Tillbaka
  KAPITEL 15
Guds rike eller livets äventyr
1939.    Varför väsendena måste genomgå upplevelsen av mörkret eller lidandena
1940.    Varför människor kan uppleva samma livsvillkor högst olika
1941.    Kretsloppsprincipen och upplevelsen av livet
1942.    Kontrasterna, upplevelsen av livet och den primitiva människans uppfattning om gudom eller försyn
1943.    Väsendet som fick dö, därför att det åt av kunskapens träd
1944.    Varför det eviga väsendet ska uppleva den kosmiska medvetslösheten
1945.    Varför väsendena måste uppleva reinkarnationen
1946.    Alla former av livsprinciper eller livsupplevelse finns inom ett spiralkretslopp
1947.    Allt är underställt kretsloppsprincipen och befinner sig därför på vandring eller under förvandling
1948.    Ljusets och mörkrets manifestationer
1949.    Den sexuella polkonstellationen i väsendena som fundament för mörker- och ljuskontrasterna och därmed för reinkarnationen
1950.    Tankeimpulser och den andliga världen
1951.    Om tankeimpulserna inte blev organiserade, skulle medvetande inte kunna skapas
1952.    Hur övervinnandet av materiens motstånd mot tankeimpulserna betingar upplevelsen av livet
1953.    ”Logik” eller lagen för skapande
1954.    Ologiskt och logiskt skapande är vägen till andligt och kroppsligt mörker respektive ljus
1955.    Den sanna logiken i sättet att vara kan endast tillägnas genom en kedja av jordelivserfarenheter
1956.    Världsplanens logik och lokallogiken
1957.    När väsendet baserar sitt dagliga uppträdande på en logik som inte passar in i världsplanens logik
1958.    Det ologiska uppträdandets verkningar eller slutfacit
1959.    Hur iakttagandet av budet om kärlek till nästan är uppfyllelsen av alla lagar och gör väsendet till ett med Gud
1960.    Vad är mörkret? Reinkarnationen eller väsendenas vandring genom ljusa och mörka sfärer
1961.    Väsendets kulminerande genomgång av salighetsriket
1962.    A-kretsloppet, B-kretsloppet och reinkarnationens utsträckning i A-kretsloppet
1963.    Sömnförmågans tillblivelse och reinkarnationen i sitt allra första späda eller ofärdiga tillstånd
1964.    Sömnförmågan blir till en fullkomlig och frigjord talang hos det animaliska väsendet
1965.    Vad dygnskretsloppet förmår och inte förmår i väsendets utveckling av reinkarnationsförmågan
1966.    Reinkarnationsprincipen blir till praktisk verklighet
1967.    Hur reinkarnationen har blivit en suverän och frigjord inre talang hos det animaliska väsendet
1968.    Reinkarnationstalangen blir till ett anlag som reglerar den normala livstiden för växtväsendets stammar och grenar
1969.    Reinkarnationen utvecklas fram till att kunna äga rum genom materialisation och dematerialisation och blir alltså frigjord från den däggdjursmässiga födelsen och döden
1970.    Hur det yttre kretsloppet har skapat ett inre organiskt kretslopp, som nu reglerar och bestämmer väsendets fysiska födelse och död oberoende av de yttre kretsloppsmanifestationerna
1971.    ”Skapelsen av Eva” som den absoluta grundvalen för allt skapande av medvetande eller all livsförnyelse
1972.    Vad ”skapelsen av Eva” eller enpolighetens tillblivelse i väsendets medvetande för med sig
1973.    Svartsjukan som det första begynnande lilla fröet till ”allas krig mot alla” eller allt andligt mörker
1974.    ”Evas död” skapar ljusets födelse
1975.    Vad vi kommer att få uppleva på vår resa genom tiden, rummet och evigheten
1976.    I förrummet till Guds eviga boning
1977.    Även den fastaste materia är en värld av tomrum
1978.    Alla skapade företeelser är tomrum och blir därmed till illusioner
1979.    Då det levande väsendets organism kan upplösas i tomrum, kan denna organism och den härigenom frambringade skapelsen inte utgöra väsendet självt, utan endast dess tillkännagivande
1980.    Vad vi får bevittna i förrummet till Guds medvetandedomän
1981.    Gudasonen tas emot av Fadern med en invigning, i vilken han blir tidens och rummets herre och därmed upplever sin egen odödlighet
1982.    Faderns hus eller livets tempel
1983.    ”Judarna” – Guds utvalda folk betyder aspiranter till Kristi återkomst eller den stora födelsen
1984.    Hedningar och hedningarnas förgård
1985.    Det sanna prästerskapet som har tillträde till ”det heliga” i livets tempel
1986.    ”Förgården” och ”det heliga” i Guds boning eller livets tempel
1987.    ”Hjälparen, den heliga anden”
1988.    När hjälparen, den heliga anden blir till C-vetande, får väsendet såsom överstepräst tillträde till ”det allra heligaste” i Guds tempel
1989.    Kungavärdighetens förfall
1990.    Det verkliga kungamedvetandet
1991.    Våra dagars kungamedvetande
1992.    Den döda kungamakten under den juvelbesatta guldkronan och den sanna kungamakten under törnekronan
1993.    ”Judarnas konung” som ett symboliskt uttryck för den högsta kunga- eller gudsmakten
1994.    Den säd, genom vilken alla släkten på jorden skall bli välsignade
1995.    Vad det vill säga att judarna var det ”utvalda” folket
1996.    All världens kungar och kungavärdighet som ger tillträde till ett liv i ”det allra heligaste”
1997.    Den dödsbringande ”Guds kraft”, med vilken ”det allra heligaste” blev beskyddat
1998.    Den materiella vetenskapens kosmiska oförmåga eller den död som är en följd av ätandet av kunskapens träd
