| |
DET EVIGA LIVET |
| |
KAPITEL 13
Det levande väsendet |
| 1053. |
Den utvecklade forskaren och "de skapade tingens" illusoriska framträdande |
| 1054. |
Det är endast "utanför" livet som "de skapade tingen" är illusoriska. Inom livet är de orubblig verklighet |
| 1055. |
Det levande väsendets eviga existens kan endast upplevas genom "timliga" detaljer, men det är inte de "timliga" detaljerna, "djuret" eller "människan" som är "det levande väsendet" |
| 1056. |
Hur "de skapade tingen" framträder som "illusioner" |
| 1057. |
Det levande väsendets "X-tillvaro" kan aldrig bli tillgänglig för direkt praktisk upplevelse |
| 1058. |
Hur vi kommer till insikt om vår eviga existens. Varför "timliga" analyser inte kan vara absoluta uttryck för det levande väsendets eviga existens |
| 1059. |
Hur "evig utveckling" är ett logiskt uttryck |
| 1060. |
Hur "evig inveckling" också är ett logiskt uttryck |
| 1061. |
Om vi förnekar spiralkretsloppet |
| 1062. |
"Tankeförvillelse" och konsekvenser av det. "Tröskelns väktare" |
| 1063. |
Väsendets "timliga" sida eller den direkta "upplevelsen av livet" |
| 1064. |
Det upplevande "något" och "livsupplevelsen" utgör tillsammans en oskiljbar, evig enhet, som i sin tur är detsamma som "det levande väsendet", självet eller jaget |
| 1065. |
"Det levande väsendet" såsom identiskt med "nuet" och "evigheten" |
| 1066. |
"Evigheten" är detsamma som jaget eller "det oföränderliga", medan "nuet" är "det levande väsendets" manifestationsformer eller "det föränderliga" |
| 1067. |
"Förfluten tid" och "framtid" kan endast existera i "nuet" som något "tänkt" eller "andligt" |
| 1068. |
Varje slag av upplevelse måste existera som ett "tidsbegrepp". Allt som inte är "tid" och därför inte kan vara "nuet", är otillgängligt för förnimmelse |
| 1069. |
"Det upplevande något" i varje upplevelse. "Jaget" och "evigheten" |
| 1070. |
Då "det levande väsendet" är en enhet, bestående av "tiden" och "evigheten", är dess odödlighetsanalys grundad i den orubbliga verkligheten |
| 1071. |
"Tröskelns väktare" eller konsekvenserna av tankeförvillelse eller missuppfattning av livets kosmiska analyser |
| 1072. |
Kan missuppfattning av livets kosmiska analyser vara ett hållbart, praktiskt fundament för forskarens dagliga liv? |
| 1073. |
"Tiden" och "evigheten" kan inte förekomma åtskilda, utan endast som en enhet, som i form av "det levande väsendet" utgör helhetsanalysen bakom alla materiekombinationer såväl i mikrokosmos och makrokosmos som i mellankosmos |
| 1074. |
"Det levande väsendet" kan endast existera som antingen "kärleksfullt" eller "kärlekslöst", antingen "primitivt" eller "intellektuellt" osv. I motsatt fall är det inte "levande" |
| 1075. |
"Det levande väsendet" är "tiden" och "evigheten", "Gudomen" och "livet" uppenbarade i kött och blod |
| 1076. |
De "timliga" analyserna som illusion |
| 1077. |
De "timliga" analyserna som verklighet |
| 1078. |
Urupplevelsen av "rummet" och den första markeringen av jaget som "levande väsen" |
| 1079. |
"Perspektivprincipens", "förnimmelseområdets" och "rörelsens" uranalys |
| 1080. |
"Avståndsbegreppet" eller urformen "nära" och "fjärran" |
| 1081. |
Urformen "storlek", "fasthet", "porositet", "vikt" och "perspektivprincipen" |
| 1082. |
Alla har rätt. Väsen och ting är verkligen "goda", "onda", "rättfärdiga", "orättfärdiga", "ljusa", "mörka", "vackra" och "fula" i de förnimmelseområden, där de just förnims eller uppfattas på det sättet, och är således inte "illusioner" |
| 1083. |
Varför ett väsens förnimmelse blir "individuell" och absolut endast kan vara "abstrakt" för ett annat väsen |
| 1084. |
"Det levande väsendet" är en värld för sig, som är absolut verklighet för detta väsen |
| 1085. |
"Det levande väsendets" förnimmelseområde är en ändamålsenlig växelverkan med Försynen, ett individuellt samtal med Gudomen, som leder till "heliggörelsen" av livsupplevelsen |
| 1086. |
Varför "allt är mycket gott" |
| 1087. |
Varför det som av ett väsen förnims som "lycka", av ett annat väsen förnims som "olycka" |
| 1088. |
Att företeelserna förnims som "orättfärdighet", "lidande", "sorg" och "synder", beror på en bristande överblick, eller att de med andra ord förnims från en inte tillräckligt högt liggande "utsiktspunkt" |
| 1089. |
"Förnimmelseberget". "Det levande väsendets" "storhorisont" |
| 1090. |
De levande väsendena utgör individuella "mikroutblickar" |
| 1091. |
"Det levande väsendets" olika former av framträdande, såsom växter, djur, människor etc., är realistiska perspektivförhållanden |
| 1092. |
"Arter" eller "folkslag" är detsamma som mentala "gemensamhetsutblickar" av "levande väsen" med besläktade individuella utblickar |
| 1093. |
Vad som är förutsättningen för det levande väsendets "individualitet". Vad kännedomen om "individualitetens" orsak betyder |
| 1094. |
En "upplevelse" eller "tanke" måste, för att bli fullkomlig, genomgå "spiralkretsloppet" och är liksom det levande väsendet underkastad reinkarnationsprincipen |
| 1095. |
"Tankarna" framträder som instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnestankar, liksom de levande väsendena framträder som instinkt-, tyngd-, känslo-, intelligens-, intuitions- och minnesväsen |
| 1096. |
Det levande väsendets "tanke" måste i överensstämmelse med livets lagar för "rörelse" utvecklas från "ofullkomlighet" eller "primitivitet" till "högintellektualitet" |
| 1097. |
Den verkliga sanningen är detsamma som genialitet. Osanning är detsamma som primitivitet |
| 1098. |
Från förnimmelseområdets periferi till dess centrum genomlöper "upplevelsen" eller "tanken" hela sin utveckling från "aning" till "faktum" |
| 1099. |
Förnimmelseområdets yttersta periferi är i princip ett "växtrike", befolkat med "vegetabiltankar" |
| 1100. |
Förnimmelse eller upplevelse är en evig utlösning av "orsak" och "verkan" |
| 1101. |
All rörelse eller utlösning av energi i tillvaron är identisk med förnimmelse eller livsupplevelse. De "levande" och de "döda" krafterna |
| 1102. |
Förnimmelseförmågan är en i förväg existerande "orsak", av vilken varje upplevelse och dess särskilda fas eller stadium i kretsloppet är "verkningar" |
| 1103. |
"Tankens" eller "upplevelsens" utveckling eller passage i kretsloppet är liksom det levande väsendets passage i detta kretslopp underkastad "avbrott", "reinkarnation" eller "återfödelse". Begreppet "döden" är ännu för allmänheten endast en "tanke" på "nebulosa-" eller "aningsstadiet" |
| 1104. |
Jaget och förnimmelseförmågan såsom identiska med växlande "orsak och verkan" |
| 1105. |
Förnimmelseområdet består av spiralkretsloppets sex riken |
| 1106. |
Det levande väsendets jag är närvarande i förnimmelseområdets sex riken på samma sätt som "det gudomliga något" eller Gudomens jag är närvarande överallt i universum |
| 1107. |
Grundenergiernas kapacitet i "växtriket". "Instinktenergin" som den första "dagsmedvetandebärande" energin i spiralkretsloppet |
| 1108. |
Det levande väsendet i "salighetsriket" |
| 1109. |
"Salighetsrikets" och "guldkopiornas" uppkomst. Minnesförmågan är en mental "förgyllningsförmåga". "Salighetsriket" är en "förgylld" värld |
| 1110. |
Skillnaden mellan jordmänniskans och salighetsväsendets naturer |
| 1111. |
Hur jordmänniskan upplever "salighetsriket" på det fysiska planet |
| 1112. |
Väsendet i "salighetsriket" har ingenting med de "yttre" dagsmedvetna tids- och rumsförhållandena att göra. Tid, ting och platser, som för länge sedan är tillryggalagda som realistiska upplevelser på det fysiska planet, kan åter skapa "nutid", "framtid" eller "förfluten tid" på "salighetsplanet" |
| 1113. |
"Den yttre världen" är ett "arbetsplan", medan "den inre världen" eller "salighetsriket" är ett "viloplan" |
| 1114. |
"Salighetsriket" eller väsendets "inre värld" är inte total "stillhet" eller "energilöshet" |
| 1115. |
Vad som utgör "vilan" i "salighetsriket" |
| 1116. |
Vad som framkallar längtan eller begäret efter den "vila" som livet i "salighetsriket" är |
| 1117. |
Varför det enbart är väsendena i "den gudomliga världen" och inte den jordiska människan som längtar efter "vilan" i "salighetsriket" |
| 1118. |
"Salighetsriket" är uppfyllelsen av väsendets djupaste längtan efter "vila" |
| 1119. |
Varje väsens "salighetsrike" är dess egen absolut individuella "inre värld" |
| 1120. |
Detaljer i "salighetsriket" är tillgängliga för andra väsen endast genom "materialisation" eller "kopiering" i "den yttre världens" materia |
| 1121. |
Väsendets "inre värld" eller "salighetsriket" är en "levande kopia" av hela det upplevda universumet eller världsalltet, skänkt till detta väsen som en "gåva" från den eviga Försynen |
| 1122. |
Det levande väsendet har Gudomen till upphov liksom en jordmänniska har ett föräldrapar till upphov |
| 1123. |
Att den jordiska föräldraprincipen representeras av två väsen, hindrar inte att denna princip i sin grundidé är identisk med den överjordiska föräldraprincipen, som endast representeras av ett väsen |
| 1124. |
Den jordiska föräldraprincipens två väsensarter eller två kön kan omöjligt utlösa "kärlek till nästan", eftersom deras organiska struktur betingar att de endast kan begära och älska väsen av "motsatt kön" |
| 1125. |
Den av diktare lovprisade "kärleken" mellan väsen av "motsatt kön" |
| 1126. |
"Moderskärleken" är självisk och kan därför inte vara "absolut kärlek" eller "renodlad kärlek" |
| 1127. |
Adoptivföräldrars kärlek är av samma själviska natur som vanliga föräldrars kärlek. Familjekärlek kan inte uppfylla lagen för tillvaron |
| 1128. |
Det är inte "moders-" eller "föräldrakärleken" som världsåterlösningen eller den genom Bibeln återberättade visdomen inspirerar till, utan till en "familjeprincip" som gör alla levande väsen till en enda familj, i vilken vartenda existerande väsen är medlem |
| 1129. |
Allt mörker i världen, krig och lemlästning, sorg och lidande, är uteslutande en följd av jordmänniskans sexuella polinställning |
| 1130. |
Skillnaden mellan släktskapet med Försynen och släktskapet mellan de jordiska människorna |
| 1131. |
Varför världens största ideal blev detta: "Du skall älska din nästa som dig själv" |
| 1132. |
Vem är vår "nästa"? "Kärlek till nästan" är ett annat slag av kärlek än sympatin för "det motsatta könet" |
| 1133. |
"Gemensamhetskön" eller den organiska strukturen bakom "kärleken till nästan". "Den fullkomliga människan" |
| 1134. |
Den jordiska människans förvandling från "halvväsen" till "helväsen" |
| 1135. |
Skillnaden mellan "halv-" och "helväsen". "Den fullkomliga människans" organiska struktur gör "nästan" till ett "nytt kön" |
| 1136. |
Varje form av "kärlek" är i absolut mening "sexuell behagsförnimmelse" |
| 1137. |
Den utvecklade jordmänniskan framträder med en större sexualitet än något annat väsen på jorden, en sexualitet som är befordrad av världens största visa eller av allt som stimulerar och utvecklar verklig "kärlek" eller "kärlek till nästan" |
| 1138. |
"Kärlek till nästan" är "sexualitet" och utgör därmed "den högsta elden" |
| 1139. |
Jordmänniskans organism utvecklas till att bli ett speciellt "smekningsorgan" |
| 1140. |
Skillnaden mellan "den ordinära sexualiteten" och "den nya sexualiteten" eller "den högsta elden" |
| 1141. |
När "den nya sexualiteten" utlöser "Guds rike" eller det fullkomliga människoriket på jorden |
| 1142. |
Utan "den högsta elden" måste "Guds rike" eller den förebådade "nya himlen" och "nya jorden, i vilken rättfärdighet bor", vara en omöjlighet i universum |
| 1143. |
Det fullkomliga människorikets sexualitet utgör varken en normal eller en abnorm "enpolig sexualitet" |
| 1144. |
Jordmänniskans normala sympati eller utvecklade lust att visa ömhet mot väsen utanför det rent äktenskapliga könsområdet, såsom väsen inom det egna könet, samt hennes lust att smeka djur, är inte en "enpolig" sexualitet, förälskelse eller älskog |
| 1145. |
Av jordmänniskans sexualorganiska strukturer är den ena (den äktenskapliga eller enpoliga) C-vetande, medan den andra (kärleken till nästan) ännu bara är A- och B-vetande |
| 1146. |
Den jordiska människans konstnärliga intressesfär ligger utanför det äktenskapliga området och verkar därför underminerande på detta |
| 1147. |
Jordmänniskans konstnärliga och vetenskapliga intressen är en oäkta "sidomake", som kan hållas vid liv enbart på bekostnad av den äktenskapliga energin och därför gör väsendet till en degenererad äkta make eller maka, men till en "större människa" |
| 1148. |
Var man finner de fullkomliga äktenskapen och därmed uppfyllelsen av det gudomliga budet: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden" |
| 1149. |
Det hundraprocentigt äktenskapliga väsendet kan uppfylla Skaparens bud om att föröka människorna, men det kan omöjligt uppfylla hans bud om att "lägga jorden under sig". Detta kan endast uppfyllas av helt andra väsen |
| 1150. |
Vad är "konst"? |
| 1151. |
När det bakom viljeföringen är för mycket "känsla" i förhållande till "intelligensen" |
| 1152. |
När det bakom viljeföringen är för mycket "intelligens" i förhållande till "känslan" |
| 1153. |
Allkärleken och tillkomsten av väsendets insikt |
| 1154. |
Så länge väsendet har för mycket intelligens i förhållande till känslan eller för mycket känsla i förhållande till intelligensen, kan det inte vara någon absolut eller fullkomlig "konstnär", utan måste då vara den ännu inte färdiga "Adam" eller "Eva" |
| 1155. |
Ett väsen som endast kan förnimma illusoriskt kan inte vara "människan skapad till Guds avbild" och därmed inte vara en rättfärdig härskare över jorden eller den som uppfyller det Gud avsett med "Adam" och "Eva" |
| 1156. |
Den fullkomliga födan för den fullkomliga människan är "den förbjudna frukten" från "kunskapens träd" |
| 1157. |
"Adams" och "Evas" första, ursprungliga mentala livsform eller väsenstillstånd |
| 1158. |
Väsendenas ätande av "kunskapens träd" når sin kulmen i ätandet av andra väsens kött och blod |
| 1159. |
Begreppen "Adam" och "Eva" är en universalbeteckning för det levande väsendet i dess passage genom växtriket, djurriket och det därtill hörande jordmänskliga stadiet |
| 1160. |
Varför livets högsta sanningar överallt i Bibeln och andra heliga böcker endast delges i bilder eller liknelser och inte i vetenskapliga utredningar eller analyser |
| 1161. |
Varför den enfaldige inte kan komma i kontakt med en vetenskaplig tolkning av Gudomen eller de högsta facit |
| 1162. |
Det ointellektuella väsendets kontakt med den absoluta sanningen är inte en fråga om en vetenskaplig utredning av denna sanning, utan en fråga om en förenkling eller anpassning till väsendets primitiva uppfattningsförmåga |
| 1163. |
Principen för väsendets fysiska synförmåga upprepar sig i förnimmelsen av spiralkretsloppet |
| 1164. |
Varför det måste finnas en världsåterlösning |
| 1165. |
Världsåterlösningsprincipens nödvändighet visar oss att "Adams" och "Evas" tillblivelse inte är eller var en ögonblicklig "mirakelskapelse" |
| 1166. |
Bibelns och andra heliga böckers nedärvda berättelser är endast avsedda att vara vägledning för särskilda lokala utvecklingssteg i spiralen och inte en vetenskaplig utredning av den absoluta sanningen. En sådan utredning kan endast ske genom "hjälparen, den heliga andens" ankomst |
| 1167. |
Varför världsåterlösningen i de gamla berättelserna betecknar skapelsens sju tidsepoker som "sju dagar" |
| 1168. |
De gudomliga berättelserna uppehåller sig endast vid väsendets passage genom spiralens mörkerzon. I spiralens ljuszon har väsendena ju själva blivit "vägen, sanningen och livet" och behöver inte längre andra väsens vägledning |
| 1169. |
Tillkomsten av en bro mellan "dogmtron" och den andliga vetenskapen |
| 1170. |
Varje kretslopp eller varje rike i spiralen har sitt särskilda "syndafall" med "orm", "Adam" och "Eva" |
| 1171. |
Väsendets "självständighets-" och "osjälvständighetsstadier" i spiralkretsloppet |
| 1172. |
Väsendets "nakenhet" och världsåterlösningsprincipens nödvändighet |
| 1173. |
"Adams" och "Evas" mättnad på mörkret och deras därav utlösta mentala inställning till "mörkret" och "ljuset" i dag och dessa två företeelsers världsåterlösare |
| 1174. |
Varje enskilt rike i spiralen uttrycker paradisberättelsen |
| 1175. |
"Guds tal" och "ormen" i "Edens trädgård" |
| 1176. |
Bibelns berättelse om det levande väsendets första framträdande på jorden tillkom vid en tidpunkt då "ormens" uppgift nästan hade spelat ut sin roll |
| 1177. |
Bibelns stora partiskhet för "ljuset" och dess härav följande "välsignelse" av "ljuset" samt dess motsvarande "förbannelse" av "mörkret" är uttryck för en intill leda framträdande mättnad av "kunskapens träd" hos dess upphov |
| 1178. |
"Ormen" och världsåterlösningen |
| 1179. |
"Adam" och "Eva" var mättade av "ljuset". Bibeln bekräftar kretsloppet och avslöjar att det begynnande livet på jorden haft en "forntid", vars kulminationsområde inte kan ha varit på jorden |
| 1180. |
Berättelsen om "Adam" och "Eva" är en vacker skildring av en stor ljustillvaro, där reinkarnationen ännu inte existerade i den robusta form, under vilken den nu är känd och framkallar tron på en verklig "död" |
| 1181. |
Guds ord till "ormen" och uppfyllelsen av dessa som en välsignelse för mänskligheten |
| 1182. |
Guds ord till "Eva" avslöjar att hon och "Adam" i "paradiset" inte var underordnade den djuriska maktprincipen eller den "enpoliga" sexualitetens organiska struktur |
| 1183. |
"Växtväsendet" utgör "Adam" i hans första "ljustillvaro" i "Edens trädgård" |
| 1184. |
När sanningen anpassas för den naive i form av en sagoberättelse, måste denna saga i sin innersta struktur ständigt vara ett absolut uttryck för sanningen och därmed uppgå i en högre enhet med andra verkliga sanningsskildringar |
| 1185. |
Varför den för den naive gjorda sanningstolkningen skapar otro hos det med enbart intelligens framträdande väsendet, medan den lätt förstås av det högintellektuella visa väsendet |
| 1186. |
Om "materialistens" utestängning från sanningen inte existerade. Varje ädel forskare kommer att få se den absoluta sanningen stråla från Bibelns och andra heliga skrifters dogmer, blad och spalter |
| 1187. |
"Adam" var i sitt första framträdande inte något speciellt "hanväsen" eller något speciellt "honväsen". Det existerade endast ett slags kön i "Edens trädgård" |
| 1188. |
Varför det "inte var gott för Adam att vara ensam" |
| 1189. |
"Adams" djupa "sömn" under "skapelsen av Eva" eller "människan" på växtens stadium |
| 1190. |
"Adam" eller den första väsensarten i "Edens trädgård" var "självbefruktande" |
| 1191. |
"Adam" som ett väsen som inte kunde "synda" och inte visste varför det inte kunde "synda" |
| 1192. |
Skapelsen av "Eva" |
| 1193. |
Varför det maskulina väsendet i berättelsen även i fortsättningen benämndes "Adam", trots att det inte var den ursprungliga "Adam" |
| 1194. |
Om "Adam" inte hade blivit förvandlad |
| 1195. |
Skillnaden mellan den ursprungliga "Adam" och "Adam" av i dag |
| 1196. |
"Utdrivningen ur paradiset" var ett nödvändigt led i den gudomliga skapelseplanen |
| 1197. |
Varför "utdrivningen ur paradiset" är en välsignelse som ingen jordmänniska vill vara utan |
| 1198. |
Väsendenas bedömning av och okunnighet om paradisberättelsens innehåll av den absoluta sanningen |
| 1199. |
Varför självbefruktningens princip och väsen måste sättas ur spel och två slags kön, "mannen" och "kvinnan", måste uppstå. Början till det levande väsendets invigning i kunskapens mysterium |
| 1200. |
Livets egen kosmiska struktur och bud om äktenskap. "Skenäktenskap" |
| 1201. |
Flertalet eller flocken befinner sig inte längre i "de fullkomliga äktenskapens zon" och auktoriserar därför "skenäktenskapet" med sin välsignelse |
| 1202. |
"Smekmånadstiden" är bara ett svagt återsken av det ursprungliga gudomliga äktenskapet |
| 1203. |
"Smekmånadstiden" inom de vanliga äktenskapen är en repetition av ett tidigare tillstånd, och motsvarar de övriga repetitioner som förekommer i väsendets mentalitet av tidigare livs speciella principer och tendenser |
| 1204. |
Den vanliga orsaken till olyckliga äktenskap |
| 1205. |
Företeelser som inte är till fördel för äktenskapet. Varken kyrkliga eller juridiska auktoriteter kan förhindra den tilltagande undermineringen och upplösningen av äktenskapet |
| 1206. |
Äktenskap som inte är fullkomliga eller i kontakt med det sjätte budet |
| 1207. |
Det fullkomliga äktenskapet |
| 1208. |
Den gudomliga uppfyllelsen av äktenskapets bud existerar i dag endast som "smekmånadstiden" och varar inte längre livet ut |
| 1209. |
"Kamratskapsperioden" inom äktenskapet |
| 1210. |
"Äktenskapsperioden" inom äktenskapet |
| 1211. |
"Det fullkomliga äktenskapets" "paradis" har också sitt "syndafall", sitt "ätande av kunskapens träd" och sitt "ormens förledande" |
| 1212. |
Föreställningsförmågan som roten till det äktenskapliga samlivets undergång eller som "frestaren", "djävulen" eller "ormen" |
| 1213. |
"Haremet" som auktoriserad överträdelse av det sjätte budet |
| 1214. |
"Haremsäktenskapet" är brutalt och utan någon fullkomlig lycka |
| 1215. |
"Haremet" är uttryck för "de olyckliga äktenskapens zon" |
| 1216. |
Skillnaden mellan västerlandets "monogama" äktenskap och österlandets "haremsäktenskap". "Haremsäktenskapets" natur och konsekvenser |
| 1217. |
Endast ett "monogamt" äktenskap kan vara identiskt med "det fullkomliga äktenskapet" eller uppfylla betingelsen för en fullkomlig repetition av ett sådant äktenskap. En ny moralanalys måste här ingå i framtidens äktenskap |
| 1218. |
Auktorisation av föråldrade moralföreskrifter skapar "mentala krymplingar" i stället för "Guds avbild" |
| 1219. |
Det fysiska själslivets början hos växten |
| 1220. |
"Växtens" förvandling till "djur" |
| 1221. |
"Djurets" begynnande själsliv |
| 1222. |
Väsendets möte med det motsatta könet som en stråle från himlen. En sfär där "Adam" och "Eva" inte är helt åtskilda som självständigt "hanväsen" och självständigt "honväsen" |
| 1223. |
Väsendet börjar få vaken dagsmedveten viljeföring och förnimmelse av hunger och mättnad och upphör därmed att vara "växtväsen" och blir "djur" |
| 1224. |
Det begynnande "djurets" hunger och mättnad, självbevarelsedrift och de därmed förbundna ansträngningarna syftar till att upprätthålla en fortsatt förbindelse mellan gudasonen och den himmelska världen under hans passage genom mörkrets zoner |
| 1225. |
"Skapelsen av Eva" (skapandet av det motsatta könet) var tillfredsställandet av ett överjordiskt begär hos det begynnande djuret. Med detta tillfredsställande befästes tillträdet till det himmelska ljuset i djurets domän |
| 1226. |
Väsendenas möte med det motsatta könet i djurriket blev så småningom en helt förhärskande faktor bakom deras viljeföring |
| 1227. |
Mötet mellan de två könen blev det allt överstrålande himmelska ljuset, som förde "Adam" och "Eva" fram till den dräpande principens allra högsta kulmination och gjorde dem till genier i att överträda livets lagar, gjorde dem till levande mordinstrument i stål, kött och blod, vars efterlämnade spår hette död, lemlästning, ångest och undergång |
