande" hos naturmänniskan och hos den högintellektuella jordmänniskan. "Instinkten" |
| 447. |
Det "kosmiska medvetandet" och skönheten i spiralens första zoner |
| 448. |
Väsendenas längtan till primitivitet ställer det "kosmiska medvetandet" i skuggan. Djurets medvetande i renodlad form |
| 449. |
Djuret har sitt medvetande riktat endast mot den yttre världen och känner därför inte sig självt. Med upptäckten av sitt eget "själv" blir det till jordmänniska |
| 450. |
Den mentala skillnaden mellan den jordiska människan och djuret |
| 451. |
Det döende "kosmiska medvetandet" får en renässans i form av den religiösa instinkten hos den jordiska människan |
| 452. |
Det "kosmiska medvetandet" når sitt latenta stadium hos jordmänniskan. Materialism och krig som konsekvensen av detta |
| 453. |
Krig utgör forna religioners efterlämnade vanemedvetande och har ingenting med kristendom att göra |
| 454. |
Åldersskillnaden mellan väsendenas humana och brutala tendenser och dennas inflytande i deras dagliga liv |
| 455. |
Medlidandets tillkomst och natur grundar sig på minnen från gångna tider |
| 456. |
När jordmänniskans medlidande inte är lika framträdande på alla lidandefält |
| 457. |
När medlidandeförmågan blir till allkärlek, inträder det "kosmiska medvetandet" åter i dagsmedvetandet och väsendet blir "ett med Fadern" |
| 458. |
Varför de mörka anlagen manifesteras lättare än de ljusa anlagen eller humaniteten. Är väsendet inte sig självt när det befinner sig i hetsighets- eller raserianfall? |
| 459. |
Det "onda" och det "goda" |
| 460. |
"Kosmiskt medvetande" |
| 461. |
Det "kosmiska medvetandet" utgör ett kretslopp, i vilket det skapar "kosmiska årstider", "dagar" och "nätter" m.m. |
| 462. |
"Solenergin" bakom de "kosmiska årstiderna" |
| 463. |
Ett "något" bakom energierna. "Jaget", "den treeniga principen" eller det levande väsendets grundanalys |
| 464. |
Individens "evighetskropp" |
| 465. |
"Övermedvetande" och "undermedvetande". Varför den jordiska människan endast är medveten i sin fysiska kropp |
| 466. |
Allt medvetandeliv är "kosmiskt medvetande" på olika stadier, som tillsammans bildar "spiralen". Genom "evighetskroppen" skapar väsendet självt sin reinkarnation |
| 467. |
Varför väsendena hyser rädsla för döden. Konsekvenserna av "kosmiskt medvetande" |
| 468. |
Varför väsendena är olika. Hela tillvaron är en bevisföring för att livet är verkligt och döden omöjlig |
| 469. |
Allt är tankeenergi. Hela vår tillvaro äger rum mitt i en allt dominerande andlig atmosfär eller livsyttringsvåg, vars högsta analys är humanitet och kärlek |
| 470. |
Jordmänniskans primitiva syn på världsalltet och materialismen som denna syns konsekvenser |
| 471. |
Den kosmiska solens närvaro i varje levande väsen i form av "kosmiskt medvetande" och skapandet av de åtföljande "kosmiska årstiderna" i mentaliteten |
| 472. |
Det levande väsendets tankeklimat och naturkrafterna |
| 473. |
Vi använder i vårt språk meteorologiska uttryck för tanketillstånd |
| 474. |
Väsendena har olika begär, blir olika i framträdandet och går olika vägar genom livet |
| 475. |
De levande väsendenas sammanslutning i flockar |
| 476. |
Flockprincipen degenererar men är ännu så starkt framträdande, att den ligger till grund för statsbildningen och för moderna föreningar eller sammanslutningar |
| 477. |
Den högsta analysen av "ämne" eller "materia". Varför vi inte uppfattar föreningar eller andra sammanslutningar som "ämnen" |
| 478. |
Alla föreningsmässiga sammanslutningar skapar i princip samma kraftmanifestation som den som framträder i varje form av materia |
| 479. |
Var vi klarast förnimmer materiens analys. Det kosmiska perspektivförhållande som gör de levande väsendenas framträdande synligt som "materia" |
| 480. |
"Mellankosmisk materia" |
| 481. |
"Mikrokosmisk materia" |
| 482. |
"Makrokosmisk materia" |
| 483. |
Varför den mikrokosmiska och makrokosmiska materien uppfattas som "död" materia, medan den mellankosmiska materien fullt ut uppfattas som liv |
| 484. |
Det levande väsendet såsom utgörande en av de enheter som varje slag av materia består av |
| 485. |
Materien är livsrum eller tillvaroplan för levande väsen |
| 486. |
Det kosmiska panoramat inom jordmänniskans fysiska horisont. Evighetens närvaro i "nuet" |
| 487. |
Ämnena är detsamma som tankeklimat. Deras samlade slutfacit är kärlek och avslöjar en levande Försyn bakom all tillvaro |
| 488. |
Livet utgör en personlig korrespondens mellan det levande väsendet och Gudomen |
| 489. |
"Kosmisk kemi" är en "kosmisk språkundervisning". Att lära sig förstå Gudomens språk, är det aktuella målet för den jordiska människan |
| 490. |
Jordmänniskorna missförstår livets eller Gudomens tal, och deras tillvarozon blir därför den mörkaste i spiralen |
| 491. |
Jordmänsklighetens största villfarelse |
| 492. |
Feltolkningen av "den gudomliga korrespondensen" och konsekvenserna därav |
| 493. |
"Fast materia" kan ses som "gasformig". En diamant är en "himlarymd" med "vintergator", "solsystem", "planeter" och "månar" |
| 494. |
"Gasformig materia" kan ses som "fast materia". Diamanten är en "förstenad himlarymd" |
| 495. |
"Materia" och "ljus" är identiska. "Materiens" färg är detsamma som dess "himmelska ljus". Alla färger, även "vitt" och "svart", är samma ting, sett i skilda "kosmiska perspektiv" |
| 496. |
Varje form av förnimmelse eller upplevelse är detsamma som en "syn" |
| 497. |
Världsalltet är en ocean av "ljus" som framträder i en skala, på vars grader jagen har sin plats. Förnimmelsen av denna skala |
| 498. |
Förnimmelserna "ljus" och "mörker". Färgerna "svart" och "vitt". Färgskalan |
| 499. |
"A-perspektivet", "B-perspektivet" och "C-perspektivet" |
| 500. |
Förnimmelsen av "ljus" och "mörker" och de tillhörande upplevelserna av färger är "relativa". Alla jordmänskliga, materiellt vetenskapliga analyser är "analyser av förhållanden". Dessa analyser och "kosmiska analyser" |
| 501. |
Jordmänniskans "relativa" kunskapsgrund som basis för alla meningsskiljaktigheter i världen och åtföljande ofred och krigstillstånd |
| 502. |
Det levande väsendet bygger självt sitt öde |
| 503. |
Jordmänsklighetens illusoriska tillvaro |
| 504. |
En ny kunskapsgrund. Alla "ämnen" eller all "materia" utgör "det gudomliga något" sett genom "perspektivprincipen". Genom "materiens" analys möter vi Gudomen |
| 505. |
"Kosmisk kemi" är detsamma som konsten att skapa det perspektivförhållande genom vilket Gudomen blir verklighet |
| 506. |
Jordmänniskornas mörka tankeklimat beror på felaktiga perspektiviska förhållanden. "Kosmisk kemi" täcker jagets beröring med samtliga existerande energier eller "ämnen" |
| 507. |
Jordmänniskorna och "kosmisk kemi" |
| 508. |
När "djuret" omskapas till "människa" |
| 509. |
Naturens larmande krafter och stilla solsken framträder i jordmänniskans blod och väsen, och dess logik börjar göra sig gällande i hennes hjärna |
| 510. |
Väsendets "aningsförmåga" och dess begynnande organismskapande |
| 511. |
"Begäret" som fundamentet för allt medvetandeliv. "Självbevarelsedriften" |
| 512. |
Jagets fysiska kropp blir till. Väsendet börjar tänka. "Djuret" är det första tänkande väsendet i spiralen |
| 513. |
Grunden för utveckling. Längtan är det bindemedel med vilket jaget är knutet till tillvaron. Alla tankar är barn av begäret |
| 514. |
Väsendets vilja blir till. "Självbevarelsedriften" blir därefter hjärnmedvetet dirigerad eller ledd |
| 515. |
Energireaktionerna blir till "erfarenheter". Väsendets upplevelse blir i dess animaliska tillvaro medvetet viljemässigt ledd |
| 516. |
Väsendena får olika syn på livet. "Utvecklingsstegen" |
| 517. |
Hela medvetandelivet är skiftande energiblandningar och åtföljande reaktioner. Väsendet börjar framträda som "jordisk människa" |
| 518. |
"Själviskhet" eller "egoism" är reaktionen av väsendets längtan efter fysisk genialitet |
| 519. |
Vi har mycket att tacka "själviskheten" för |
| 520. |
I djurriket är "själviskhet" största dygd och kan uttryckas i mottot: "Var och en är sig själv närmast" |
| 521. |
Väsendena måste bryta ned andra väsens materiekombinationer för att kunna bygga upp sitt eget fysiska skydd. Skapandet av medlet för detta |
| 522. |
Vad är en explosion? Vi lever i en ocean av "fängslade explosioner" |
| 523. |
Skapandet av fängsling av explosioner. Det levande väsendet kan vara såväl explosionens herre som dess slav |
| 524. |
"Tyngdkraften" är jordklotsjagets vilja |
| 525. |
Makrokosmisk, mellankosmisk och mikrokosmisk "tyngdkraft" |
| 526. |
Kunskapen om "tyngdkraften" och dess betydelse i väsendets ödesskapande |
| 527. |
Hur energi blir till "ämne" |
| 528. |
En liten tillbakablick på de levande väsendenas struktur. Jaget kan genom sitt övermedvetande evigt skapa sig nya kroppar. Varför ett väsen ibland önskar sig döden och begår självmord |
| 529. |
"Urbegäret" |
| 530. |
"Urbegäret" och jaget. Genom "urbegäret" är jaget rotfäst i materien och denna i jaget |
| 531. |
"Urbegäret" och "moderenergin" |
| 532. |
Jaget blir reaktionsdugligt. "Övermedvetandet" och "ödeselementet" |