1999.    Det livsfarliga beskyddet av tabernaklets allra heligaste är alltså en symbol för beskyddandet av ”himmelriket” mot ovärdiga personers intrång
2000.    Den kosmiskt sett livsfarliga meditationen
2001.    Kosmiskt medvetande är detsamma som ”den heliga anden” eller ”Guds medvetande”
2002.    Varför livstemplets allra heligaste måste vara fundamentalt beskyddat
2003.    Den absolut enda sanna vägen till ”den stora födelsen” eller livstemplets allra heligaste
2004.    När väsendet på onaturlig väg kommer i beröring med de kosmiska energierna
2005.    Vilka människor som söker konstlade vägar till invigning
2006.    Det finns absolut ingen genväg till ”den stora födelsen”
2007.    Vad vägen till invigning är och vad den inte är
2008.    De största stenarna på vägen till invigning
2009.    ”Falska profeter”
2010.    Hedendomens präster
2011.    När man inte känner trädet på dess frukter
2012.    När väsendet har skördat den mörka säd som det sått, förstår det Kristus och kärleken till nästan
2013.    Vad som är nödvändigt för aspiranten till ”den stora födelsen” eller den organiska invigningen
2014.    Bönen och meditationen
2015.    Bönens innersta källa
2016.    Hos människan blir bönen en medveten hänvändelse till Gudomen eller Försynen
2017.    Bönen är en evig princip i det levande väsendet och har inte uppfunnits av människor
2018.    Avhängighetsförhållandet mellan makroväsendets jag och mikroväsendena i makroväsendets organism
2019.    Varför vi söker bot och vad denna bot betyder för mikroväsendena i vår organism
2020.    Varför det blir tydligt att varje väsen står under en försyns beskydd och kommer att få skörda vad det sår
2021.    Hur det framgår att våra mikroväsen är dagsmedvetna levande väsen
2022.    Den ömsesidiga kommunikationsstrukturen mellan makroväsendet och mikroväsendena
2023.    Hur Försynens existens blir ett faktum
2024.    Varför det är en livsbetingelse för makroväsendet att skapa sundhet och välbefinnande för sina mikroindivider
2025.    Människor, djur, växter och mineraler är organiska delar i det levande makroväsen som jordklotet utgör
2026.    Hur vårt liv och därmed vår lycka och vårt välbefinnande betingas av ett fullkomligt samarbete med en försyn
2027.    Femte budet kan också överträdas i vårt förhållande till vår organisms mikroväsen
2028.    Mellankosmos som vår primära livsupplevelsevärld
2029.    Så länge väsendet endast ser livet och världsalltet i mått- och viktfacit, är det en kosmisk analfabet
2030.    Bakom varje detalj i den materiella världen ligger en andlig kraft, en tanke-manifestation, liksom det bakom varje mening i en bok finns ande eller tanke
2031.    Om människorna kunde se den verkliga sanningen, medvetandet och tanken bakom solarna eller stjärnorna på himlen
2032.    Himmelriket eller Guds rike på jorden
2033.    ”Logik” eller människans nya förnimmelsehorisont. Gudasonens möte med Fadern
2034.    Människans förvandling från instinkt- och känsloväsen till intelligensväsen, vars andliga hunger endast kan mättas eller tillfredsställas med intellektualitet
2035.    Livet kan inte bli fullkomligt enbart genom intelligens
2036.    Med kärlekens och intellektualitetens utveckling blir den heliga andens uppträdande till C-vetande och ger väsendet tillträde till livstemplets allra heligaste
2037.    Guds rike är ett treenigt kosmos: mellankosmos, mikrokosmos och makrokosmos
2038.    Översteprästen, det allra heligaste och förbundsarken
2039.    Gudomens allvetande
2040.    Varför en dag är för Herren som tusen år, och tusen år som en dag
2041.    De skapade tingen kan i sig själva bara vara livlösa
2042.    Det levande väsendets organism kan endast existera som ett skapat ting, avsett att fylla ett nyttigt ändamål för något levande
2043.    De skapade tingens upphov, jaget och livet
2044.    Varför upphovet till alla ting kallas ”gudom” och ”allsmäktig”
2045.    Varför Gudomen sägs vara ”oändligt kärleksfull”
2046.    ”Guds avbild” eller det slutliga målet för alla levande väsens utveckling
2047.    Förhänget mellan ”det heliga” och ”det allra heligaste” i livstemplet
2048.    Vägen in genom förhänget i livstemplet går endast genom invigning
2049.    Att se universum som en samling stjärnor och vintergator, är inte någon lösning på livsmysteriet
2050.    En bok har två former av verklighet: den sekundära verkligheten och den primära verkligheten
2051.    Livsupplevelsen eller förnimmandets grundprincip
2052.    Världsalltet utgör en ”livets bok”, som också framträder med en sekundär verklighet och en primär verklighet
2053.    Kosmiska analfabeter
2054.    Alla naturens detaljer är ”bokstäver”, ”ord” och ”meningar” i ett ”språk”, genom vilket en bakom den fysiska världen framträdande osynlig verklighet uppenbaras
2055.    Liksom det bakom en boks text finns en berättelse om något osynligt, finns det också bakom det dagliga livets detaljer en berättelse om själva livsmysteriets lösning eller livstemplets ”allra heligaste”
2056.    De kosmiska analfabeterna och övriga väsen i livstemplets förgård
2057.    Förgårdens väsen skapar Gudomen och därmed livsmysteriets lösning eller den stora sanningen till sin egen avbild