| 1228. |
Gudasonens passage genom mörkret är fullbordad. Det himmelska ljuset i form av de två könens omfamning i äktenskap börjar flämta. Den andligen "döde" gudasonen börjar sakna himlen, sin gudomlige Fader och sitt eget liv |
| 1229. |
Livet har lämnat det "enpoliga" väsendet. "Adam" och "Eva" ilar mot sin grav, men deras själar ilar mot "livets träd". Den i mörkret invigde gudasonen ilar nu tillbaka till sin evige Fader |
| 1230. |
"Evaskapelsen" och "skapandet av människan till Guds avbild" är rotfästa i väsendets förvandling till ett "enpoligt" väsen, respektive dettas förvandling till ett "dubbelpoligt" väsen |
| 1231. |
"Adam" och "Eva" (den jordiska mannen och kvinnan) är inte längre vad de förr varit. "Döden" har hunnit i fatt dem som åt av "kunskapens träd" |
| 1232. |
Vi har kommit till en viktig vändpunkt i det levande väsendets historia |
| 1233. |
"Förälskelsen" i det motsatta könet är väsendets högsta tillbedjan av sig självt och skapar hatets lågor eller "livets ande" i mörkrets manifestationer, och är orsaken till att gudasonen tror sig vara ett med "döden" i stället för med "livet" |
| 1234. |
Hur skulle "mörkret" eller "ljusets" kontrast uppstå, om inte "den högsta elden" delade sig i två lågor? |
| 1235. |
Hur skulle "mörkret" åter kunna avlägsnas från väsendets medvetande annat än genom att "de två lågorna" återförenades till "en låga"? |
| 1236. |
Uppfattningen om de levande väsendenas identitet som "syndare" är "övertro" |
| 1237. |
Varför ett "straff" känns som "orättvisa" och varför "hämnaren" eller "förbrytaren" känner sin "hämnd" eller sitt "brottsliga" handlande som "rättvist" |
| 1238. |
Väsen kan endast påverkas av främmande väsens synpunkter i den mån dessa är besläktade med deras egna, varigenom grupp- eller "flockbildning" uppstår |
| 1239. |
"Förbrytarna" vet mycket väl att de får "straff" när de överträder samhällets lagar, men de kan omöjligt uppfatta dessa lagar som överensstämmande med sitt eget "rättsbegrepp" eller sin syn på livet och iakttar dessa lagar endast med hjälp av "dressyr" |
| 1240. |
Väsendenas olika mentala inställning till samhällslagarna kan inte ändras genom befallning eller lagbud |
| 1241. |
Den direkta personliga "hämnden", "straff" och underkuvande deformerar individen, mentalt sett, i stället för att fullkomna honom |
| 1242. |
Väsendets förmåga till insikt och uppfattning av "rättvisa" bestäms inte av viljan |
| 1243. |
Varför väsendenas förmåga till insikt är olika |
| 1244. |
Det moderna "straffande" samhället kräver andlig och moralisk enkelriktning av alla människor och är självt den största överträdaren av den lag som det genom hot om "straff" och "avrättning" tvingar sina invånare att hålla, varvid detta samhälle kolliderar med "kristendomen" |
| 1245. |
Samhället är i disharmoni med sig självt. Dess praktiska liv är i stor utsträckning "krig", "straff" eller "hämnd", men det tror att detta utövande är "kristendom" |
| 1246. |
Samhället måste lära sig förstå att de så kallade "förbrytarna" i själva verket inte är "förbrytare", utan "yngre bröder" i utvecklingen. Varför det är lätt och självklart för samhällets "aktningsvärda medborgare" att vara i kontakt med dess juridiska lagar, medan det är besvärligt för "förbrytarna" |
| 1247. |
Hur den dom med vilken vi dömer andra, utgör domen över oss själva |
| 1248. |
Varför "den rene" inte "dömer" någon |
| 1249. |
Samhällets eller statens "straffanstalter" och "fängelser" kan inte ögonblickligen avskaffas genom befallning eller lagbud, utan enbart genom en gradvis utveckling |
| 1250. |
Varför "kosmiska analyser" är nödvändiga |
| 1251. |
Vilka väsen "de kosmiska analyserna" är nödvändiga för |
| 1252. |
Vilka väsen "de kosmiska analyserna" inte är nödvändiga för |
| 1253. |
Det kommer alltid att finnas "straffande", "tuktande" eller "hämnande" väsen i ett samhälle så länge det finns behov av det, helt oberoende av hur många väsen det finns som inte längre på något vis kan vara med om att "straffa" eller "hämnas" |
| 1254. |
Väsen som i dag har behov av framtidens syn på "rättvisa" |
| 1255. |
Vad som gäller för pionjärerna för den nu begynnande nya kultur- eller moralepoken i världen |
| 1256. |
Varför det inte är smärtfritt att höra till den nya kulturepokens pionjärer |
| 1257. |
Kärleken kan råda bot på skarpa mentala motsättningar, även om förståelsen ännu inte är för handen |
| 1258. |
Vad som gör ett väsen till "segrare" |
| 1259. |
Vad som gör "segraren" till "förbrytare" eller statens och kulturens "fiende" |
| 1260. |
Vilka som är "förbrytarna" eller statens och kulturens "fiender" |
| 1261. |
Varför "förbrytarna" måste inkarnera inom en högre kulturs område |
| 1262. |
Karma eller återgäldningslagens eviga struktur är en "speglingsprincip" och inte en "straffprincip" |
| 1263. |
Varje slag av "olyckligt öde" är verkan av ett "kosmisk-kemiskt" misstag eller ett felgrepp mot "lagen om orsak och verkan" som väsendet i fråga gjort sig skyldigt till, och kan således inte vara ett "straff" från Försynens sida |
| 1264. |
Om ämnenas reaktionsegenskaper inte vore oföränderliga, utan bara verkade till följd av väsendenas önskningar |
| 1265. |
Utan oföränderligheten i ämnenas reaktionsegenskaper skulle all planläggning eller allt medvetandeliv vara fullständigt omöjligt |
| 1266. |
Hur väsendets jag kan skapa med hjälp av ämnenas reaktionsegenskaper och därigenom upprätthålla sin organism, manifestera karaktär, begär och handlingar och därvid självt vara ett slags "ämne" i förhållande till sin omgivning |
| 1267. |
Det levande väsendets reaktion som "ämne" i förhållande till omgivningen kan vara kulminerande "kärlek" eller kulminerande "hat", vilka två reaktionsformer är de yttersta polerna för all reaktion eller energimanifestation i universum |
| 1268. |
Varje levande väsen utgör en "ämneskombination", vars reaktionsförmåga visar att den utgör en eller annan grad av "hatämne" eller "kärleksämne" inför omgivningen |
| 1269. |
De levande väsendenas framträdande som "hatämne" och "kärleksämne" är livsnödvändigt för makroväsendet och därmed för världsalltets helhet eller Gudomens mentalitet och välbefinnande, på samma sätt som våra egna mikroväsens reaktionsförmåga är livsnödvändig för vår egen manifestation och vårt normala välbefinnande |
| 1270. |
Utan ett jag och dess övermedvetande skulle varje slag av speciella "ämnen" vara en omöjlighet |
| 1271. |
"Ämnen" i ren form (oblandat tillstånd) finns inte. Ett "ämne" är alltid en kombination eller sammansättning av andra ämnen, som i sin tur kan analyseras ut i de sju grundenergierna: instinkt, tyngd, känsla osv. |
| 1272. |
Om instinkt- och tyngdenergierna inte existerade |
| 1273. |
Om känsloenergin inte existerade |
| 1274. |
Om intelligensenergin inte existerade |
| 1275. |
Om intuitionsenergin inte existerade |
| 1276. |
Om minnesenergin inte existerade |
| 1277. |
Utan "strålformig" materia inget andligt liv, inga andliga eller fysiska världar |
| 1278. |
Vårt klot uppvisar en planmässig övergång från strålformigt eller andligt tillstånd till sitt nuvarande fysiska tillstånd. Jordklotets strålformiga tillstånd har varit lika logiskt och ändamålsenligt som dess fysiska |
| 1279. |
Solmassornas delning är identisk med de levande väsendenas födelseprincip |
| 1280. |
Jordens tillkomst genom delning eller avskiljning från en större solmassa utgör en variation av "födelseprincipen", där "barnet" tillhör en spiral som ligger under "moderns" spiral |
| 1281. |
Variationer av "födelseprincipen", där "barnen" tillhör underliggande spiraler |
| 1282. |
Samma lagar som gör sig gällande i vår egen organism, gör sig också gällande i världsrymdens stora system eller organismer, genom vilka universum framträder som "ett levande väsen" |
| 1283. |
"Moderenergin" |
| 1284. |
"Moderenergin" utgör det levande väsendets "skaparförmåga" eller "övermedvetande" och kan aldrig, som fallet är med övriga materier eller ämnen, bli av "fast", "flytande" eller "gasformig" natur, utan kommer alltid att existera enbart som "strålformig" |
| 1285. |
Vad som visar jagets existens och sanningen i de gamla orden: "I honom är det vi lever, rör oss och är till" |
| 1286. |
"Syndafallet" eller "Adams" och "Evas" fall som en gudomlig anordning i den eviga världsplanen, upprätthållen på grund av den organiska struktur som uppenbarar sig som "polförvandlingen" eller "det speciella hanväsendet" och "det speciella honväsendet" |
| 1287. |
På grund av sitt "enpoliga" tillstånd eller sin sexualorganiska struktur blev "Adam" och "Eva" genier i att utveckla "den dräpande principen" eller att överträda "lagen om kärlek till nästan" |
| 1288. |
"Dödens rike" |
| 1289. |
"Den rike mannens" sfär är inte ett uttryck för Försynens "ynnestbevis", liksom "den fattige mannens" sfär inte heller på något vis är ett uttryck för Försynens eller Gudomens "onåd" eller "straff". Båda dessa sfärer utgör i stället absolut oumbärliga led i gudasonens upplevelse av de erfarenheter, utan vilka skapandet av ett absolut fullkomligt samhälle skulle vara omöjligt senare i jordmänsklighetens utveckling. "Den rike mannens" sfär kan bara förändras gradvis |
| 1290. |
Den dräpande principens zon är ett "kosmisk-kemiskt laboratorium", där gudasonen obehindrat har tillgång till alla slag av raffinemang när det gäller att utveckla motsatsen till "kärleken till nästan" eller själviskhetens kulmination |
| 1291. |
Att "de kosmiska kemikalierna" i vissa hänseenden är "giftiga", gör dem inte mer onyttiga eller oumbärliga än de giftiga fysiska kemikalierna. De har därför inte alls något med "ondska" att göra, utan är livsviktigt nödvändiga i världsplanen |
| 1292. |
En ny världsepok eller en vändpunkt i världsreligionernas och världsfilosofins och därmed i jordmänsklighetens historia |
| 1293. |
Hur långt gudasonen måste ned i mörkrets regioner för att kunna uppleva motsatsen till livets mening: "döden" |
| 1294. |
Varför det levande väsendets eviga liv måste forma sig som en passage nedåt i mörkrets dalar och uppåt mot ljusets tinnar |
| 1295. |
Varför "Adams" och "Evas" liv kom att kallas "syndafallet", trots att det inte alls var något "syndafall", utan en absolut gudomlig anordning |
| 1296. |
Varför gudasonen blev materialist och glömde den andliga världens existens |
| 1297. |
Liksom de levande väsendena fördes nedåt på grund av en särskild organisk struktur, måste de också föras uppåt mot ljuset på grund av en därtill ägnad organisk struktur |
| 1298. |
Varför den nedåt mot mörkret ledande organiska strukturen är så självklar, medan den uppåt mot ljuset ledande organiska strukturen ännu i stor utsträckning är ofattbar för allmänheten |
| 1299. |
Den nedåt ledande organiska strukturens område har blivit en med dödsstraff förbunden lagstadgad terräng, en mental tvångströja |
| 1300. |
Om den nedåt ledande organiska strukturens auktoriserade eller lagstadgade område vore avsett att utgöra en evig företeelse, vad skulle det då vara för mening med de stora ideal om kärlek till nästan som i århundraden förkunnats som statsreligion? |
| 1301. |
Varför västerlandets heliga bok, Bibeln, har två avdelningar: Gamla testamentet och Nya testamentet, samt skillnaden mellan dessa två testamenten |
| 1302. |
Inte underligt att "Guds utvalda folk" måste fås att inse sin själviska "nationalisms" isande kyla inför "internationalismens" världssamhälle |
| 1303. |
Det judiska folkets öde är en förebild för världens övriga folk, genom vilken dessa kan se hur det går för ett folk som behärskas av en övertro eller att det är det enda saliggjorda folket och därför bara kan betrakta de andra folken som "hedningar", vilka det mer eller mindre kan plundra och som ett slags "herrefolk" se ned på |
| 1304. |
Den ortodoxa judiska religionen i degeneration och upplösning. Judiska själviska principer har upptagits och auktoriserats i världens övriga stater |
| 1305. |
"Nationstillbedjandets" eller "herrefolksidéns" dödsdom och undergång hos det judiska folket |
| 1306. |
Världens övriga folk går i judafolkets andliga fotspår och får samma öde |
| 1307. |
All "nationstillbedjans", alla "herrefolksidéers" undergång i "det levande vattnets" ocean. "Internationalismens världsrike" eller uppfyllelsen av julbudskapet: "Fred på jorden och i människorna ett välbehag!" |
| 1308. |
Gamla testamentet är ett stycke psykologi. Det judiska folkets historia är en analys av ett särskilt utvecklingsstegs utslag och de åtföljande verkningarna, vilka absolut alla stater såväl som alla enskilda individer måste genomleva för att kunna nå fullkomligheten |
| 1309. |
Om "herrefolksidén" inte existerade, skulle allt som hör hemma under begreppet "det onda" vara en omöjlighet i världen |
| 1310. |
Medan Gamla testamentet är ett totalt försvar för "äganderätten", är Nya testamentet en fullständig utplåning av denna |
| 1311. |
Om jordmänskligheten inte hade haft behov av de två testamentena, skulle de inte ha överlevt de årtusenden som de nu med auktoritet har existerat |
| 1312. |
Vad Gamla testamentet visar oss |
| 1313. |
Under Gamla testamentets tidsperiod var man ovetande om att den äktenskapliga troheten inte kunde upprätthållas genom makt. Man gjorde därför äktenskapet till en maktstabilisering av en inbillad äganderätt |
| 1314. |
Man gjorde den äkta makan till "egendom", på vilken man hade "lagfart" i form av ett "vigselbevis" |
| 1315. |
Den största delen av förmågan att ge gåvor är ännu en "affärstalang", som gör en motsvarande del av sitt upphovs "givmildhet" till en "affärsmässig" handling eller till dyrkan av det egna "självet" |
| 1316. |
Varför Gamla testamentets andliga struktur skapade den "affärsprincip" som i dag behärskar världen och har blivit ett medel, med vilket man kunde kamouflera sitt överdrivna tillskansande av livets goda på nästans bekostnad |
| 1317. |
Varför man blev trött på den gamla barbariska, uppenbara och fria "blodshämnds-" och "plundringsmoralen" och blev mottaglig för nya gudar och nya moralformer |
| 1318. |
Det ljus börjar skina som i form av Gamla testamentet blev till en gudomlig hands ingripande i karmalagen och ledde vedergällningen av det fria, råa barbariet och maktmissbruket in i tvingande banor genom överhet och rättsväsen |
| 1319. |
"Den äkta affärsprincipen" och "den falska affärsprincipen" |
| 1320. |
Konsekvensen av "den falska affärsprincipen" |
| 1321. |
Arbetarnas lön i dag är inte en fråga om det värde deras arbete frambringar, utan en fråga om balanspunkten mellan en fackförenings och en arbetsgivarförenings mentala och fysiska kapacitet till makt |
| 1322. |
"Den falska affärsprincipen" skapar falska klasskillnader eller den sociala "överklassen" och "underklassen" |
| 1323. |
Vad som döljer sig under begreppet "lyx" |
| 1324. |
Verkningarna av Gamla testamentets förvandling av jordmänniskans psyke från "uppenbar" till "kamouflerad" eller "dold" mord-, dråp- och maktmoral |
| 1325. |
"Bankkontot" som det mest raffinerade, hemliga "mordvapnet" och fundamentet för hela världens civilisation av i dag. Inte underligt att det fordrades en "Jesus av Nasaret" för att befria mänskligheten från detta all kulturs farligaste vapen |
| 1326. |
Varför man inte ska förfölja "judarna" |
| 1327. |
Analyserna av "bankkontokulturen", "den falska affärsprincipen", "rikemän" etc. utgör inte alls någon grund för personförföljelse av något slag |
| 1328. |
Varför Gamla testamentet blivit föråldrat |
| 1329. |
Gamla testamentet blev ett slags broms på det uppenbara utvecklandet av den barbariska, råa, brutala, djuriska makten. På grund av detta testamente kunde den bara användas kamouflerad |
| 1330. |
Den kamouflerade manifestationen av den råa, djuriska livsprincipen i "den falska affärsprincipens" form blev den allt behärskande faktorn inom jordmänskligheten och förorsakade alla de ekonomiska klasskillnader som finns, alltifrån en "krösus" och ned till en "tiggare" |
| 1331. |
Vilkendera är mest "asocial", samhället eller rövaren? |
| 1332. |
Den moderna civilisationen av i dag är en "krigets kultur". Alla är mobiliserade "soldater" på den ekonomiska fronten eller i kampen om värdena |
| 1333. |
Nya testamentet är "kommunismens" djupaste och innersta källa. Jesus av Nasaret är modellen eller förebilden till den fullkomliga "kommunisten" och blev därigenom "stjärnan", som i julnatten tändes på jordmänniskans andliga himmel |
| 1334. |
"Politik" och "politiker" representerar kampen mellan Gamla testamentets och Nya testamentets ideologier |
| 1335. |
"Kommunister" och "falska kommunister" |
| 1336. |
"Kommunismen" är inte ett "uppfunnet" eller "uppdiktat" politiskt system. Den är ett utvecklingssteg, inom vilket kollektivismen, gemenskapen eller kärleken till nästan är helig |
| 1337. |
De "kommunistiska" samhällena av i dag framträder ännu inte i renodlad form och har inte den andliga stabilitet som kunde göra dem till värdiga representanter för Världsåterlösarens "kommunistiska" mentalitet eller det "goda behag" som under julnatten bebådades jordmänskligheten |
| 1338. |
Den "demokratiska" utvecklingen av samhället är i själva verket "kommunistisk". Alla "politiska partier" som inte har "diktatur", utan "demokrati" till mål är "kommunistiska" |
| 1339. |
"Diktaturen" är de sista dyningarna från en förgången hednisk religiositet, som hade sin speciella domän i en tidsperiod långt före buddhismen, kristendomen och islam |
| 1340. |
"Diktaturen" eller de sista dyningarna från en gången hednisk världsimpuls förorsakade en "domedag" och sin egen kapitulation inför verkningarna av den ljusa världsimpuls som skapar "fredens" eller kärlekens "välbehag" för mänskligheten |
| 1341. |
Varför den gamla världsimpulsen med sin dråptillbedjan och sina tvångsprinciper måste gå under |
| 1342. |
Målet med mänskligheten är nu inte längre "allas krig mot alla", utan väsendenas utveckling till genier i att utlösa "allas kärlek till alla" |
| 1343. |
Varför varje "politisk" riktning som befordrar "allas kärlek till alla" kommer att bli segerrik |
| 1344. |
Varför inte alla de "religiösa" och "politiska" samfunden för länge sedan har smält samman till en fullkomlig broderskapets anda av gemenskap eller samhörighet |
| 1345. |
Vilken av de två mentala riktningarna "demokrati" och "kommunism" som är den riktiga |
| 1346. |
Vad den "politiska" kampen i själva verket rör sig om. Amoraliska makthavare. Vad en "börsnotering" egentligen är |
| 1347. |
Förhållanden som gör att man inte är till fördel för den naturliga "kommunismen", även om man är medlem i en "kommunistisk" organisation |
| 1348. |
Verklig "kommunism" kan omöjligt representeras av mord, våld, diktatur eller "makt i stället för rätt". Man måste därför vara på sin vakt, om man med rätta vill bära detta heliga epitet |
| 1349. |
"Kommunism" som tillämpad statsreligion genom århundraden |
| 1350. |
"Kommunismen" inom "syndaförlåtelseceremoniernas" och "nådesakramentens" domän |
| 1351. |
Jordmänniskorna börjar vakna upp från sakramentens trosdomän med en hunger som de endast kan få tillfredsställd genom hundraprocentig "kommunism" |
| 1352. |
Mänsklighetens fullkomliga samhällsordning kan inte bli till på ett ögonblick genom diktatur. Moselagen har inte kunnat förhindra det kamouflage, genom vilket lagöverträdelserna blev auktoriserade och lagöverträdaren kunde behålla epitetet "en hederlig man" |
| 1353. |
Äran av att man inom den moderna civilisationen ostraffat kan överträda samhällslagarna, när man kan kamouflera överträdelserna som "nödvärn" eller "affär", tillkommer upphoven till Gamla testamentets föreskrifter och ideal |
| 1354. |
Hur Gamla testamentets och Nya testamentets föreskrifter från att ha varit "religiösa" trossatser blivit till "politiska" ideal som gett upphov till samhällets juridiska lagar |
| 1355. |
"Politik" är omdanad "religiositet". "Politiker" är väsen, hos vilka den ortodoxa "religiositeten" har degenererat till förmån för en idealisering av det praktiska, fysiska livet. "Religiösa" sekter är inte högt höjda över de "idealistiska" partierna |
| 1356. |
Alla "religiösa" och "politiska" rörelser i världen utgör en smältdegel, i vilken all "religiositets" andlighet eller överjordiska natur överförs till praktiska, fysiska ideal |
| 1357. |
Den fullkomliga "demokratin" och den fullkomliga "kommunismen" är identiska och utgör det absolut högsta politiska ideal som existerar |
| 1358. |
Om jordens nu existerande "demokrati" och "kommunism" hade varit fullkomliga, skulle det världsdrama som just gått över jorden ha varit en omöjlighet |
| 1359. |
Idealet eller målet bakom "demokrati" och "kommunism" är inte uppfunnet av människor, utan utgör den absoluta "allkärleken" eller "kärleken till nästan" |
| 1360. |
Den högsta förebilden för vår egen viljeföring och vårt skapande och det härav utlösta förhållandet till vår omgivning finner vi i naturens eller Försynens egen skapelseprocess |
| 1361. |
Varför jordmänniskan emellanåt uppfattar "det ofärdiga" eller ofullkomliga i livet som en förebild eller ett ideal |
| 1362. |
Att skilja "det färdiga" från "det ofärdiga" i livet. Varför jordmänniskorna varit inställda på att tro på profeter, visa och världsåterlösare |
| 1363. |
Varför den gamla världsepokens gudsuppfattning eller "Gamla testamentets" vreda, hämnande och straffande gudsideal dog på korset på Golgota och kristusmentaliteten därefter blev det i auktoritet växande världsidealet |
| 1364. |
Den nya världsepokens högsta ideal |
| 1365. |
Jordmänniskorna har stora förutsättningar att kunna uppfatta den nya världsepokens ideal som de högsta, eftersom de har full överblick över hur den gamla världsepokens ideal endast har kunnat frambringa ett ständigt krig mellan de levande väsendena. Denna överblick sträcker sig ända från den köttätande växtens fångstskålar till jordmänniskans "atombomber". Hela den jordmänskliga sfären från apmänniskan till Kristus är en krigsskådeplats |
| 1366. |
Jordmänniskorna i "domedagssfären" kan indelas i tre kategorier alltefter sin kroppsliga situation och sitt öde. Bibeln och dessa kategorier |
| 1367. |
I jordmänniskornas passage genom den dräpande principens zon eller djurriket är det väsendenas fysiska, kroppsliga situation som åstadkommer reinkarnation |
| 1368. |
Varje väsen måste genomgå samma kvantum lidande för att kunna bli samma fullkomliga människa |
| 1369. |
Vad "domens dag", "kriget" eller den dräpande principens zon har åstadkommit för jordmänniskorna av mord, invaliditeter och ruinhögar |
| 1370. |
"Kriget" förföljer sina offer genom flera liv |
| 1371. |
Så länge jordmänskligheten med nya raffinerade mordvapen mångfaldigar "krigets" förmåga att dräpa och lemlästa, kommer denna mänsklighet att vara dess lydiga slav och inte dess herre |
| 1372. |
Varför jordmänsklighetens stater eller nationer befinner sig i kapplöpning om att göda "kriget" med de mest raffinerade, dräpande, tekniska och kemiska vapen |
| 1373. |