| 533. |
"Spiralcentrum" |
| 534. |
Allt som förnims är "det gudomliga något". Den "absoluta verkligheten" och den "frambringade verkligheten". De tre "X-en" blir återigen ett faktum |
| 535. |
Världsalltets grundanalys kan endast existera såsom utgörande "en treenighet" |
| 536. |
Den "absoluta verkligheten" och den "skapade verkligheten". Varför "det högsta något" är namnlöst |
| 537. |
Det obegränsades närvaro i varje form av begränsning. Illusionernas värld som bakgrund för upplevelse av "det absoluta något" |
| 538. |
Varför "den treeniga principen" är evig |
| 539. |
"Den treeniga principen" är det heltäckande uttrycket för livets eller tillvarons allra högsta analys. Allt det synliga eller förnimbara såsom identiskt med en illusorisk värld |
| 540. |
De två "något", "skaparförmågan" och "det skapade" såsom identiska med "något nr 1". En bekräftelse på det gamla ordet "I honom är det vi lever, rör oss och är till" |
| 541. |
En "syn" av ett ting är inte detsamma som tinget självt |
| 542. |
Relativitet. Alla för våra sinnen tillgängliga detaljer utgör endast en analys av dessas förhållande till vår egen utsiktspunkt eller platsen inom vår horisonts centrum |
| 543. |
"Ett något som är" såsom utgörande tillvarons orubbliga grundanalys. "Något nr 1" är det absolut verkliga. Alla andra ting i tillvaron utgör endast en "syn" av detta "något" |
| 544. |
Om "något nr 2" och "något nr 3" inte bestod av förgängliga ting |
| 545. |
"Urbegäret" är livets eller tillvarons första späda grodd. En absolut skaparförmåga (kosmiskt sett) kan inte existera i världsalltet. Vårt skapande är endast "ett omskapande av något till något". Ett "nytt något" kan inte uppstå |
| 546. |
Eftersom vårt frambringande är detsamma som att "omskapa något som inte är till något som inte är", är det en illusion |
| 547. |
Det vi kallar "människa", "djur", "växt" eller "mineral" är illusoriska förklädnader av "något som är". Det vi ser av våra medväsen är inte "det absoluta oförgängliga något" i dem |
| 548. |
Varför det klarseende eller kosmiskt medvetna väsendet inte dömer utifrån synliga, timliga företeelser. Bekräftelse på de stora bibliska utsagorna. Kärleken blir det allt dominerande hos den klarsynte |
| 549. |
Med förståelsen av "perspektivprincipen" existerar inte längre något "livets mysterium" |
| 550. |
På livsanalysradens allra högsta tinnar. "Den orsakslösa orsaken" |
| 551. |
I livsanalysradens allra översta del finner man de "icke skapade" tingen, medan man i de övriga delarna finner illusionerna eller den gudomliga uppenbarelsen |
| 552. |
Vi får en garanti för att vår analys är riktig. Den utvecklade läsaren begåvas med det allra högsta vetande |
| 553. |
Vi får bevis för att det existerar en "kosmisk kemist" och att tillvaro och öde är "kosmisk kemi" |
| 554. |
Vad vi fann bortom förnimmelseförmågan. Avsikten med den nämnda analysen |
| 555. |
En resumé eller tillbakablick över föregående analyser |
| 556. |
"Urbegäret" är ett resultat av sitt upphovs tidigare upplevelse eller öde. Då detta öde endast har kunnat bli till i kraft av ett tidigare "urbegär" osv., får vi här en bekräftelse på väsendets eviga tillvaro |
| 557. |
Varför det levande väsendet inte är en automatisk maskinfunktion |
| 558. |
En hänvisning till att finna livsgåtans lösning genom att meditera över sig själv |
| 559. |
Livsmysteriets grundfacit nr 1. – Det levande väsendet är inte ett "intet" utan ett "något" |
| 560. |
Livsmysteriets grundfacit nr 2. – Orsak och verkan |
| 561. |
Livsmysteriets grundfacit nr 3. – Logik eller planmässighet |
| 562. |
Livsmysteriets grundfacit nr 4. – Idéskapande eller tänkande |
| 563. |
Livsmysteriets grundfacit nr 5. – Det levande väsendets existens |
| 564. |
Livsmysteriets grundfacit nr 6. – Forskaren måste möta sitt eget högsta "själv" eller "jag" |
| 565. |
Livsmysteriets grundfacit nr 7. – Jaget är "något" som inte är verkan av en föregående orsak |
| 566. |
Livsmysteriets grundfacit nr 8. – "Den treeniga principen" |
| 567. |
Livsmysteriets grundfacit nr 9. – Det levande väsendet framträder som "Guds avbild" |
| 568. |
Livsmysteriets grundfacit nr 10. – Det levande väsendets odödlighet |
| 569. |
Livsmysteriets grundfacit nr 11. – Reinkarnation och öde |
| 570. |
Den kristna, kyrkliga syndaförlåtelseteorin, som måste överges för att livsmysteriets avslöjande ska kunna bli fullständigt och i överensstämmelse med jordmänsklighetens växande vetenskapligt inställda mentalitet |
| 571. |
"Den heliga anden" eller livsmysteriets vetenskap och Livets Bog |
| 572. |
Allt liv är "rannsakning av Guds vägar". Att motarbeta denna "rannsakning" är detsamma som att "dräpa" eller att överträda det femte budet |
| 573. |
En "ny himmel" och en "ny jord" eller en mänsklighet hänryckt i "salighet" som ett resultat av "rannsakningen av Guds vägar" |
| 574. |
Betingelsen för att något ska kunna vara berättigat att kallas "mycket gott" |
| 575. |
Om livsmysteriets grundfacit nr l inte existerade |
| 576. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 2 inte existerade |
| 577. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 3 inte existerade |
| 578. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 4 inte existerade |
| 579. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 5 inte existerade |
| 580. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 6 inte existerade |
| 581. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 7 inte existerade |
| 582. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 8 inte existerade |
| 583. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 9 inte existerade |
| 584. |
Om livsmysteriets grundfacit nr 10 inte existerade |
| 585. |
Vad som gör livsmysteriets grundfacit nr 11 till ett orubbligt plus |
| 586. |
Den gängse jordmänskliga synen på världsalltet och de verkliga fakta. En konflikt mellan "syndaförlåtelseteorin" och livslagarna eller den verkliga sanningen |
| 587. |
Kretsloppet. Det levande väsendets öde och materiens framträdande i fast, flytande och gasformigt tillstånd |
| 588. |
Jaget och kretsloppets fjärde tillstånd: materiens framträdande som "strålformig", det vill säga som eld, köld, elektricitet, "strålar" och "vågor". Detta tillstånd som grund för individens medvetandeskapande och "andliga tillvaro" |
| 589. |
När jämvikten mellan materierna i organismen och medvetandet blir störd. "Fysisk" och "själslig feber". "Själsliga störningar", "psykisk sjukdom" och "funktionsnedsättning" |
| 590. |
Jagets öde och materiens fyra tillstånd |
| 591. |
Jaget måste behärska den ena energin med den andra. Utan materiens förtätnings- och upplösningsförmåga skulle varje form av manifestation vara omöjlig |
| 592. |
Varför "mineralmaterien" betraktas som livlös |
| 593. |
Hur "organisk" eller "levande" materia blir till |
| 594. |
Skillnaden mellan "mineralmateria" och "organisk" materia. Den "strålformiga" materien kan till- och frånkopplas jagets fysiska organism |
| 595. |
När jaget drar sin "strålformiga" materia ut ur sin fysiska organism. "Animalisk" materia |
| 596. |
Samarbetet mellan makroväsendet och mikroväsendena i en organism. All fysisk smärta, allt fysiskt lidande, är en levande korrespondens mellan makrojaget och mikrojagen. "Bön" och "Gudom" framträder som logiska företeelser, vilka utgör fundamentet för all manifestation |
| 597. |
Mikroväsendenas välbefinnande upplevs som hälsa och vällust av makroväsendet |
| 598. |
Varför man kan klippa hår och naglar utan att det gör ont |
| 599. |
Mikroväsendenas gåva till makroväsendet |
| 600. |
Makroväsendets gåva till mikroväsendena. Makroväsendet och mikroväsendena får "skörda vad de sår" |
| 601. |
Varför det levande väsendet hyser rädsla för döden. Väsendet finner frid endast i hoppet om en evigt fortsättande tillvaro |
| 602. |
Mikroindividernas förhållande till makroorganismens undergång. Makroväsendets "vanemedvetande" och "liket" |
| 603. |
Alla väsen i världsalltet är "jämställda" |
| 604. |
Kretsloppet. Hunger och mättnad som reglerande faktorer i kretsloppet. Ett väsens jordeliv är också ett kretslopp |
| 605. |
"Materialism" och "humanitet" |
| 606. |
Alla former av liv är placerade i kretsloppet |
| 607. |
Varför kretsloppet betecknas som en "spiral" |
| 608. |
"Ödeslagen": Alla måste tjäna alla |
| 609. |
Fundamentet för ödesskapandet. Varje manifestation representerar i utlösningsögonblicket den högsta fullkomligheten |
| 610. |
Väsendets evigt skiftande mentala hunger- och mättnadstillstånd som basis för dess skiftande plats i kretsloppet eller spiralen. Väsendets "kosmiska andning" |
| 611. |
Väsendets generalöde är en "inandning" och en "utandning" av "kosmiskt liv" och "salighet" |
| 612. |
Varför jordmänniskan inte tycker om sitt "mörka" öde |
| 613. |
Det finns i absolut mening ingen "synd" och inga "syndare" |
| 614. |
Väsendets viljeutlösning och spiralkretsloppet eller dess "kosmiska andning" |
| 615. |
De eviga orden: "Vad ett väsen sår får det också skörda" blir till vetenskaplig sanning |
| 616. |
Om livsmysteriets elfte grundfacit inte existerade |