2058.    Med intellektualitetens utveckling överger väsendena efter hand religionerna och de av människorna själva skapade gudarna, dogmerna och sakramenten
2059.    De falska gudarnas och dogmernas undergång i intellektualitetens ljus
2060.    Vägen till ljuset är inte en fråga om våra föräldrars nycker eller en andlig auktoritet
2061.    Vad som gör de materiella företeelserna i världen identiska med principen i en boks text
2062.    För att få uppleva den osynliga verkligheten bakom den materiella världen måste man lära sig att ”läsa” de materiella företeelserna som ”ord” och ”text” för denna osynliga verklighet
2063.    Den högsta vetenskapen, eller vad den materiella världens former och ting såsom ”ord” och ”text” för den primära verkligheten berättar
2064.    Den dagliga fysiska tillvaron är en vandring i ”bokstäver”, ”ord” och ”texter” som utgör Gudomens direkta tal och avslöjande av livsmysteriet för den som efter hand lärt sig förstå detta ”språk”
2065.    När de fysiska facit ingår som led i den primära verkligheten bakom den fysiska tillvaron, ser man den sanna verkligheten
2066.    Allmänheten är analfabetisk när det gäller att tillägna sig livsmysteriets lösning genom direkt självupplevelse och kan endast få denna lösning eller livets huvudfacit genom de väsen som har denna självupplevelseförmåga
2067.    De största visa i världen har inte fått sitt vetande från andra väsen, utan äger det uteslutande i kraft av sin egen kosmiska självupplevelseförmåga
2068.    Genom förmågan att direkt förstå Guds tal tillkom den säd, i vilken alla släkten på jorden skall bli välsignade
2069.    Hur övertron om ”frälsning” genom ”nåden” och ”syndernas förlåtelse” kom in i kristendomen
2070.    Hur tron på ”syndernas förlåtelse” uppstod
2071.    Om ”syndernas förlåtelse” vore något allmängiltigt, skulle den fullkomliga människan som ”Guds avbild” omöjligt kunna bli till
2072.    Om ”syndafallet” med ”utdrivningen ur paradiset” inte vore absolut nödvändiga led i skapandet av människan som ”Guds avbild”, skulle Guds ord ”allt är mycket gott” omöjligt kunna vara sanning
2073.    Varför Kristus fick förebåda ankomsten av ”hjälparen, den heliga anden”
2074.    Den primära och den sekundära verkligheten
2075.    Det levande väsendet genom förgården, det heliga och det allra heligaste
2076.    Den färdiga människan, ”Guds avbild”
2077.    Som invigda och med kristusmentalitet öppnar vi ”förbundsarken”, och överstrålade av Guds andes strålgloria ser vi nu Guds kärleksrike från tinnarna
2078.    Mikrokosmos, makrokosmos och mellankosmos
2079.    Vad som särskilt utgör mellankosmos
2080.    Vid porten till himmelriket eller Guds domän
2081.    Att endast se himmelrikets port eller mellankosmos, är inte den verkliga åsynen av himmelriket eller livsmysteriets lösning
2082.    Den sekundära verkligheten, genom vilken den primära verkligheten uppenbaras
2083.    Varför världsbilden fortsätter att vara mystik och övertro så länge den endast förklaras genom mått- och viktfacit
2084.    Den totalt materialistiska vetenskapsmannen och världsbilden
2085.    Om en materialistisk vetenskapsman endast kunde betrakta de skapade tingen på samma sätt som han betraktar de okända skapade företeelserna i världsalltet eller naturen
2086.    Den primitiva människans uppfattning om upphovet till naturen eller livet är närmare sanningen än den materialistiska människans uppfattning av dessa företeelser
2087.    Sammansmältningen med Gud i livstemplets ljusocean eller allra heligaste
2088.    Den eviga Gudomen börjar i livstemplets allra heligaste att tala till sin återvändande son
2089.    Gudomen berättar för gudasonen om djävulsmedvetandet och det därav utlösta helvetet eller ragnarök
2090.    Gudomen berättar för gudasonen om dennes krig med sitt makroväsen och det därav utlösta hejdandet av sonens vidare utveckling av kriget och den dräpande principen
2091.    Gudomen berättar för gudasonen om vad som förde denne till livstemplets allra heligaste
2092.    Gud skänker gudasonen kosmiskt medvetande
2093.    Gudomens och gudasonens identitet med oändligheten och evigheten
2094.    Varför vårt jag alltid måste vara omanifesterat och varför oändligheten och evigheten är närvarande i alla storlekar i tid och rum
2095.    Alla storlekar i tid och rum är tänkta företeelser och upprätthållna i kraft av rörelse
2096.    Gud uppenbarar för sonen hur rörelsen blir till sinnesförnimmelse eller upplevelse av livet
2097.    Hur Gudomens jag och sonens jag är det primära i tillvaron och framträder som tidens och rummets upphov
2098.    Förklaring av de gyllene trådarnas mysterium och ”moderenergin”
2099.    Jaget och dess högsta medvetandestruktur eller dess ”övermedvetande”
2100.    Hur uppfyllelsen av de stora löftena om ”evigt liv”, ”Kristi återkomst”, ”himmelriket” etc. sker till fullo genom sonens kosmiska invigning
2101.    Gud uppenbarar för sonen sin andes domän och den skapade världen i såväl mikrokosmos som makrokosmos och mellankosmos
2102.    Sonens invigning i kontrastprincipens ljus och mörker och dess nödvändighet för skapandet av livets upplevelse
2103.    Gudasonen upplever hur Gud är i alla väsen och alla väsen är i Gud och blir till tindrande ljusfält i Guds strålgloria