Om kapplöpningen i vapenframställningen fick fortsätta |
| 1374. |
Gudomens miljonåriga skaparverk misslyckas inte på grund av en smula ofärdig jordmänsklig mentalitet |
| 1375. |
"Det onda" och "det goda" är oumbärliga redskap eller medel i den gudomliga skapelseprocessen |
| 1376. |
Jordmänskligheten kan inte gå under genom framställning och bruk av mordvapen mot sin nästa, eftersom det därav följande lidandeödet till sist kommer att göra individen till ett ljusväsen eller en medborgare i "himmelriket" |
| 1377. |
Kriget eller mörkret är inte ett jordmänskligt påfund, utan har sin rot i väsendets urbegär och är en organisk funktion |
| 1378. |
Varför kriget eller det mentala mörkret inte kan bekämpas med vapen |
| 1379. |
Varför kriget eller "det onda" blir vanemedvetande, "rättfärdig harm", "helig vrede", "ärans fält" eller ges namn av "försvar" |
| 1380. |
Hur det blir tydligt att "freden" är den stora mentala sol som alla folkslag eller nationer i världen hoppas på och önskar få leva under |
| 1381. |
Vad är "freden"? |
| 1382. |
Jorden är färdig och väntar med sina överväldigande rikedomar och betingelser till jordmänniskornas bästa, men jordmänniskorna saknar "kärlek till nästan" |
| 1383. |
Varför "kärlek till nästan" är det absolut högsta världsfrälsande idealet, och bristen på "kärlek till nästan" är "roten till allt ont" |
| 1384. |
Om det levande väsendet aldrig någonsin skulle bli i stånd att uppleva konkreta svar på frågan om de eviga fakta, sitt jags djupaste hemlighet och identitet etc. |
| 1385. |
Om "Guds vägar" verkligen vore "outrannsakliga". Varför de forna världsrikena eller kulturerna varit kolosser på lerfötter och därför måst falla samman |
| 1386. |
Vad det innebär att stå i motsats till världshändelsernas avslöjande av en ny utvecklingsepoks början, i vilken livsmysteriet eller svaret på de eviga fakta blir uppenbarat |
| 1387. |
Varför världsplanens manifestation har kostat liv och hälsa, skapat tortyr och lemlästning, sorg och tårar eller alla former av mörker och dock är hundraprocentig "kärlek" |
| 1388. |
Varför det högintellektuella väsendet måste ropa ut över hela universum att "allt är mycket gott" och inför Guds åsyn utbrista: "Låt din vilja ske, inte min" |
| 1389. |
Om "döden" vore ett verkligt slut på det levande väsendets tillvaro |
| 1390. |
Om de levande väsendena inte kan uppleva själva den stora utvecklingsprocessen, för vem är den då skapad? |
| 1391. |
Skulle de miljonåriga utvecklingsepokerna ha varit till enbart för att skapa en abstrakt företeelse, som fortsätter att bestå medan de levande väsendena själva dör? |
| 1392. |
De levande väsendenas bloddrypande öden eller mörka livstillstånd kan inte ha funnits till enbart som scenerier i ett skaparverk, vars helhetsupplevelse aldrig kan bli realistisk för något levande väsen |
| 1393. |
En egendomlig världsbild eller en tragisk livsuppfattning: Det stora konstverket består, men det levande liv som har förmåga att se det, dör eller förgår och får därigenom aldrig se det |
| 1394. |
Är det inte märkligt att världsbilden eller det stora konstverkets lokala mikroskopiska detaljer är hundraprocentigt logiska eller nyttiga, medan helheten i sig själv är hundraprocentigt onyttig eller ologisk? |
| 1395. |
Vid "krigets" eller kärlekslöshetens innersta källa eller ursprung |
| 1396. |
Hur ska en världsbild, som är kulminationen av dåraktigheter, kunna omskapa ett väsen till "Guds avbild, till att vara lik honom"? |
| 1397. |
En oestetisk världsbild. Det är på tiden att jordmänskligheten får revidera sin världsuppfattning |
| 1398. |
Jordmänsklighetens största misstag: Den ignorerar "livet" bakom materien eller världsalltet |
| 1399. |
Hur begreppet "döden" kommit in i världen |
| 1400. |
Varför jordmänniskan blev en tillbedjare av "döden" i stället för "livet" |
| 1401. |
Ju mer jordmänniskan förnekar "livets" existens, desto mer bevisar eller bekräftar hon just att "livet" existerar |
| 1402. |
Materierna eller ämnena kan inte vara livets allra högsta facit. De kan inte utgöra "det" som tänker, resonerar och skapar |
| 1403. |
Varför det upplevande "något" eller "livet" bakom materierna eller ämnena inte kan förnekas |
| 1404. |
Varför "det" som upplever inte kan vara identiskt med kropparna eller de fysiska organismerna |
| 1405. |
Den materialistiska vetenskapen har inget annat svar på frågan om "livets uppkomst" än "tillfällighet" |
| 1406. |
Om det levande väsendet är en produkt av "tillfällighet", är det svårare för detta väsen att bli till än det är att dra en vinstlott i ett lotteri, där det bara finns en enda vinstlott på miljoner nitlotter |
| 1407. |
Om "tillfällighet" vore livets orsak, måste det levande väsendets framträdande bero på – inte "en tillfällighet", utan miljoner "tillfälligheter" |
| 1408. |
Varför det levande väsendets uppkomst eller tillblivelse på det fysiska planet inte beror på "tillfällighet" |
| 1409. |
Målet eller avsikten med all manifestation, skapelse eller materiebildning |
| 1410. |
Eftersom Skaparen eller det gudomliga något är en evig företeelse, blir det mening i tillvaron. Tillvaron blir kulminationen av "rättfärdighet" |
| 1411. |
Spiralkretsloppet är identiskt med själva "rättfärdigheten" uppenbarad i alla materier |
| 1412. |
Den gudomliga meningen med "utvecklingsstegen" och "spiralkretsloppet" |
| 1413. |
Det är inte så märkligt att anden eller jaget måste "födas på nytt" för att komma in i nästa sfär |
| 1414. |
Det levande väsendets passage av utvecklingsstegen i form av odödligheten eller evigheten är det enda som kan göra väsendet till "ett med Fadern" och därmed till "vägen, sanningen och livet" |
| 1415. |
Hur vi genom våra analyser har sett att universums struktur är "kärlek" och att den har fört jordens fysiska framträdande till ett stadium, där denna jord uppfyller alla betingelser som skådeplats för "himmelriket" |
| 1416. |
Varför skulle avsikten inte vara att bringa individens viljeföring att uppfylla kärlekens lagar, när hela universums struktur är kärlek? Det är livsfarligt för mikroben att gå emot universum |
| 1417. |
Varje form av kärlekslöshet gentemot nästan är ett attentatsförsök eller sabotage på själva världsalltets struktur i vårt eget medvetande- eller manifestationsområde |
| 1418. |
Hur det blir ett faktum att Försynen önskar omdana individen till att vara i kontakt med "allkärleken" eller världsalltets struktur |
| 1419. |
Vad "domens dag" eller det stora världsdramat avslöjade |
| 1420. |
Varför forskaren eller läsaren bör erinra sig att universums huvudstruktur enbart är "allkärlek" |
| 1421. |
Jordmänniskan kan inte bli kvar på sitt nuvarande utvecklingssteg med tillhörande äktenskapliga företeelser |
| 1422. |
Är inte jordmänniskorna på väg att "drivas ut" ur sitt nuvarande sexuella "paradis" genom "orm" och "förledande" |
| 1423. |
Varför det bibliska "syndafallet" inte var något "syndafall", utan en gudomlig välsignelse utan vilken väsendena aldrig någonsin skulle kunna återfå sitt "kosmiska medvetande" |
| 1424. |
Det bibliska "paradiset" och dess "Adam" och "Eva" är "växtriket" respektive "växterna" |
| 1425. |
Genom "ormens förledande" eller "ätandet av kunskapens träd" utvecklade sig "växtväsendet" till ett "djur" och sedan till "den jordiska människan" eller geniet i att dräpa, mörda och lemlästa |
| 1426. |
För att bli "ett med Fadern", för att bli "en fullkomlig människa", måste jordmänniskan också bli ett geni i att praktisera "det goda" eller "allkärleken" |
| 1427. |
Världsåterlösarna eller mänsklighetens största ledare är inte "förledare", utan är till allra största välsignelse, även om deras uppgift vid en viss tidpunkt är att befordra "djurrikets undergång" i väsendenas mentalitet och tillhörande sexuella företeelser |
| 1428. |
Nya testamentets ideal om kärlek till nästan befordrar inte "mannens" eller "kvinnans" normalitet och den därmed förbundna sfär som utgör "de lyckliga äktenskapens zon" |
| 1429. |
Det var inte så märkligt att översteprästerna för det mest äktenskapsbundna folket i världen korsfäste Världsåterlösaren eller en så uppenbar inkarnation av "kärleken till nästan" |
| 1430. |
Liksom man förbannat den bibliska "paradistilldragelsen" och kallat den "syndafallet", har man till en viss grad börjat förbanna den nya "paradistilldragelsen" |
| 1431. |
"Paradiset" är kulminationen av vart och ett av spiralkretsloppets sex riken. Då väsendena är underkastade kretsloppet, måste de passera vart och ett av dessa rikens "paradis", och kommer därmed vid övergången från det ena "paradiset" till det andra att uppleva principen "helvetet" |
| 1432. |
Varför pionjärerna för ett begynnande nytt rike eller "paradis" i spiralkretsloppets mörkersfär först blir mottagna med indignation och förföljelse, ända till avrättning, för att därefter bli gudomliga eller överjordiska föremål för tillbedjan i form av "helgon" eller "gudar", varvid deras ideal blir auktoriserad moral för hela flocken eller samhället |
| 1433. |
Varför väsendena förlorade kunskapen om och förmågan att orientera sig i "mörkrets värld" och blev "instinktväsen" eller "växter" |
| 1434. |
"Adam" och "Eva" måste "dö" och förlorade sitt kosmiska medvetande |
| 1435. |
När det levande väsendet tror att det självt och "allt levande" bara är "materia" och att jordens och planeternas tillblivelse och det åtföljande animaliska livet endast beror på en tillfällighet |
| 1436. |
Den "kosmiskt medvetslösa" jordmänniskan behandlar sin nästa eller sina medväsen som "materia" |
| 1437. |
Inget levande väsen "dör" i ett krig, för alla kämpande parter i ett sådant är redan "döda" innan de börjar kriget |
| 1438. |
Det som är "levande" kan aldrig bli annat än "levande", liksom "det döda" aldrig kan bli annat än "dött". Varför det levande väsendet tror att dess utmönstring av den fysiska kroppen är detsamma som "döden" |
| 1439. |
"Döden" och "reinkarnationen" är två helt skilda företeelser. Den verkliga "döden" är endast en särskild form av upplevelse av "det eviga livet" |
| 1440. |
Varför jaget endast kan utgöra "något som är" |
| 1441. |
Hur varje "skapat ting" eller varje begränsning i rum och tid i sig innefattar "oändligheten" respektive "evigheten" |
| 1442. |
Med hjälp av sin skaparförmåga eller "X2" kan jaget växelvis göra sig identiskt med "livet" och "döden" |
| 1443. |
Spiralkretsloppet består av en "livszon" och en "dödszon" |
| 1444. |
Vad det är som gör att individen tror sig vara ett med materien eller ett "skapat ting", som alltså ska upplösas |
| 1445. |
Jordmänskligheten är på resa genom "dödsriket". Vad som markerar dess närvaro där |
| 1446. |
En bild av jordmänniskans döda eller livlösa inställning till sin eviga tillvaro, Gudomen eller den absoluta sanningen |
| 1447. |
Spiralkretsloppets ljussida eller "livsriket" och dess speciella struktur |
| 1448. |
"Kärleken till nästan" är fundamentet för "det riktiga människoriket", liksom "den äktenskapliga kärleken" är fundamentet för "djurriket" eller spiralens mörkerzon |
| 1449. |
Liksom mörkret har kulminerat på de jordiska kontinenterna och haven, ska också ljuset eller fullkomligheten kulminera på dessa kontinenter och hav |
| 1450. |
Jordmänniskans nuvarande mörka tillstånd har endast till uppgift att skapa längtan efter en "bestående fred" |
| 1451. |
Varför läsarna särskilt måste sätta sig in i "kärlekslöshetens" och "kärlekens" analyser |
| 1452. |
Väsen som inte har behov av könsprincipens eller kärlekens analyser |
| 1453. |
Världen är inte full av lyckliga äktenskap |
| 1454. |
Det sexuella eller erotiska begäret, som började som en liten bäck, blev så småningom en väldig flod som sprängde alla jordmänskliga uppdämningsförsök i form av sexuella morallagar och det av kyrkan välsignade juridiska äktenskapet |
| 1455. |
Den sexuella eller erotiska kraften hos den tidigare jordmänniskan |
| 1456. |
Den sexuella strömmen i dag och dess många former av genombrott genom de upprättade fördämningarna för denna ström |
| 1457. |
Den sexuella utvecklingen visar sig också i tendensen att göra åtskillnad mellan samlag och befruktning |
| 1458. |
Jordmänsklighetens förökning tycks inte lämna något övrigt att önska trots befruktningsförebyggandet |
| 1459. |
Hur mycket äktenskapet än blir förhärligat genom film och skådespel med världens vackraste människor i rollerna, kan den stora, överallt förekommande vågen av sexuella begär dock inte hållas inom äktenskapets ramar |
| 1460. |
Vad är det mänskligheten i stor omfattning ser i de genialiskt uttänkta och uppförda filmerna och skådespelen? |
| 1461. |
Att bevista film och skådespel om äktenskap, är detsamma som att bevista ett slags rättsprocess, där det bara finns en "försvarsadvokat" men ingen "åklagare", och därför blir äktenskapet i film och skådespel överdrivet förhärligat |
| 1462. |
Varför så många människor gärna ser film och skådespel |
| 1463. |
Att nå förståelse av den period av äktenskapet som ligger bortom "smekmånadstiden", är framtidens lösning när det gäller äktenskapets fortbestånd |
| 1464. |
Att ingå äktenskap, bilda hem och ha barn, har mer blivit en fråga om pengar än en fråga om naturlig förökning eller befordran av mänsklighetens fortbestånd |
| 1465. |
Staten känner ännu inte alls sitt ansvar inför fortplantningsprincipen och bygger därför obekymrat luxuösa administrationspalats, samtidigt som den endast ger "fattighjälp" åt sin egen avkomma eller sitt eget kött och blods fortbestånd |
| 1466. |
Varför "kulturstater" består av en besutten "överklass" och en utarmad "underklass", och deras städer visar upp "lyxkvarter" och "proletärkvarter" |
| 1467. |
Varför varje stat borde välsigna och ha fullt medansvar för sin egen köttsliga avkomma |
| 1468. |
Staten kommer att få erfara att det är en livsbetingelse för den själv att ställa sig solidarisk med föräldrarna i fråga om ekonomin för barnens förplägnad och därmed ta sin del av ansvaret för samhällets eller statens fortbestånd |
| 1469. |
Kan det vara riktigt att friska, könsmogna unga människor helst ska undvika att föda barn för att staten då bättre ska få råd att skapa och upprätthålla sina lyxpalats och andra lyxföreteelser i sin yttre fasad? |
| 1470. |
Att göra fosterdråp eller havandeskapsavbrott till auktoriserat hjälpmedel i kampen mot fattigdomen, är himmelsskriande emot naturens lagar och helt oförenligt med verklig kultur |
| 1471. |
Det är inte läkarna, utan politikerna, som ska råda bot på den misär som samhällets barnafödslar utsätts för, därför att staten ännu inte känner sitt ekonomiska ansvar |
| 1472. |
Den sexuella driften eller "den högsta elden" är "det godas" och "det ondas" alfa och omega |
| 1473. |
"Den högsta elden" är "X2:s" vibrationsdomän |
| 1474. |
"Fosterdråp" och "befruktningsförebyggande" av ekonomiska orsaker kan inte rättfärdigas, men detta utesluter inte att det finns andra orsaker som kan göra dessa företeelser till en plikt |
| 1475. |
Var vi finner förklaringen till det sexuella mysteriet |
| 1476. |
Jordmänniskan av i dag är inte samma naturmänniska, äktenskapligt sett, som forna tiders människa |
| 1477. |
Vad som varit medverkande vid uppfinnandet av "fosterdråp" och "befruktningsförebyggande åtgärder" |
| 1478. |
När det är riktigast att "förebygga befruktning" eller "avbryta havandeskap" |
| 1479. |
Att "avbryta havandeskap", kan aldrig vara den hundraprocentigt fullkomliga lösningen på ett problem. "Befruktningsförebyggande åtgärder" är att föredra |
| 1480. |
Är det inte synd att "förebygga befruktning"? |
| 1481. |
Dåliga föräldraskap som blir avvärjda genom "befruktningsförebyggande" |
| 1482. |
"Befruktningsförebyggande" är skapat av "lagen om kärlek till nästan" och bör därför endast användas i denna lags tjänst |
| 1483. |
Varför traditionens moraliska föreskrifter inte kan råda bot på det nuvarande sexuella livets besvärligheter |
| 1484. |
Vilka de kyrkliga religiösa auktoriteterna, sekterna och samfunden i dag kan hjälpa och vilka de inte kan hjälpa |
| 1485. |
Kosmisk vetenskap, religiositet och irreligiositet |
| 1486. |
Den stora religiösa folkmassans återvändande till ett officiellt verkligt erkännande av Gudomen kan omöjligt ske genom sekt- eller flockväsen |
| 1487. |
Den övertro med vilken de religiösa sekterna och samfunden i dag avskiljer sig från flocken och blir till små stelnade samfund eller samhällen utanför det stora jordmänniskosamhället |
| 1488. |
De religiösa sekterna eller moralsamfunden får den religiösa principen att förstenas eller förkalkas, i och med att de i själva verket är "diktatur" |
| 1489. |
Lika gudomlig som diktaturen kan vara för ett okunnigt och primitivt folk, lika omöjlig och helt förödande är den för den nuvarande intellektuella delen av jordmänniskosamhället |
| 1490. |
Vägen till den väntade "bestående freden" går inte genom något enskilt religiöst eller politiskt samfund |
| 1491. |
Varför jordmänskligheten omöjligt kan "frälsas" eller uppnå "den bestående freden" genom det ena eller andra religiösa eller politiska samfundet |
| 1492. |
Jordmänskligheten är inte avsedd att bli till animalisk teknik och automatik för en despotisk diktator eller enkelriktare |
| 1493. |
Hurdant ett väsen ska vara och inte vara för att kunna ge uttryck för "Guds avbild" och framträda som identiskt med "uppfyllelsen av lagen" |
| 1494. |
Varför man inte ska inkapsla manifestationen av "kärleken till nästan" i sektbildning, förenings- eller klickväsen |
| 1495. |
Vad det innebär att "gå ut i världen och göra alla människor till Kristi lärjungar" |
| 1496. |
Vägen mot ljuset går inte längre in i sekterna, utan ut ur dessa och in i offentligheten |
| 1497. |
Kärleken till nästan är identisk med själva solens manifestationsprincip |
| 1498. |
Det moderna kulturidealet, "att straffa och belöna", kan inte skapa den verkligt "bestående freden" |
| 1499. |
Vad som avslöjar att jordmänniskan är ett ännu inte färdigt väsen, som inte kommit i kontakt med möjligheten till den paradisiska tillvaro som jorden redan sedan länge står beredd att bjuda |
| 1500. |
De religiösa företeelserna med det auktoriserade prästerskapet och de härpå baserade politiska och juridiska myndigheterna och lagarna har inte kunnat förhindra det stora ragnarök, vars verkningar ännu plågar hela mänskligheten |
| 1501. |
Jordmänniskan har blivit ett mysterium för den oinvigde |
| 1502. |
Den gudomliga viljan eller livets mening med den jordiska människan blir uppenbar |
| 1503. |
Det blir självklart att jordmänniskans organfunktion måste förändras, så att den, i stället för att befordra egoismen och den dräpande principen, befordrar osjälviskheten eller kärleken till nästan |
| 1504. |
Några av de företeelser som den nya organförvandlingen redan har åstadkommit |
| 1505. |
Varför nationernas eller staternas flockmedvetande verkar mer primitivt än deras enskilda intellektuella individer |
| 1506. |
Varför självhärskar- eller diktatorsprincipen inte längre kan vara regeringsprincip |
| 1507. |
Hur den demokratiska regeringsformen segrade över diktaturen, bringade diktatorn till självmord och hans hantlangare till krigsförbrytarschavotten och uppenbarade för oss "den sista tidens domedag" med skiljandet av "fåren" från "getterna" |
| 1508. |
Hur det blir tydligt att diktaturen spelat ut sin roll |
| 1509. |
Varför det endast är de ointellektuella som är lyckliga under en diktatur |
| 1510. |
Diktaturens verkningar inom religionerna och kyrkans domän |
| 1511. |
Diktaturen på det ekonomiska området |
| 1512. |
Hur diktaturen framkallade demokratin |
| 1513. |
Då den demokratiska regeringsformen befordras av flertalets gemensamma önskan, kan den endast hämmas av en utomstående "stormakt" |
| 1514. |
Varför det alltjämt härskar "anarki" och inte verklig "fred" mellan staterna eller nationerna |
| 1515. |
Hur en "stormakt" uppstår |
| 1516. |
Varför en världsöverhet blir nödvändig |
| 1517. |
Vad som är det största hindret för skapandet av en världsöverhet |
| 1518. |
En upptäckt som visar vad som betingar "djuret" och "djurriket" samt den verkliga "människan" och "människoriket" samt vad som förhindrar en "bestående fred" |
| 1519. |
Hur de två världskrigen med sina helvetesimpulser framkallade ansatsen till skapandet av ett "folkförbund" eller en världsöverhet |
| 1520. |
Svårigheten vid skapandet av ett folkförbund eller en världsöverhet |
| 1521. |
Hur det så småningom blir totalt omöjligt att skaffa sig fördelar eller vinster med hjälp av krig |
| 1522. |
Segrarens lott i ett modernt krig |
| 1523. |
Kriget blir omöjligt. Svårigheterna vid skapandet av en världsöverhet kommer förr eller senare att övervinnas, eftersom en verklig världsfred utan en sådan är omöjlig |
| 1524. |
Verklig "fred" kan inte dikteras |
| 1525. |
Diktatorsprincipen kan i dag endast befordras av ointellektuella eller primitiva väsen |
| 1526. |
Varför "demokratin" men inte "diktaturen" kan skapa en verklig världsfred |
| 1527. |
Vad som framkallar "samvetskval" |
| 1528. |
Den jordiska människan är ett "krigsväsen" och hennes mentalitet är en "krigsskådeplats" |
| 1529. |
Vad som skiljer den jordiska människan från djuret. Det är inte så märkligt att världens största visa har sökt leda väsendena fram till tron på den humana sidan i deras medvetande |
| 1530. |
Vägen till "himmelriket" går endast genom avvänjningen från den "djuriska" naturen och tillvänjningen till den humana eller mänskliga naturen i jordmänniskans mentalitet |
| 1531. |
Vad vi genom våra kosmiska analyser har visat angående moral och kärlek till nästan |
| 1532. |
Vad vi har kvar att utreda i denna del och vad vi har att analysera i nästa del |
| |
SYMBOL NR 12
Livet och döden |
| 1533. |
Varför skiftet av det levande väsendets fysiska kropp inte är identiskt med "döden", utan tvärtom utgör en verklig livsförnyelse |
| 1534. |
Den verkliga "döden" är detsamma som förlusten av "kosmiskt medvetande" |
| 1535. |
De bibliska berättelserna angående den "död" som skulle bli följden av "ätandet av kunskapens träd" är vetenskapliga fakta, manifesterade i en för "de i anden fattiga" avpassad tolkning |
| 1536. |
Spiralkretsloppets två halvcirklar: "inveckling" och "utveckling" |
| 1537. |
"Det eviga livet" är en evigt skiftande upplevelse av "liv" och "död", vilket i sin tur är detsamma som mentalt "ljus" och "mörker" eller "välbefinnande" och "lidande", "intellektualitet" och "primitivitet" |
| 1538. |
"Döden" är endast en latent eller inskränkt form av upplevelse av medvetande, medan "livet" däremot är en kulminerande eller utvidgad form av medvetande |
| 1539. |
Den jordiska människan befinner sig i det eviga livets "dödszon", varifrån hon genom utveckling är i färd med att vakna till verkligt "liv" eller "kosmiskt medvetande" |
| 1540. |
Det "kosmiskt döda" väsendets förnimmelse av Gudomens största manifestationsprinciper: "ljus" och "mörker" |
| 1541. |
Det "kosmiskt döda" väsendets "liktecken" eller "dödsmärke" |
| 1542. |
Avsikten med symbol nr 12 |
| 1543. |
Ljuset och mörkret, den kosmiska döden, vändpunkten för "den förlorade sonen" i anslutning till symbolen |