| 617. |
"Allt är mycket gott" |
| 618. |
Väsen som inte kan förstå livets tolv grundfacit |
| 619. |
Två kategorier av väsen, vilkas kritik av kosmiska analyser aldrig kan vara identiska med vetenskaplig värdering |
| 620. |
"De kommande släktenas" möte med "hjälparen, den heliga anden" |
| 621. |
Vad vi erfor i det elfte kapitlet: Allt medvetandeliv är "tankeklimat", är atmosfär, moln, regn och solsken, morgon- och aftonrodnad på det eviga livets himmel. Fastställandet av jordmänniskans plats i spiralkretsloppet. Världspanoramats struktur, dess kärlekslagar eller kulminerande logik, är den högsta intellektuella undervisningen, samtidigt som det är Gudomens egen livsyttring och ledning av det levande väsendet i riktning mot dess egen salighet |
| 622. |
Vi har blivit medvetna "kosmiska kemister" och får jagets existens bekräftad, får bekräftat att all manifestation är "livsyttring" |
| 623. |
Den jordiska människan fyller sitt öde med disharmoni. Hennes tankeklimat är analoga med de meteorologiska klimaten |
| 624. |
Det levande väsendet lever mellan två himlar eller två världar. Fundamentet för en "bestående fred", "kosmiskt medvetande" eller "salighet" |
| 625. |
Vad läsaren bibringats genom det nu genomgångna avsnittet av "kosmisk kemi", och vad som återstår av detta kapitel |
| 626. |
Grundkällan till den jordmänskliga medvetandesfärens kosmisk-kemiska sammansättning |
| 627. |
"Känsloklimatet" |
| 628. |
De "troendes" medvetandesfär eller "kyrkohelgedomen" |
| 629. |
"Kyrkohelgedomen" kan inte ge en varaktig tillfredsställelse när det gäller lösningen på livets mysterium. Miljontals väsen söker sig över till en annan mental sfär som vi här i Livets Bog gett beteckningen "skolhelgedomen" |
| 630. |
"Intelligensklimatet". Kampen mellan de "troende" och de "icke-troende" och dess konsekvenser |
| 631. |
"Den speciella naturen hos intelligensklimatets" väsen. Världsalltet kan av dessa väsen endast uppfattas som en död värld |
| 632. |
"Känslo-" och "intelligensklimaten" kan inte ensamma skapa en "intellektuell" sfär, utan måste vara hemvist för "gråt och tandagnisslan" |
| 633. |
Väsendet börjar spekulera över lidandets orsak |
| 634. |
Minnena från tidigare liv och dessas betydelse för väsendets nuvarande förnimmelse |
| 635. |
Minnena framträder i två faser |
| 636. |
Jordzonens "äldsta". "Världsåterlösarna" är jordmentalitetens "salt" |
| 637. |
"Intellektualitetens klimat" |
| 638. |
Vi har kommit igenom analysen av jordmänsklighetens mentala grundatmosfär. Genom "intellektualitetens klimat" får jordmänniskan "kosmiskt medvetande", och jordens mentala atmosfär blir identisk med "den heliga anden". Guds ande lyser överallt i jordens bana genom världsrymden |
| |
SYMBOL NR 10
Kretsloppsprincipen |
| 639. |
Inget kan existera utan att representera ett stadium i ett kretslopp |
| 640. |
Den fysiskt synliga delen av spiralkretsloppet uppvisar en från primitivitet till humanitet stigande skala, men kan inte avsluta kretsloppet |
| 641. |
Humaniteten eller kärleken till nästan är den enda kontrast till den dräpande principen som kan fullborda kretsloppet och bekräftar därmed de andliga zonernas existens |
| 642. |
Själva symbolförklaringen. Spiralkretsloppets vinter-, vår-, sommar- och höstzon. De fyra årstiderna är närvarande i alla kretslopp |
| 643. |
Årskretsloppets vinterprincip och väsendets barndom |
| 644. |
Årskretsloppets vårprincip och väsendets ungdom |
| 645. |
Årskretsloppets sommarprincip och väsendets mogna ålder |
| 646. |
Årskretsloppets höstprincip och väsendets ålderdom |
| 647. |
Realiteter som visar att jordelivskretsloppet fortsätter. "Fortplantningsväsen" och "skaparväsen" och dessas "mellanstadier". Det sexuella poltillståndet och företeelser som inte låter sig ändras genom "förförelse" eller "uppfostran" |
| 648. |
Det animaliska väsendet måste liksom vissa vegetabiliska väsen "fälla sin lövkrona" om "hösten", men kan tack vare sin "rot" och "bladlösa stam" överleva "vintern" och uppleva ankomsten av en ny "vår". Den "döde gudasonen" uppstår i en ny fysisk kropp, genom vilken Guds ande strålar vidare ut genom evigheten |
| 649. |
Dygnskretsloppets dagjämningar och solstånd |
| 650. |
Dygnskretsloppets vinter |
| 651. |
Dygnskretsloppets vår |
| 652. |
Dygnskretsloppets sommar |
| 653. |
Dygnskretsloppets höst. Dygnskretsloppets verkningar uppslukas av årskretsloppet |
| 654. |
Där dygnskretsloppet upphör, försvinner livsbetingelserna för animaliskt och vegetabiliskt liv. Polområdena är inte lämpliga för mänsklig manifestation eller tillvaro |
| 655. |
Jordklotets isregioner är dess "broskregioner". Jordmänskligheten utgör sätet för jordjagets högsta fysiska förnimmande |
| 656. |
När makroväsendet skapar ett mindre lyckligt tillstånd för sina mikroväsen genom att vänja sig vid felaktiga drycker och födoämnen |
| 657. |
Mikroväsendena och skadorna i en makroorganism |
| 658. |
Jordklotsväsendet uppvisar en viss grad av invaliditet. Mikroväsendena (jordmänniskorna) måste övervinna verkningarna av denna invaliditet genom artificiellt ljus och artificiell värme |
| 659. |
Jordens förhållande till solsystemets centrum är inte helt i sitt naturliga läge. Om jordmänniskorna inte förstått att övervinna följderna av jordens invaliditet |
| 660. |
Varför jordens förhållande till solen i viss grad måste betraktas som abnormt |
| 661. |
Om denna abnormitet inte existerade. En evig sommar i hela den tempererade zonen |
| 662. |
Jordaxellutningens inträde och forntida jättekatastrofer |
| 663. |
Makroväsendets hetsighet, slagsmål och skador samt dess mikroväsens öde. Forcerad utveckling. Om det inte fanns någon jordinvaliditet |
| 664. |
Forcerad utveckling är inte en fråga om tid eller hastverk, utan om utvidgad utvecklingsmöjlighet. Väsendenas tankefunktion och kontrasterna i kretsloppens årstider |
| 665. |
Varför den forcerade utvecklingen existerar |
| 666. |
Det rubbade axelförhållandets välsignelse för jordmänniskorna |
| 667. |
Varför jordaxeln inte plötsligt kan återgå till sitt naturliga läge. De av människorna frambringade krigen och lemlästningarna i jordorganismen utgör i jordjagets medvetande endast en själslig kris, som bildar inledningen till "den stora födelsen" och som i Bibeln är förebådad som "domedagen". Domedagens dom. Den "nya himlen och jorden" |
| 668. |
Vad vi genom kretsloppsprincipen fick bevittna |
| |
SYMBOL NR 11
Livsmysteriets lösning |
| 669. |
Ändamålet med symbol nr 11 |
| 670. |
Livsmysteriets lösning är inte rums- eller tidsbunden. Den kan inte finnas eller uttryckas genom mått- och viktfacit |
| 671. |
Den materiella vetenskapens facit är en proklamation av livlösa verkningar. Avslöjandet av jagets närvaro bakom varje skapelse och i varje väsen |
| 672. |
Jaget såsom utgörande "den första orsaken" i varje skapelse eller energiutlösning samt de realiteter genom vilka detta blir ett faktum |
| 673. |
Livsyttringsfacit. Naturen framträder som "ett levande väsen" |
| 674. |
Den primitiva människans och den intellektuella människans inställning till naturen befinner sig på sätt och vis på samma våglängd. Väsen som förnekar allt som går utöver det fysiska planet |
| 675. |
Varför det primitiva väsendet "tror", medan det kosmiska väsendet "vet" |
| 676. |
Jordmänniskorna kan i fråga om sin inställning till livsmysteriets lösning indelas i tre kategorier: "De troende", "de icke-troende" och "de vetande" |
| 677. |
Väsen som är mogna för livsmysteriets lösning |
| 678. |
Den dräpande principen är brännpunkten i den stora frågan "Vad är sanning?". Symbolen och makrokosmos, mikrokosmos och mellankosmos |
| 679. |
Symbolens tolvuddiga stjärnfigur uttrycker livsmysteriets lösning eller tolv grundfacit. Vad som fordras för att förstå livsmysteriets lösning |
| 680. |
Stjärnfigur nr 1 – Allt är "något" |
| 681. |
Stjärnfigur nr 2 – Orsak och verkan |
| 682. |
Stjärnfigur nr 3 – Logik |
| 683. |
Stjärnfigur nr 4 – Tänkande eller idéskapande |
| 684. |
Stjärnfigur nr 5 – Det levande väsendet |
| 685. |
Stjärnfigur nr 6 – "Jag" och "det" |
| 686. |
Stjärnfigur nr 7 – Den orsakslösa orsaken |
| 687. |
Jaget utgör ett facit som inte kan uttryckas i mått eller vikt. Upplevelseförmågan är en underordnad egenskap |
| 688. |
Vi säger "jag", "vi" och "våra". Varför det inte kan vara hjärnan som är upphov till livet |
| 689. |
Det finns ingenting i jordmänniskans erfarenhetsmaterial som bevisar att något kan skapa sig självt |
| 690. |
Mentala perspektivförhållanden. Varför de av människorna skapade tingen accepteras som orubbliga bevis för ett levande väsens existens, medan själva naturens egna alster inte accepteras som sådana bevis, trots att de är lika logiskt och ändamålsenligt skapade |
| 691. |
Mentala när- och fjärrzoner och deras prägling av uppfattningsförmågan |
| 692. |
Ett medel för uppfattning av detaljerna i vårt mentala områdes fjärrzon |
| 693. |
Det strider mot normalitet att uppfatta fjärrzonens detaljer som självskapade |
| 694. |