2104.    Gud uppenbarar för gudasonen ändamålet med sin befallning: ”Ljus, bli till!”
2105.    Gud uppenbarar avsikten med världsalltets stjärntöcken, vintergator och solsystem
2106.    Guds tal till gudasonen som direkt tankeöverföring från jag till jag
2107.    Gud förklarar att Adam är ett ljusväsen från en högre värld
2108.    Den eviga livsupplevelsen indelad i helhetsavsnitt, inom vilka ljuset och mörkret var för sig har sin kulmination
2109.    Mörkerupplevelsens nödvändighet
2110.    Bibeln berättar om en livsepok som fanns före den nuvarande mörkerepoken
2111.    Genom mineralriket till växtriket
2112.    Hemligheten med kosmiskt medvetande eller ”att vara ett med Gud”
2113.    Vad den invigde gudasonen får se bortom de allmänna föreställningarna och dogmerna om mikrokosmos och makrokosmos
2114.    Gudomen och gudasonen upplever tillsammans mikrokosmos i form av makrokosmos
2115.    Ett världsallt som är miljoner gånger mindre än de partiklar som är yttersta gräns för vad som kan iakttas genom mikroskop
2116.    Alla sjukdomars rot eller djupaste orsak
2117.    När man sätter livet till för att rädda andra
2118.    Om kärleken inte vore den högsta livsbasen
2119.    Varför det finns zoner eller sfärer, där hatet eller den dräpande principen existerar
2120.    Det invigda väsendets sjukdomsrisk
2121.    De kosmiska världsåterlösarnas livsöde
2122.    Varför de kosmiskt medvetna världsåterlösarna vänder den högra kinden till, om de blir slagna på den vänstra
2123.    Kännetecknet på de gudomliga sändebuden eller de verkliga världsåterlösarna
2124.    Vad världsåterlösarna och deras mission betyder
2125.    När kärleken endast kan utlösas som ett minsta ont
2126.    Kärlekens huvudändamål
2127.    Gud visar sonen sin kärlek och att ”allt är mycket gott”
2128.    Varje väsens öde är en spegelbild av det öde det självt förut har påfört sin nästa
2129.    Varför man ska förlåta sin nästa
2130.    Avslutning på den mellankosmiska invigningen
2131.    Människan och femte budet
2132.    Världsåterlösningens visdom förr och nu
2133.    Läkarvetenskapens stora insats
2134.    Vad som behövs för att skapa den slutliga immuniteten mot sjukdomar
2135.    Människornas kunskap om sina fysiska organismer
2136.    Det mellankosmiska ödet
2137.    Utvecklingens mål med väsendets förhållande till mikrokosmos
2138.    Vad ”hjälparen, den heliga anden” ska ge mänskligheten
2139.    Kosmiska glimtar
2140.    Tröskelns väktare
2141.    Allt stoff är genomträngt av ande och därför levande
2142.    Den fysiska och den andliga materien
2143.    Varför orsaken till världens skapelse fått sitt uttryck i det eviga begreppet ”Guds ande svävade över vattnet”
2144.    Mellankosmisk, mikrokosmisk och makrokosmisk ande utgör detsamma som mellankosmisk, mikrokosmisk respektive makrokosmisk elektricitet
2145.    Människorna och makrokosmisk elektricitet, ande eller psyke och organism
2146.    Hoppets stjärna eller medvetandet om odödligheten
2147.    Vetenskapen och makrokosmisk ande
2148.    Varför materiell forskning inte kan lösa stoffets mysterium
2149.    Lösningen på stoffets mysterium är ande
2150.    En osynlig kraft som det primära i det levande väsendets organism
2151.    Väsendet tillägnar sig sanningen om odödligheten
2152.    Det levande väsendets fysiska kropp är en organisk fabriksanläggning
2153.    Alla existerande sjukdomar är i sin kosmiska analys mellankosmiska elektriska kortslutningar
2154.    Ett ”lik” är endast en totalt kortsluten organisk, elektrisk apparatur
2155.    Det levande väsendet existerar endast indirekt på det fysiska planet, men direkt och evigt på det psykiska planet
2156.    Varför det är ett misstag att tro att den fysiska organismen är ett levande väsen
2157.    Den mellankosmiska elektriciteten i den fysiska organismen
2158.    Den psykiska eller andliga världen blir ett faktum
2159.    Det levande väsendets upplevelse av livet är ett laborerande med mellankosmiska elektriska impulser
2160.    Centralorganet för väsendets behärskning av sin organism utgör en finelektrisk organisk struktur
2161.    Felaktig viljeföring skapar kortslutningar i väsendets mellankosmiska elektriska system
2162.    En hunger och törst som inte kan mättas eller tillfredsställas
2163.    När de moderna giftiga njutningsmedlen skapar kortslutningar och överslag i väsendets mellankosmiska elektriska system
2164.    Det levande väsendet, övermedvetandet och ödeselementet
2165.    Talangkärnorna
2166.    Talangkärnornas och organens tillblivelse och därmed möjligheten till inkarnation av liv i fysisk materia
2167.    Liv kan inte skapas, men inkarnerar i fysisk materia överallt där betingelserna finns
2168.    Vad inkarnationslagen betyder
2169.    Hur väsendet kan överföra sina förmågor eller talanger till en ny inkarnation