| 1544. |
Den jordiska människan är "den förlorade sonen" vid vändpunkten |
| 1545. |
"Adam" och "Eva" i "paradisets trädgård" kände inte till det kosmiska ljus som deras uppträdande representerade |
| 1546. |
Den dräpande principen eller "helvetets" kulminationsområde i anslutning till symbolen |
| 1547. |
Hur väsendets "kosmiska medvetande" försvinner, varvid det upplever att "dö" |
| 1548. |
En inblick i "den gudomliga världen" eller livssfärens kulminationszon |
| 1549. |
Hur språk och tal blir överflödiga i den högre ljussfären |
| 1550. |
I den högsta andliga världen är medvetandet "det synliga" och organismerna "det osynliga". "Döden" är bara "livet" i en latent form |
| 1551. |
Det "invigda" och det "oinvigda" eller det "levande" och det "döda" väsendet. "Livssfären" och "dödssfären" samt spiralkretsloppets övriga fyra sfärer eller riken i anslutning till symbolen |
| 1552. |
"Ätandet av livets träd" är detsamma som glädjen eller lyckan i manifestationen av kärleken till nästan och leder till "kosmiskt medvetande" eller förmågan att samtidigt vara vaket dagsmedveten i den "fysiska" och den "andliga" världen |
| 1553. |
"Det riktiga människoriket" är kulminationen av ljuset på det fysiska planet, liksom "djurriket" är kulminationen av mörkret på detta plan |
| 1554. |
"Mörkrets" och "ljusets" kontrast i "det riktiga människoriket" |
| 1555. |
"Eva" ska i fortsättningen inte "föda sina barn med smärta" |
| 1556. |
Om principerna "hankön" och "honkön" som specialväsen vore gällande i kretsloppets alla riken, skulle varje slag av upplevelse av liv vara totalt omöjlig |
| 1557. |
Hur "ljuset" och "mörkret" är baserade på "den högsta elden" eller den sexuella principen |
| 1558. |
Varför den jordiska människan eller "mannen" och "kvinnan" måste "födas på nytt av vatten och ande" för att komma in i "himmelriket" |
| 1559. |
Skillnaden mellan "mannens" och "kvinnans" sexualorganiska struktur inom den moderna kulturen är inte så starkt markerad som på tidigare stadier i utvecklingsstegen |
| 1560. |
"Adam" och "Eva" blir genom sin sexuella polförvandling befriade från den bibliska "syndens förbannelse". De har blivit till väsen av samma kön |
| 1561. |
Väsendenas sexualitet blir genom polförvandlingen förstärkt, men blir i sin färdigutvecklade natur ofarlig, i och med att polförvandlingen har avlägsnat "tvåkönsprincipen" och därmed egendomsbegäret och därav utlöst svartsjuka, förföljelse och krig eller allt det så kallade "onda" |
| 1562. |
Endast genom den sexuella polförvandlingen kan jordmänniskan höja sig upp över djurriket till "den fullkomliga människans" stadium eller livssfär: "himmelriket" |
| 1563. |
De manifestationer som utgör dygder för djuret är straffbara handlingar för människan, till exempel att ljuga, stjäla och dräpa |
| 1564. |
Förmågan att känna lust och olust eller förnimmelsen av behag och obehag utgör den dirigerande faktorn bakom alla former av upplevelse och manifestation av livet |
| 1565. |
Behags- och obehagsförnimmelsens föränderlighet. Spiralkretsloppet eller "den högsta elden" som förbindelseledet mellan jaget och dess livsupplevelse |
| 1566. |
Mellan den sexuella njutningen och andra former av njutning är det ingen principskillnad, endast en gradskillnad |
| 1567. |
Den verkliga sexualiteten eller "den högsta elden" och därmed det fullkomliga livet är lika dolt i hanköns- och honkönsväsendets sexualitet som det sanna livet är dolt i ett träd under dess bladlösa vinterperiod |
| 1568. |
Varför "himmelriket" eller detta att älska sin nästa som sig själv är en omöjlighet för den jordiska människan i hennes hanköns- och honkönstillstånd |
| 1569. |
Om den gamla Moselagen inte kolliderade med utvecklingen i dag, vad skulle då Nya testamentet tjäna till? Och vad vore det för mening med kristendomen, världsåterlösningen eller budet om att älska sin nästa som sig själv, som ju är en direkt överträdelse av Moselagens föreskrifter om kärlek? |
| 1570. |
"Himmelriket" eller en verklig fred mellan människorna kan inte baseras på en organisk struktur som betingar att dess ägare endast kan älska en viss del av jordens människor och av denna del (det motsatta könet) endast kan älska ett enda väsen |
| 1571. |
Varför "himmelriket" på jordens fysiska plan betingas av jordmänniskans sexuella förvandling |
| 1572. |
Hur den verkliga livslyckan genom "det nya könet" uppstår och gör det löfte som jordmänniskan fått om "fred" och "välbehag" till verklighet |
| 1573. |
En tillbakablick över hur kretsloppet åstadkommer väsendets växlande upplevelser av ljus och mörker, liv och död, ande och materia |
| 1574. |
Genom den sexuella principen upplevs det eviga livet i form av evigt växlande upplevelser av ljus och mörker, som i sin tur utgör en med jaget som "fast punkt" manifesterad kretsloppsprincip, i vilken allt är inneslutet och därmed också "invigning", reinkarnation och öde |
| 1575. |
Den förnimmelsemässiga upplevelsen av kretsloppsprincipen förekommer genom hunger- och mättnadsprincipen inte bara på näringsområdet, utan också i alla andra företeelser som rör livsupplevelsen |
| 1576. |
Varför det som av ett väsen förnims som "behag", av ett annat väsen kan förnimmas som "obehag" |
| 1577. |
Den av "den högsta elden" utlösta polförvandlingen är fundamentet för allt kontrastskapande i världsalltet och därmed för utsmyckningen av det konstverk som heter livet |
| 1578. |
I kraft av "den högsta elden" blir det eviga livet en lika evigt fortsättande upplevelse av att "lust" eller "längtan" tillfredsställs, och betingar därmed att allt är mycket gott, är invigning, är ljus i mörkret, är kärlek eller salighet |
| 1579. |
Organismprincipen och dess verkningar förklarade i anslutning till symbolen |
| 1580. |
Hur paradisupplevelsen förändras till upplevelse av obehag eller livsleda |
| 1581. |
Jordmänniskornas förändrade uppfattning om "paradiset" och "helvetet" och den åtföljande tillgången till nästa spiralavsnitt eller "det riktiga människoriket" |
| 1582. |
Väsendenas skiftande inställning till idealen i de övriga rikena i spiralkretsloppet |
| 1583. |
Varför det uppstår något som heter "det onda" och "det goda" i det levande väsendet |
| 1584. |
Alla jordmänniskor är på väg mot ett nytt kön, genom vilket de ska få uppleva en "ny himmel" och en "ny jord" eller "himmelriket" i kött och blod |
| 1585. |
Djurriket som väsendenas vändpunkt från mörker till ljus, och salighetsriket som väsendenas vändpunkt från ljus till mörker samt de övriga spiralrikenas förhållande till detta |
| 1586. |
Jordmänniskans begränsade vetande och den åtföljande villfarelsen att hon utgör universums högsta livsform eller uttryck för liv samt konsekvenserna av detta |
| 1587. |
Väsendenas medvetandemässiga kapacitet i vart och ett av spiralens sex riken |
| 1588. |
En liten inblick i salighetsriket |
| 1589. |
Hur livet genom energierna fortplantar sig från salighetsriket till den yttre världen |
| 1590. |
Det eviga livet är inte enbart odödlighet, det är även Gudomen uppenbarad i det levande väsendet, och det levande väsendet uppenbarat i Gudomen |
| |
Kapitel 14
Den högsta elden |
| 1591. |
Varför jordmänniskan uppfattar ”hanköns- och honkönstillståndet” som det enda normala uttrycket för sexualitet |
| 1592. |
Det ”maskulina” väsendet, för vilket det är en hundraprocentig livsbetingelse att äga det ”feminina” väsendet |
| 1593. |
Det maskulina könets väsen är skapade till att vara varandras dödsfiender |
| 1594. |
Kärleken till avkomman är kärlek till nästan i sin mest latenta form och buren av själviskhet |
| 1595. |
Vad den renodlade maskulina principen i väsendet betingar |
| 1596. |
Varför hat och mordlust blir det hundraprocentigt maskulina väsendets högsta dygder och moralgrund |
| 1597. |
Det maskulina väsendets sympati för det feminina väsendet beror på dess självbevarelsedrift eller kärlek till sig självt |
| 1598. |
Om det feminina väsendet inte vore en livsbetingelse för det renodlade maskulina väsendet. Det är inte blott ”ytterst i havet” som Guds hand leder och håller gudasonen eller det levande väsendet |
| 1599. |
Till följd av den sexuella principens struktur kan förbindelsen mellan Gud och gudasonen inte ens i mörkret avbrytas helt och hållet |
| 1600. |
Adam vandrar mot döden och blir urskogens rytande och havens stumma ”hanrovdjur” eller sagornas ”förhäxade prins” |
| 1601. |
Varför ”det inte var bra för Adam att vara ensam” och ”Eva” därför måste skapas |
| 1602. |
Det maskulina väsendet är för det renodlade feminina väsendet samma allt överskuggande, livsnödvändiga intresseobjekt som det feminina väsendet är för det renodlade maskulina väsendet. De utgör båda för varandra den sista resten av det paradis i latent tillstånd som de en gång båda har lämnat |
| 1603. |
Situationer då den förlorade sonen bringas att ropa på den glömda Guden eller evige Fadern |
| 1604. |
”Djurriket” är spiralkretsloppets ”dödsrike” och visar att de nedärvda gamla klassiska sagorna om ”förhäxade prinsar och prinsessor” är kretsloppets eller livets sanning, berättad i symboler för den naive eller ”i anden fattige” |
| 1605. |
Blodsbandet |
| 1606. |
Det själsliga havandeskapet och fosterlivet fortsätter efter den fysiska födelsen |
| 1607. |
Den själsliga födelsen. ”Inveckling” och ”utveckling” |
| 1608. |
Vad det betyder att ”dö” |
| 1609. |
”Den högsta elden” är Gudomens och gudasonens flammande svärd. Den är sagornas trollstav |
| 1610. |
”Den högsta eldens” omskapande av väsendet till ”enpolighet” och verkningarna därav. Den kosmiska dödsprocessen |
| 1611. |
Var i spiralkretsloppet vår analys av ”den högsta elden” börjar |
| 1612. |
Varför väsendenas ursprungliga dubbelpoliga tillstånd nu är mystik |
| 1613. |
Tendensen att söka sig till en försyn är inget mänskligt påfund, utan i stället en organisk funktion i varje levande väsen |
| 1614. |
Hur den jordiska människans organiska inställning till Försynen får henne att skapa Gudomen till sin egen avbild och världsalltet till en krigsskådeplats mellan onda och goda makter, mellan gudar och djävlar |
| 1615. |
Skapandet av Gudomen till jordmänniskans avbild kulminerar och slutar med den kyrkligt kristna världsbilden |
| 1616. |
Den av jordmänniskorna skapade gudsuppfattningens eller gudsbildens undergång till följd av materialistisk vetenskap och kunskap |
| 1617. |
Det materialistiska väsendet och dess hjälplöshet inför sitt eget psyke eller sin själsliga sida, samt dess upptäckt av nödvändigheten av en försyn |
| 1618. |
Det materialistiska väsendet i ”den förlorade sonens” och ”dödens” situationer |
| 1619. |
Adam och Eva (mänskligheten) står i dag vid ljusets port, liksom de en gång stod vid mörkrets port |
| 1620. |
Varför ”Eva” eller det ”feminina” väsendet inte kan vara ”Guds avbild” |
| 1621. |
Varför ”Adam” eller det ”maskulina” väsendet inte kan vara ”Guds avbild” |
| 1622. |
Vad ”Guds avbild” inte kan vara, och vad den är |
| 1623. |
När ”Adam” och ”Eva” blir väsendet som ”Guds avbild” |
| 1624. |
Varför ingen behöver oroa sig för den sexuella utvecklingen eller polförändringen i människan |
| 1625. |
Äktenskapet kan inte vara det absolut säkra livsfundamentet för alla människor |
| 1626. |
Den sexuella utvecklingen kan inte hejdas, vare sig av kyrkan eller strafflagen |
| 1627. |
Jordmänskligheten är det olyckligaste väsenssamhället på jorden |
| 1628. |
Med sin kännedom om mörkret har jordmänniskan alla förutsättningar att kunna komma till klarhet över världsstrukturen |
| 1629. |
Varför religionen inte kan förbli moralgrund för jordmänniskorna |
| 1630. |
Varför religionerna i dag betecknar mörkret som ett ”ont” |
| 1631. |
Bibelns syndafallsberättelse visar att världsåterlösningen och därmed religionerna inte alltid har inpräntat avsky för mörkret i människan |
| 1632. |
Jordmänskligheten har för länge sedan fått behov av ”ormen” eller världsåterlösningsprincipen för att vägledas in i ljuset, liksom den en gång hade behov av denna princip för att vägledas in i mörkret |
| 1633. |
Vad som återstår för världsåterlösningsprincipen att uträtta för jordmänskligheten |
| 1634. |
Jordmänsklighetens ännu outvecklade kunskaper om ”den högsta elden” och konsekvenserna därav |
| 1635. |
Det sexuella poltillståndet betingar såväl ”den kosmiska dödens” som ”det kosmiska medvetandets” högsta framträdande och alla livsstadierna däremellan |
| 1636. |
Den sexuella polprincipen ligger till grund för alla kretslopp och de däri ingående fyra årstiderna: vinter, vår, sommar och höst samt dessas olika variationer |
| 1637. |
Materien eller stoffet är också underkastat kretsloppets lagar och befinner sig på vandring genom stadier av fasta, flytande, gasformiga och strålformiga tillstånd |
| 1638. |
”Den högsta elden” är Guds vilja och livets egen hjärtfunktion och andning |
| 1639. |
Världsstrukturen representerar hundraprocentig logik, som i sin tur är detsamma som hundraprocentig kärlek |
| 1640. |
”Den högsta eldens” funktioner fastställer Gudomens existens |
| 1641. |
Om man förnekar att världsstrukturens helhetsuppenbarelse är ren visdom och kärlek och således uttryck för liv |
| 1642. |
Jaget – rummet – tiden |
| 1643. |
Det högsta ”något” i vår natur är ”evigheten” och ”oändligheten”, varmed jaget är identiskt |
| 1644. |
Livets innersta kärna och dess livsnödvändiga anknytning till ”X2” och ”X3” |
| 1645. |
Den maskulina och den feminina polen skapar i förbindelse med ”X2” jagets livsorgan |
| 1646. |
Alla former av manifestation har sina rötter i jagets maskulina och feminina pol |
| 1647. |
Behags- och obehagsförnimmelsernas anknytning till jaget utgör det levande väsendet |
| 1648. |
Den högsta elden och jaget |
| 1649. |
Varför den eviga livsupplevelsen betingas av en ”obehagstillvaro” och en ”behagstillvaro” |
| 1650. |
Väsendenas sexuella kretslopp sträcker sig över två spiralkretslopp |
| 1651. |
Hanköns- och honkönstillståndet hos den jordiska människan under omskapelse till ett ”nytt kön” |
| 1652. |
Hankön och honkön utgör var för sig bara ett ”halvkön”. Varför dessa två ”halvkön” måste förenas i den sexuella parningsakten |
| 1653. |
Väsendenas halvkönstillstånd som djupaste orsak till allt mentalt mörker eller det så kallade ”onda” i världen |
| 1654. |
Nödvändigheten av skapandet av en motsats eller kontrast till individens eviga tillvaro |
| 1655. |
Hur individens sökande efter upplevelsen av sin egen eviga existens blev till ”självbevarelsedrift” |
| 1656. |
Utvecklingen av den kontrast, med vilken individen senare ska markera sin egen eviga kosmiska identitet. |
| 1657. |
Vad det vill säga att vara ett kulminerande ”halvkönsväsen” |
| 1658. |
Den jordiska mänskligheten befinner sig i universums eller spiralkretsloppets ”dödssfär” |
| 1659. |
Hur ”halvväsendena” även intellektuellt sett är ”halvväsen” |
| 1660. |
Det kulminerande halvväsendets sexuella akt är en kosmisk bro, på vilken det passerar ”dödssfären” |
| 1661. |
Halvväsendets upplevelse av sin sexuella akts kosmiska natur är lika elementär eller instinktmässig som växtens upplevelse av det fysiska planet |
| 1662. |
Liksom växten genom kretsloppet får fysiskt dagsmedvetande och blir ”djur”, får halvväsendet genom samma kretslopp ”kosmiskt medvetande” och blir ”människa” |
| 1663. |
Förutom att vi har kommit till lösningen på ”mannens” och ”kvinnans” mysterium, har vi också kommit till insikt om att det före den gudomliga befallningen ”Ljus, bli till!” har existerat en motsvarande gudomlig befallning, ”Mörker, bli till!” |
| 1664. |
Varför Bibeln och religionerna har beslöjat den gudomliga befallningen om mörkret som ”det onda” och dess upphov som ”djävulen”, ”satan” eller ”den onde” |
| 1665. |
Varför religionerna inte kan frälsa mänskligheten |
| 1666. |
Varför man kan se att jordmänniskan har levt i en tidigare dyrkan av mörkerskapandet |
| 1667. |
Nödvändigheten av att de sexuella ”halvkönsväsendena” omskapas till ”helkönsväsen” |
| 1668. |
”Halvkönsväsendet” kan endast uppleva den himmelska världen som en sekund av vällustkänsla |
| 1669. |
De sexuella organen blir till |
| 1670. |
De sexuella organen utgör det ”allra heligaste” hos det levande väsendet |
| 1671. |
Vad Gudomen säger till gudasonen angående sexualorganen |
| 1672. |
Varför ”nakenhets-” eller ”skamkänslan” och ”fikonlövet” är helt förhärskande i jordmänniskans sexuella sfär |
| 1673. |
Den sexuella mörkersfären har inte kunnat förhindras, vare sig genom andliga eller världsliga myndigheter eller moralföreskrifter |
| 1674. |
Den sexuella mörkersfären är en makt som bottnar i en långt djupare orsak än den jordmänskliga viljeföringen |
| 1675. |
Den högsta elden är alla kontrasters orsak eller det eviga livet rotfäst i jaget |
| 1676. |
Om ”helvetet” eller livets mörkersfär inte existerade |
| 1677. |
Vad ”helvete” eller livets mörkersfär i själva verket är |
| 1678. |
Utsikten från livets allra högsta tinnar eller från Faderns egen utsiktspunkt |
| 1679. |
Det levande väsendet och ”halvkönstillståndet” |
| 1680. |
Adam och de övriga väsendena i paradiset var ”helkönsväsen” |
| 1681. |
Vad den bibliska paradisberättelsen avslöjar bakom sin yttre bokstavsform |
| 1682. |
Bibelns ”Adam” |
| 1683. |
Det bibliska paradiset är identiskt med ”salighetsriket” |
| 1684. |
Väsendets liv i ”salighetsriket” |
| 1685. |
Bilden av lammet och tigern, som sover fridsamt vid varandras sida, symboliserar livet i ”salighetsriket” |
| 1686. |
Hur det kommer sig att minnena blir till ”guldkopior” och ”salighetsrike” |
| 1687. |
Adam i paradisets sfär |
| 1688. |
Den ”djupa sömn” som Gud lät komma över Adam |
| 1689. |
Lagen för kretsloppet eller vad livet skulle vara om det inte existerade begär och tillfredsställelse av begär |
| 1690. |
Den högsta elden som fundament för väsendets minsta och största framträdande och därmed för Adams ”djupa sömn” |
| 1691. |
Varför ”mineralriket” endast framträder som materiemassor och inte som organismer eller kroppar |
| 1692. |
Vad som betingar stoffets framträdande som ”levande” eller ”livlös” materia |
| 1693. |
Den ”levande” materien och de tre ”kosmos”: mikrokosmos, mellankosmos och makrokosmos |
| 1694. |
Det är inte så märkligt att livsgåtans lösning inte kan finnas i de ”medvetslösa” eller ”livlösa” materierna |
| 1695. |
Skillnaden mellan ”levande” och ”livlösa” materier |
| 1696. |
Uppfattningen av ett ting som ”stoff ” eller som självständiga åtskilda partiklar eller enheter beror på ett perspektivförhållande |
| 1697. |
Hur vegetabiliska och animaliska levande väsen i ett visst perspektivförhållande förnims som ”stoff” |
| 1698. |
Varför det animaliska stoffet registrerar välbefinnande och smärta genom nerverna, medan det mineraliska stoffet är totalt immunt mot dessa företeelser |
| 1699. |
Hur materien avslöjar det levande väsendets ande |
| 1700. |
Hur ”anden” orsakar en organisms framträdande som ”levande”, ”sovande” och ”livlös” |
| 1701. |
Vad som sker när vegetabiliska och animaliska materier fryses ned |
| 1702. |
Varför Adam måste lämna paradiset |
| 1703. |
Livet i ljuset eller den högsta världen, som Adam hade genomlevt |
| 1704. |
Hur Adam i ljuset var döende och måste övergå till den andliga världens dödssfär ”salighetsriket” |
| 1705. |
Adams upplevelse i ”salighetsriket” eller det bibliska paradiset |
| 1706. |
Det bibliska paradiset är Adams dröm om upplevelse av materialism, av mörkret eller kontrasten till ljuset |
| 1707. |
Adam var ett i den yttre världen omanifesterat väsen och måste därför förvandlas för att kunna bli ”människan skapad till Guds avbild” |
| 1708. |
Adams ”revben” |
| 1709. |
Vad som döljer sig bakom begreppet ”skapelsen av Eva” |
| 1710. |
Vad som döljer sig bakom begreppen ”Adam” och ”Eva” |
| 1711. |
Den bibliska paradistilldragelsen var varken ”syndafall”, ”utdrivning ur paradiset” eller ”förförelse” till ”synd” |
| 1712. |
Varför den bibliska paradistilldragelsen har uppfattats som ett ”ont” |
| 1713. |
Hur den felaktiga uppfattningen av paradistilldragelsen ligger till grund för tillbedjan av krigets domän som ”ärans fält” |
| 1714. |
Världsåterlösarens sexuella oberoende och avvikelse från den könsbundna jordiska människan |
| 1715. |
Varför Världsåterlösarens rike inte hörde till denna världen |
| 1716. |
Kristus tillhörde ett annat kön än de två jordiska könen |
| 1717. |
Världsåterlösarens sätt att visa ömhet |
| 1718. |
Mysteriet ”Jesu jungfrufödelse” |
| 1719. |
Det finns ingenting i naturen som visar att befruktningsakten mellan ett hanköns- och ett honkönsväsen i sig själv är syndig eller oren |
| 1720. |
Om Jesus vore ”jungfrufödd”, skulle det vara en anklagelse mot Gudomen |
| 1721. |
Jesu kärlek var inte en ”hanköns-” eller ”honkönskärlek” baserad på de enpoliga organen |
| 1722. |
Varför tron på Jesu ”jungfrufödelse” och identitet som ”gudom” eller ”gudason” kom in i världen |
| 1723. |
Jesu liv och framträdande, hans sätt att vara, ligger till grund för ”invigningen” eller ”den stora födelsen” |
| 1724. |
Hur ”samvetskval” är en bekräftelse på att ”allkärleken” är en organisk produkt och inte enbart en viljeakt |
| 1725. |
Hur ”allkärleken” är en ny sinnesdimension som ligger till grund för väsendenas framträdande med ”kosmiskt medvetande”, som ”messiasväsen” eller ”världsåterlösare” |
| 1726. |
Varför Jesu sätt att vara blev otänkbart som modell för ett jordmänskligt sätt att vara |
| 1727. |
Den högre kärlekens väg och den jordmänskliga primitiviteten och mentala orenheten |
| 1728. |
Varför Världsåterlösarens ord, facit och sätt att vara blir mer och mer aktuella |
| 1729. |
Den verkliga världsfreden är en mental temperaturfråga eller en fråga om själslig köld och värme |
| 1730. |
Mentala ökenområden |
| 1731. |
Varför vi inte kan komma ifrån studiet av väsendets sympatianlag eller sexuella organstruktur |
| 1732. |
Varför kärleken till nästan är det absolut nödvändigaste objektet för mänsklig forskning |
| 1733. |
Mänskligheten kan inte förvänta sig en verklig världsfred så länge den utgör en enhet som endast består av ”krigsceller” |
| 1734. |
Varför ”Kristi återkomst bland molnen”, freden och mänsklighetens frälsning enbart ligger i att individen lär känna sitt eget psyke, dess mål och bestämmelse |
| 1735. |
Alla måste nu inrikta sin forskning på allkärleken eller kärleken till nästan |
| 1736. |
Mänsklighetens missuppfattning och förföljelse av sin egen högsta organiska utveckling |
| 1737. |
Trots förföljelse med straff, förtal och vanära har den sexuella utvecklingen brutit sig ut ur tusenåriga moraliska föreställningars instängdhet |
| 1738. |
Det sexuella begärets överdimensionering visar att målet för den sexuella funktionen inte enbart kan vara fortplantningen |
| 1739. |
Det är en välsignelse att inte fler samlag resulterar i befruktning än vad som är fallet |
| 1740. |
Det överdimensionerade sexuella begärets kollision med de auktoritativa moraluppfattningarna samt konsekvenserna därav |
| 1741. |
En sexuell utveckling som man absolut måste vänja sig vid att förstå och tolerera, om man vill undgå att bekämpa skapelsen av människan till ”Guds avbild” |