"Den orsakslösa orsaken" utgör ett innersta centrum, till vilket allt annat endast kan existera som periferi. Denna "orsakslösa orsak" utgör "ett levande något" |
| 695. |
"Den orsakslösa orsaken" utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som "X1" |
| 696. |
Jaget har en skaparförmåga som också är namnlös till sin natur och betecknas som "X2" |
| 697. |
Resultatet av jaget och dess skaparförmåga är också namnlöst och betecknas som "X3" |
| 698. |
Stjärnfigur nr 8 – Den treeniga principen |
| 699. |
Stjärnfigur nr 9 – "Guds avbild" |
| 700. |
"Bilden av Gud" kan inte uttryckas genom någon timlig företeelse, utan framträder som väsen inuti väsen, organismer inuti organismer, och gör därigenom medväsen och omgivning till något av "bilden av Gud" och Guds närvaro för oss |
| 701. |
Endast genom träning i kärlek kan våra sinnen öppna sig för Guds strålflöde. Jordmänniskans syn på Gudomen och medväsendena när denna träning saknas |
| 702. |
Att tillskriva Gudomen allt som vi menar vara "gott" och frånkänna honom allt som vi menar vara "ont", är inte en gudsdyrkan i "anda och sanning". Det är självdyrkan och därmed avgudadyrkan |
| 703. |
Vi kan inte uppleva vår nästa utan att vara ställda inför Gudomen. Vem denna vår nästa är |
| 704. |
Att älska sin nästa oberoende av hennes prestationer, är att älska Gud över alla ting. Och endast en sådan kärlek är detsamma som att tjäna Gud i "anda och sanning". Och endast därigenom blir man ett med Fadern, vägen, sanningen och livet |
| 705. |
Jaget har existerat före sin nuvarande organism. Vetenskapen är dogmatiskt bunden vid mått- och viktfacit |
| 706. |
Begreppen "en sexuell akt", "barn" och "föräldrar" täcker endast vissa energikombinationer och utgör alltså mått- och viktfacit |
| 707. |
Döden kan inte i något enda fall innebära att livet upphör, utan hör samman med skapelse eller vidarebefordran av livsupplevelsen. All skapelse skulle vara omöjlig om inte döden existerade |
| 708. |
Döden är en princip som vi arbetar med varje sekund av vår tillvaro och omöjligt skulle kunna leva utan. Varför väsendena hyser dödsfruktan |
| 709. |
Organismen utgör en på logik baserad energikombination eller ett block och gör därmed ett tidigare existerande, tänkande och viljeförande "något" till faktum. Att organismskapelsen uppträder som automatfunktion, gör det vidare till faktum att den nuvarande organismens skapelse endast är en enskild länk i en oändlig kedja av sådana organismskapelser med ett och samma jag som upphov |
| 710. |
Varför en organism inte är evig. Reinkarnation eller återfödelse som en nödvändighet |
| 711. |
Vår upplevelse av livet kan endast existera som ett skiftande förhållande till de två kontrasterna "ljus" och "mörker". Detta förhållande kan endast vara antingen en vandring mot ljuset eller en vandring mot mörkret. Drivfjädern i denna vandring är hungern, och målet är mättnaden |
| 712. |
Livet är en rytmisk rörelse mellan de två ytterpolerna "vila" och "verksamhet". Denna rytm är livets egen eviga andning eller pulsslag |
| 713. |
Skapar naturen hos miljoner människor en stark mental hunger, för vilken ingen tillfredsställelse finns? |
| 714. |
I kraft av lagen för förnimmelse, vilken betingar att varje företeelse har sin motsats, finns det tillfredsställelse för varje slag av hunger |
| 715. |
Att ett väsen kan hysa önskningar som omöjligt kan bli tillfredsställda i dess nuvarande liv, är bevis för att detta väsens tillvaro sträcker sig utöver dess nuvarande organisms existenstid |
| 716. |
Hunger, längtan eller otillfredsställelse kan endast existera som föregående betingelser för varje slags välbefinnande. Otillfredsställda önskningar och begär är trådar eller band som förbinder väsendet med dess framtida, fortsatta tillvaro på andra sidan döden och graven |
| 717. |
"Döden" kan inte avbryta de energiutlösningar som längtan representerar. I naturen finns inget "spill". Tillfällighet och kaos är endast illusioner och existerar bara som "tänkta" motsatser till den intellektualitet som naturens egna skaparmetoder gjort till modell eller grundval för all undervisning, för alla skolor och läroanstalter. Därmed avslöjas naturen som Guds medvetande |
| 718. |
Alla väsen är, när de dör, icke färdiga väsen. Naturen har en mening med väsendenas ofärdiga tillstånd |
| 719. |
Naturen känner inte till någon skapelse av absolut kaos. Ett medvetet, avsiktligt skapande av kaos kan endast ske genom någon form av abnormitet. Kaos kan endast existera som en tänkt motsats till den verklighet som runt omkring oss strålar som ett faktum |
| 720. |
Livet självt bekräftar väsendenas odödlighet som faktum |
| 721. |
Föräldraprincipen utgör inget hinder för väsendets identitet som den högsta bestämmande vid den egna organismens tillblivelse |
| 722. |
Det blir ett faktum att organismen utgör ett enskilt brottstycke av en idé eller plan som endast kan färdigmanifesteras genom många på varandra följande organismer |
| 723. |
Varje väsens fysiska organism blir utan mening, om den inte ses som ett brottstycke av den idé eller plan som samtliga levande väsens organismer gör till faktum |
| 724. |
Att det bakom organismskapelsen ligger en önskan av så stora dimensioner, att dess kretslopp och därmed dess tillfredsställelse inte kan avslutas under en enda organisms existenstid, blir ett faktum genom organismens framträdande som steg i en skala och genom väsendets rädsla för att dö. I väsendets önskan om fortsatt tillvaro utöver den nuvarande organismens existenstid ser vi den fysiska reflexen av den idé som ligger bakom organismskapelsen |
| 725. |
Att denna reflex existerar, blir ett faktum genom de stora profeternas och världsåterlösarnas odödliga ord och sanningar som all materialism till trots än mer strålande framstår som det eftertraktade målet och den fridfulla mentala hamnen för alla jordmänniskor. Alla skyndar mot uppfyllelsen av julens budskap "Fred på jorden", men deras vägar är olika |
| 726. |
Krig i olika former är inte kamp för eller emot ljuset – att uppnå ljuset är allas djupaste önskan. Krig är endast en kamp om ljusets eller idealens föråldrade yttre skal, terminologi eller språkliga dräkt |
| 727. |
Den robusta materialisten lever djupast sett på hoppet om existensen av det ljus han förnekar. Om han inte levde på detta hopp |
| 728. |
Om väsendenas odödlighet inte existerade |
| 729. |
Återfödelsen är den enda företeelse som kan garantera att väsendenas öden inte är detsamma som kaos eller tillfälligheter |
| 730. |
En återblick på de resultat, på vilka det tionde grundfacit, "odödlighet", baseras |
| 731. |
Stjärnfigur nr 10 – Odödlighet |
| 732. |
Återfödelsen gör väsendet till herre över tiden |
| 733. |
Varför väsendena kommer till världen med olika kvalifikationer, egenskaper och anlag. Ingen kan få egenskaper eller anlag förärade som faddergåva |
| 734. |
Hur talanger och anlag blir till |
| 735. |
Hur man kan se att en talang inte går under samtidigt med den fysiska organismen. Att talangerna framträder som uttryck för stadier eller steg, gör dem identiska med erfarenhetsgrader som individen endast kan ha tillägnat sig i tidigare liv |
| 736. |
Talangerna kan inte vara arv från föräldrarna, utan är konsekvenser av väsendets egna erfarenheter och övning i tidigare liv |
| 737. |
Talangens utveckling i form av "A-vetande", "B-vetande" och "C-vetande" |
| 738. |
Med talangutvecklingens analys blir alla organfunktioners fullkomliga logik eller ändamålsenlighet till realistiska belägg för det faktum att vårt jag har haft en oöverskådlig tillvaro före den nuvarande tillvaron, vilken annars skulle ha varit en omöjlighet |
| 739. |
Talangen är "C-vetande" som av jaget, i kraft av dess ödeselement och talangkärnefunktion, överförts från tidigare liv till dess nuvarande |
| 740. |
Om inte återfödelsen existerade, skulle tillvaron vara kulminationen av orättfärdighet. Perversitet skulle vara naturens normala funktion |
| 741. |
Väsendenas lidande kan inte rättfärdigas genom att komma efterkommande väsen till godo. Utan återfödelse blir varje utvecklingssteg inte bara helt överflödigt, utan också rent av omöjligt |
| 742. |
Talangutvecklingens analys är nödvändig för det fullständiga avslöjandet av sanningen. – Om inte återfödelsen existerade och vi endast levde i vårt nuvarande liv, skulle vi rädas Gudomen mer än djävulen. – Den logiska konsekvensen av gudsbegreppet i den kristna uppfattningen gör att detta saknar förbindelse med det verkliga livet |
| 743. |
De förutsättningar som åstadkom att kristendomen kunde bli en livsuppfattning, på vilken en humanitetens kultur kunde börja byggas |
| 744. |
Varför de auktoriserade huvudreligionerna sönderfaller i små intoleranta sekter eller samfund, som mer eller mindre bekämpar varandra |
| 745. |
Genom att förneka reinkarnationen tar de kyrkliga auktoriteterna bort det logiska mellanled som förbinder de stora religiösa sanningarna med verkligheten. – Ett evigt liv efter döden kan inte rättfärdiga väsendenas nuvarande oförskyllda lidanden. Ett evigt liv är inte något som kan uppkomma. – Ett oskyldigt väsens korsfästelse för de skyldigas synder kan inte heller ersätta det felande logiska ledet mellan de vedertagna sanningarna och det verkliga livet – tvärtom framträder den som en besudling av den kärleksfulla, rena Gudomen |
