Tillbaka
  SYMBOL NR 11
Livsmysteriets lösning
669.    Ändamålet med symbol nr 11
670.    Livsmysteriets lösning är inte rums- eller tidsbunden. Den kan inte finnas eller uttryckas genom mått- och viktfacit
671.    Den materiella vetenskapens facit är en proklamation av livlösa verkningar. Avslöjandet av jagets närvaro bakom varje skapelse och i varje väsen
672.    Jaget såsom utgörande "den första orsaken" i varje skapelse eller energiutlösning samt de realiteter genom vilka detta blir ett faktum
673.    Livsyttringsfacit. Naturen framträder som "ett levande väsen"
674.    Den primitiva människans och den intellektuella människans inställning till naturen befinner sig på sätt och vis på samma våglängd. Väsen som förnekar allt som går utöver det fysiska planet
675.    Varför det primitiva väsendet "tror", medan det kosmiska väsendet "vet"
676.    Jordmänniskorna kan i fråga om sin inställning till livsmysteriets lösning indelas i tre kategorier: "De troende", "de icke-troende" och "de vetande"
677.    Väsen som är mogna för livsmysteriets lösning
678.    Den dräpande principen är brännpunkten i den stora frågan "Vad är sanning?". Symbolen och makrokosmos, mikrokosmos och mellankosmos
679.    Symbolens tolvuddiga stjärnfigur uttrycker livsmysteriets lösning eller tolv grundfacit. Vad som fordras för att förstå livsmysteriets lösning
680.    Stjärnfigur nr 1 – Allt är "något"
681.    Stjärnfigur nr 2 – Orsak och verkan
682.    Stjärnfigur nr 3 – Logik
683.    Stjärnfigur nr 4 – Tänkande eller idéskapande
684.    Stjärnfigur nr 5 – Det levande väsendet
685.    Stjärnfigur nr 6 – "Jag" och "det"
686.    Stjärnfigur nr 7 – Den orsakslösa orsaken
687.    Jaget utgör ett facit som inte kan uttryckas i mått eller vikt. Upplevelseförmågan är en underordnad egenskap
688.    Vi säger "jag", "vi" och "våra". Varför det inte kan vara hjärnan som är upphov till livet
689.    Det finns ingenting i jordmänniskans erfarenhetsmaterial som bevisar att något kan skapa sig självt
690.    Mentala perspektivförhållanden. Varför de av människorna skapade tingen accepteras som orubbliga bevis för ett levande väsens existens, medan själva naturens egna alster inte accepteras som sådana bevis, trots att de är lika logiskt och ändamålsenligt skapade
691.    Mentala när- och fjärrzoner och deras prägling av uppfattningsförmågan
692.    Ett medel för uppfattning av detaljerna i vårt mentala områdes fjärrzon
693.    Det strider mot normalitet att uppfatta fjärrzonens detaljer som självskapade
694.    "Den orsakslösa orsaken" utgör ett innersta centrum, till vilket allt annat endast kan existera som periferi. Denna "orsakslösa orsak" utgör "ett levande något"
695.    "Den orsakslösa orsaken" utgör vårt eget jag. Detta jag är namnlöst och betecknas därför som "X1"
696.    Jaget har en skaparförmåga som också är namnlös till sin natur och betecknas som "X2"
697.    Resultatet av jaget och dess skaparförmåga är också namnlöst och betecknas som "X3"
698.    Stjärnfigur nr 8 – Den treeniga principen
699.    Stjärnfigur nr 9 – "Guds avbild"
700.    "Bilden av Gud" kan inte uttryckas genom någon timlig företeelse, utan framträder som väsen inuti väsen, organismer inuti organismer, och gör därigenom medväsen och omgivning till något av "bilden av Gud" och Guds närvaro för oss
701.    Endast genom träning i kärlek kan våra sinnen öppna sig för Guds strålflöde. Jordmänniskans syn på Gudomen och medväsendena när denna träning saknas
702.    Att tillskriva Gudomen allt som vi menar vara "gott" och frånkänna honom allt som vi menar vara "ont", är inte en gudsdyrkan i "anda och sanning". Det är självdyrkan och därmed avgudadyrkan
703.    Vi kan inte uppleva vår nästa utan att vara ställda inför Gudomen. Vem denna vår nästa är
704.    Att älska sin nästa oberoende av hennes prestationer, är att älska Gud över alla ting. Och endast en sådan kärlek är detsamma som att tjäna Gud i "anda och sanning". Och endast därigenom blir man ett med Fadern, vägen, sanningen och livet
705.    Jaget har existerat före sin nuvarande organism. Vetenskapen är dogmatiskt bunden vid mått- och viktfacit
706.    Begreppen "en sexuell akt", "barn" och "föräldrar" täcker endast vissa energikombinationer och utgör alltså mått- och viktfacit
707.    Döden kan inte i något enda fall innebära att livet upphör, utan hör samman med skapelse eller vidarebefordran av livsupplevelsen. All skapelse skulle vara omöjlig om inte döden existerade
708.    Döden är en princip som vi arbetar med varje sekund av vår tillvaro och omöjligt skulle kunna leva utan. Varför väsendena hyser dödsfruktan
709.    Organismen utgör en på logik baserad energikombination eller ett block och gör därmed ett tidigare existerande, tänkande och viljeförande "något" till faktum. Att organismskapelsen uppträder som automatfunktion, gör det vidare till faktum att den nuvarande organismens skapelse endast är en enskild länk i en oändlig kedja av sådana organismskapelser med ett och samma jag som upphov
710.    Varför en organism inte är evig. Reinkarnation eller återfödelse som en nödvändighet
711.    Vår upplevelse av livet kan endast existera som ett skiftande förhållande till de två kontrasterna "ljus" och "mörker". Detta förhållande kan endast vara antingen en vandring mot ljuset eller en vandring mot mörkret. Drivfjädern i denna vandring är hungern, och målet är mättnaden
712.    Livet är en rytmisk rörelse mellan de två ytterpolerna "vila" och "verksamhet". Denna rytm är livets egen eviga andning eller pulsslag