| 1742. |
Varför de starkt maskulint och feminint präglade väsendena hyser hat till utvecklingen av de högre sympatianlagen i människan |
| 1743. |
Vad den enpoliga sexualitetens väsen förorsakar i det jordmänskliga ödet |
| 1744. |
Vad som skiljer den jordiska människan från djuret |
| 1745. |
Det djuriska psykets blomstring eller kulmination i det dagliga jordmänskliga livet som ett olyckligt öde |
| 1746. |
Det djuriska psyket befordras av jordmänniskan i samma mån som hon är sexuellt enpolig, det vill säga renodlad ”man” eller ”kvinna” |
| 1747. |
Väsen, vilkas psyke inte är ”den riktiga mannens” eller ”den riktiga kvinnans” |
| 1748. |
Varför det inte är den renodlade ”mannen” eller ”kvinnan” som kan skapa kultur och verklig fred i världen |
| 1749. |
Varför de stora humanisterna och kulturskaparna inte kan vara enpoliga väsen eller renodlade ”män” och ”kvinnor” |
| 1750. |
Det nya psykets kulmination i mannen och kvinnan är i Bibeln symboliserad som ”den förlorade sonens” hemkomst och som den säd, med vilken ormens huvud ska krossas och alla släkten på jorden välsignas, varigenom väsendet omformas till att vara ett med ”vägen, sanningen och livet” |
| 1751. |
Bakom den ”manliga” och ”kvinnliga” kroppsformen eller organismen utvecklas ett nytt psyke med en mycket högre upplevelseform än den djuriska |
| 1752. |
Väsendenas sexuella struktur och deras därav bundna framträdande som renodlade hankön eller honkön är inte något som man vill eller inte vill, det är något som man är |
| 1753. |
Den verkliga psykiska skillnaden mellan ”djur” och ”människa” |
| 1754. |
De första utslagen av de sympatianlag eller det humana psyke som skiljer ”människan” från ”djuret” |
| 1755. |
Alla själviska företag, såväl offentliga som privata, utmynnar till slut i osjälviska företeelser |
| 1756. |
Krafter i människan som inte är utpräglat ”maskulina” eller ”feminina” och därför inte är baserade på parningssympatin |
| 1757. |
Naturens kärleksmanifestation och människans ofärdiga eller egoistiska tillstånd |
| 1758. |
Varför livet är rättfärdigt och universums grundton är kärlek |
| 1759. |
Det är de materiella tingens värde i älskogs- eller parningstillståndet som i stor utsträckning ligger till grund för det så kallade ”onda” i världen |
| 1760. |
Det absoluta fredsriket kan inte skapas genom diktatur eller makt |
| 1761. |
Ingen materiell maktöverlägsenhet och genial vapenfabrikation kan någonsin bli i stånd att avskaffa kriget eller fiendskapen mellan folken |
| 1762. |
Vad man måste göra om man vill uppnå fred i världen |
| 1763. |
Vad som bevisar att den jordiska människan inte är ett renodlat ”djur” |
| 1764. |
Två uppsättningar sympatianlag hos den jordiska människan |
| 1765. |
Skillnaden mellan ”djur” och ”människa” |
| 1766. |
Den enpoliga sexualiteten utgör den från djurriket nedärvda företeelse i människan som kommer att gå under sist |
| 1767. |
Varför människan och inte djuret kan känna samvetskval och begå självmord |
| 1768. |
Varför den jordiska människan utgör en från ”djuret” avvikande, begynnande ny väsensart |
| 1769. |
Vad som kommer att ske när den andliga vetenskapen blir lika erkänd som den materialistiska vetenskapen |
| 1770. |
Den materialistiska vetenskapen fryser allt till is där den ignorerar all religiös eller andlig inställning |
| 1771. |
Den högsta elden och den därav utlösta förvandlingen av väsendenas organism och livsupplevelse |
| 1772. |
Det levande väsendets kosmiska dödssfär |
| 1773. |
Det sanna kosmiska vetandets otillgänglighet för väsen som behärskas av den djuriska självbevarelsedriften med tillhörande föreställningar om äganderätt, nationalism eller andra former av egoismens utslag |
| 1774. |
Utan upplevelsen av spiralkretsloppets nattsida skulle livsupplevelsen vara omöjlig |
| 1775. |
Spiralkretsloppet är i motsats till de materiella kretsloppen inte ett ”yttre”, utan ett ”inre” kretslopp |
| 1776. |
Den jordiska människans förhållande till ätandet och mättnaden av ”kunskapens träd” och ”livets träd” |
| 1777. |
Hunger- och mättnadsprincipen är kretsloppens fundament och orsaken till att allt måste vara underkastat förvandling |
| 1778. |
Om den högsta elden inte existerade |
| 1779. |
Den högsta elden är genom de två sexuella polerna fundamentet för livsupplevelsens ljus och mörker |
| 1780. |
Tack vare den högsta elden, som är huvudfaktorn i ”X2” eller övermedvetandet, kan det levande väsendets livsupplevelse aldrig upphöra |
| 1781. |
Det totala hankönsväsendet och honkönsväsendet kan upprätthålla sin tillvaro endast i kraft av egoism, mord och dråp |
| 1782. |
Den verkliga kärleken i förhållande till hanköns- och honkönssympatin |
| 1783. |
Jordmänsklighetens två slag av sympati: äktenskapet och kärleken till nästan |
| 1784. |
Varför kärleken till nästan är det enda som kan få mänsklighetens mentala isberg att smälta eller dess ragnarök eller helvete att upphöra |
| 1785. |
Varför den jordiska människans sexualitet är underkastad kretsloppets förvandlingsprocess |
| 1786. |
Varför den nedärvda sexuella morallagen har sprängts och inte längre iakttas av allmänheten |
| 1787. |
De jordiska människorna är icke färdiga väsen när det gäller att framträda som ”Guds avbild” |
| 1788. |
Motstånd mot jordmänniskans naturliga sexuella förvandling är ett sabotage av Guds skapelse av människan ”till sin avbild” |
| 1789. |
Ett område i den förvandlade sexualiteten som inte är en urspårning och därför inte berättigar andra väsen att ingripa i dess domän |
| 1790. |
Den högsta elden utgör det fundamentala i det levande väsendets övermedvetande och därmed i regleringen av all förnimmelse eller livsupplevelse |
| 1791. |
Det är en livsbetingelse för väsendet att kunna känna behag och obehag, välbefinnande och illabefinnande |
| 1792. |
Det enda existerande sanna livet och den enda existerande sanna döden |
| 1793. |
Vad som åstadkommer existensen av ljusets och mörkrets väsen och regioner |
| 1794. |
Varför det levande väsendet är odödligt |
| 1795. |
Varför den sexuella principen är ett mysterium för jordmänskligheten |
| 1796. |
Livsupplevelsens eller spiralkretsloppets kalla årstid och vinterköld |
| 1797. |
Vad som visar att jordmänsklighetens mentalitet är underkastad kretsloppets lagar |
| 1798. |
Vad som avslöjar att jordmänniskans enpoliga sexuella tillstånd och åtföljande egoistiska inställning till nästan endast är något övergående |
| 1799. |
Jordmänskligheten befinner sig i början av det kosmiska kretsloppets vårbrytning |
| 1800. |
Den högsta elden som livets högsta mentala eller kosmiska värmekälla |
| 1801. |
Varför djurens och jordmänniskans enkelriktade sexualitet inte råder genom hela spiralkretsloppet |
| 1802. |
Den högsta elden är identisk med det levande väsendets övermedvetande eller ”X2” |
| 1803. |
Varför den verkliga kärleken till nästan endast kan bli till genom en högre organisk utlösning av den högsta elden än det djuriska hanköns- och honkönstillståndet |
| 1804. |
Den som vill gå till botten med livsmysteriet måste lära sig förstå att varje epok i livsutvecklingen befordras av en särskild sexualitet eller flamma av den högsta elden |
| 1805. |
Kyrkans och den materialistiska vetenskapens kapitulation inför mänsklighetens religiösa och sexuella mörker |
| 1806. |
En sexuell förvandling som orsak till mänsklighetens mentala mörker |
| 1807. |
Kärleken till nästan som organfunktion hos väsendena är det frälsande ljuset i mörkret |
| 1808. |
Vägen till invigning eller ”den stora födelsen” |
| 1809. |
Något skevt eller ohållbart i jordmänniskans sympatianlag |
| 1810. |
Varför låta föråldrade traditioner, baserade på flockens meningar, naivitet och övertro, spärra vägen för ett ärligt studium av sympatianlagen eller den sanna principen för kärlek till nästan, utan vilken en absolut världsfred omöjligt kan skapas |
| 1811. |
Hur kampen om guldet blir till sådd och skörd av olyckligt öde för sitt upphov |
| 1812. |
Jordmänniskornas nuvarande liv är i dominerande grad endast en dressyr och inbillad frihet, upprätthållen genom propagandalögner |
| 1813. |
Då allt välbefinnande är en fråga om kärlek, blir kärleken livets fullkomning, dess alfa och omega |
| 1814. |
Den stora, underminerande faktorn vid skapandet av den sanna livsupplevelsen |
| 1815. |
När sympatianlagen är fullt utvecklade hos väsendet |
| 1816. |
”Förälskelse” framträder som ett dubbelbegär: ”A-begär” och ”B-begär” |
| 1817. |
”A-begäret” |
| 1818. |
”A-begäret” och tillfredsställandet av detta är en symbol på det riktiga mänskliga medvetandet, en rest från det himmelska paradiset |
| 1819. |
”B-begäret” är den förälskades krav på besvarad kärlek och äganderätt över den älskade |
| 1820. |
”Olycklig kärlek” är det bästa beviset för att en förälskelse eller parningskärlek inte är verklig kärlek |
| 1821. |
Förälskelsens B-begär är den kanal, genom vilken den dräpande principen behärskar kontinenternas och havens invånare på jorden |
| 1822. |
I skydd av A-begärets strålglans får förälskelsen det högre patos eller den ljusgloria, med vilken den framträder i livsuppfattning, romaner, dikter och sagor |
| 1823. |
”De lyckliga äktenskapens zon” |
| 1824. |
Äktenskapet har degenererat hos jordmänniskorna och är inte baserat på så starka psykiska krafter som tidigare |
| 1825. |
Äktenskap som är mer baserade på den ekonomiska principen och andra företeelser än på själva parningsprincipen |
| 1826. |
Huvudorsaken till den äktenskapliga degenerationen är inte primitivitet eller omoral |
| 1827. |
Djurrikets undergång i jordmänniskans mentalitet eller psyke |
| 1828. |
Vad den äktenskapliga degenerationen visar |
| 1829. |
Orsaken till den äktenskapliga degenerationen är inte en moralisk brist, utan en organisk förvandlingsprocess i jordmänniskans sympatianlag |
| 1830. |
En tillbakablick över de olika väsendenas moral och amoral i och utanför äktenskapet |
| 1831. |
A-människor. De lyckliga äktenskapens zon |
| 1832. |
B-människor. Den kosmiska dödens väsen eller kosmiska lik |
| 1833. |
C-människor. De olyckliga äktenskapens, skilsmässornas, skenäktenskapens och de begynnande mänskliga egenskapernas väsen |
| 1834. |
Jordmänniskans från djurriket nedärvda parnings- eller sexuella samlivsmetod degenererar samtidigt som de högintellektuella mänskliga egenskaperna utvecklas |
| 1835. |
De enpoliga väsendenas parningsakt eller den högsta elden i mörkrets sfär är Guds eviga ande över vattnet |
| 1836. |
När den högsta elden eller allkärleken genom väsendenas polkonstellation har förminskats till latent tillstånd, uppstår mörkrets sfär |
| 1837. |
Betydelsen av mannens och kvinnans eller hanköns- och honkönsväsendenas polkonstellation vid Guds skapelse av människan ”till sin avbild” |
| 1838. |
Dödszonens världsbild |
| 1839. |
Den materialistiska vetenskapens livsfilosofi eller hävdandet av tillfälligheten eller slumpen som universums och livets första orsak är en kulminerande överträdelse av den vetenskapliga forskningsmetod som den i alla andra sammanhang själv begär ska vara uppfylld som grundval för vetenskap |
| 1840. |
Den materialistiska vetenskapens gudlösa och av slumpen behärskade världsbild utgör den kosmiska död som måste bli följden av ätandet av ”kunskapens träd” |
| 1841. |
Den eviga, absoluta vägen till freden |
| 1842. |
Förutsägelsen i Bibeln i fråga om Adam och Eva har helt slagit in |
| 1843. |
Om tillfälligheten verkligen vore väsendenas och alltets uppbyggare och nedbrytare |
| 1844. |
Om det levande väsendets ödeshjul helt kunde stoppas |
| 1845. |
Domedagens blodiga konsekvenser ska skapa en ny världsepok, i vilken väsendet åter kommer att vakna till kosmiskt medvetande och uppleva sig som ett med Fadern |
| 1846. |
Budet om kärlek till nästan och äktenskapsbudet kan inte uppfyllas av samma väsen |
| 1847. |
Budet om kärlek till nästan och äktenskapsbudet är riktade till var sin epok av olikartat utvecklade människor |
| 1848. |
Mose och Kristus såsom varande de stora profeterna för äktenskapsbudet respektive budet om kärlek till nästan |
| 1849. |
Den andliga vetenskapen som ett tredje och sista testamente |
| 1850. |
”Himmelriket” på väg att födas på jorden |
| 1851. |
”D-människor” eller män som är alltför feminina och kvinnor som är alltför maskulina |
| 1852. |
En sexuell dragning som skapar mycket lidande för den feminina mannen |
| 1853. |
Varför den primitiva maskulina mannen hyser antipati mot den mycket feminina eller kvinnliga mannen samt denna antipatis utslag i förföljelse, våld och penningutpressning |
| 1854. |
Väsendenas avvikande sexuella förhållanden som det mest begärliga föremålet för förtalstendenser, till och med hos de väsen som själva är invecklade i avvikelsen |
| 1855. |
Den maskulina polen i kvinnan kan också bli överdimensionerad |
| 1856. |
Hur en forcerad utveckling av väsendets motsatta polstruktur och åtföljande överdimensionering av denna struktur kan uppstå |
| 1857. |
När ett normalt barn blir förfört |
| 1858. |
Det sexuellt minderåriga är heligt och oantastligt |
| 1859. |
Hur den feminina eller kvinnliga mannen och den maskulina eller manliga kvinnan uppstår |
| 1860. |
Det abnorma hos den kvinnliga mannen och den manliga kvinnan |
| 1861. |
Hur naturen slår tillbaka och bromsar upp den urspårade sexuella utvecklingen |
| 1862. |
Konstlat samliv och konstlade äktenskap |
| 1863. |
De enpoliga väsendenas äktenskapliga solnedgång och den därav följande livets mening |
| 1864. |
Genom polförvandlingens skärseld |
| 1865. |
Människans användning av djungellagen är ett brott |
| 1866. |
”E-människor” |
| 1867. |
”F-människor” |
| 1868. |
Okunnighet på det sexuella området är orsaken till nutidsmänniskans mörka ödesdaning |
| 1869. |
”G-människor”. Sadism |
| 1870. |
Hur de sexuellt urspårade väsendena kommer tillbaka till normaliteten, till livet och Fadern |
| 1871. |
Varför flertalet eller flocken missförstår och därför fruktar och föraktar den sexuella polförvandlingen |
| 1872. |
Vad den stränga sexuella Moselagen och liknande lagar har betytt för jordmänsklighetens utveckling |
| 1873. |
Väsen, för vilka den sexuella Moselagen och liknande morallagar betydde mycket lidande och förödmjukelse |
| 1874. |
Den naturliga polförvandlingen utgör den absolut enda vägen till den stora organiska invigningen eller ”den stora födelsen” och behöver inte alls fruktas |
| 1875. |
Varför H-människan kan bevara sin så kallade ”normala” sexuella prägel genom polförvandlingens farozon |
| 1876. |
Varför det motsatta könets väsen alltjämt är föremål för H-människans sexuella begär eller inställning |
| 1877. |
H-människans förhållande till det normala äktenskapet |
| 1878. |
Väsendets barndoms- och ungdomsupplevelser är huvudsakligen endast repetitioner av medvetandeförhållanden som redan övervunnits av väsendet i tidigare jordeliv |
| 1879. |
Ju längre den nuvarande jordmänniskan har kommit i sin sexuella utveckling, desto tidigare kommer hennes repetitioner av äktenskapsanlagen att infinna sig, för att till sist endast visa sig i barndomen som bleka eller helt utsuddade, kraftlösa tendenser, vilka är på väg att helt upphöra eller utgå ur psyket |
| 1880. |
Den motsatta polen och H-människan |
| 1881. |
I-människans särskilda moral om kärleken till nästan och hennes dagsmedvetna totala sexuella förvandling |
| 1882. |
I-människan är den fullmogna aspiranten till ”den stora födelsen” |
| 1883. |
H- och I-människor är självskrivna anhängare i världsåterlösningens tjänst |
| 1884. |
I-människans maskulinitet och femininitet är fullkomligare än den maskulinitet och femininitet som manifesteras av den ordinära mannen respektive kvinnan |
| 1885. |
”Födelseporten” |
| 1886. |
Kosmiska glimtar, kosmiskt medvetande eller ”Kristi återkomst” |
| 1887. |
J-människor. Den stora födelsen utlöser sig själv på naturlig väg liksom den fysiska födelsen, när individen är mogen för det |
| 1888. |
Den högsta materialistiska, gudlösa kunskapen eller vetenskapen |
| 1889. |
Det högsta religiösa stadiet på jorden |
| 1890. |
Varför den framskridna I-människans inkarnation eller återfödelse på jorden måste upphöra |
| 1891. |
I-människans ensamhet |
| 1892. |
I-människan blir genom den stora födelsen en J-människa, ett ”kristusväsen” eller en ”kristusmänniska” |
| 1893. |
Den stora födelsen eller den sanna ”Kristi återkomst” |
| 1894. |
Världsåterlösningen och världsåterlösaren |
| 1895. |
Världsåterlösarens fysiska och psykiska kapacitet |
| 1896. |
Vad som fattas i jordsfären av de betingelser som I-människans förvandling till J-människa är baserad på |
| 1897. |
Hur jordmänniskan tack vare den andliga vetenskapen nu har fått möjlighet att uppnå den stora födelsen på jorden |
| 1898. |
Djurets förvandling till människa är också en fråga om en förvandling av dess sexuella struktur |
| 1899. |
Genom den tvåpoliga sexualiteten formar Gud sin egen avbild i kött och blod |
| 1900. |
Kring den sexuella förvandlingen från enpolighet till tvåpolighet |
| 1901. |
Den sexuella polförvandlingen förstärker den dräpande principen, men regleras av kretsloppsprincipen och leder det levande väsendet tillbaka till ljuset |
| 1902. |
I den verkliga mänskliga sexualitetens eller tvåpolighetens sfär |
| 1903. |
Den psykiskt färdiga J-människan eller ”gudamänniskan” |
| 1904. |
Den sexuella principen är en hunger- och mättnadsprincip |
| 1905. |
Varför de enpoliga väsendenas förnimmelse genom sin motsatta pol är latent eller omedveten |
| 1906. |
Den färdiga tvåpoliga människan kan inte få någon fullkomlig sexuell tillfredsställelse eller utlösning genom en enpolig organism |
| 1907. |
Den färdiga ”kristusmänniskan” eller K-människan |
| 1908. |
K-människan utlöser den fullkomliga kärleken till nästan och himmelriket på jorden och är den färdiga ”Guds avbild” |
| 1909. |
Mannen och kvinnan i den ännu inte färdiga tvåpoliga sexuella utlösningen |
| 1910. |
Vad som framkallar den sexuella dragningen mellan väsen av samma kön |
| 1911. |
Rättsmyndigheterna och väsendenas sexuella krav |
| 1912. |
Väsendets födelse eller inkarnation i den helt färdiga tvåpoliga människokroppen sker inte samtidigt med väsendets mentala upplevelse av den stora födelsen |
| 1913. |
Den tvåpoliga sexualiteten utlöser inte förälskelse eller någon annan form av själviskt begär att äga inför den sexuella partnern, utan endast kulminerande osjälviskhet eller ren kärlek |
| 1914. |
K-människans sexuella känsla eller förnimmelse av den högsta elden |
| 1915. |
K-människans sexuella utlösningsakt som har sitt begynnelsestadium redan hos den utvecklade kulturmänniskan |
| 1916. |
Kyssen är början till en ny sexuell utlösningsakt, som skiljer sig från den enpoliga sexuella akten genom att den inte är könsbetonad |
| 1917. |
Vad som krävs för att den tvåpoliga sexuella kulminationsakten genom kyssen ska vara fullkomlig mellan två väsen |
| 1918. |
Inför Guds ansiktes strålflöde |
| 1919. |
Den enpoliga sexuella driften |
| 1920. |
Den sexuella utlösningen är en kulminerande smekningsakt och de sexuella organen är smekningsorgan |
| 1921. |
Den sexuella kulminationsförnimmelsen är själva inlemmandet av parterna i Guds egen atmosfär eller aura |
| 1922. |
De sexuella organen och deras mikroväsen är ett salighetsområde |
| 1923. |
Det sexuella området är det stora kosmiska kretsloppets alfa och omega |
| 1924. |
Det levande väsendets liv är inte enbart en sexuell organverksamhet, utan betingas även av andra organverksamheter, i kraft av vilka den fullkomliga människan och hennes rike uppstår |
| 1925. |
Den dräpande principens väsen utgör makroväsendets mag- och matsmältningsorgan |
| 1926. |
Växtriket utgör makroväsendets muskulatur, medan salighetsenergin skapar dess skelett och benbyggnad |
| 1927. |
De kosmiska energiernas inträngande i det levande väsendets fysiska kropp och sympatianlag |
| 1928. |
Sympatianlagens två organuppsättningar |
| 1929. |
Den polreglerande eviga livskärnan |
| 1930. |
Ett renodlat ”handjur” |
| 1931. |
Ett renodlat ”hondjur” |
| 1932. |
De två enpoliga könstillstånden såsom källan till det vi kallar ”det onda” |
| 1933. |
Det goda eller det mänskliga i människan befordras av den latenta polens tillväxt |
| 1934. |
Skillnaden mellan djurets och människans sexualitet |
| 1935. |
De två könscentrumens sammansmältning och väsendets sexuella förvandling från djur till människa |
| 1936. |
I den fullkomliga gudamänniskans rike eller tillvaro tar man inte till äkta, och väsendet föds inte av kvinnor utan genom materialisation, och det dör genom dematerialisation |
| 1937. |
Den maskulina och den feminina principens kretslopp kräver två kosmiska spiralkretslopp för sitt fullständiga framträdande |
| 1938. |
Den högsta elden är den eviga anden över vattnet |
| |
KAPITEL 15
Guds rike eller livets äventyr |
| 1939. |
Varför väsendena måste genomgå upplevelsen av mörkret eller lidandena |
| 1940. |
Varför människor kan uppleva samma livsvillkor högst olika |
| 1941. |
Kretsloppsprincipen och upplevelsen av livet |
| 1942. |
Kontrasterna, upplevelsen av livet och den primitiva människans uppfattning om gudom eller försyn |
| 1943. |
Väsendet som fick dö, därför att det åt av kunskapens träd |
| 1944. |
Varför det eviga väsendet ska uppleva den kosmiska medvetslösheten |
| 1945. |
Varför väsendena måste uppleva reinkarnationen |
| 1946. |
Alla former av livsprinciper eller livsupplevelse finns inom ett spiralkretslopp |
| 1947. |
Allt är underställt kretsloppsprincipen och befinner sig därför på vandring eller under förvandling |
| 1948. |
Ljusets och mörkrets manifestationer |
| 1949. |
Den sexuella polkonstellationen i väsendena som fundament för mörker- och ljuskontrasterna och därmed för reinkarnationen |
| 1950. |
Tankeimpulser och den andliga världen |
| 1951. |
Om tankeimpulserna inte blev organiserade, skulle medvetande inte kunna skapas |
| 1952. |
Hur övervinnandet av materiens motstånd mot tankeimpulserna betingar upplevelsen av livet |
| 1953. |
”Logik” eller lagen för skapande |
| 1954. |
Ologiskt och logiskt skapande är vägen till andligt och kroppsligt mörker respektive ljus |
| 1955. |
Den sanna logiken i sättet att vara kan endast tillägnas genom en kedja av jordelivserfarenheter |
| 1956. |
Världsplanens logik och lokallogiken |
| 1957. |
När väsendet baserar sitt dagliga uppträdande på en logik som inte passar in i världsplanens logik |
| 1958. |
Det ologiska uppträdandets verkningar eller slutfacit |
| 1959. |
Hur iakttagandet av budet om kärlek till nästan är uppfyllelsen av alla lagar och gör väsendet till ett med Gud |
| 1960. |
Vad är mörkret? Reinkarnationen eller väsendenas vandring genom ljusa och mörka sfärer |
| 1961. |
Väsendets kulminerande genomgång av salighetsriket |
| 1962. |
A-kretsloppet, B-kretsloppet och reinkarnationens utsträckning i A-kretsloppet |
| 1963. |
Sömnförmågans tillblivelse och reinkarnationen i sitt allra första späda eller ofärdiga tillstånd |
| 1964. |