| 746. |
Väsendenas hunger efter en verkligt intellektuell bro från de stora sanningarna till det praktiska dagliga livets erfarenheter kan inte längre tillfredsställas med trosformulär, utan enbart med en vetenskaplig insikt om "odödligheten" och den därmed sammanhängande återfödelsen |
| 747. |
Vad vi såg med hjälp av talangutvecklingens analys |
| 748. |
Reinkarnationens eller återfödelsens välsignelser |
| 749. |
Väsendets öde är dess egen, av det självt skapade himmelsbana genom alltets ljus-, rums- och tidssfärer eller själva Gudomens mentalitet |
| 750. |
Jordeliven och ödet |
| 751. |
Stjärnfigur nr 11 – "Vad människan sår får hon också skörda" |
| 752. |
Vad avslöjandet av livsmysteriet har visat oss. Alltet är kulminerande logik och därmed intellektuell tanke, medvetande och vilja eller kulminerande kärlek |
| 753. |
Gudomen blir en realitet. Vi får möjlighet att tala med Gudomen som man talar till sin nästa. Vår nästa är Gudomens sinnesredskap gentemot oss |
| 754. |
Vårt förhållande till vår nästa är detsamma som vårt förhållande till Gudomen och skapar grunden för Gudomens reaktion gentemot oss. "Telepatisk" förbindelse med Gudomen är inte alltid nödvändig |
| 755. |
När den telepatiska förbindelsen med Gudomen är nödvändig. Vår nästas förnimmelsemässiga begränsning är lika med begränsningen av vad Gudomen kan uppleva genom denna vår nästa |
| 756. |
Den personliga bönen till Gudomen i enrum är baserad på telepati. Telepati är psykisk tankeöverföring till psykiska väsen, vilka har till uppgift att tjäna den som genom bön vänder sig till Gudomen. Dessa väsens insats ligger till grund för det vi kallar "mirakel" |
| 757. |
Inträffandet av ett "mirakel" är något lika naturligt som varje annan form av skapelse. "Skyddsandar" eller "änglar". Varför en bön till Gudomen inte omedelbart utlöser sig i "mirakulös" bönhörelse. Böner som blir bönhörda |
| 758. |
Den intima korrespondensen med Gudomen blir till "kosmiskt medvetande" |
| 759. |
Den "intima" och den "kroppsliga" hänvändelsen till Gudomen |
| 760. |
Om man vill göra sig förhoppningar om ett verkligt intimt förhållande till Gudomen och om bönhörelse |
| 761. |
Ett komplement till livsmysteriets lösning som gör denna lösning än mer gudomligt lysande och värmande. Varje levande väsens existens är ett samtal med Gudomen. Förhållandet är som "Fader och son" |
| 762. |
Stjärnfigur nr 12 – "Allt är mycket gott" |
| |
KAPITEL 12
Livssubstanser |
| 763. |
Introduktion |
| 764. |
Allt är identiskt med pågående liv som är i färd med att förvandlas och därigenom är uttryck för ett evigt "någots" existens |
| 765. |
Livets uttrycksformer är detsamma som dess synliga substanser. "Kosmiska kemikalier" |
| 766. |
Det högsta resultatet av "kosmisk kemi". I kraft av spiralerna har den "kosmiska kemisten" getts förmågan att bli det han önskar |
| 767. |
Spiralerna är livets huvudkolorit. "X3" är det levande väsendets kolorit eller den del av detta väsen som är tillgänglig för förnimmelse och skapelse |
| 768. |
Jagets skiftande kolorit såsom identisk med "orsak och verkan" |
| 769. |
Skapande består inte i att frambringa "något" av "intet", utan i att förvandla eller omskapa redan existerande skapade ting. Skaparförmågan är en nedbrytnings- och en uppbyggnadsförmåga. Inget nytt kan skapas annat än genom nedbrytning av något annat. "Kosmisk kemi" är en nedbrytnings- och uppbyggnadsprocess |
| 770. |
Vår upplevelse av livet kan endast äga rum på ett fundament av ruiner. Den materiella vetenskapen och "bladen" på "livets träd" |
| 771. |
Stammen, grenarna och konturerna eller kronan på "livets träd". Vad "livets träd" har till uppgift |
| 772. |
"Kosmiska skogar". "Kosmisk kemi" är detsamma som jagets kolorering |
| 773. |
Livssubstans nr 1 – Urbegäret |
| 774. |
Livssubstans nr 2 – Hunger |
| 775. |
Livssubstans nr 3 – Mättnad |
| 776. |
Livssubstans nr 4 – Avföring |
| 777. |
Livssubstans nr 5 – Ämnet eller materien |
| 778. |
Varför uttrycket "livssubstans" blir gemensam beteckning för alla ledande detaljer i specialanalyseringen av själva livet eller medvetandet |
| 779. |
Samarbetet mellan de tre "X:en" utgör det som är tillgängligt för förnimmelse eller det som är medvetandet eller livet. Jaget som den "fasta punkten" i det levande väsendet |
| 780. |
Förnimmelse är endast konstaterande eller mätning av bestämda former av rörelse. Vid livskällans upprinnelse |
| 781. |
Livskällan är rörelse. Dess upprinnelse står att finna i området för "X2". Gränsen mellan "X1" och "X2" |
| 782. |
I området för "X3" finns ingen absolut "fast punkt". Allt är här rörelse. Jordklotet tar med sig allt i sin rörelse genom rymden |
| 783. |
Varför vi uppfattar vissa ting som "fasta punkter". De utgör i verkligheten illusioner, är dolda rörelser |
| 784. |
Ett skapat ting representerar skilda former av rörelse, inte bara i avstånd, utan även i tillstånd. Det är rörelse i allt som befinner sig inom området för "X3". Rörelse är en betingelse för varje tings tillgänglighet för förnimmelse |
| 785. |
Det blir ett faktum att den absolut "fasta punkten" omöjligt kan finnas inom en förnimmelsehorisonts område. Hur den absolut "fasta punktens" existens och position utanför förnimmelseområdet eller rörelsen blir ett faktum |
| 786. |
Då allt inom området "X3" är rörelse, måste vi vända tillbaka till området för "X2" för att finna rörelsens allra första upprinnelse och därmed gränsen mellan livet och livets herre |
| 787. |
Hur man kan veta att det existerar någonting annat än rörelse. Rörelse avslöjar ett "viljande något". Där det "viljande något" inte behärskar rörelsen inom sitt eget område, uppstår vad vi kallar "katastrofer" |
| 788. |
"X2" utgör området för medvetandelivets förbindelse med "det gudomliga något". På tröskeln till medvetandets eller livets allra första späda gryning |
| 789. |
När jaget och "rörelsen" möts |
| 790. |
"Rörelsen" har sitt alfa och omega i "X2". Upphovet till "rörelsen" eller "X1" blir ett faktum genom indirekt förnimmelse |
| 791. |
Det över "rörelsen" härskande "något" befinner sig inte här eller där, finns inte uppe eller nere. Det kan endast existera med analysen "något som är" |
| 792. |
"Jag" och "det" utgör analysen av det levande väsendets egen förnimmelse av sig självt |
| 793. |
Jaget förnims som det djupaste i vår egen organisms mittpunkt. Hela vårt framträdande är en poängtering av "jag" och "det". Jaget är den "fasta punkten", kring vilken all "rörelse" rör sig. "Den treeniga principen" bekräftas genom vår egen förnimmelse av livsupplevelsen |
| 794. |
Jaget kan "vända" energierna eller rörelsen. Jaget är "immateriellt" |
| 795. |
Vår förnimmelse av livet är att uttrycka som en "inre omedveten del" och en "yttre medveten del". Materialistens förnekande av jagets existens och ett erkännande som uttrycker närvaron av "något" i den "omedvetna delen" av förnimmelsen av livsupplevelserna |
| 796. |
Väsendets "jagbegrepp" och begreppen om "gudar" och "andar" etc. är det som "hjärtat är fullt av och som munnen talar om". Det bekräftar närvaron av "något" i väsendets medvetande, för vilket det har måst skapa uttryck redan innan det hade diktarförmåga eller intelligensmässig talang |
| 797. |
"Jaget", "gudar" och "andar" uttrycker inte något som är produkter av diktarförmåga eller intelligensmässig uppfinningsrikedom, utan är kännetecken, genom vilka man markerat såväl sitt eget som andra väsens "själv" |
| 798. |
Då det är ett faktum att verkningarna av jaget existerar, blir det också ett faktum att jaget existerar, eftersom ingen verkan kan existera utan orsak |
| 799. |
Att det finns något som vi uttrycker som "ande", gör också jagets existens till ett faktum. "Ande" och "materia" |
| 800. |
Väsendena kan laborera med materien i sin "inre värld" likaväl som de kan laborera med materien i den fysiska världen, och frambringar därigenom det vi kallar "tankefunktion" eller "andlig verksamhet" |
| 801. |
Manifestation och skapelse. Den materiella världen kan endast existera som en avspegling av de levande väsendenas "inre värld" |
| 802. |
Att väsendena har måst skapa sig uttryck för de två världarnas ingripande i deras praktiska dagliga liv, är också bidragande bevismaterial för den "andliga världens" existens |
| 803. |
Varför det levande väsendet tror att naturens skapelseprocesser "blir till av sig själva" |
| 804. |
Varför jordmänniskan på ett visst stadium endast uppfattar sig själv och sina auktoritativt erkända medväsen som "levande", medan "naturen" uppfattas som en kombination av "döda materier" |
| 805. |
De gamla orden "Guds ande svävade över vattnet" blir till verklighet. Varför naturen här betecknas som "vattnet". "Ande" och "den heliga anden" |
| 806. |
Jaget framträder som en icke förnimbar mittpunkt, ett centrum, i vårt medvetande, och därför som en "blind punkt" |
| 807. |
Om jaget inte förnims som en "blind punkt" |
| 808. |