713.    Skapar naturen hos miljoner människor en stark mental hunger, för vilken ingen tillfredsställelse finns?
714.    I kraft av lagen för förnimmelse, vilken betingar att varje företeelse har sin motsats, finns det tillfredsställelse för varje slag av hunger
715.    Att ett väsen kan hysa önskningar som omöjligt kan bli tillfredsställda i dess nuvarande liv, är bevis för att detta väsens tillvaro sträcker sig utöver dess nuvarande organisms existenstid
716.    Hunger, längtan eller otillfredsställelse kan endast existera som föregående betingelser för varje slags välbefinnande. Otillfredsställda önskningar och begär är trådar eller band som förbinder väsendet med dess framtida, fortsatta tillvaro på andra sidan döden och graven
717.    "Döden" kan inte avbryta de energiutlösningar som längtan representerar. I naturen finns inget "spill". Tillfällighet och kaos är endast illusioner och existerar bara som "tänkta" motsatser till den intellektualitet som naturens egna skaparmetoder gjort till modell eller grundval för all undervisning, för alla skolor och läroanstalter. Därmed avslöjas naturen som Guds medvetande
718.    Alla väsen är, när de dör, icke färdiga väsen. Naturen har en mening med väsendenas ofärdiga tillstånd
719.    Naturen känner inte till någon skapelse av absolut kaos. Ett medvetet, avsiktligt skapande av kaos kan endast ske genom någon form av abnormitet. Kaos kan endast existera som en tänkt motsats till den verklighet som runt omkring oss strålar som ett faktum
720.    Livet självt bekräftar väsendenas odödlighet som faktum
721.    Föräldraprincipen utgör inget hinder för väsendets identitet som den högsta bestämmande vid den egna organismens tillblivelse
722.    Det blir ett faktum att organismen utgör ett enskilt brottstycke av en idé eller plan som endast kan färdigmanifesteras genom många på varandra följande organismer
723.    Varje väsens fysiska organism blir utan mening, om den inte ses som ett brottstycke av den idé eller plan som samtliga levande väsens organismer gör till faktum
724.    Att det bakom organismskapelsen ligger en önskan av så stora dimensioner, att dess kretslopp och därmed dess tillfredsställelse inte kan avslutas under en enda organisms existenstid, blir ett faktum genom organismens framträdande som steg i en skala och genom väsendets rädsla för att dö. I väsendets önskan om fortsatt tillvaro utöver den nuvarande organismens existenstid ser vi den fysiska reflexen av den idé som ligger bakom organismskapelsen
725.    Att denna reflex existerar, blir ett faktum genom de stora profeternas och världsåterlösarnas odödliga ord och sanningar som all materialism till trots än mer strålande framstår som det eftertraktade målet och den fridfulla mentala hamnen för alla jordmänniskor. Alla skyndar mot uppfyllelsen av julens budskap "Fred på jorden", men deras vägar är olika
726.    Krig i olika former är inte kamp för eller emot ljuset – att uppnå ljuset är allas djupaste önskan. Krig är endast en kamp om ljusets eller idealens föråldrade yttre skal, terminologi eller språkliga dräkt
727.    Den robusta materialisten lever djupast sett på hoppet om existensen av det ljus han förnekar. Om han inte levde på detta hopp
728.    Om väsendenas odödlighet inte existerade
729.    Återfödelsen är den enda företeelse som kan garantera att väsendenas öden inte är detsamma som kaos eller tillfälligheter
730.    En återblick på de resultat, på vilka det tionde grundfacit, "odödlighet", baseras
731.    Stjärnfigur nr 10 – Odödlighet
732.    Återfödelsen gör väsendet till herre över tiden
733.    Varför väsendena kommer till världen med olika kvalifikationer, egenskaper och anlag. Ingen kan få egenskaper eller anlag förärade som faddergåva
734.    Hur talanger och anlag blir till
735.    Hur man kan se att en talang inte går under samtidigt med den fysiska organismen. Att talangerna framträder som uttryck för stadier eller steg, gör dem identiska med erfarenhetsgrader som individen endast kan ha tillägnat sig i tidigare liv
736.    Talangerna kan inte vara arv från föräldrarna, utan är konsekvenser av väsendets egna erfarenheter och övning i tidigare liv
737.    Talangens utveckling i form av "A-vetande", "B-vetande" och "C-vetande"