Sömnförmågan blir till en fullkomlig och frigjord talang hos det animaliska väsendet |
| 1965. |
Vad dygnskretsloppet förmår och inte förmår i väsendets utveckling av reinkarnationsförmågan |
| 1966. |
Reinkarnationsprincipen blir till praktisk verklighet |
| 1967. |
Hur reinkarnationen har blivit en suverän och frigjord inre talang hos det animaliska väsendet |
| 1968. |
Reinkarnationstalangen blir till ett anlag som reglerar den normala livstiden för växtväsendets stammar och grenar |
| 1969. |
Reinkarnationen utvecklas fram till att kunna äga rum genom materialisation och dematerialisation och blir alltså frigjord från den däggdjursmässiga födelsen och döden |
| 1970. |
Hur det yttre kretsloppet har skapat ett inre organiskt kretslopp, som nu reglerar och bestämmer väsendets fysiska födelse och död oberoende av de yttre kretsloppsmanifestationerna |
| 1971. |
”Skapelsen av Eva” som den absoluta grundvalen för allt skapande av medvetande eller all livsförnyelse |
| 1972. |
Vad ”skapelsen av Eva” eller enpolighetens tillblivelse i väsendets medvetande för med sig |
| 1973. |
Svartsjukan som det första begynnande lilla fröet till ”allas krig mot alla” eller allt andligt mörker |
| 1974. |
”Evas död” skapar ljusets födelse |
| 1975. |
Vad vi kommer att få uppleva på vår resa genom tiden, rummet och evigheten |
| 1976. |
I förrummet till Guds eviga boning |
| 1977. |
Även den fastaste materia är en värld av tomrum |
| 1978. |
Alla skapade företeelser är tomrum och blir därmed till illusioner |
| 1979. |
Då det levande väsendets organism kan upplösas i tomrum, kan denna organism och den härigenom frambringade skapelsen inte utgöra väsendet självt, utan endast dess tillkännagivande |
| 1980. |
Vad vi får bevittna i förrummet till Guds medvetandedomän |
| 1981. |
Gudasonen tas emot av Fadern med en invigning, i vilken han blir tidens och rummets herre och därmed upplever sin egen odödlighet |
| 1982. |
Faderns hus eller livets tempel |
| 1983. |
”Judarna” – Guds utvalda folk betyder aspiranter till Kristi återkomst eller den stora födelsen |
| 1984. |
Hedningar och hedningarnas förgård |
| 1985. |
Det sanna prästerskapet som har tillträde till ”det heliga” i livets tempel |
| 1986. |
”Förgården” och ”det heliga” i Guds boning eller livets tempel |
| 1987. |
”Hjälparen, den heliga anden” |
| 1988. |
När hjälparen, den heliga anden blir till C-vetande, får väsendet såsom överstepräst tillträde till ”det allra heligaste” i Guds tempel |
| 1989. |
Kungavärdighetens förfall |
| 1990. |
Det verkliga kungamedvetandet |
| 1991. |
Våra dagars kungamedvetande |
| 1992. |
Den döda kungamakten under den juvelbesatta guldkronan och den sanna kungamakten under törnekronan |
| 1993. |
”Judarnas konung” som ett symboliskt uttryck för den högsta kunga- eller gudsmakten |
| 1994. |
Den säd, genom vilken alla släkten på jorden skall bli välsignade |
| 1995. |
Vad det vill säga att judarna var det ”utvalda” folket |
| 1996. |
All världens kungar och kungavärdighet som ger tillträde till ett liv i ”det allra heligaste” |
| 1997. |
Den dödsbringande ”Guds kraft”, med vilken ”det allra heligaste” blev beskyddat |
| 1998. |
Den materiella vetenskapens kosmiska oförmåga eller den död som är en följd av ätandet av kunskapens träd |
| 1999. |
Det livsfarliga beskyddet av tabernaklets allra heligaste är alltså en symbol för beskyddandet av ”himmelriket” mot ovärdiga personers intrång |
| 2000. |
Den kosmiskt sett livsfarliga meditationen |
| 2001. |
Kosmiskt medvetande är detsamma som ”den heliga anden” eller ”Guds medvetande” |
| 2002. |
Varför livstemplets allra heligaste måste vara fundamentalt beskyddat |
| 2003. |
Den absolut enda sanna vägen till ”den stora födelsen” eller livstemplets allra heligaste |
| 2004. |
När väsendet på onaturlig väg kommer i beröring med de kosmiska energierna |
| 2005. |
Vilka människor som söker konstlade vägar till invigning |
| 2006. |
Det finns absolut ingen genväg till ”den stora födelsen” |
| 2007. |
Vad vägen till invigning är och vad den inte är |
| 2008. |
De största stenarna på vägen till invigning |
| 2009. |
”Falska profeter” |
| 2010. |
Hedendomens präster |
| 2011. |
När man inte känner trädet på dess frukter |
| 2012. |
När väsendet har skördat den mörka säd som det sått, förstår det Kristus och kärleken till nästan |
| 2013. |
Vad som är nödvändigt för aspiranten till ”den stora födelsen” eller den organiska invigningen |
| 2014. |
Bönen och meditationen |
| 2015. |
Bönens innersta källa |
| 2016. |
Hos människan blir bönen en medveten hänvändelse till Gudomen eller Försynen |
| 2017. |
Bönen är en evig princip i det levande väsendet och har inte uppfunnits av människor |
| 2018. |
Avhängighetsförhållandet mellan makroväsendets jag och mikroväsendena i makroväsendets organism |
| 2019. |
Varför vi söker bot och vad denna bot betyder för mikroväsendena i vår organism |
| 2020. |
Varför det blir tydligt att varje väsen står under en försyns beskydd och kommer att få skörda vad det sår |
| 2021. |
Hur det framgår att våra mikroväsen är dagsmedvetna levande väsen |
| 2022. |
Den ömsesidiga kommunikationsstrukturen mellan makroväsendet och mikroväsendena |
| 2023. |
Hur Försynens existens blir ett faktum |
| 2024. |
Varför det är en livsbetingelse för makroväsendet att skapa sundhet och välbefinnande för sina mikroindivider |
| 2025. |
Människor, djur, växter och mineraler är organiska delar i det levande makroväsen som jordklotet utgör |
| 2026. |
Hur vårt liv och därmed vår lycka och vårt välbefinnande betingas av ett fullkomligt samarbete med en försyn |
| 2027. |
Femte budet kan också överträdas i vårt förhållande till vår organisms mikroväsen |
| 2028. |
Mellankosmos som vår primära livsupplevelsevärld |
| 2029. |
Så länge väsendet endast ser livet och världsalltet i mått- och viktfacit, är det en kosmisk analfabet |
| 2030. |
Bakom varje detalj i den materiella världen ligger en andlig kraft, en tanke-manifestation, liksom det bakom varje mening i en bok finns ande eller tanke |
| 2031. |
Om människorna kunde se den verkliga sanningen, medvetandet och tanken bakom solarna eller stjärnorna på himlen |
| 2032. |
Himmelriket eller Guds rike på jorden |
| 2033. |
”Logik” eller människans nya förnimmelsehorisont. Gudasonens möte med Fadern |
| 2034. |
Människans förvandling från instinkt- och känsloväsen till intelligensväsen, vars andliga hunger endast kan mättas eller tillfredsställas med intellektualitet |
| 2035. |
Livet kan inte bli fullkomligt enbart genom intelligens |
| 2036. |
Med kärlekens och intellektualitetens utveckling blir den heliga andens uppträdande till C-vetande och ger väsendet tillträde till livstemplets allra heligaste |
| 2037. |
Guds rike är ett treenigt kosmos: mellankosmos, mikrokosmos och makrokosmos |
| 2038. |
Översteprästen, det allra heligaste och förbundsarken |
| 2039. |
Gudomens allvetande |
| 2040. |
Varför en dag är för Herren som tusen år, och tusen år som en dag |
| 2041. |
De skapade tingen kan i sig själva bara vara livlösa |
| 2042. |
Det levande väsendets organism kan endast existera som ett skapat ting, avsett att fylla ett nyttigt ändamål för något levande |
| 2043. |
De skapade tingens upphov, jaget och livet |
| 2044. |
Varför upphovet till alla ting kallas ”gudom” och ”allsmäktig” |
| 2045. |
Varför Gudomen sägs vara ”oändligt kärleksfull” |
| 2046. |
”Guds avbild” eller det slutliga målet för alla levande väsens utveckling |
| 2047. |
Förhänget mellan ”det heliga” och ”det allra heligaste” i livstemplet |
| 2048. |
Vägen in genom förhänget i livstemplet går endast genom invigning |
| 2049. |
Att se universum som en samling stjärnor och vintergator, är inte någon lösning på livsmysteriet |
| 2050. |
En bok har två former av verklighet: den sekundära verkligheten och den primära verkligheten |
| 2051. |
Livsupplevelsen eller förnimmandets grundprincip |
| 2052. |
Världsalltet utgör en ”livets bok”, som också framträder med en sekundär verklighet och en primär verklighet |
| 2053. |
Kosmiska analfabeter |
| 2054. |
Alla naturens detaljer är ”bokstäver”, ”ord” och ”meningar” i ett ”språk”, genom vilket en bakom den fysiska världen framträdande osynlig verklighet uppenbaras |
| 2055. |
Liksom det bakom en boks text finns en berättelse om något osynligt, finns det också bakom det dagliga livets detaljer en berättelse om själva livsmysteriets lösning eller livstemplets ”allra heligaste” |
| 2056. |
De kosmiska analfabeterna och övriga väsen i livstemplets förgård |
| 2057. |
Förgårdens väsen skapar Gudomen och därmed livsmysteriets lösning eller den stora sanningen till sin egen avbild |
| 2058. |
Med intellektualitetens utveckling överger väsendena efter hand religionerna och de av människorna själva skapade gudarna, dogmerna och sakramenten |
| 2059. |
De falska gudarnas och dogmernas undergång i intellektualitetens ljus |
| 2060. |
Vägen till ljuset är inte en fråga om våra föräldrars nycker eller en andlig auktoritet |
| 2061. |
Vad som gör de materiella företeelserna i världen identiska med principen i en boks text |
| 2062. |
För att få uppleva den osynliga verkligheten bakom den materiella världen måste man lära sig att ”läsa” de materiella företeelserna som ”ord” och ”text” för denna osynliga verklighet |
| 2063. |
Den högsta vetenskapen, eller vad den materiella världens former och ting såsom ”ord” och ”text” för den primära verkligheten berättar |
| 2064. |
Den dagliga fysiska tillvaron är en vandring i ”bokstäver”, ”ord” och ”texter” som utgör Gudomens direkta tal och avslöjande av livsmysteriet för den som efter hand lärt sig förstå detta ”språk” |
| 2065. |
När de fysiska facit ingår som led i den primära verkligheten bakom den fysiska tillvaron, ser man den sanna verkligheten |
| 2066. |
Allmänheten är analfabetisk när det gäller att tillägna sig livsmysteriets lösning genom direkt självupplevelse och kan endast få denna lösning eller livets huvudfacit genom de väsen som har denna självupplevelseförmåga |
| 2067. |
De största visa i världen har inte fått sitt vetande från andra väsen, utan äger det uteslutande i kraft av sin egen kosmiska självupplevelseförmåga |
| 2068. |
Genom förmågan att direkt förstå Guds tal tillkom den säd, i vilken alla släkten på jorden skall bli välsignade |
| 2069. |
Hur övertron om ”frälsning” genom ”nåden” och ”syndernas förlåtelse” kom in i kristendomen |
| 2070. |
Hur tron på ”syndernas förlåtelse” uppstod |
| 2071. |
Om ”syndernas förlåtelse” vore något allmängiltigt, skulle den fullkomliga människan som ”Guds avbild” omöjligt kunna bli till |
| 2072. |
Om ”syndafallet” med ”utdrivningen ur paradiset” inte vore absolut nödvändiga led i skapandet av människan som ”Guds avbild”, skulle Guds ord ”allt är mycket gott” omöjligt kunna vara sanning |
| 2073. |
Varför Kristus fick förebåda ankomsten av ”hjälparen, den heliga anden” |
| 2074. |
Den primära och den sekundära verkligheten |
| 2075. |
Det levande väsendet genom förgården, det heliga och det allra heligaste |
| 2076. |
Den färdiga människan, ”Guds avbild” |
| 2077. |
Som invigda och med kristusmentalitet öppnar vi ”förbundsarken”, och överstrålade av Guds andes strålgloria ser vi nu Guds kärleksrike från tinnarna |
| 2078. |
Mikrokosmos, makrokosmos och mellankosmos |
| 2079. |
Vad som särskilt utgör mellankosmos |
| 2080. |
Vid porten till himmelriket eller Guds domän |
| 2081. |
Att endast se himmelrikets port eller mellankosmos, är inte den verkliga åsynen av himmelriket eller livsmysteriets lösning |
| 2082. |
Den sekundära verkligheten, genom vilken den primära verkligheten uppenbaras |
| 2083. |
Varför världsbilden fortsätter att vara mystik och övertro så länge den endast förklaras genom mått- och viktfacit |
| 2084. |
Den totalt materialistiska vetenskapsmannen och världsbilden |
| 2085. |
Om en materialistisk vetenskapsman endast kunde betrakta de skapade tingen på samma sätt som han betraktar de okända skapade företeelserna i världsalltet eller naturen |
| 2086. |
Den primitiva människans uppfattning om upphovet till naturen eller livet är närmare sanningen än den materialistiska människans uppfattning av dessa företeelser |
| 2087. |
Sammansmältningen med Gud i livstemplets ljusocean eller allra heligaste |
| 2088. |
Den eviga Gudomen börjar i livstemplets allra heligaste att tala till sin återvändande son |
| 2089. |
Gudomen berättar för gudasonen om djävulsmedvetandet och det därav utlösta helvetet eller ragnarök |
| 2090. |
Gudomen berättar för gudasonen om dennes krig med sitt makroväsen och det därav utlösta hejdandet av sonens vidare utveckling av kriget och den dräpande principen |
| 2091. |
Gudomen berättar för gudasonen om vad som förde denne till livstemplets allra heligaste |
| 2092. |
Gud skänker gudasonen kosmiskt medvetande |
| 2093. |
Gudomens och gudasonens identitet med oändligheten och evigheten |
| 2094. |
Varför vårt jag alltid måste vara omanifesterat och varför oändligheten och evigheten är närvarande i alla storlekar i tid och rum |
| 2095. |
Alla storlekar i tid och rum är tänkta företeelser och upprätthållna i kraft av rörelse |
| 2096. |
Gud uppenbarar för sonen hur rörelsen blir till sinnesförnimmelse eller upplevelse av livet |
| 2097. |
Hur Gudomens jag och sonens jag är det primära i tillvaron och framträder som tidens och rummets upphov |
| 2098. |
Förklaring av de gyllene trådarnas mysterium och ”moderenergin” |
| 2099. |
Jaget och dess högsta medvetandestruktur eller dess ”övermedvetande” |
| 2100. |
Hur uppfyllelsen av de stora löftena om ”evigt liv”, ”Kristi återkomst”, ”himmelriket” etc. sker till fullo genom sonens kosmiska invigning |
| 2101. |
Gud uppenbarar för sonen sin andes domän och den skapade världen i såväl mikrokosmos som makrokosmos och mellankosmos |
| 2102. |
Sonens invigning i kontrastprincipens ljus och mörker och dess nödvändighet för skapandet av livets upplevelse |
| 2103. |
Gudasonen upplever hur Gud är i alla väsen och alla väsen är i Gud och blir till tindrande ljusfält i Guds strålgloria |
| 2104. |
Gud uppenbarar för gudasonen ändamålet med sin befallning: ”Ljus, bli till!” |
| 2105. |
Gud uppenbarar avsikten med världsalltets stjärntöcken, vintergator och solsystem |
| 2106. |
Guds tal till gudasonen som direkt tankeöverföring från jag till jag |
| 2107. |
Gud förklarar att Adam är ett ljusväsen från en högre värld |
| 2108. |
Den eviga livsupplevelsen indelad i helhetsavsnitt, inom vilka ljuset och mörkret var för sig har sin kulmination |
| 2109. |
Mörkerupplevelsens nödvändighet |
| 2110. |
Bibeln berättar om en livsepok som fanns före den nuvarande mörkerepoken |
| 2111. |
Genom mineralriket till växtriket |
| 2112. |
Hemligheten med kosmiskt medvetande eller ”att vara ett med Gud” |
| 2113. |
Vad den invigde gudasonen får se bortom de allmänna föreställningarna och dogmerna om mikrokosmos och makrokosmos |
| 2114. |
Gudomen och gudasonen upplever tillsammans mikrokosmos i form av makrokosmos |
| 2115. |
Ett världsallt som är miljoner gånger mindre än de partiklar som är yttersta gräns för vad som kan iakttas genom mikroskop |
| 2116. |
Alla sjukdomars rot eller djupaste orsak |
| 2117. |
När man sätter livet till för att rädda andra |
| 2118. |
Om kärleken inte vore den högsta livsbasen |
| 2119. |
Varför det finns zoner eller sfärer, där hatet eller den dräpande principen existerar |
| 2120. |
Det invigda väsendets sjukdomsrisk |
| 2121. |
De kosmiska världsåterlösarnas livsöde |
| 2122. |
Varför de kosmiskt medvetna världsåterlösarna vänder den högra kinden till, om de blir slagna på den vänstra |
| 2123. |
Kännetecknet på de gudomliga sändebuden eller de verkliga världsåterlösarna |
| 2124. |
Vad världsåterlösarna och deras mission betyder |
| 2125. |
När kärleken endast kan utlösas som ett minsta ont |
| 2126. |
Kärlekens huvudändamål |
| 2127. |
Gud visar sonen sin kärlek och att ”allt är mycket gott” |
| 2128. |
Varje väsens öde är en spegelbild av det öde det självt förut har påfört sin nästa |
| 2129. |
Varför man ska förlåta sin nästa |
| 2130. |
Avslutning på den mellankosmiska invigningen |
| 2131. |
Människan och femte budet |
| 2132. |
Världsåterlösningens visdom förr och nu |
| 2133. |
Läkarvetenskapens stora insats |
| 2134. |
Vad som behövs för att skapa den slutliga immuniteten mot sjukdomar |
| 2135. |
Människornas kunskap om sina fysiska organismer |
| 2136. |
Det mellankosmiska ödet |
| 2137. |
Utvecklingens mål med väsendets förhållande till mikrokosmos |
| 2138. |
Vad ”hjälparen, den heliga anden” ska ge mänskligheten |
| 2139. |
Kosmiska glimtar |
| 2140. |
Tröskelns väktare |
| 2141. |
Allt stoff är genomträngt av ande och därför levande |
| 2142. |
Den fysiska och den andliga materien |
| 2143. |
Varför orsaken till världens skapelse fått sitt uttryck i det eviga begreppet ”Guds ande svävade över vattnet” |
| 2144. |
Mellankosmisk, mikrokosmisk och makrokosmisk ande utgör detsamma som mellankosmisk, mikrokosmisk respektive makrokosmisk elektricitet |
| 2145. |
Människorna och makrokosmisk elektricitet, ande eller psyke och organism |
| 2146. |
Hoppets stjärna eller medvetandet om odödligheten |
| 2147. |
Vetenskapen och makrokosmisk ande |
| 2148. |
Varför materiell forskning inte kan lösa stoffets mysterium |
| 2149. |
Lösningen på stoffets mysterium är ande |
| 2150. |
En osynlig kraft som det primära i det levande väsendets organism |
| 2151. |
Väsendet tillägnar sig sanningen om odödligheten |
| 2152. |
Det levande väsendets fysiska kropp är en organisk fabriksanläggning |
| 2153. |
Alla existerande sjukdomar är i sin kosmiska analys mellankosmiska elektriska kortslutningar |
| 2154. |
Ett ”lik” är endast en totalt kortsluten organisk, elektrisk apparatur |
| 2155. |
Det levande väsendet existerar endast indirekt på det fysiska planet, men direkt och evigt på det psykiska planet |
| 2156. |
Varför det är ett misstag att tro att den fysiska organismen är ett levande väsen |
| 2157. |
Den mellankosmiska elektriciteten i den fysiska organismen |
| 2158. |
Den psykiska eller andliga världen blir ett faktum |
| 2159. |
Det levande väsendets upplevelse av livet är ett laborerande med mellankosmiska elektriska impulser |
| 2160. |
Centralorganet för väsendets behärskning av sin organism utgör en finelektrisk organisk struktur |
| 2161. |
Felaktig viljeföring skapar kortslutningar i väsendets mellankosmiska elektriska system |
| 2162. |
En hunger och törst som inte kan mättas eller tillfredsställas |
| 2163. |
När de moderna giftiga njutningsmedlen skapar kortslutningar och överslag i väsendets mellankosmiska elektriska system |
| 2164. |
Det levande väsendet, övermedvetandet och ödeselementet |
| 2165. |
Talangkärnorna |
| 2166. |
Talangkärnornas och organens tillblivelse och därmed möjligheten till inkarnation av liv i fysisk materia |
| 2167. |
Liv kan inte skapas, men inkarnerar i fysisk materia överallt där betingelserna finns |
| 2168. |
Vad inkarnationslagen betyder |
| 2169. |
Hur väsendet kan överföra sina förmågor eller talanger till en ny inkarnation |
| 2170. |
Det levande väsendet förökar sig inte endast genom den sexuella parningsakten |
| 2171. |
Den gudomliga kärleken i vårt organskapande och vår överföring av talanger eller egenskaper till en ny inkarnation |
| 2172. |
Det evigt levande |
| 2173. |
Världsalltet är en elektrisk apparatur |
| 2174. |
”Eld” och ”köld” i kosmisk analys |
| 2175. |
Hur det levande väsendets livskraft uppstår |
| 2176. |
Grundenergiernas fördelning som kraftområde och upplevelseområde i det levande väsendets medvetande |
| 2177. |
Livskraften och det normala och det onormala väsendet |
| 2178. |
Hetsighet eller kedjeexplosioner i väsendets mellankosmiska system |
| 2179. |
Väsendets oupplösliga kombination av känslo- och tyngdenergi garanterar det kraft till evig upplevelse av livet |
| 2180. |
Grundenergiernas inbördes oupplösliga kombination |
| 2181. |
Väsendets normaltemperatur som balanspunkten i den organiska förbindelsen mellan eld och köld i väsendets organism |
| 2182. |
De levande väsendenas organismer och manifestationer framträder såväl i mikrokosmiska och makrokosmiska som i mellankosmiska format |
| 2183. |
Makrokosmisk eld och köld har sin rot i en makrokosmisk själslig struktur som den andra och tredje grundenergin |
| 2184. |
De faktiska verkligheternas väg |
| 2185. |
Väsendets jag och övermedvetande såsom evigt existerande bakom dess skiftande inkarnationer |
| 2186. |
Världsalltets verkliga eller absoluta ”fasta punkt” |
| 2187. |
Varför livsmysteriets lösning eller världsalltets ”fasta punkt” inte kan upplevas genom materiell forskning |
| 2188. |
Varför det högsta vetandets eller livsmysteriets lösning är en fråga om moral |
| 2189. |
Det levande väsendet som en ”fast punkt” mellan en inre, andlig värld och en yttre materiell fysisk världs sinnesreaktioner |
| 2190. |
En organisk process, genom vilken de materiella sinnesreaktionerna blir till tanke eller levande upplevelse |
| 2191. |
Intuitionen och kosmiska glimtar |
| 2192. |
Intuitionsförmågan ligger till grund för de stora humana och konstnärliga skapelserna och uppfinningarna |
| 2193. |
Skillnaden mellan intuition och minne |
| 2194. |
Intuitionen i sitt begynnelsestadium och varför den endast befordrar färdiga idéer eller facit |
| 2195. |
Instinkten som fundament för djurets upprätthållande av sin tillvaro |
| 2196. |
De djuriska, instinktmässiga drifternas behärskande av människan i hennes begynnelsestadium |
| 2197. |
Då den begynnande tankeförmågan gjorde människan till geni i att överträda livets högsta lagar |
| 2198. |
Det medvetandeområde som skiljer människan från djuret |
| 2199. |
Den jordiska människan i sitt första stadium som ”människa” |
| 2200. |
Även om väsendet blev förvandlat till ”människa”, så blev inte dess djuriska grundpsyke tills vidare förvandlat |
| 2201. |
Den begynnande intelligensen som redskap för den djuriska självbevarelsedriften hos människan |
| 2202. |
Den djuriska självbevarelsedriftens behärskande av intelligensförmågan hos människan har gjort henne till jordens största dråpare |
| 2203. |
Den jordiska människan och Bibelns symboliska uttryck: ”ormen”, ”djävulen” och ”satan” |
| 2204. |
”Ätandet av kunskapens träd” och den påföljande ”döden” |
| 2205. |
Det materialistiska väsendet och dess vetandes begränsning |
| 2206. |
Den andliga världen blir ett faktum |
| 2207. |
Människan som måste ”dö” för att hon ”åt av kunskapens träd” |
| 2208. |
Det i Bibeln omtalade ”syndafallet” är i absolut mening inte något syndafall, utan i stället en av okunnighet skapad felmanifestation |
| 2209. |
De krigförande kulturmänniskornas psyke |
| 2210. |
”Ätandet av kunskapens träd” som ett oumbärligt led i skapelsen av människan till ”Guds avbild” |
| 2211. |
Varför ”ätandet av kunskapens träd” är nödvändigt |
| 2212. |
Varför mörkret eller lidandena inte kan vara mindre drastiska |
| 2213. |
Mörkret sett från det kosmiska livsplanet |
| 2214. |
När den djuriska självbevarelsedriften behärskar människans intelligensförmåga |
| 2215. |