Vi förnimmer inte ett tings verkliga natur, utan bara förhållandet mellan detta ting och vårt eget jag. Där ett ting inte utgör ett eller annat förhållande till vårt jag, är det inte förnimbart för oss och blir "något nr 1" |
| 809. |
De gamla orden att "varje uppfattning är avhängig av det öga som ser" blir verklighet. Varför väsendenas uppfattningar blir "relativa". Perspektivprincipen |
| 810. |
En tillbakablick på det material, med vars hjälp vi kan dokumentera jagets existens |
| 811. |
Väsendets framträdande som individualitet är enbart baserat på jagets existens. Om individualiteten blott vore en fantasibild. Materialistens förnekande av jagets existens är bevis för hans egen individualitets orubblighet |
| 812. |
Hos djuret existerar jagförnimmelsen endast som "egendomskänsla". Jagförnimmelsen och spiralen |
| 813. |
Varför jaget existerar som en absolut "fast punkt" och betydelsen av denna dess existens |
| 814. |
Den moderna vetenskapen och den absolut "fasta punkten". Ett fält där jordmänniskan redan nu "ser kosmiskt" |
| 815. |
Varför den materiella forskaren eller jordmänniskan inte "ser kosmiskt". Förnimmelseförmågans "linshinna", "bildhinna" och "bildpunkt" |
| 816. |
Så länge väsendena endast förnimmer med undermedvetandet, blir deras uppfattningar "relativa" |
| 817. |
Det levande väsendet kommer inte ständigt att leva kvar i "relativa" insikter. Jordmänniskans insikt i det fält som ligger i hennes förnimmelseförmågas brännpunkt |
| 818. |
Den materiekombination som vi benämner "levande väsen", "människor" eller "djur" är endast fodral, i vilka det viljedirigerande "något" eller "X1" döljer sig. Varför jordmänniskan menar att dessa kombinationer utgör det verkliga upphovet |
| 819. |
"Den relativa synen" och "den absoluta synen". "Den kosmiska klarsynen" |
| 820. |
De eviga facit, såsom "den treeniga principen", vart och ett av "de tre X:en", evighetskroppen, "över- och undermedvetandet" etc., existerar i kraft av den absoluta synen och utgör det eviga väsendet självt. Relativiteterna är detta eviga väsens yttre skiftande ljus eller strålglans. När man förnekar det "kosmiska medvetandet" samtidigt som man upplever "relativiteterna" |
| 821. |
Rörelse, medvetande och liv är identiska. Allt är "livssubstanser" |
| 822. |
Hur "rörelsen" blir till "livsyttring". Livet är endast ett laborerande med intryck och uttryck |
| 823. |
Där jordmänniskan inte kan se "rörelsen" som "livsyttring", uppstår materialismen eller övertron att "tingen blir till av sig själva". Materialismen är också ett av de stadier som måste försvinna för den "kosmiska klarsynen" |
| 824. |
Livssubstans nr 6 – Jagets "vändning" av "rörelsen" eller "energin" |
| 825. |
Jagets "vändning" av "rörelsen" utgör den djupaste analysen av principen "sexualitet". "Befruktning", "havandeskap" och "födelse" är endast stadier i "rörelsens" av jaget utförda "vändning" |
| 826. |
Alla befruktar alla, liksom alla blir befruktade av alla. Upplevelsen av livet är i absolut mening sexuell utlösning. Varför livsfunktionerna inte alltid är njutning. Det obehagliga är lika nödvändigt som det behagliga |
| 827. |
Sexualiteten hos den jordiska människan är uppspaltad i två grupperingar, av vilka endast den ena erkänns som "sexualitet" |
| 828. |
"Enpoliga väsen". "Speciella hanväsen" och "speciella honväsen" |
| 829. |
"Den maskulina polen" |
| 830. |
"Den feminina polen" |
| 831. |
De båda könens avhängighet av varandra. Ett lyckligt äktenskap |
| 832. |
Jordmänniskans framträdande som "speciellt hanväsen" och "speciellt honväsen" är degenererande till förmån för skapandet av hunger efter ting som ligger helt utanför begäret efter att äga något specialväsen av motsatt kön |
| 833. |
Vardera könets individer måste dela det motsatta könets beundran med en hos detta kön uppkommen ny intressesfär |
| 834. |
Äktenskapet på det nuvarande jordmänskliga utvecklingsstadiet. "Smekmånadsdagarna" är bara en återblick in i jordmänniskans "förlorade paradis". Hennes väg leder orubbligt till ett nytt paradis på hittills oanade mentala höjder eller lysande tinnar |
| 835. |
Den nya intressesfären hos könen och de kvarlevande religiösa traditionerna och dogmerna |
| 836. |
Skillnaden mellan de nitiskt "rättrogna" och de ädla "otrogna" |
| 837. |
Två stora utvecklingsepokers möte med varandra. Världsåterlösaren och det äktenskapliga monopolet |
| 838. |
Mellanstadierna mellan enpoligt och dubbelpoligt tillstånd skapar degeneration inom äktenskapet. Den sexuella driften är mer frigjord hos jordmänniskan än hos djuret |
| 839. |
Väsendena vill ha könsnjutning, men försöker med hjälp av sin intelligens att komma ifrån dess naturliga följder eller verkningar: befruktningen och avkomman. Organismernas förvandling och andra framträdande degenerationstecken |
| 840. |
Att ingå äktenskap för att söka undgå eller för att kamouflera ett dubbelpoligt tillstånd, strider mot alla naturlagar och är en förbrytelse mot den andra parten i äktenskapet. Mönstergilla dubbelpoliga väsen. "Den högsta elden" eller en sexuell sfär som förenar individen med Gudomen, uppfyller honom med "den heliga anden" eller "kosmiskt medvetande" |
| 841. |
Man kan inte genom en abnorm sexuell inställning eller speciella experiment uppnå "invigning" eller "kosmiskt medvetande" |
| 842. |
De prostituerade kvinnorna. Koppleriet och dess verkningar |
| 843. |
Den manliga prostitutionen och dess verkningar: sexuell degeneration, kronisk arbetslöshet, psykisk funktionsnedsättning, bedrägeri och oärlighet, väsendenas omformning till psykopater, vilket leder till internering, kastrering och sjukhus |
| 844. |
Varför män, såväl gifta som ogifta, söker sig till prostitutionens kvinnor. När den erotiska åtrån är alltför dominerande i förhållande till förälskelseförmågan |
| 845. |
Varför äkta män har "älskarinnor" vid sidan av hustrun. När förälskelseförmågan är alltför dominerande i förhållande till den erotiska åtrån. "Älskarinnornas" öde |
| 846. |
I abnormiteternas förgård |
| 847. |
Grunden till att man söker den sexuella utlösningen bör vara att man åtrår denna och inte att man åtrår pengar |
| 848. |
När en naturlig sexuell hunger inte blir tillfredsställd |
| 849. |
Varför jordmänniskan blint störtar sig ut i mörka sexuella ödesbanor |
| 850. |
"Att hålla sin stia ren", är inte alltid liktydigt med att följa auktoriserade dogmer |
| 851. |
Varför de allmänna moralväktarna eller predikanterna i regel är de sista att förstå det stora budet "Du skall älska din nästa som dig själv" |
| 852. |
Liksom individens sympati eller kärlek till det motsatta könet endast kan existera som en organfunktion, kan hans eller hennes kärlek till det egna könet också bara existera som en organfunktion. Denna sistnämnda kärlek är allkärlekens vårbrytning |
| 853. |
"Syndafallet" har genomgått en fenomenal utveckling |
| 854. |
Ropet efter Gudomen är starkare än någonsin tidigare. Den förlorade sonen finner, efter den långa resan genom tiden, rummet och mörkret, Fadern – i sitt eget bröst, och livet blir bländande ljus |
| 855. |
När individen börjar känna stark sympati för sitt eget kön. Platonisk kärlek |
| 856. |
Olycklig kärlek |
| 857. |
Begreppen "kvinnohatare" och "manshatare". När individen måste erkänna "att han inte är som andra" |
| 858. |
Samhällets förföljelse av de "homosexuella" |
| 859. |
Varför begreppet "syndare" blev en huvuduppfattning för jordmänniskorna |
| 860. |
Varför tron på "nåden" och "syndernas förlåtelse" genom Jesus Kristus kom in i världen |
| 861. |
Vad "syndernas förlåtelse" ger den troende |
| 862. |
Varför Jesus använde formeln "Du har fått förlåtelse för dina synder" |
| 863. |
Den nuvarande auktoriserade kristendomen är endast en viss, lokalt anpassad fas i världsåterlösningen för de i viss mån ännu uppträdande anhängarna av "Gamla testamentets" Gud |
| 864. |
Jesu samtal med Nikodemos avslöjar en helt annan sida i Världsåterlösarens mission än den som består i att ge "syndernas förlåtelse" |
| 865. |
Varför de "troende" menar att det är "dopet" och inte återfödelsen eller reinkarnationen som är samtalsämnet mellan Jesus och Nikodemos |
| 866. |
Nikodemos kom inte till Jesus för att få "syndernas förlåtelse", utan för att få ta del av den högintellektuella sidan av hans förkunnelse eller budskap |
| 867. |
Jesus känner till reinkarnationen eller återfödelsen, men vet att inte på långt när alla kan förstå den |
| 868. |
"Syndernas förlåtelse" var inte det mest högintellektuella eller centrala i Jesu mission. Det var i stället hans visdomsförkunnelse |
| 869. |
Endast genom utvecklingen kan väsendena förvandlas från "djur" till "gudamänniskor", inte genom "syndernas förlåtelse" |
| 870. |
Om man förnekar reinkarnationen, är man alltjämt med om att korsfästa Världsåterlösaren |
| 871. |
Världsåterlösaren påvisar en tillvaroform där man inte föds av kvinnor |
| 872. |
Varför Världsåterlösaren måste beteckna reinkarnation och utveckling genom formlerna "himmelriket", "det eviga livet" och "uppståndelse" |
| 873. |
Jesus jämför en kommande, ny tillvaroform med "änglarnas" i "himlen" |