738.    Med talangutvecklingens analys blir alla organfunktioners fullkomliga logik eller ändamålsenlighet till realistiska belägg för det faktum att vårt jag har haft en oöverskådlig tillvaro före den nuvarande tillvaron, vilken annars skulle ha varit en omöjlighet
739.    Talangen är "C-vetande" som av jaget, i kraft av dess ödeselement och talangkärnefunktion, överförts från tidigare liv till dess nuvarande
740.    Om inte återfödelsen existerade, skulle tillvaron vara kulminationen av orättfärdighet. Perversitet skulle vara naturens normala funktion
741.    Väsendenas lidande kan inte rättfärdigas genom att komma efterkommande väsen till godo. Utan återfödelse blir varje utvecklingssteg inte bara helt överflödigt, utan också rent av omöjligt
742.    Talangutvecklingens analys är nödvändig för det fullständiga avslöjandet av sanningen. – Om inte återfödelsen existerade och vi endast levde i vårt nuvarande liv, skulle vi rädas Gudomen mer än djävulen. – Den logiska konsekvensen av gudsbegreppet i den kristna uppfattningen gör att detta saknar förbindelse med det verkliga livet
743.    De förutsättningar som åstadkom att kristendomen kunde bli en livsuppfattning, på vilken en humanitetens kultur kunde börja byggas
744.    Varför de auktoriserade huvudreligionerna sönderfaller i små intoleranta sekter eller samfund, som mer eller mindre bekämpar varandra
745.    Genom att förneka reinkarnationen tar de kyrkliga auktoriteterna bort det logiska mellanled som förbinder de stora religiösa sanningarna med verkligheten. – Ett evigt liv efter döden kan inte rättfärdiga väsendenas nuvarande oförskyllda lidanden. Ett evigt liv är inte något som kan uppkomma. – Ett oskyldigt väsens korsfästelse för de skyldigas synder kan inte heller ersätta det felande logiska ledet mellan de vedertagna sanningarna och det verkliga livet – tvärtom framträder den som en besudling av den kärleksfulla, rena Gudomen
746.    Väsendenas hunger efter en verkligt intellektuell bro från de stora sanningarna till det praktiska dagliga livets erfarenheter kan inte längre tillfredsställas med trosformulär, utan enbart med en vetenskaplig insikt om "odödligheten" och den därmed sammanhängande återfödelsen
747.    Vad vi såg med hjälp av talangutvecklingens analys
748.    Reinkarnationens eller återfödelsens välsignelser
749.    Väsendets öde är dess egen, av det självt skapade himmelsbana genom alltets ljus-, rums- och tidssfärer eller själva Gudomens mentalitet
750.    Jordeliven och ödet
751.    Stjärnfigur nr 11 – "Vad människan sår får hon också skörda"
752.    Vad avslöjandet av livsmysteriet har visat oss. Alltet är kulminerande logik och därmed intellektuell tanke, medvetande och vilja eller kulminerande kärlek
753.    Gudomen blir en realitet. Vi får möjlighet att tala med Gudomen som man talar till sin nästa. Vår nästa är Gudomens sinnesredskap gentemot oss
754.    Vårt förhållande till vår nästa är detsamma som vårt förhållande till Gudomen och skapar grunden för Gudomens reaktion gentemot oss. "Telepatisk" förbindelse med Gudomen är inte alltid nödvändig
755.    När den telepatiska förbindelsen med Gudomen är nödvändig. Vår nästas förnimmelsemässiga begränsning är lika med begränsningen av vad Gudomen kan uppleva genom denna vår nästa
756.    Den personliga bönen till Gudomen i enrum är baserad på telepati. Telepati är psykisk tankeöverföring till psykiska väsen, vilka har till uppgift att tjäna den som genom bön vänder sig till Gudomen. Dessa väsens insats ligger till grund för det vi kallar "mirakel"
757.    Inträffandet av ett "mirakel" är något lika naturligt som varje annan form av skapelse. "Skyddsandar" eller "änglar". Varför en bön till Gudomen inte omedelbart utlöser sig i "mirakulös" bönhörelse. Böner som blir bönhörda
758.    Den intima korrespondensen med Gudomen blir till "kosmiskt medvetande"
759.    Den "intima" och den "kroppsliga" hänvändelsen till Gudomen
760.    Om man vill göra sig förhoppningar om ett verkligt intimt förhållande till Gudomen och om bönhörelse
761.    Ett komplement till livsmysteriets lösning som gör denna lösning än mer gudomligt lysande och värmande. Varje levande väsens existens är ett samtal med Gudomen. Förhållandet är som "Fader och son"
762.    Stjärnfigur nr 12 – "Allt är mycket gott"