Intelligensen är ett underordnat redskap för manifestationen av väsendets övriga mentala egenskaper |
| 2216. |
Den moderna världskulturen präglad av många former av intelligensmissbruk |
| 2217. |
Varför den moderna världskulturen med sina krig och övriga mörker-manifestationer inte kan skyllas på någon människa |
| 2218. |
När världskulturen befordras genom diktatur |
| 2219. |
Varför människorna inte gör det goda de vill, men det onda de inte vill |
| 2220. |
De moderna myndigheternas nuvarande okunnighet i fråga om manifestation av straff och avrättningar |
| 2221. |
Miljoner och åter miljoner människor över hela världen hålls i dag i dressyr med hjälp av straff- och avrättningsbestämmelser |
| 2222. |
Den moderna världskulturens primitivitet och analfabetism när det gäller den själsliga och andliga strukturen i det levande väsendet |
| 2223. |
Världskulturen kan ändras enbart genom utveckling, inte genom någon form av diktatur eller maktbud |
| 2224. |
Dråpreligionens begynnande förfall i form av ”samvetskval” |
| 2225. |
En begynnande vändpunkt i människornas psyke, religiösa inställning och sätt att vara |
| 2226. |
Den verkliga förmågan till humanitet eller kärlek till nästan uppstår automatiskt genom upplevelserna av lidande |
| 2227. |
När man förföljer och straffar väsen som är sådana de enligt sitt utvecklingsstadium måste vara |
| 2228. |
Medlidandeförmågans tillblivelse |
| 2229. |
Lidande och smärta är kosmiska farosignaler |
| 2230. |
Den sanna orsaken till kriget eller ”det ondas” existens |
| 2231. |
Hur utvecklingen av väsendenas förmåga att hålla livets lagar äger rum |
| 2232. |
Hedendomen har fått strålande villkor i det moderna kulturskapandet |
| 2233. |
Atomkriget eller människornas sabotage mot naturen och livet |
| 2234. |
Den sekundära gudsdyrkan |
| 2235. |
Den primära gudsdyrkan |
| 2236. |
Människorna måste leva i krig så länge de tror sig kunna avskaffa krig med krig |
| 2237. |
Varför varje krigshandling med tortyr, dråp och mord är dåraktig |
| 2238. |
Människorna förstår inte att i verkligheten kan ingen dräpa och ingen dräpas, och att fiender därför omöjligt kan bli fria från varandra genom mord och dråp |
| 2239. |
Liksom man måste så brödsäd för att skörda brödsäd, måste man även så det öde man önskar få |
| 2240. |
Det finns en gräns för utvecklingen av ”det onda” och av ”det goda” |
| 2241. |
Varför varje väsen är sitt eget ödes absoluta upphov |
| 2242. |
Människornas okunnighet om odödlighet och återfödelse gör det omöjligt för dem att se den gudomliga rättvisan och kärleken i deras ödesutformning |
| 2243. |
”Hjälparen, den heliga anden,” garanterar att ”Guds vägar” inte ska förbli ”outrannsakliga” |
| 2244. |
Var den eviga sanningen om Guds allsmäktighet, allvisdom och allkärlek ligger i öppen dager |
| 2245. |
Om Guds vägar verkligen vore outrannsakliga |
| 2246. |
Dogmer som bringar tron på Guds allsmäktighet, allvisdom och allkärlek i förfall |
| 2247. |
Varför dogmreligionerna råkat i förfall |
| 2248. |
Intellektualiteten, den humana förmågan och det mänskliga och det djuriska i människan |
| 2249. |
Den urspårade gudsbilden |
| 2250. |
Varför världen väntar på en religiös reformation eller en ny uppfattning om livsmysteriets lösning |
| 2251. |
Varför människorna blir materialistiska eller gudlösa |
| 2252. |
Mentalitetsförändringen från skapandet av Gud till människornas avbild till skapandet av människorna till Guds avbild |
| 2253. |
Mänskligheten och dess stora religiösa ledare, buddha- och messiasgestalter |
| 2254. |
Människan under sin första epok som människa |
| 2255. |
Polförvandlingen och den begynnande fysiska skapelsen av människan |
| 2256. |
Från djurmänniskan till den moderna kulturmänniskan |
| 2257. |
Varför de jordiska människorna kolliderar med människorikets lagar |
| 2258. |
Djurrikets område är angrepp och försvar, parningsdrift och beskydd av avkomman |
| 2259. |
De ”mänskliga” och de ”djuriska” anlagen hos människan |
| 2260. |
Världens frälsning |
| 2261. |
Varför det är dåraktigt att inte förlåta sin nästa |
| 2262. |
Beskydd mot de livsfarliga djuriska naturerna hos människorna är inte detsamma som straff och hämnd |
| 2263. |
Kristi sätt att vara eller makten i kärleken till nästan är större än atombombens |
| 2264. |
När den djuriska naturen hos människan är besegrad, existerar himmelriket på jorden |
| 2265. |
Vad människorna måste koncentrera sig på att utveckla för att därmed avlägsna orsaken till sitt domedagsöde och få uppleva den verkliga freden i världen |
| 2266. |
Den icke färdiga människans djuriska och mänskliga natur |
| 2267. |
När människans djuriska natur håller henne borta från andra väsens sympati eller kärlek |
| 2268. |
Varför man måste återfödas på det fysiska planet |
| 2269. |
Gudomens eller de levande väsendenas odödlighet upprätthålls inte genom någon viljeakt |
| 2270. |
Världsalltets Gudom |
| 2271. |
Vad människorna måste lära sig förstå för att kunna uppnå den verkliga freden och bli till Guds avbild |
| 2272. |
Väsendenas vandring genom mörker till ljus och den åtföljande högsta formen av ödes- eller livsupplevelse |
| 2273. |
Mänskligheten kan inte längre ledas genom auktoritet, trosdogmer eller materialistiska filosofier |
| 2274. |
De eviga principer, på vilka det levande väsendet inte har något som helst viljemässigt inflytande |
| 2275. |
Spiralkretsloppen och de levande väsendenas fria vilja |
| 2276. |
Vad som kan vara objekt för vilja och vad som inte kan vara det |
| 2277. |
”Det timliga” som viljans utvecklingsområde eller hemvist |
| 2278. |
Hunger- och mättnadsprincipen och viljan |
| 2279. |
Väsendets fria vilja på näringsområdet |
| 2280. |
Väsendets fria vilja på det mentala området |
| 2281. |
Variationerna i väsendets öde är verkningarna av dess fria vilja |
| 2282. |
Det levande väsendets kosmiska eller eviga struktur är höjd över allt som kan bestämmas genom viljeföring |
| 2283. |
Varför den fullkomliga fria viljan utgör det absolut enda nödvändiga för såväl stater som den enskilda människan |
| 2284. |
När människorna till och med renodlar blockeringen av sin egen vilja |
| 2285. |
Människans normala fria vilja och Guds vilja |
| 2286. |
Utveckling och inveckling |
| 2287. |
Vad väsendena mentalt är invecklade i och är i färd med att utvecklas ifrån |
| 2288. |
Det levande väsendets invecklings- och utvecklingsepok |
| 2289. |
Människorikets födslovåndor |
| 2290. |
1900-talets världsåterlösning |
| 2291. |
Den absolut enda basen för världsfreden |
| 2292. |
Vad de kosmiska analyserna betyder för den som vill frigöra sig från de djuriska anlagen i sin mentalitet |
| 2293. |
Varför det är dåraktigt att förfölja och straffa sin nästa |
| 2294. |
Den djupaste orsaken till kriget man och man emellan eller allas krig mot alla |
| 2295. |
Tankekraften är detsamma som livskraften |
| 2296. |
Hur man får en fullkomlig tankekraft |
| 2297. |
Varför mänsklighetens livsinställning måste ändras till bergspredikans inställning |
| 2298. |
Hur vridningen av mänsklighetens eviga livsupplevelseförmåga befordras genom inveckling och utveckling eller kretsloppsprincipen |
| 2299. |
Varför man upphörde att tro på en andlig världs existens |
| 2300. |
Den materialistiska vetenskapens möte med elektriciteten utan kunskap om dess verkliga identitet |
| 2301. |
Varför den materialistiska vetenskapen inte förstår vad elektricitet är |
| 2302. |
Forntidens stora visa kände till elektriciteten som ”Guds ande” |
| 2303. |
De levande väsendenas medvetande är en hundraprocentigt elektrisk anläggning |
| 2304. |
Allt som över huvud taget kan manifesteras är i sin kosmiska analys ”rörelse” |
| 2305. |
Rörelsearter som är kända under beteckningen ”rörelse” |
| 2306. |
När rörelsen upplevs som ”förvandling” |
| 2307. |
När rörelsen upplevs som ”tid” |
| 2308. |
När rörelsen upplevs som ”stoff ” eller ”materia” |
| 2309. |
När rörelsen upplevs som ”rum” |
| 2310. |
Varför den fysiska världen omöjligt kan utgöra hela livsmysteriets lösning |
| 2311. |
Hur sanningssökaren kan komma till insikt om att lösningen av hans eget existensmysterium inte finns på det fysiska planet |
| 2312. |
Det levande något som är utanför materien, utanför stoffet, utanför själva tiden och rummet |
| 2313. |
Lösningen av en av livets största gåtor berättas av naturen eller livet självt |
| 2314. |
Den andliga världen blir till faktisk verklighet |
| 2315. |
Livet är en annan verklighet än den vi är vana att se i form av det fysiska planet |
| 2316. |
Rörelsens innersta orsak |
| 2317. |
Hur rörelse, manifestation och skapelse är resultat av ett levande upphov |
| 2318. |
Mänsklighetens stora illusion eller övertro att den lever i den fysiska världen |
| 2319. |
Hur materiens reaktioner blir till upplevelse och därmed till medvetande och liv |
| 2320. |
Skillnaden mellan materia och ande eller mellan den fysiska och den andliga världen |
| 2321. |
Genom sinnena ombildas den döda materiens reaktioner till medvetande och livsuppfattning |
| 2322. |
Världsalltet och det levande väsendet utgör samma princip |
| 2323. |
Den makrokosmiska, mikrokosmiska och mellankosmiska principens nödvändighet för all livsupplevelse |
| 2324. |
Världsalltet som ett levande väsen identiskt med Gud |
| 2325. |
När mikroväsendena saboterar det samarbete som ska råda mellan dem och den makroorganism som de lever i |
| 2326. |
Att älska Gud över alla ting och sin nästa som sig själv |
| 2327. |
När makroväsendet lever ett sunt mentalt och fysiskt liv |
| 2328. |
När en makrokosmisk organism blir ett dödens universum för sina ordinära mikroväsen |
| 2329. |
Närvaron i makroorganismen av en makt som är högre än den som denna organisms upphov kan manifestera |
| 2330. |
Världsalltet visar sig vara en levande överorganism, i vilken alla existerande levande väsen existerar som lokala organ |
| 2331. |
Världsalltets existens som ett allt överstrålande, högre levande väsen, mot vilket alla existerande levande väsens mentala tyngd är riktad, liksom de jordiska väsendenas fysiska tyngd är riktad mot jordens centrum |
| 2332. |
Gudomen och djurets ångestskri |
| 2333. |
Människans tro på en försyns eller gudoms existens är inte grundad på något mänskligt påfund |
| 2334. |
Alla levande väsen är medvetet eller omedvetet inställda på en gudoms eller försyns existens |
| 2335. |
Guds medvetande och väsen |
| 2336. |
Att vara ”ett med Gud” eller ”människan som Guds avbild” |
| 2337. |
Varför ”det onda” inte existerar och varför ingen kan lida orätt och ingen kan göra orätt |
| 2338. |
Varför krig aldrig kan fås att upphöra genom krig och varför fred endast kan skapas genom fred |
| 2339. |
Det behagliga goda och det obehagliga goda eller varför världsalltet är en kulmination av rättfärdighet och Gud är kärlek |
| 2340. |
En dimension som felaktigt uppfattas som det fysiska tillvaroplanet |
| 2341. |
Vi passerar in över gränsen till den andliga världen |
| 2342. |
Det blir ett faktum att världsalltet dirigeras av medvetande |
| 2343. |
Världsalltet visar sig vara ett evigt levande någots existens |
| 2344. |
Världsalltet uppfyller de tre betingelser som krävs för att ett ”något” ska kunna framträda som ett levande väsen |
| 2345. |
De levande väsendenas jag, deras medvetande och deras organismer bildar tillsammans Guds jag, Guds medvetande och Guds organism |
| 2346. |
Allt liv betingas av allt liv |
| 2347. |
När väsendet genom sitt uppträdande utestänger sig självt från det livets välbefinnande som universums struktur är avsedd att ge de levande väsendena |
| 2348. |
När mikroväsendena skapar sjukdom i makroorganismen |
| 2349. |
När makroväsendet bekämpar krigs- och sjukdomsbefordrande mikroväsen i sin egen organism |
| 2350. |
Makrokosmos identitet som levande väsen är en livsbetingelse för mellankosmiska och mikrokosmiska väsen, liksom dessa väsens identitet som liv är en betingelse för allt makrokosmiskt liv |
| 2351. |
Vad som återstår att behandla av livsmysteriets lösning |
| 2352. |
Världsalltet är en levande organism behärskad av ett ”jag” |
| 2353. |
Varje levande väsen utgör samtidigt ett makrokosmiskt, ett mikrokosmiskt och ett mellankosmiskt väsen |
| 2354. |
Gudomen kan varken vara ett mikrokosmiskt eller ett mellankosmiskt väsen |
| 2355. |
Hur Gudomen som levande väsen utgör det enda i sitt slag |
| 2356. |
Genom kosmiskt medvetande blir Gudomen till upplevelse och faktum |
| 2357. |
Yttre företeelser genom vilka Gudomen blir till faktum för den utvecklade forskaren |
| 2358. |
Varför Gudomen och de kosmiska realiteterna inte kan bli till faktum för alla människor |
| 2359. |
Varför väsen blir materialistiska eller gudlösa |
| 2360. |
Varför människorna inte uppfattar de stora makrokosmiska rörelserna som ”levande” eller som livsyttringar |
| 2361. |
Varför den moderna vetenskapen inte kan ge människorna livsmysteriets lösning |
| 2362. |
Ingen som helst rörelse kan komma till utan ett upphov, vilket återigen är detsamma som Gudomen |
| 2363. |
Varför Gudomen är allestädes närvarande och sägs vara i ”himlen” |
| 2364. |
Inget levande väsen kan leva isolerat och oavhängigt av annat liv |
| 2365. |
Allt liv är sammansvetsat till en enhet, även om det framträder uppdelat i de enheter som vi kallar ”levande väsen” |
| 2366. |
Världsalltets gudomliga teknik och kemi, som leder de levande väsendena mot den allra högsta totala lyckan och välsignelsen |
| 2367. |
Världsalltet visar sig vara Guds organism och uppenbarelse |
| 2368. |
Inget och ingen kan befinna sig utanför Gudomens medvetande, tanke och vilja |
| 2369. |
Det slutliga målet eller slutfacit för all rörelse, all skapelse och alla kontraster |
| 2370. |
Varför kärleken och visdomen är livets högsta fundament i väsendenas ledning genom spiralkretsloppen |
| 2371. |
Varför väsendena garanteras evig livsupplevelse |
| 2372. |
Varför den eviga livsupplevelsen inte kan vara en permanent oavbruten ljusupplevelse |
| 2373. |
Varför Gudomens medvetande måste skilja sig från alla andra levande väsens medvetande |
| 2374. |
Gudomens sinnesform och vår egen sinnesform |
| 2375. |
De levande väsendena som Guds medvetande- och upplevelseorgan |
| 2376. |
De levande väsendena kan inte undgå att bli medvetna i Gud, vilket är detsamma som att få ”kosmiskt medvetande” |
| 2377. |
Alla levande väsens upplevelser är Guds upplevelser |
| 2378. |
Varför alla mörkerupplevelser också är Guds upplevelser |
| 2379. |
Utan kontrastupplevelse kan ingen som helst livsupplevelse äga rum, inte heller för Gudomen |
| 2380. |
Spiralkretsloppen är detsamma som organiseringen av Guds medvetande |
| 2381. |
Varför Gudomen kan vara ett i allkärlek, allvisdom och allmakt kulminerande väsen |
| 2382. |
Gud inte blott upplever det enskilda levande väsendets medvetande, han kan även utlösa sin vilja och därmed sin manifestation genom detta väsen |
| 2383. |
Gudomen och det levande väsendets bön |
| 2384. |
Guds primära medvetande och Guds sekundära medvetande |
| 2385. |
Gudomens inåtvända och de levande väsendenas utåtvända medvetande som förutsättning för all livsupplevelse |
| 2386. |
Gudomen i sitt allra högsta eller kulminerande tillstånd |
| 2387. |
Väsendena i Guds primära och i hans sekundära medvetandeområde |
| 2388. |
Hur Gudomens och de levande väsendenas eviga livsupplevelseförmåga förnyas |
| 2389. |
Ett område, där Guds livsupplevelseorgan – de levande väsendena – är degenererade och omedvetna om den yttre världen |
| 2390. |
Ofödda själar i det verkliga livets kosmiska domän |
| 2391. |
Mörkrets område utgör ett slags livmoderorgan i Guds medvetande. De levande väsendena som foster i detta område |
| 2392. |
Spiralkretsloppen som uttryck för livsförnyelseorgan i Gudomens medvetande |
| 2393. |
Gudomen och de levande väsendena |
| 2394. |
Gudomen som fader och beskyddare för alla levande väsen |
| 2395. |
Livets största äventyr: Allfadern eller den eviga Gudomens strålgloria |
| |
KAPITEL 16
Den kosmiska världsmoralen |
| 2396. |
Vägen till den stora födelsen |
| 2397. |
"Tröskelns väktare" |
| 2398. |
Varför det heter "ljusets" och "mörkrets" väsen |
| 2399. |
Kärnpunkten i allt mentalt mörker jordmänniskorna emellan |
| 2400. |
Utvecklingen kommer att avlägsna nutidens auktoritativa men falska moralbegrepp om fängslande och straff |
| 2401. |
Den nya världsåterlösningen eller den verkliga vägen till världsfreden |
| 2402. |
Det levande väsendet och "den högsta elden" |
| 2403. |
Den maskulina och den feminina polkonstellationen i det levande väsendet som fundament för dess psyke, kroppsstruktur och sätt att vara |
| 2404. |
Polkonstellationen och det levande väsendets framträdande som hanköns- eller honkönsväsen eller som renodlat "djur" |
| 2405. |
Polkonstellationen och "djurets" förvandling till "människa" |
| 2406. |
Grundvalen för den absoluta eller kosmiska världsmoralen |
| 2407. |
Vad som är vår uppgift eller orsaken till skapandet av livets kosmiska analyser |
| 2408. |
Vad det är som får människan att bruka sin intelligens i "det ondas" eller "det godas" tjänst |
| 2409. |
Vad som ligger till grund för förmågan att förlåta sin nästa |
| 2410. |
När man kräver en moral och ett uppträdande av sin nästa som denne ännu inte är tillräckligt utvecklad för att kunna prestera |
| 2411. |
Människans uppfattning eller bedömning av en annan människa som "förbrytare" är roten till allt "ont" i världen |
| 2412. |
Det finns inget absolut "ont" i världsalltet, eftersom allt som förekommer under detta begrepp är livsviktigt material för skapelsen av väsendenas eviga livsupplevelseförmåga |
| 2413. |
Det levande väsendets immunitet mot död och undergång i dess upphöjdhet i Guds strålgloria |
| 2414. |
Den fysiska tillvarons nödvändighet |
| 2415. |
Upplevelsen av livet |
| 2416. |
Hur människornas tro på död och förintelse uppstod |
| 2417. |
Väsendets fysiska jordeliv och åtföljande medvetandeutveckling |
| 2418. |
Människorna och den djuriska moralprincipen |
| 2419. |
Var den djuriska livsprincipen ännu bildar moral och beteende för den jordiska människan |
| 2420. |
Varför jordmänskligheten är uppdelad i folkgrupper med skilda moraluppfattningar och sätt att vara |
| 2421. |
Intolerans eller den religiösa förbannelse som håller människorna i ett permanent fysiskt och andligt krigstillstånd och befordrar straff och avrättningar av mindre utvecklade väsen, som de kallar "förbrytare" |
| 2422. |
Varför alla världskulturer hittills fallit samman och varför den nuvarande, så högt prisade moderna kulturen hjälplöst är på väg mot sitt förfall |
| 2423. |
Den jordmänskliga mentala undergången, där djurisk primitivitet sitter i högsätet |
| 2424. |
De mänskliga förmågornas materiella förvandling av djuret |
| 2425. |
Vad de mänskliga förmågornas utveckling hittills har åstadkommit i mänsklighetens uppträdande |
| 2426. |
Varför jordmänskligheten måste leva i krig och krigsfruktan eller i en världskultur som i huvudsak bara utgör ett väpnat krigsstillestånd |
| 2427. |
Miljontals människor är analfabeter på området för humanitet eller den verkliga kärleken till nästan |
| 2428. |
Om alla jordens i fysisk materia inkarnerade människor stod på samma utvecklingssteg |
| 2429. |
Någon verkligt rättfärdig, renodlad kosmisk moral existerar ännu inte i de jordmänskliga samhällenas lagar |
| 2430. |
Hedendomen inom den kristna världsreligionen |
| 2431. |
Det orubbliga moraliska fundamentet i den renodlade kristna världsreligionen |
| 2432. |
De mest graverande följderna av mänsklighetens okunnighet och primitivitet på det psykiska, kosmiska och moraliska området |
| 2433. |
Grundorsaken till jordmänsklighetens domedags- eller ragnaröksepok |
| 2434. |
Varför det med nödvändighet måste vara en skillnad mellan de högre och de lägre utvecklingsstegens väsen |
| 2435. |
Grundorsaken till alla medvetandekollisioner |
| 2436. |
När makten och inte rätten bestämmer över människorna |
| 2437. |
All livsupplevelse byggd på makt i stället för rätt utgör vägen till ragnarök eller helvetet |
| 2438. |
Vilka krav som måste uppfyllas innan man kan uppnå kosmiskt medvetande eller bli den fullkomliga människan eller "Guds avbild" |
| 2439. |
Ingen människa ska bestraffas eller avrättas på grund av sitt uppträdande |
| 2440. |
Varför jordmänniskorna hämnas och straffar |
| 2441. |
Hur människan blir fri från allt mörkt öde |
| 2442. |
Den speciella okunnighet som är skulden till väsendenas olyckliga öde |
| 2443. |
Vad som gör det svårt för jordmänskligheten att förstå ödesmysteriets analys |
| 2444. |
Rättfärdighetens kulmination |
| 2445. |
En existerande "syndernas förlåtelse-princip" |
| 2446. |
Varför jordens människor inte kan uppleva den verkliga och absoluta freden |
| 2447. |
Den kosmiska världsmoralens fundament |
| 2448. |
Det är en urspårning av medvetande att tro att andra väsen än vi själva kan vara de absolut skyldiga till vårt öde |
| 2449. |
Om alla människor hade nått fram till att kunna förlåta sin nästa, skulle krig, hämnd och straff vara en omöjlighet på jorden |
| 2450. |
Att förlåta sin nästa betyder inte, att vi inte måste skydda oss mot hans eventuella mörka och farliga handlingar |
| 2451. |
Orsaken till det stora ragnarök eller det helvetestillstånd som jordens människor lever i |
| 2452. |
Den ödeskontroll, i kraft av vilken Kristus kunde säga att till och med alla våra huvudhår är räknade |
| 2453. |
Varför allt är mycket gott |
| 2454. |
Mänsklighetens ragnaröks- eller mörkerepok kan inte skyllas på någon människa och kan därför inte heller avlägsnas genom fängelser, straff eller avrättningar |
| 2455. |
Den säkraste vägen till att själv få ett olyckligt upplevelsetillstånd eller öde |
| 2456. |
Kulturmänniskornas juridiska rättsväsen främjar dressyr i stället för moral |
| 2457. |
Skapandet av den verkliga freden är varken en fråga om vilja eller en fråga om makt, det är en fråga om utveckling |
| 2458. |
Den absoluta freden och mänskligheten |
| 2459. |
Slutfacit på människans jordiska tillvaro |
| 2460. |
Modellen för den fullkomliga människans sätt att vara |
| 2461. |
Det enda som kan avlägsna mörkret från människans öde är att gå i Världsåterlösarens fotspår och liksom han förlåta sina fiender |
| 2462. |
Förnimmelseförmågan, tänkandet och uppenbarandet av det levande väsendet |
| 2463. |
Hela världsalltet med alla sina detaljer är helt och hållet en manifestation av medvetande |
| 2464. |
Kärlekslösheten och kärleken, det onda och det goda, utgör betingelsen för evig livsupplevelse |
| 2465. |
Om det onda inte existerade och livslagarna inte kunde överträdas |
| 2466. |
Det levande väsendet har frihet: Det kan göra det goda, och det kan göra det onda |
| 2467. |
"Det obehagliga goda" och "det behagliga goda" |
| 2468. |
Väsendenas öde är verkningarna av det av dem själva utlösta uppträdandet mot allt annat liv i universum |
| 2469. |
Morgonrodnad och soluppgång för humaniteten eller kärleken till nästan |
| 2470. |
Det är inte så märkligt att det hittills inte har kunnat skapas fred på jorden |
| 2471. |
Den högsta elden |