2170.    Det levande väsendet förökar sig inte endast genom den sexuella parningsakten
2171.    Den gudomliga kärleken i vårt organskapande och vår överföring av talanger eller egenskaper till en ny inkarnation
2172.    Det evigt levande
2173.    Världsalltet är en elektrisk apparatur
2174.    ”Eld” och ”köld” i kosmisk analys
2175.    Hur det levande väsendets livskraft uppstår
2176.    Grundenergiernas fördelning som kraftområde och upplevelseområde i det levande väsendets medvetande
2177.    Livskraften och det normala och det onormala väsendet
2178.    Hetsighet eller kedjeexplosioner i väsendets mellankosmiska system
2179.    Väsendets oupplösliga kombination av känslo- och tyngdenergi garanterar det kraft till evig upplevelse av livet
2180.    Grundenergiernas inbördes oupplösliga kombination
2181.    Väsendets normaltemperatur som balanspunkten i den organiska förbindelsen mellan eld och köld i väsendets organism
2182.    De levande väsendenas organismer och manifestationer framträder såväl i mikrokosmiska och makrokosmiska som i mellankosmiska format
2183.    Makrokosmisk eld och köld har sin rot i en makrokosmisk själslig struktur som den andra och tredje grundenergin
2184.    De faktiska verkligheternas väg
2185.    Väsendets jag och övermedvetande såsom evigt existerande bakom dess skiftande inkarnationer
2186.    Världsalltets verkliga eller absoluta ”fasta punkt”
2187.    Varför livsmysteriets lösning eller världsalltets ”fasta punkt” inte kan upplevas genom materiell forskning
2188.    Varför det högsta vetandets eller livsmysteriets lösning är en fråga om moral
2189.    Det levande väsendet som en ”fast punkt” mellan en inre, andlig värld och en yttre materiell fysisk världs sinnesreaktioner
2190.    En organisk process, genom vilken de materiella sinnesreaktionerna blir till tanke eller levande upplevelse
2191.    Intuitionen och kosmiska glimtar
2192.    Intuitionsförmågan ligger till grund för de stora humana och konstnärliga skapelserna och uppfinningarna
2193.    Skillnaden mellan intuition och minne
2194.    Intuitionen i sitt begynnelsestadium och varför den endast befordrar färdiga idéer eller facit
2195.    Instinkten som fundament för djurets upprätthållande av sin tillvaro
2196.    De djuriska, instinktmässiga drifternas behärskande av människan i hennes begynnelsestadium
2197.    Då den begynnande tankeförmågan gjorde människan till geni i att överträda livets högsta lagar
2198.    Det medvetandeområde som skiljer människan från djuret
2199.    Den jordiska människan i sitt första stadium som ”människa”
2200.    Även om väsendet blev förvandlat till ”människa”, så blev inte dess djuriska grundpsyke tills vidare förvandlat
2201.    Den begynnande intelligensen som redskap för den djuriska självbevarelsedriften hos människan
2202.    Den djuriska självbevarelsedriftens behärskande av intelligensförmågan hos människan har gjort henne till jordens största dråpare
2203.    Den jordiska människan och Bibelns symboliska uttryck: ”ormen”, ”djävulen” och ”satan”
2204.    ”Ätandet av kunskapens träd” och den påföljande ”döden”
2205.    Det materialistiska väsendet och dess vetandes begränsning
2206.    Den andliga världen blir ett faktum
2207.    Människan som måste ”dö” för att hon ”åt av kunskapens träd”
2208.    Det i Bibeln omtalade ”syndafallet” är i absolut mening inte något syndafall, utan i stället en av okunnighet skapad felmanifestation
2209.    De krigförande kulturmänniskornas psyke
2210.    ”Ätandet av kunskapens träd” som ett oumbärligt led i skapelsen av människan till ”Guds avbild”
2211.    Varför ”ätandet av kunskapens träd” är nödvändigt
2212.    Varför mörkret eller lidandena inte kan vara mindre drastiska
2213.    Mörkret sett från det kosmiska livsplanet
2214.    När den djuriska självbevarelsedriften behärskar människans intelligensförmåga
2215.    Intelligensen är ett underordnat redskap för manifestationen av väsendets övriga mentala egenskaper
2216.    Den moderna världskulturen präglad av många former av intelligensmissbruk
2217.    Varför den moderna världskulturen med sina krig och övriga mörker-manifestationer inte kan skyllas på någon människa
2218.    När världskulturen befordras genom diktatur
2219.    Varför människorna inte gör det goda de vill, men det onda de inte vill
2220.    De moderna myndigheternas nuvarande okunnighet i fråga om manifestation av straff och avrättningar
2221.    Miljoner och åter miljoner människor över hela världen hålls i dag i dressyr med hjälp av straff- och avrättningsbestämmelser
2222.    Den moderna världskulturens primitivitet och analfabetism när det gäller den själsliga och andliga strukturen i det levande väsendet
2223.    Världskulturen kan ändras enbart genom utveckling, inte genom någon form av diktatur eller maktbud