| 874. |
Världsåterlösaren skiljer mellan "himmelriket" och "himlen" |
| 875. |
"Himmelriket" är den genom utvecklingen fullkomnade fysiska livsformen, vilken helt ska förvandla jorden till en "ny jord" och en "ny himmel" |
| 876. |
En bekräftelse av Världsåterlösarens löfte om att "ärva" "det eviga livet" |
| 877. |
När man betraktar den högintellektuella sidan av Världsåterlösarens manifestation som mindre väsentlig |
| 878. |
Världsåterlösaren och de intellektuellt rättfärdighetshungrande väsendena |
| 879. |
Världsåterlösningens högsta ideal och föreskrifter blir identiska med vårt eget dagliga livs fakta |
| 880. |
Våra analysers kontakt med Bibelns högsta visdomsord och löfte |
| 881. |
"Himmelriket" är detsamma som utvecklingsspiralens tredje avsnitt eller "det riktiga människoriket" |
| 882. |
Världsåterlösarens totalinställning till "himmelriket" och "helvetet" |
| 883. |
Begreppen "himmel" och "helvete" är bara två formler, varmed man för närvarande ger svar på individernas fråga: "Vart kommer vi efter döden?" |
| 884. |
Tvivel och otro är naturliga företeelser och kan inte läggas någon till last |
| 885. |
Tvivel och otro är detsamma som "hungern efter rättfärdighet" |
| 886. |
De bibliska formlerna eller uttrycken kommer inte ständigt att vara till fyllest |
| 887. |
Den inre vreden gentemot nästan skapar skuld inför visdomens dom |
| 888. |
Att förfölja sin nästa med skällsord eller andra stridsmedel, skapar skuld inför jordisk överhet |
| 889. |
Individen har en domän som är helt oåtkomlig för den jordiska överheten |
| 890. |
Ett väsen som säger "du dåre" till sin nästa hör också till dem som "inte vet vad de gör" |
| 891. |
Det "andliga helvetet" och de jordiska lidandena |
| 892. |
Det "andliga helvetet" är helt utan nytta |
| 893. |
Det "andliga helvetet" är värdelöst som skrämselbild och kan heller inte rättfärdigas genom sakramenten |
| 894. |
Det "andliga helvetet" visar på disharmoni mellan Gudomens och Världsåterlösarens mentalitet |
| 895. |
Världsåterlösarens uppfattning om "helvetet" |
| 896. |
Inget väsen kan bli offer för ett "evigt helvete". "Helvetet" är inte ett uttryck för vanlig fysisk eld |
| 897. |
Den kyrkliga kristendomens uppfattning om "helvetet" och konsekvenserna därav |
| 898. |
Varken rikedom eller fattigdom, varken hälsa eller sjukdom, kan vara uttryck för ynnestbevis eller straff från Försynen |
| 899. |
Konsten att skapa ett lyckligt öde |
| 900. |
"Helvetet" är vägen till "himmelriket" |
| 901. |
Världsåterlösaren uppfattar inte "helvetets eld" som materiell, fysisk eld |
| 902. |
Väsendenas högst olika inställning till sin omgivning avslöjar ett mentalt växande som ytterligare formas av Världsåterlösarens och profeternas föreskrifter och ideal |
| 903. |
Den hos väsendet framträdande mentala hungern och mättnaden avslöjar att dess mentalitet omöjligt kan ha börjat och lika omöjligt kan komma att avsluta sin bana under ett enskilt jordeliv |
| 904. |
Livets totala meningslöshet och orättfärdighet, om reinkarnationen eller återfödelsen inte existerade |
| 905. |
Naturen bekräftar med orubblig auktoritet livets och Försynens gudomlighet, logik och kärlek |
| 906. |
Väsendenas lidanden eller olyckliga tillstånd utgör inte de av Försynen avsedda färdiga slutresultaten, utan är blott mellanstadier på vägen till dessa |
| 907. |
Jordmänniskorna är ännu inte färdiga väsen och är därför inte i kontakt med det fullkomliga stadium för animaliskt liv som jorden genom sin förvandling redan är i stånd att erbjuda dem |
| 908. |
"Helvetet", de olyckliga ödena eller lidandena är ofärdiga stadier i den stora skapelseprocessen |
| 909. |
Jordmänniskans domäner passar ännu inte in i själva jordklotets domäner, utan befinner sig i smältdegeln |
| 910. |
Mänsklighetens starkaste inre längtan är orubbligt riktad mot humanitet |
| 911. |
En öppen dörr in till den makrokosmiska mentalitet som har önskat jordens förvandling. Vårt begär efter humanitet är en droppe av makroväsendets eller den skapande maktens önskan om jordförvandlingens fullkomnande |
| 912. |
Den sanna vetenskapliga forskaren kan inte undgå att åtminstone som hypotes acceptera ett levande, tänkande upphov bakom naturens eller jordens förvandlingsprocess |
| 913. |
Det är endast en tidsfråga innan varje jordmänniska kommer att ha fullständig tillgång till klotets livsresurser |
| 914. |
Jordmänsklighetens mentalitet utvecklas och kommer mer och mer i kontakt med skapelseprocessens mål eller plan |
| 915. |
Den stora skapelseprocessen och jordmänniskans ideal. Ideal som tidigare ledde till "Valhall", leder i dag till fängelse, straff och förnedring, medan ideal som tidigare ledde till "Helheim", i dag leder till "himmelriket" |
| 916. |
Humanitetens atmosfär börjar inhölja jordklotet så starkt, att det till slut ska få kriget, ofreden och lidandena att försvinna från dess yta, sfär och område |
| 917. |
Då den stora skapelseprocessen och jordmänniskans utveckling är kulminerande kärlek, finns här inte plats för något "evigt helvete", "evig förtappelse", lika lite som det i absolut mening finns plats för "synd" eller "syndare" |
| 918. |
Hur begreppen "en vred gud", "straff" för "synd" eller "helvete" på ett visst primitivt mentalt utvecklingsstadium är logiska slutledningar eller hypoteser |
| 919. |
Varför Världsåterlösaren hänvisar till "helvetets eld" |
| 920. |
Våra analyser i Livets Bog samt Världsåterlösarens och Bibelns stora sanningar |
| 921. |
Den i materien eller ämnena boende energin eller kraften kan endast existera såsom identisk med mikroväsens kollektiva medvetandeyttring |
| 922. |
Varför vi inte i evighet kan behålla vår nuvarande fysiska organism |
| 923. |
"Födelse" och "död" som konsekvenser av att organväsendena passerar snabbare genom spiralkretsloppet än makroväsendet |
| 924. |
När makroväsendets hunger- och mättnadsrytm inte passar in på organväsendenas hunger- och mättnadsrytm |
| 925. |
Varför återfödelsen eller reinkarnationen är en betingelse för livets fortbestånd |
| 926. |
Våra analyser rättfärdigar Världsåterlösarens uttalanden |
| 927. |
Avslutning på en viktig bianalys samt orsaken till att vi framlagt den för läsaren |
| 928. |
Livssubstans nr 7 – "Befruktning" eller "mottagande av energi" |
| 929. |
Förnimmelserna av behag eller vällust genom den älskade och genom naturen är identiska |
| 930. |
Varför allt, kosmiskt sett, är "glädjenyanser" |
| 931. |
Livssubstans nr 8 – Avgivande av energi i befruktningsakten |
| 932. |
Livssubstans nr 9 – "Lyckan" eller "saligheten" |
| 933. |
Livssubstans nr 10 – "Olyckan" eller "helvetet" |
| 934. |
Livssubstans nr 11 – Ödeselementet |
| 935. |
Livssubstans nr 12 – Viljan |
| 936. |
Livssubstans nr 13 – A-vetande |
| 937. |
Livssubstans nr 14 – B-vetande |
| 938. |
Livssubstans nr 15 – C-vetande |
| 939. |
Livssubstans nr 16 – Talangkärnan |
| 940. |
Livssubstans nr 17 – Den maskulina polen. Livssubstans nr 18 – Den feminina polen |
| 941. |
Livssubstans nr 19 – "Hankön" eller "hanväsen". Livssubstans nr 20 – "Honkön" eller "honväsen" |
| 942. |
Livssubstans nr 21 – "Dubbelkön" eller "den fullkomliga människan" |
| 943. |
Livssubstans nr 22 – Talangkärnan för instinkt. Livssubstans nr 23 – Talangkärnan för tyngd. Livssubstans nr 24 – Talangkärnan för känsla. Livssubstans nr 25 – Talangkärnan för intelligens. Livssubstans nr 26 – Talangkärnan för intuition. Livssubstans nr 27 – Talangkärnan för minne |
| 944. |
Livssubstans nr 28 – Övermedvetandet |
| 945. |
Livssubstans nr 29 – Undermedvetandet |
| 946. |
Livssubstans nr 30 – Förnimmelsen av "obehag". Livssubstans nr 31 – Förnimmelsen av "behag". Livssubstans nr 32 – Kontrastprincipen |
| 947. |
Livssubstans nr 33 – Jagets framträdande som "ett levande väsen" |
| 948. |
Livssubstans nr 34 – Ödet |
| 949. |
Livssubstans nr 35 – Jagets "nattmedvetande" |
| 950. |
Livssubstans nr 36 – Jagets "dagsmedvetande" |
| 951. |
Livssubstans nr 37 – "Frigjordhetsförnimmelsen". Livssubstans nr 38 – "Platsbundenhetsförnimmelsen" |
| 952. |
Livssubstans nr 39 – "Det timliga" (det platsbundna något). Livssubstans nr 40 – "Det eviga" (det fria något) |
| 953. |
Det levande väsendets struktur |
| 954. |
"Ödet" utgör den samlade upplevelsen av "helvete" och "himmelrike". "Helvetet" som kulmination av livsupplevelsens sammanbrott |
| 955. |
Jagets totalt "fria vilja" |
| 956. |
Tankeinvaliditet som orsak till förnekandet av individens "fria vilja" |
| 957. |
Varför analysen av "det gudomliga något" eller jaget är svår att förstå, trots att den är den enklaste som finns |
| 958. |
Forskaren söker, om än omedvetet, efter ett annat slag av facit än mått- och viktfacit |
| 959. |
Livssubstans nr 41 – Mått- och viktfacit. Livssubstans nr 42 – Den på mått- och viktfacit baserade makten |
| 960. |
Mått- och viktfacit skapar frågan: "Vem är livet?" |
| 961. |
Naturmänniskan saknar inte svar på frågan "Vem är livet?" |
| 962. |
Materialistens andliga oförmåga |
| 963. |
Materialistens fysiska kapacitet och Bibelns uttryck för detta väsen |
| 964. |
