Tillbaka
  SYMBOL NR 12
Livet och döden
1533.    Varför skiftet av det levande väsendets fysiska kropp inte är identiskt med "döden", utan tvärtom utgör en verklig livsförnyelse
1534.    Den verkliga "döden" är detsamma som förlusten av "kosmiskt medvetande"
1535.    De bibliska berättelserna angående den "död" som skulle bli följden av "ätandet av kunskapens träd" är vetenskapliga fakta, manifesterade i en för "de i anden fattiga" avpassad tolkning
1536.    Spiralkretsloppets två halvcirklar: "inveckling" och "utveckling"
1537.    "Det eviga livet" är en evigt skiftande upplevelse av "liv" och "död", vilket i sin tur är detsamma som mentalt "ljus" och "mörker" eller "väl­be­fin­nande" och "lidande", "intellek­tua­litet" och "primi­ti­vi­tet"
1538.    "Döden" är endast en latent eller inskränkt form av upplevelse av medvetande, medan "livet" däremot är en kulminerande eller utvidgad form av medvetande
1539.    Den jordiska människan befinner sig i det eviga livets "dödszon", varifrån hon genom utveckling är i färd med att vakna till verkligt "liv" eller "kosmiskt medvetande"
1540.    Det "kos­miskt döda" väsen­dets för­nim­mel­se av Gudomens största mani­festa­tions­prin­ciper: "ljus" och "mörker"
1541.    Det "kosmiskt döda" väsendets "liktecken" eller "dödsmärke"
1542.    Avsikten med symbol nr 12
1543.    Ljuset och mörkret, den kosmiska döden, vändpunkten för "den förlorade sonen" i anslutning till symbolen
1544.    Den jordiska människan är "den förlorade sonen" vid vändpunkten
1545.    "Adam" och "Eva" i "paradisets trädgård" kände inte till det kosmiska ljus som deras uppträdande representerade
1546.    Den dräpande principen eller "helvetets" kulminationsområde i anslutning till symbolen
1547.    Hur väsendets "kosmiska medvetande" försvinner, varvid det upplever att "dö"
1548.    En inblick i "den gudomliga världen" eller livssfärens kulminationszon
1549.    Hur språk och tal blir överflödiga i den högre ljussfären
1550.    I den högsta andliga världen är medvetandet "det synliga" och organismerna "det osynliga". "Döden" är bara "livet" i en latent form
1551.    Det "invigda" och det "oinvigda" eller det "levande" och det "döda" väsendet. "Livssfären" och "dödssfären" samt spiralkretsloppets övriga fyra sfärer eller riken i anslutning till symbolen
1552.    "Ätandet av livets träd" är detsamma som glädjen eller lyckan i manifestationen av kärleken till nästan och leder till "kosmiskt medvetande" eller förmågan att samtidigt vara vaket dagsmedveten i den "fysiska" och den "andliga" världen
1553.    "Det riktiga människoriket" är kulminationen av ljuset på det fysiska planet, liksom "djurriket" är kulminationen av mörkret på detta plan
1554.    "Mörkrets" och "ljusets" kontrast i "det riktiga människoriket"
1555.    "Eva" ska i fortsättningen inte "föda sina barn med smärta"
1556.    Om principerna "hankön" och "honkön" som specialväsen vore gällande i kretsloppets alla riken, skulle varje slag av upplevelse av liv vara totalt omöjlig
1557.    Hur "ljuset" och "mörkret" är baserade på "den högsta elden" eller den sexuella principen
1558.    Varför den jordiska människan eller "mannen" och "kvinnan" måste "födas på nytt av vatten och ande" för att komma in i "himmelriket"
1559.    Skillnaden mellan "mannens" och "kvinnans" sexualorganiska struktur inom den moderna kulturen är inte så starkt markerad som på tidigare stadier i utvecklingsstegen
1560.    "Adam" och "Eva" blir genom sin sexuella polförvandling befriade från den bibliska "syndens förbannelse". De har blivit till väsen av samma kön
1561.    Väsendenas sexualitet blir genom pol­för­vand­lingen förstärkt, men blir i sin färdig­ut­veck­lade natur ofarlig, i och med att pol­för­vand­lingen har avlägsnat "två­köns­prin­cipen" och därmed egen­doms­begäret och därav utlöst svartsjuka, förföljelse och krig eller allt det så kallade "onda"
1562.    Endast genom den sexuella pol­för­vand­lingen kan jord­människan höja sig upp över djurriket till "den fullkomliga människans" stadium eller livssfär: "himmel­riket"
1563.    De manifestationer som utgör dygder för djuret är straffbara handlingar för människan, till exempel att ljuga, stjäla och dräpa
1564.    Förmågan att känna lust och olust eller förnimmelsen av behag och obehag utgör den dirigerande faktorn bakom alla former av upplevelse och manifestation av livet
1565.    Behags- och obehagsförnimmelsens föränderlighet. Spiralkretsloppet eller "den högsta elden" som förbindelseledet mellan jaget och dess livsupplevelse
1566.    Mellan den sexuella njutningen och andra former av njutning är det ingen principskillnad, endast en gradskillnad
1567.    Den verkliga sexua­li­teten eller "den högsta elden" och därmed det fullkomliga livet är lika dolt i hanköns- och honköns­väsendets sexualitet som det sanna livet är dolt i ett träd under dess blad­lösa vinter­period
1568.    Varför "himmelriket" eller detta att älska sin nästa som sig själv är en omöjlighet för den jordiska människan i hennes hanköns- och honkönstillstånd
1569.    Om den gamla Moselagen inte kolliderade med utvecklingen i dag, vad skulle då Nya testamentet tjäna till? Och vad vore det för mening med kristendomen, världsåterlösningen eller budet om att älska sin nästa som sig själv, som ju är en direkt överträdelse av Moselagens föreskrifter om kärlek?