2224.    Dråpreligionens begynnande förfall i form av ”samvetskval”
2225.    En begynnande vändpunkt i människornas psyke, religiösa inställning och sätt att vara
2226.    Den verkliga förmågan till humanitet eller kärlek till nästan uppstår automatiskt genom upplevelserna av lidande
2227.    När man förföljer och straffar väsen som är sådana de enligt sitt utvecklingsstadium måste vara
2228.    Medlidandeförmågans tillblivelse
2229.    Lidande och smärta är kosmiska farosignaler
2230.    Den sanna orsaken till kriget eller ”det ondas” existens
2231.    Hur utvecklingen av väsendenas förmåga att hålla livets lagar äger rum
2232.    Hedendomen har fått strålande villkor i det moderna kulturskapandet
2233.    Atomkriget eller människornas sabotage mot naturen och livet
2234.    Den sekundära gudsdyrkan
2235.    Den primära gudsdyrkan
2236.    Människorna måste leva i krig så länge de tror sig kunna avskaffa krig med krig
2237.    Varför varje krigshandling med tortyr, dråp och mord är dåraktig
2238.    Människorna förstår inte att i verkligheten kan ingen dräpa och ingen dräpas, och att fiender därför omöjligt kan bli fria från varandra genom mord och dråp
2239.    Liksom man måste så brödsäd för att skörda brödsäd, måste man även så det öde man önskar få
2240.    Det finns en gräns för utvecklingen av ”det onda” och av ”det goda”
2241.    Varför varje väsen är sitt eget ödes absoluta upphov
2242.    Människornas okunnighet om odödlighet och återfödelse gör det omöjligt för dem att se den gudomliga rättvisan och kärleken i deras ödesutformning
2243.    ”Hjälparen, den heliga anden,” garanterar att ”Guds vägar” inte ska förbli ”outrannsakliga”
2244.    Var den eviga sanningen om Guds allsmäktighet, allvisdom och allkärlek ligger i öppen dager
2245.    Om Guds vägar verkligen vore outrannsakliga
2246.    Dogmer som bringar tron på Guds allsmäktighet, allvisdom och allkärlek i förfall
2247.    Varför dogmreligionerna råkat i förfall
2248.    Intellektualiteten, den humana förmågan och det mänskliga och det djuriska i människan
2249.    Den urspårade gudsbilden
2250.    Varför världen väntar på en religiös reformation eller en ny uppfattning om livsmysteriets lösning
2251.    Varför människorna blir materialistiska eller gudlösa
2252.    Mentalitetsförändringen från skapandet av Gud till människornas avbild till skapandet av människorna till Guds avbild
2253.    Mänskligheten och dess stora religiösa ledare, buddha- och messiasgestalter
2254.    Människan under sin första epok som människa
2255.    Polförvandlingen och den begynnande fysiska skapelsen av människan
2256.    Från djurmänniskan till den moderna kulturmänniskan
2257.    Varför de jordiska människorna kolliderar med människorikets lagar
2258.    Djurrikets område är angrepp och försvar, parningsdrift och beskydd av avkomman
2259.    De ”mänskliga” och de ”djuriska” anlagen hos människan
2260.    Världens frälsning
2261.    Varför det är dåraktigt att inte förlåta sin nästa
2262.    Beskydd mot de livsfarliga djuriska naturerna hos människorna är inte detsamma som straff och hämnd
2263.    Kristi sätt att vara eller makten i kärleken till nästan är större än atombombens
2264.    När den djuriska naturen hos människan är besegrad, existerar himmelriket på jorden
2265.    Vad människorna måste koncentrera sig på att utveckla för att därmed avlägsna orsaken till sitt domedagsöde och få uppleva den verkliga freden i världen
2266.    Den icke färdiga människans djuriska och mänskliga natur
2267.    När människans djuriska natur håller henne borta från andra väsens sympati eller kärlek
2268.    Varför man måste återfödas på det fysiska planet
2269.    Gudomens eller de levande väsendenas odödlighet upprätthålls inte genom någon viljeakt
2270.    Världsalltets Gudom
2271.    Vad människorna måste lära sig förstå för att kunna uppnå den verkliga freden och bli till Guds avbild
2272.    Väsendenas vandring genom mörker till ljus och den åtföljande högsta formen av ödes- eller livsupplevelse
2273.    Mänskligheten kan inte längre ledas genom auktoritet, trosdogmer eller materialistiska filosofier
2274.    De eviga principer, på vilka det levande väsendet inte har något som helst viljemässigt inflytande
2275.    Spiralkretsloppen och de levande väsendenas fria vilja
2276.    Vad som kan vara objekt för vilja och vad som inte kan vara det
2277.    ”Det timliga” som viljans utvecklingsområde eller hemvist
2278.    Hunger- och mättnadsprincipen och viljan
2279.    Väsendets fria vilja på näringsområdet
2280.    Väsendets fria vilja på det mentala området
2281.    Variationerna i väsendets öde är verkningarna av dess fria vilja
2282.    Det levande väsendets kosmiska eller eviga struktur är höjd över allt som kan bestämmas genom viljeföring