| 2472. |
Den eviga Gudomen eller alla levande väsens Allfader |
| 2473. |
Om de levande väsendena inte vore sammanknutna till den stora enhet som heter Gudomen |
| 2474. |
Vad som upprätthåller väsendenas individualitet och den därav följande upplevelsen av åtskillnad från andra väsen |
| 2475. |
Gud, gudason och de levande väsendena |
| 2476. |
Väsendenas upplevelse av åtskillnad från andra levande väsen är bara en tänkt motsats till den absoluta verkligheten, i vilken de är sammanknutna till en enhet |
| 2477. |
Kärleken är, trots att väsendena är omedvetna om det, en förnimmelse av den enhet eller samhörighet som väsendena utgör med alla andra levande väsen på det högsta medvetandeplanet |
| 2478. |
Kontrastprincipens oumbärlighet för förnimmelse eller upplevelse av livet |
| 2479. |
Halvkönsväsen och helkönsväsen |
| 2480. |
Väsendenas poltillstånd och deras framträdande som Guds avbild |
| 2481. |
Det levande väsendets medvetandestruktur som växt, djur eller människa beror helt och hållet på dess polkonstellation |
| 2482. |
Polkonstellationens verkningar i den jordiska människan |
| 2483. |
Människorna och polkonstellationen |
| 2484. |
Alla jordmänniskor befinner sig mer eller mindre i dubbelpoligheten |
| 2485. |
Människorna har för länge sedan sprängt den enpoliga morallagen |
| 2486. |
De hittillsvarande världsreligionerna har huvudsakligen endast gett människorna en morallag för enpoliga väsen |
| 2487. |
Den begynnande skillnaden mellan djur och människor |
| 2488. |
Djävulsmedvetande |
| 2489. |
Livets mening med avseende på människornas manifestation och upplevelse av djävulsmedvetande |
| 2490. |
Det fundamentala i Guds skapelse av människan |
| 2491. |
Vad det är som gör djuret till människa |
| 2492. |
Den sexuella polprincipen eller "den högsta elden" garanterar väsendena evig rättvisa |
| 2493. |
Polkonstellationens balans i kristusväsendet |
| 2494. |
De två ordinära polernas betydelse i det levande väsendet |
| 2495. |
Vad den enpoliga polkonstellationen betyder i mannen och kvinnan |
| 2496. |
Det enpoliga könstillståndet och väsendets mentala horisontområde |
| 2497. |
Ett begynnande högre medvetandetillstånd i den jordiska människan |
| 2498. |
Den jordiska människan är ett övergångsväsen mellan djur och människa |
| 2499. |
Lösningen på sfinxens gåta eller det djuriska och det mänskliga i den icke färdiga jordiska människan |
| 2500. |
Vad som sker när man odlar det djuriska, och vad som sker när man odlar det mänskliga i sitt sätt att vara |
| 2501. |
Varför människan inte i det oändliga kan fortsätta att manifestera ett djuriskt beteende |
| 2502. |
När människan inte längre nänns uppfylla Moselagen: öga för öga, tand för tand |
| 2503. |
Jordmänniskornas forcerade utveckling |
| 2504. |
Födelse av den begynnande kärleken till nästan i den jordiska människan |
| 2505. |
Förföljelse av och okunnighet om den begynnande humana förmågan eller kärleken till nästan |
| 2506. |
Ofödda själar med avseende på väsendenas kosmiska struktur |
| 2507. |
När den materiella vetenskapen och ett flertal av jordens människor inte förstår polförvandlingen |
| 2508. |
Den hos djur och primitiva människor medfödda antipatin mot det abnorma eller förment abnorma |
| 2509. |
Det är inte livets avsikt att endast skapa en superman och en superkvinna |
| 2510. |
Prostitution och onani |
| 2511. |
Äktenskapets degeneration och de olyckliga följderna därav |
| 2512. |
Barn som föds utanför äktenskapet. Barnhem och konstgjord uppfostran |
| 2513. |
Djur och människor i förhållande till "de lyckliga äktenskapens zon" |
| 2514. |
Instinktförmågan och det normala äktenskapliga tillståndet hos djur och människor |
| 2515. |
Den äktenskapliga sympatin blir utlevd och förträngd av en annan sympati samt följderna därav |
| 2516. |
Människorna kommer allt längre bort från de stora världsreligionernas moralbud |
| 2517. |
Mänskligheten i domedagsepoken och bibliska förutsägelser. Djävulsmedvetandet eller det djuriska i människan, som i hög grad skulle framträda just under domedagsepoken |
| 2518. |
Varken straff eller avrättningar, kyrkor eller tempel kan rädda världen. Endast Gudomen kan vara världens räddare |
| 2519. |
Människan är fri och obunden i orsak och verkan-kedjan och får här kunskap om "det onda" och "det goda", "det djuriska" och "det mänskliga" i människan |
| 2520. |
Vad som får människan att göra "det goda", varigenom hon blir till "Guds avbild" |
| 2521. |
Det är lika livsviktigt för människan att hon behärskar den andliga materien som att hon i dag behärskar den fysiska materien |
| 2522. |
Det blir inte den materialistiska vetenskapen eller de religiösa dogmerna, utan i stället erfarenheterna av lidande, som kommer att föra mänskligheten ut ur domedagens fasor |
| 2523. |
Världsalltets huvudstruktur kan endast erfaras som självupplevelse genom kosmiskt medvetande |
| 2524. |
De för de kosmiska analyserna mogna människorna |
| 2525. |
Den icke färdiga jordiska människan är ett förutvarande djur |
| 2526. |
Väsendets mänskliga tillstånd beror på hur mycket hon avlägsnat sig från djurets psyke |
| 2527. |
Fundamentet för väsendets uppträdande är inte själva viljan, utan det som påverkar eller dirigerar viljan |
| 2528. |
Väsendets plats i spiralkretsloppet bestäms av dess polkonstellation |
| 2529. |
Vad den icke färdiga människan mer eller mindre har gemensamt med djuret |
| 2530. |
Vad kan vara rättfärdigare och därmed kärleksfullare än livets struktur |
| 2531. |
Varför inget väsen kan bli verkligt straffskyldigt samt den härav följande moraluppfattningen |
| 2532. |
Polkonstellationen och dess verkningar i den icke färdiga jordiska människans beteende |
| 2533. |
Polkonstellationen i den jordiska människan och "djävulsmedvetande" och människan som "Guds avbild" |
| 2534. |
Vad som gör den andliga vetenskapen till livsbetingelse för människorna |
| 2535. |
Vad som krävs för att den andliga vetenskapen ska kunna upplevas som faktum och varför den då och då ignoreras och betraktas som fantasi, spekulation eller dikt |
| 2536. |
Vilka som har bruk för polanalyserna och vilka som inte har det |
| 2537. |
Äktenskapligt underminerande psykiska företeelser som människorna inte förstår |
| 2538. |
Uppfattningen om äktenskapet som en för väsendet evigt fortsättande tradition och följderna av denna felaktiga uppfattning |
| 2539. |
Livets kretslopp kan inte hejdas genom fängslande eller dödsstraff |
| 2540. |
Hankönsväsen och honkönsväsen i renodlat tillstånd |
| 2541. |
Den jordiska människan är ett "djur" under förvandling till "människa" |
| 2542. |
Jordmänniskans "djuriska" och "mänskliga" egenskaper |
| 2543. |
Polkonstellationens förvandling och den åtföljande degenerationen av människans "djuriska" medvetandedel |
| 2544. |
Kärleken, ödet och "det minst onda" |
| 2545. |
Den motsatta polens verkningar och därav följande slutfacit i skapelsen av den fullkomliga människan |
| 2546. |
Polkonstellationen och den absoluta kärleken och "mannens" och "kvinnans" förvandling till ett nytt väsen |
| 2547. |
Den ännu inte färdiga jordiska människan är varken "man" eller "kvinna" i renodlat tillstånd |
| 2548. |
Den begynnande människan och hennes "djuriska natur" |
| 2549. |
Vad som gång på gång får människan att på nytt ingå äktenskap |
| 2550. |
Vad äktenskapet betyder i de primitiva zonerna, där kärleken till nästan ännu inte existerar |
| 2551. |
Skillnaden mellan "förälskelse" och "kärlek till nästan" |
| 2552. |
Vad kärlek eller kärlek till nästan är |
| 2553. |
Hur en vetenskap kan vara falsk |
| 2554. |
Kärleken och äktenskaps- eller parningssympatin har var sin speciella zon, där de kan komma till fullt uttryck |
| 2555. |
Parningskärleken är baserad på enpoligheten, medan kärleken till nästan är baserad på dubbelpoligheten |
| 2556. |
Enpolighetens degeneration har fört människan till "de olyckliga äktenskapens zon" |
| 2557. |
Enpolighetens degeneration och begynnande verkningar av kärleken till nästan |
| 2558. |
När parningssympatin och sympatin i kärleken till nästan blir infekterade av varandra |
| 2559. |
Äktenskapets förfall |
| 2560. |
När väsendets äktenskapstalang är degenererad |
| 2561. |
De olyckliga äktenskapens uppkomst |
| 2562. |
Den äktenskapliga sympatin är inte en viljeakt, utan utgör ett resultat av de krafter som dirigerar viljan |
| 2563. |
En ny moral eller livsuppfattning, som stämmer överens med människans förvandlingsprocess från "djur" till "människa", är absolut av behovet påkallad |
| 2564. |
Mänskligheten på tröskeln till ett nytt väsenstillstånd, som ska bli himmelriket här på jorden |
| 2565. |
Väsendenas intelligensutveckling och materialismen |
| 2566. |
Lågintellektualitet eller lågpsykiska människor och högintellektualitet eller högpsykiska människor |
| 2567. |
Varför vi måste beteckna det djuriska hos människan som "djävulsmedvetande" |
| 2568. |
De tusenåriga moraltraditionerna har förlorat sin makt över människorna |
| 2569. |
Hurdan en ny moraluppfattning ska vara och inte vara |
| 2570. |
Människorna uppfyller inte moralföreskrifter genom att hotas med straff och evig pina i ett helvete |
| 2571. |
Den kristna världsmoralen har inte existerat förgäves |
| 2572. |
Hur Gud förde växten fram till att bli djur samt djuret fram till att bli människa |
| 2573. |
Den begynnande människan får intelligens och kan börja komplettera sin utveckling och sitt vetande med hjälp av andras vetande och erfarenheter |
| 2574. |
Varför de kristna nationerna inte har iakttagit Jesu bud om att älska sin nästa, utan i stället har skapat blodiga krig och mordprocesser |
| 2575. |
Där en praktisk vägledning kan betyda något i väsendets utveckling |
| 2576. |
Det är inte så märkligt att kristendomen inte blivit till renodlad kristendom |
| 2577. |
Ett rättsväsen som straffar och avrättar, omskapar inte människorna till kristna |
| 2578. |
Praktiserar inte de kristna staterna i vissa fall rent av en kulminerande hedendom? |
| 2579. |
Varför man inte kan ställa människorna till svars för deras hedniska eller deras kristna livsuppfattning |
| 2580. |
Människorna har kommit så långt i sin utveckling att de i själva verket kunde börja häva den så kallade "förbannelsen": I ditt anletes svett skall du slita för ditt bröd |
| 2581. |
Hur skulle världen se ut, om det inte fanns polis- och rättsväsen och en överhet? |
| 2582. |
Människan som Guds avbild är absolut inte ett väsen som man behöver skydda sig emot |
| 2583. |
Varför de icke färdiga människornas dagliga liv måste vara en krigsskådeplats |
| 2584. |
Den okända kärleken till nästan eller den begynnande förmågan att älska sin nästa som sig själv |
| 2585. |
Vad som sker när man lever högt på sin nästas bekostnad, och vad som sker när man är till glädje och välsignelse för sin nästa |
| 2586. |
Den ännu inte färdiga människans två sympatianlag |
| 2587. |
Kristuskärleken |
| 2588. |
Kristuskärleken och jordmänniskorna |
| 2589. |
Kärleken till nästan får djävulsmedvetandet att degenerera |
| 2590. |
Övergången från djävulsmedvetandet till verkligt människomedvetande är inte lätt |
| 2591. |
Instinkten och den sanna verkligheten bakom de religiösa uppfattningarna eller dogmerna |
| 2592. |
Instinktens ofelbara ledning av de levande väsendena för uppfyllelsen av livsviktiga ändamål |
| 2593. |
Intelligensutvecklingen får instinkten att degenerera och början till djävulsmedvetandet uppstår |
| 2594. |
Hur parnings- eller äktenskapssympatin skiljer sig från den verkliga kärleken |
| 2595. |
Livslagen, eller du skall älska din nästa som dig själv, kan omöjligt uppfyllas genom parnings- eller äktenskapssympatin |
| 2596. |
Parnings- eller äktenskapssympatin kan inte avlägsna djävulsmedvetandet eller lidandena från människornas öde |
| 2597. |
Den nya sympatin och dess verkningar |
| 2598. |
Allkärleken gör det levande väsendet till "Guds avbild" |
| 2599. |
Äktenskap som bara är repetitionsäktenskap |
| 2600. |
Äktenskap som i själva verket undgår upplösning endast tack vare den begynnande kärleken till nästan och inte på grund av förälskelse eller sexualitet |
| 2601. |
När väsendet helt lämnar äktenskapets zon eller sfär |
| 2602. |
När polkonstellationen åstadkommer att väsendet inte längre kan bli förälskat eller ha äktenskapstalang |
| 2603. |
Den dubbelpoliga sexuella driften ligger till grund för universums grundton: allkärleken |
| 2604. |
De helt dubbelpoliga väsendena är Gudomens primära medvetandeorgan för manifestation och upplevelse |
| 2605. |
Livsupplevelseförmågan beror på kontrastskapelse och kretsloppsprincipen |
| 2606. |
Hur Gudomens primära medvetande hålls i en evig kulmination |
| 2607. |
Förnyelse av väsendenas livsupplevelseförmåga genom mörkret eller Gudomens sekundära medvetandeområde |
| 2608. |
En återblick på väsendenas passage genom mörkret eller Gudomens sekundära medvetandeområde |
| 2609. |
Om det levande väsendet inte skulle inkarnera i de yttre världarnas materia |
| 2610. |
I spiralkretsloppets växt- och djurrike är de levande väsendena endast kosmiska fosterväsen |
| 2611. |
Att felbedöma Gudomen |
| 2612. |
Varje levande väsen kommer i sitt slutfacit att bli till Guds avbild, bli en mental sol för sin omgivning och hemmahörande i "himmelriket" |
| 2613. |
Man börjar förstå att det måste finnas en naturlig eller gudomlig mening med väsendenas dubbelpolighet |
| 2614. |
Huvudorsaken till de sexuella urspårningarna |
| 2615. |
När förälskelseförmågan och de äktenskapliga tendenserna har upphört i väsendet, kan det endast känna ren allkärlek eller kärlek till nästan |
| 2616. |
Det begynnande dubbelpoliga väsendets besvärligheter och obehagligheter |
| 2617. |
Varför dubbelpoliga väsen föredrar intim vänskap med väsen av sitt eget kön i stället för med det motsatta könets väsen |
| 2618. |
Vad den normala dubbelpoligheten leder väsendena fram till |
| 2619. |
Budet om att älska sin nästa som sig själv kan omöjligt uppfyllas, om väsendet även ska uppfylla äktenskapslagen |
| 2620. |
Kristus förkunnade en vida högre tillvaroform än den äktenskapliga |
| 2621. |
Varför denna polanalys återgetts här |
| 2622. |
Det färdigutvecklade dubbelpoliga väsendets sexuella utlösning sker inte i den djuriska parnings- eller fortplantningsaktens form |
| 2623. |
Det verkliga eller absoluta kosmiska äktenskapet |
| 2624. |
Förälskelsesympatin och enpoligheten kan inte befria människorna från olyckliga öden |
| 2625. |
Dubbelpolighetens sympati eller den absoluta kärleken är fundamentet för Gudomens och de kosmiskt medvetna väsendenas uppträdande |
| 2626. |
Hur kulminationen av den högsta elden upplevs av den icke färdiga människan och av den färdiga människan |
| 2627. |
Hur kärleken kan bli så stark, att den gör väsendets framträdande till ett permanent solsken för allt och alla |
| 2628. |
Den högsta elden är de andliga världarnas näringsprocess |
| 2629. |
I de högsta världarna är det den största njutning för väsendena att få möta varandra och skapa gemensam livslust, glädje och salighet |
| 2630. |
I den fullkomliga människans kosmiska hemvistzon |
| 2631. |
Livets största bud eller krav på de jordiska människorna i dag |
| 2632. |
Väsendenas liv i de högsta världarna |
| 2633. |
De högsta väsendenas upplevelse av den högsta elden samt deras framträdande som Gudomens medvetande- och kärleksorgan |
| 2634. |
De enpoliga väsendenas upplevelse av den högsta elden |
| 2635. |
De helt dubbelpoliga andliga väsendenas permanenta upplevelse av den högsta elden och den därav framkallade upplevelsen av välbefinnande och salighet |
| 2636. |
Förälskelsen eller den enpoliga sympatin är ett återsken av de högsta världarnas kosmiska solsken, uppenbarat genom fysiska organismer i spiralkretsloppets nattsvarta mörkersfär eller helvete |
| 2637. |
Det fundamentala i livsmysteriets lösning |
| 2638. |
Gudomen och de levande väsendena utgör varandras förutsättningar för sin existens som "levande väsen" |
| 2639. |
De levande väsendenas kosmiska existens framträder som evig och orubblig |
| 2640. |
Organismen kan inte vara identisk med det jag eller det "något" som frambringat den |
| 2641. |
Gudomens medvetande och förhållande till de levande väsendena, och de levande väsendenas förhållande till Gud |
| 2642. |
Det absolut enda nödvändiga för den jordiska mänskligheten av i dag |
| 2643. |
Vad som i dag styr och leder människorna in i krig |
| 2644. |
Varför de kosmiska analyserna har manifesterats |
| 2645. |
Det fysiska och det kosmiska förnimmandet och den därav skapade fysiska resp. kosmiska världsbilden |
| 2646. |
Varför världsalltets kosmiska struktur inte kan förnimmas med fysiska sinnen |
| 2647. |
Tillägnandet av den kosmiska sinnesuppsättningen och därmed tillgången till upplevelsen av det allra högsta kosmiska vetandet är en fråga om moral och därmed om utveckling |
| 2648. |
Varför världens religioner inte är baserade på vetenskapliga analyser, utan bara på tro och dogmer |
| 2649. |
Väsen som absolut inte kan acceptera annat än materialistisk vetenskap |
| 2650. |
Om uppnåendet av det allra högsta vetandet inte vore avhängigt av en absolut fullkomlig kärleksmoral |
| 2651. |
Det absolut livsviktiga moraliska målet för mänskligheten är kännedomen om det kosmiska världsalltet, som är detsamma som "hjälparen, den heliga anden" |
| 2652. |
Vad som innefattas i begreppet "hjälparen, den heliga anden" |
| 2653. |
"Den heliga anden" eller de kosmiska analyserna som det största moraliska fundamentet i tillvaron |
| 2654. |
Vad de kosmiska analyserna eller den eviga världsbilden visar oss |
| 2655. |
En världsbild kan inte utgöras enbart av en vetenskap om skapade och därmed tids- och rumsdimensionella företeelser |
| 2656. |
Människorna kan inte fortsätta att leva i tron på en materialistisk, vetenskaplig världsbild, som inte uppvisar något verkligt levande, skapande upphov till naturens och de levande väsendenas organismer |
| 2657. |
Jordmänsklighetens tillgång till den kosmiska världsbilden |
| 2658. |
Vad de kosmiska analyserna har visat oss |
| 2658. |
1. Världsalltet är en levande organism |
| 2658. |
2. Ett existerande, tänkande och viljeförande "något" bakom världsalltets skapelseprocesser |
| 2658. |
3. All rörelse i världsalltet är livsuttryck för ett allt överstrålande levande väsen |
| 2658. |
4. Världsalltets manifestationer visar ett levande väsens vilja, moral och väsensart |
| 2658. |
5. Världsalltet är ett gigantiskt väsen som besitter allvisdomen, allkärleken och allmakten och således utgör den absolut enda sanna Gudomen |
| 2658. |
6. De levande väsendena är organiskt ett med Gudomen, och Gudomen är organiskt ett med de levande väsendena |
| 2658. |
7. De levande väsendenas organismer befinner sig inuti organismer, och varje väsen utgör på en gång ett makroväsen, ett mikroväsen och ett mellankosmiskt väsen |
| 2658. |
8. Gudomen skiljer sig från alla andra levande väsen genom att han inte utgör ett mikroväsen i en makrokosmisk organism |
| 2658. |
9. Gudomens jag, medvetande och organism innefattar absolut allt som existerar |
| 2658. |
10. Alla existerande levande väsens organismer utgör en oskiljbar samarbetande enhet |
| 2658. |
11. Varför mikroväsendenas organismer framträder som "stoff eller "materia" |
| 2658. |
12. Det gudomliga "något" eller "X1". Skaparförmågan eller "X2" samt "X3". Det levande väsendets instinktmässiga inriktning på Försynen eller Gudomen |
| 2658. |
13. De levande väsendena är en livsbetingelse för Gudomen, liksom Gudomen är en livsbetingelse för de levande väsendena |
| 2658. |
14. "Det obehagliga goda" och "det behagliga goda" |
| 2658. |
15. Spiralkretsloppen och livsupplevelseförmågans förnyelse |
| 2658. |
16. Spiralkretsloppens sex riken och de sju grundenergierna. Den högsta eldens två poler: "den maskulina polen" och "den feminina polen". Enpolighet och dubbel-polighet. Hankönsväsen och honkönsväsen. "Djävulsmedvetande". Domedags- eller ragnaröksepoken. "Himmelriket". Människans fostertillstånd |
| 2658. |
17. Reinkarnation och öde. Orsak och verkan. Okunnighet och lidande |
| 2658. |
18. Det absolut fullkomliga sättet att vara, som gör människan till Guds avbild, är livets största konstverk |
| 2658. |
19. Det absolut fullkomliga sättet att vara. Varför inte alla människor kan ha samma sätt att vara som vi själva. Människan i kulminerande kärlek |
| 2658. |
20. Straff och tortyr kan inte tvinga något väsen att manifestera ett högre utvecklingssteg än det som det nått upp till |
| 2658. |
21. Det kosmiska fundamentet för en fullkomlig väsensart |
| 2658. |
22. Verkliga "förbrytare" finns inte. Världsstatens rättsväsen |
| 2658. |
23. Man har aldrig sett att straff eller hämnd omskapar "förbrytare" till "änglar" |
| 2658. |
24. Intolerans, vrede och bitterhet mot väsen med en annan livsuppfattning än vår egen leder till ofred, död och undergång för sitt upphov |
| 2658. |
25. Människornas icke färdiga eller outvecklade tillstånd kan inte förändras genom intolerans, hämnd eller straff |
| 2658. |
26. Människornas förhållande till lagen om orsak och verkan samt dess slutresultat |
| 2658. |
27. Den materialistiska vetenskapen kan inte ge någon lösning på livsmysteriet |
| 2658. |
28. Väsen som tills vidare måste vara "analfabeter" när det gäller analysen av "det levande" |
| 2658. |
29. Kärlekens sätt att vara är en livsbetingelse för upplevelsen av livets analyser bortom materiens analyser |
| 2658. |
30. Vad som gör människan till ett "kristusväsen" eller till människan som "Guds avbild" |
| 2658. |
31. Liksom man inte kan tillägna sig den materialistiska vetenskapen utan intelligens, kan man inte heller tillägna sig den kosmiska vetenskapen utan intuition, varför upplevelsen av denna sistnämnda vetenskap blir en moralfråga |
| 2658. |
32. Jordmänniskorna befinner sig i det kosmiska spiralkretsloppets vinterzon, som i väsendena föder längtan efter fred eller efter samma spiralkretslopps sommarzon eller kosmiskt ljus och kosmisk värme |
| 2658. |
33. Världsreligionernas begränsning |
| 2658. |
34. Den åker, i vilken de kosmiska analyserna kan sås och komma att bära frukt |
| 2658. |
35. Väsen, i vilka de kosmiska analysernas världskultur börjar födas och praktiseras |
| 2658. |
36. Den nya världskulturen |
| 2658. |
37. Världsregeringens uppgift |
| 2658. |
38. Världsstaten utgör världspolitikens totala balans, fundamentala stabilitet och slutfacit |
| 2658. |
39. Världsstatens penninglösa ekonomi |
| 2658. |
40. Himmelriket på jorden |
| 2658. |
41. Skapandet av världsriket är inte en fråga om makt eller diktatur, utan är enbart en fråga om utveckling |
| 2659. |
De kosmiska analyserna och kärleken till nästan |
| 2660. |
Väsen som inte kan förstå de kosmiska analyserna |
| 2661. |
Väsen som är mogna för de kosmiska analyserna |
| 2662. |
Den nya världskulturen har redan börjat födas |
| 2663. |
Varje människa kommer till slut att bli en verksam cell i Guds allt överstrålande, lysande ande eller kommande bestående fred på jorden |
| 2664. |
Ut ur mörkret |
Tillbaka