1570.    "Himmelriket" eller en verklig fred mellan människorna kan inte baseras på en organisk struktur som betingar att dess ägare endast kan älska en viss del av jordens människor och av denna del (det motsatta könet) endast kan älska ett enda väsen
1571.    Varför "himmelriket" på jordens fysiska plan betingas av jordmänniskans sexuella förvandling
1572.    Hur den verkliga livslyckan genom "det nya könet" uppstår och gör det löfte som jord­männi­skan fått om "fred" och "väl­behag" till verk­lig­het
1573.    En tillbakablick över hur kretsloppet åstadkommer väsendets växlande upplevelser av ljus och mörker, liv och död, ande och materia
1574.    Genom den sexuella principen upplevs det eviga livet i form av evigt växlande upplevelser av ljus och mörker, som i sin tur utgör en med jaget som "fast punkt" manifesterad kretsloppsprincip, i vilken allt är inneslutet och därmed också "invigning", reinkarnation och öde
1575.    Den för­nim­mel­se­mäs­siga upp­level­sen av krets­lopps­prin­cipen förekommer genom hunger- och mätt­nads­prin­cipen inte bara på närings­området, utan också i alla andra före­teelser som rör livs­upp­level­sen
1576.    Varför det som av ett väsen förnims som "behag", av ett annat väsen kan förnimmas som "obehag"
1577.    Den av "den högsta elden" utlösta polförvandlingen är fundamentet för allt kontrastskapande i världsalltet och därmed för utsmyckningen av det konstverk som heter livet
1578.    I kraft av "den högsta elden" blir det eviga livet en lika evigt fortsättande upplevelse av att "lust" eller "längtan" tillfredsställs, och betingar därmed att allt är mycket gott, är invigning, är ljus i mörkret, är kärlek eller salighet
1579.    Organismprincipen och dess verkningar förklarade i anslutning till symbolen
1580.    Hur paradis­upp­level­sen förändras till upplevelse av obehag eller livsleda
1581.    Jordmänniskornas förändrade uppfattning om "paradiset" och "helvetet" och den åtföljande tillgången till nästa spiralavsnitt eller "det riktiga människoriket"
1582.    Väsendenas skiftande inställning till idealen i de övriga rikena i spiralkretsloppet
1583.    Varför det uppstår något som heter "det onda" och "det goda" i det levande väsendet
1584.    Alla jordmänniskor är på väg mot ett nytt kön, genom vilket de ska få uppleva en "ny himmel" och en "ny jord" eller "himmelriket" i kött och blod
1585.    Djurriket som väsendenas vändpunkt från mörker till ljus, och salighetsriket som väsendenas vändpunkt från ljus till mörker samt de övriga spiralrikenas förhållande till detta
1586.    Jordmänniskans begränsade vetande och den åtföljande villfarelsen att hon utgör universums högsta livsform eller uttryck för liv samt konsekvenserna av detta
1587.    Väsendenas medvetandemässiga kapacitet i vart och ett av spiralens sex riken
1588.    En liten inblick i salighetsriket
1589.    Hur livet genom energierna fortplantar sig från salighetsriket till den yttre världen
1590.    Det eviga livet är inte enbart odödlighet, det är även Gudomen uppenbarad i det levande väsendet, och det levande väsendet uppenbarat i Gudomen