2283.    Varför den fullkomliga fria viljan utgör det absolut enda nödvändiga för såväl stater som den enskilda människan
2284.    När människorna till och med renodlar blockeringen av sin egen vilja
2285.    Människans normala fria vilja och Guds vilja
2286.    Utveckling och inveckling
2287.    Vad väsendena mentalt är invecklade i och är i färd med att utvecklas ifrån
2288.    Det levande väsendets invecklings- och utvecklingsepok
2289.    Människorikets födslovåndor
2290.    1900-talets världsåterlösning
2291.    Den absolut enda basen för världsfreden
2292.    Vad de kosmiska analyserna betyder för den som vill frigöra sig från de djuriska anlagen i sin mentalitet
2293.    Varför det är dåraktigt att förfölja och straffa sin nästa
2294.    Den djupaste orsaken till kriget man och man emellan eller allas krig mot alla
2295.    Tankekraften är detsamma som livskraften
2296.    Hur man får en fullkomlig tankekraft
2297.    Varför mänsklighetens livsinställning måste ändras till bergspredikans inställning
2298.    Hur vridningen av mänsklighetens eviga livsupplevelseförmåga befordras genom inveckling och utveckling eller kretsloppsprincipen
2299.    Varför man upphörde att tro på en andlig världs existens
2300.    Den materialistiska vetenskapens möte med elektriciteten utan kunskap om dess verkliga identitet
2301.    Varför den materialistiska vetenskapen inte förstår vad elektricitet är
2302.    Forntidens stora visa kände till elektriciteten som ”Guds ande”
2303.    De levande väsendenas medvetande är en hundraprocentigt elektrisk anläggning
2304.    Allt som över huvud taget kan manifesteras är i sin kosmiska analys ”rörelse”
2305.    Rörelsearter som är kända under beteckningen ”rörelse”
2306.    När rörelsen upplevs som ”förvandling”
2307.    När rörelsen upplevs som ”tid”
2308.    När rörelsen upplevs som ”stoff ” eller ”materia”
2309.    När rörelsen upplevs som ”rum”
2310.    Varför den fysiska världen omöjligt kan utgöra hela livsmysteriets lösning
2311.    Hur sanningssökaren kan komma till insikt om att lösningen av hans eget existensmysterium inte finns på det fysiska planet
2312.    Det levande något som är utanför materien, utanför stoffet, utanför själva tiden och rummet
2313.    Lösningen av en av livets största gåtor berättas av naturen eller livet självt
2314.    Den andliga världen blir till faktisk verklighet
2315.    Livet är en annan verklighet än den vi är vana att se i form av det fysiska planet
2316.    Rörelsens innersta orsak
2317.    Hur rörelse, manifestation och skapelse är resultat av ett levande upphov
2318.    Mänsklighetens stora illusion eller övertro att den lever i den fysiska världen
2319.    Hur materiens reaktioner blir till upplevelse och därmed till medvetande och liv
2320.    Skillnaden mellan materia och ande eller mellan den fysiska och den andliga världen
2321.    Genom sinnena ombildas den döda materiens reaktioner till medvetande och livsuppfattning
2322.    Världsalltet och det levande väsendet utgör samma princip
2323.    Den makrokosmiska, mikrokosmiska och mellankosmiska principens nödvändighet för all livsupplevelse
2324.    Världsalltet som ett levande väsen identiskt med Gud
2325.    När mikroväsendena saboterar det samarbete som ska råda mellan dem och den makroorganism som de lever i
2326.    Att älska Gud över alla ting och sin nästa som sig själv
2327.    När makroväsendet lever ett sunt mentalt och fysiskt liv
2328.    När en makrokosmisk organism blir ett dödens universum för sina ordinära mikroväsen
2329.    Närvaron i makroorganismen av en makt som är högre än den som denna organisms upphov kan manifestera
2330.    Världsalltet visar sig vara en levande överorganism, i vilken alla existerande levande väsen existerar som lokala organ
2331.    Världsalltets existens som ett allt överstrålande, högre levande väsen, mot vilket alla existerande levande väsens mentala tyngd är riktad, liksom de jordiska väsendenas fysiska tyngd är riktad mot jordens centrum
2332.    Gudomen och djurets ångestskri
2333.    Människans tro på en försyns eller gudoms existens är inte grundad på något mänskligt påfund
2334.    Alla levande väsen är medvetet eller omedvetet inställda på en gudoms eller försyns existens
2335.    Guds medvetande och väsen
2336.    Att vara ”ett med Gud” eller ”människan som Guds avbild”
2337.    Varför ”det onda” inte existerar och varför ingen kan lida orätt och ingen kan göra orätt
2338.    Varför krig aldrig kan fås att upphöra genom krig och varför fred endast kan skapas genom fred
2339.    Det behagliga goda och det obehagliga goda eller varför världsalltet är en kulmination av rättfärdighet och Gud är kärlek
2340.    En dimension som felaktigt uppfattas som det fysiska tillvaroplanet
2341.    Vi passerar in över gränsen till den andliga världen