"Syndafallet" och dess verkningar |
| 965. |
"Syndafallets" verkningar och den nuvarande jordmänskligheten. "Syndafallet" är en berättelse om kretsloppet |
| 966. |
Livssubstans nr 43 – "Syndafallet" som djurets "självbevarelsedrift" |
| 967. |
Livssubstans nr 44 – Det kulminerande "djuret" eller den gudlösa materialisten |
| 968. |
Liknelsen om den förlorade sonen syftar på ett bestämt stadium i spiralkretsloppet |
| 969. |
Liknelsen om den förlorade sonen ger ett ofelbart kännetecken på vem som är den "förlorade sonen" |
| 970. |
Jordmänniskor som inte kan beteckna kulminationen av den förlorade sonens tillstånd |
| 971. |
Den gudlösa materialisten är Bibelns förlorade son eller Gudomens största motsats |
| 972. |
Livssubstans nr 45 – "Syndafallet" eller världsåterlösningsprincipen i sin första fas |
| 973. |
Varför släktena "förbannar" världsåterlösningens första fas. "Det onda" och "det goda" är båda i lika hög grad "världens frälsning" |
| 974. |
Varför kulminationsupplevelserna av såväl mörkret som ljuset uppstår samt följderna av dessa |
| 975. |
Paradisberättelsen med "ormen", "syndafallet" och Guds "förbannelse" av jorden betecknar i själva verket en strålande ljusmanifestation. "Ormen" är jordmänsklighetens första världsåterlösare |
| 976. |
Hur total medvetslöshet eller döden omöjliggörs genom spiralkretsloppet |
| 977. |
Partiskhet som orsak till förvanskningen av syndafallsberättelsen |
| 978. |
Livssubstans nr 46 – "Förledandet" i paradisets trädgård. Livssubstans nr 47 – "Ormen", "djävulen" eller den första fasens världsåterlösare |
| 979. |
Livssubstans nr 48 – Världsåterlösningens sista fas. Livssubstans nr 49 – Världsåterlösarna i återlösningens sista fas. Livssubstans nr 50 – Kristusprincipen |
| 980. |
Jordmänniskorna har blivit partiska till förmån för världsåterlösningens sista fas och frånkänner därför dess första fas all identitet med ljuset |
| 981. |
Livssubstans nr 51 – Partiskhet |
| 982. |
Partiskhet åstadkommer ett felaktigt perspektiv |
| 983. |
Livssubstans nr 52 – Perspektivprincipen |
| 984. |
Så länge individen inte har funnit sitt eget verkliga centrum, lever han i ett falskt perspektiv eller i en osann bedömning av livet |
| 985. |
Livssubstans nr 53 – Relativa facit. Livssubstans nr 54 – Organismen som falskt centrum i perspektivet |
| 986. |
Två frågor och svaren på dem: "Vad är livet?" och "Vem är livet?" |
| 987. |
Perspektivet i Gudomens eget horisontområde |
| 988. |
Alla materiella sinnesobjekt är i själva verket bara hastighetsbegrepp. Häri inbegrips även företeelserna tid, rum och färger |
| 989. |
När den fysiska organismen används som centrum i förnimmelseperspektivet samt konsekvenserna därav. Ett nytt centrum för perspektivskapandet framträder |
| 990. |
Livssubstans nr 55 – Det eviga "något som är" såsom livets absolut enda "fasta punkt" |
| 991. |
Livssubstans nr 56 – Livets absoluta facit eller "kosmiska analyser" |
| 992. |
När Jesu ord, som är "kosmiska analyser", beslöjas och uppfattas som timliga facit |
| 993. |
Hur ett uttalande eller en mening, eller allt som över huvud taget kan uttryckas genom språket, endast uttrycker förändring av rörelse och därför omöjligt kan beröra den "fasta punkt" som upplever eller konstaterar rörelsen |
| 994. |
"Det som upplever" och "det som upplevs" såsom utgörande "den fasta punkten" respektive "rörelse", samt väsendenas uppfattning härav |
| 995. |
Varför den timliga analysen av Världsåterlösarens ord är ologisk eller osann, medan den kosmiska analysen av dessa är logisk och sann |
| 996. |
Vad som beslöjar relativa ord eller meningar |
| 997. |
Det kosmiska djupet i språket eller i varje mening eller uttalande |
| 998. |
Livssubstans nr 57 – "Rörelse 1". Livssubstans nr 58 – "Rörelse 2". Livssubstans nr 59 – "Rörelse 3" |
| 999. |
Livssubstans nr 60 – Väsendets "eviga liv" |
| 1000. |
Livssubstans nr 61 – "X1" |
| 1001. |
Livssubstans nr 62 – "X2" |
| 1002. |
Livssubstans nr 63 – "X3" |
| 1003. |
Världsalltet utgör samma treeniga princip som det levande väsendet |
| 1004. |
Om blott en enda av de 63 livssubstanserna saknades |
| 1005. |
Livsmysteriets lösning kan endast uttryckas genom facit som på en gång betecknar "evigheten" och "det gudomliga något" |
| 1006. |
Vad som gör det till faktum att evigheten, oändligheten och allmakten "förnimmer" och därmed är "levande" |
| 1007. |
Ingen upplevelse, ingen form av medvetande kan existera utan att vara ett avslöjande av ett "något" som skiljer sig från materien |
| 1008. |
En upplevelse kan endast existera som sitt upphovs förnimmelse av identitet med den absolut "fasta punkten". Men denna identitetsförnimmelse kan vara förpackad i ett "timligt emballage" eller kamouflerad i "mått- och viktfacit" |
| 1009. |
Varje upplevelse är baserad på det eviga "någots" stillhet bakom "rörelsen" |
| 1010. |
Det eviga "någots" stillhet är inte bara en "grad" av "stillhet", den utgör en absolut, total "stillhet", varigenom detta "något" blir identiskt med den absolut "fasta punkten" |
| 1011. |
Vad vi får bevittna i talserien |
| 1012. |
I sifferspråket måste det också finnas "subjekt" och "predikat" liksom i bokstavsspråket |
| 1013. |
"Subjekt" och "predikat" i sifferspråket |
| 1014. |
Varför nollan uppfattas som uttryck för "intet" |
| 1015. |
De övriga siffrornas uppgift |
| 1016. |
Om talsystemet inte var ett uttryck för kretslopp |
| 1017. |
Plan över talsystemets struktur. Varför man endast har tio siffertecken i sifferalfabetet och inte ett nytt tecken för varje ny enhet i räkningen |
| 1018. |
Varför talsystemet och bokstavssystemet är uttryck för "evigheten" |
| 1019. |
Det geniala i talsystemets struktur är upprepningsprincipen, genom vilken detta system beskriver ett "spiralkretslopp" |
| 1020. |
Siffertecknen är tillsammans uttryck för kretslopp och vart och ett uttryck för enheterna i dessa kretslopp, medan nollan är den "fasta punkten" |
| 1021. |
Hur talsystemets kretslopp blir av olika storlekar eller grader |
| 1022. |
Varför det första kretsloppet betecknas som "noll" |
| 1023. |
Nollan som uttryck för "det gudomliga något" eller "X1" |
| 1024. |
Talen från 0 till 9 som uttryck för det levande väsendets enskilda jordeliv och död. Detta jordeliv som "kretslopp av första graden" |
| 1025. |
Talsystemet uttrycker "ödeselementet", "talangkärnorna" och "utvecklingsstegen" |
| 1026. |
Talsystemet uttrycker "reinkarnationen", "det timliga" och "det eviga". Nollans identitet med samma namnlöshet som gör jaget till ett "X" |
| 1027. |
Talsystemet uttrycker genom 0 det som i det talade språket är detsamma som "X" – Jagets skaparförmåga |
| 1028. |
Talsystemet uttrycker genom 0 eller X "det skapade" |
| 1029. |
Talsystemet uttrycker "den treeniga principen" |
| 1030. |
Talsystemet uttrycker "mikrokosmos", "makrokosmos" och "mellankosmos" samt väsendenas organ och detaljer i "makrokosmos" |
| 1031. |
Talsystemets struktur och symbol nr 7 i Livets Bog |
| 1032. |
Specialtablå över nollans betydelse. Talsystemets kretslopps- och gradskapande i nolltablån |
| 1033. |
Vad nollan ovanför entalet i de olika kolumnerna på tablån betyder |
| 1034. |
Talsystemet uttrycker både "födelse" och "död" såsom illusoriska företeelser |
| 1035. |
Nollan är samma nolla i en oändlig räkning, liksom jaget är samma jag i en evig tillvaro |
| 1036. |
Talsystemet uttrycker lagen om orsak och verkan |
| 1037. |
Talsystemet uttrycker begär, tanke och vilja |
| 1038. |
Den orsakslösa orsaken |
| 1039. |
Talsystemet uttrycker "korsets tecken" |
| 1040. |
Talsystemet uttrycker väsendets förflutna tid, framtid och nutid |
| 1041. |
Om materialisten var lika omöjlig i sin inställning till talsystemet som han är omöjlig i sin inställning till själva livets kosmiska struktur |
| 1042. |
Talsystemet visar oss skillnaden mellan materialistens och den verkligt visa eller högintellektuella människans analyser och inställning till livet |
| 1043. |
Talsystemet uttrycker "de tolv grundfacit" |
| 1044. |
Varför räkneförmågan började bli aktuell för väsendet. "Underhållningsbegäret" eller den konstnärliga sidan hos väsendet uppstår |
| 1045. |
Den konstnärliga sidan hos väsendet blir till självbevarelsedrift. Räkneförmågan är en av denna självbevarelsedrifts första konstarter |
| 1046. |
Vid djurets gräns för vad det klart kan skilja åt i fråga om antal |
| 1047. |
Jordmänniskans utveckling av sifferspråket har uppnått fullkomligheten. Hennes utveckling av bokstavsspråket ska så småningom nå samma fullkomlighet. Denna fullkomlighet är livets kosmiska analyser |
| 1048. |
Talsystemets tillkomst och fullkomlighet |
| 1049. |
Människans bruk av bokstavsalfabetet är på väg att bli lika fullkomligt som hennes bruk av sifferalfabetet |
| 1050. |
Varför sifferspråkets struktur bekräftar fullkomligheten i världsalltets eller det levande väsendets kosmiska analyser i Livets Bog |
| 1051. |
När väsendet blir i stånd att använda språkalfabetet på ett lika fullkomligt sätt som det nu använder sifferalfabetet, är det ett med "vägen, sanningen och livet" |
| 1052. |
Avslutning på tredje delen |
Tillbaka