2342.    Det blir ett faktum att världsalltet dirigeras av medvetande
2343.    Världsalltet visar sig vara ett evigt levande någots existens
2344.    Världsalltet uppfyller de tre betingelser som krävs för att ett ”något” ska kunna framträda som ett levande väsen
2345.    De levande väsendenas jag, deras medvetande och deras organismer bildar tillsammans Guds jag, Guds medvetande och Guds organism
2346.    Allt liv betingas av allt liv
2347.    När väsendet genom sitt uppträdande utestänger sig självt från det livets välbefinnande som universums struktur är avsedd att ge de levande väsendena
2348.    När mikroväsendena skapar sjukdom i makroorganismen
2349.    När makroväsendet bekämpar krigs- och sjukdomsbefordrande mikroväsen i sin egen organism
2350.    Makrokosmos identitet som levande väsen är en livsbetingelse för mellankosmiska och mikrokosmiska väsen, liksom dessa väsens identitet som liv är en betingelse för allt makrokosmiskt liv
2351.    Vad som återstår att behandla av livsmysteriets lösning
2352.    Världsalltet är en levande organism behärskad av ett ”jag”
2353.    Varje levande väsen utgör samtidigt ett makrokosmiskt, ett mikrokosmiskt och ett mellankosmiskt väsen
2354.    Gudomen kan varken vara ett mikrokosmiskt eller ett mellankosmiskt väsen
2355.    Hur Gudomen som levande väsen utgör det enda i sitt slag
2356.    Genom kosmiskt medvetande blir Gudomen till upplevelse och faktum
2357.    Yttre företeelser genom vilka Gudomen blir till faktum för den utvecklade forskaren
2358.    Varför Gudomen och de kosmiska realiteterna inte kan bli till faktum för alla människor
2359.    Varför väsen blir materialistiska eller gudlösa
2360.    Varför människorna inte uppfattar de stora makrokosmiska rörelserna som ”levande” eller som livsyttringar
2361.    Varför den moderna vetenskapen inte kan ge människorna livsmysteriets lösning
2362.    Ingen som helst rörelse kan komma till utan ett upphov, vilket återigen är detsamma som Gudomen
2363.    Varför Gudomen är allestädes närvarande och sägs vara i ”himlen”
2364.    Inget levande väsen kan leva isolerat och oavhängigt av annat liv
2365.    Allt liv är sammansvetsat till en enhet, även om det framträder uppdelat i de enheter som vi kallar ”levande väsen”
2366.    Världsalltets gudomliga teknik och kemi, som leder de levande väsendena mot den allra högsta totala lyckan och välsignelsen
2367.    Världsalltet visar sig vara Guds organism och uppenbarelse
2368.    Inget och ingen kan befinna sig utanför Gudomens medvetande, tanke och vilja
2369.    Det slutliga målet eller slutfacit för all rörelse, all skapelse och alla kontraster
2370.    Varför kärleken och visdomen är livets högsta fundament i väsendenas ledning genom spiralkretsloppen
2371.    Varför väsendena garanteras evig livsupplevelse
2372.    Varför den eviga livsupplevelsen inte kan vara en permanent oavbruten ljusupplevelse
2373.    Varför Gudomens medvetande måste skilja sig från alla andra levande väsens medvetande
2374.    Gudomens sinnesform och vår egen sinnesform
2375.    De levande väsendena som Guds medvetande- och upplevelseorgan
2376.    De levande väsendena kan inte undgå att bli medvetna i Gud, vilket är detsamma som att få ”kosmiskt medvetande”
2377.    Alla levande väsens upplevelser är Guds upplevelser
2378.    Varför alla mörkerupplevelser också är Guds upplevelser
2379.    Utan kontrastupplevelse kan ingen som helst livsupplevelse äga rum, inte heller för Gudomen
2380.    Spiralkretsloppen är detsamma som organiseringen av Guds medvetande
2381.    Varför Gudomen kan vara ett i allkärlek, allvisdom och allmakt kulminerande väsen
2382.    Gud inte blott upplever det enskilda levande väsendets medvetande, han kan även utlösa sin vilja och därmed sin manifestation genom detta väsen
2383.    Gudomen och det levande väsendets bön
2384.    Guds primära medvetande och Guds sekundära medvetande
2385.    Gudomens inåtvända och de levande väsendenas utåtvända medvetande som förutsättning för all livsupplevelse
2386.    Gudomen i sitt allra högsta eller kulminerande tillstånd
2387.    Väsendena i Guds primära och i hans sekundära medvetandeområde
2388.    Hur Gudomens och de levande väsendenas eviga livsupplevelseförmåga förnyas
2389.    Ett område, där Guds livsupplevelseorgan – de levande väsendena – är degenererade och omedvetna om den yttre världen
2390.    Ofödda själar i det verkliga livets kosmiska domän
2391.    Mörkrets område utgör ett slags livmoderorgan i Guds medvetande. De levande väsendena som foster i detta område
2392.    Spiralkretsloppen som uttryck för livsförnyelseorgan i Gudomens medvetande
2393.    Gudomen och de levande väsendena
2394.    Gudomen som fader och beskyddare för alla levande väsen
2395.    Livets största äventyr: Allfadern eller den eviga Gudomens strålgloria