Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1-288) 
 
Avancerad sökning
   

 

Tredje avdelningen. Politiker. Den nya världsimpulsen möter motstånd från sina egna anhängare. En reformation på antireligiös grund skapar ett nytt underlag för revolution. Inget politiskt företag kan få framgång annat än på andlig grund. Antireligiositeten vittrar bort och en fullkomlig politik uppstår  137. Tredje avdelningen. Vi ställs här inför en rad väsen, vilkas huvudintresse är samhälls- och regeringsförhållanden. Detta intresse kan vara av en sådan natur, att det sträcker sig ända från en dominerande, ja, stundom rent av brottslig själviskhet till en utpräglad osjälviskhet eller idealism. Ett sådant intresse känner vi under benämningen "politik", och dess utövare kallar vi "politiker". Ju mer primitivt dessa politikers känsloliv är i förhållande till intelligenslivet, desto mer oädel eller självisk framstår deras politik, medan motsatsen i stigande grad är fallet ju mer de närmar sig ett medvetandeliv där känslan börjar bli likvärdig med deras högt utvecklade intelligens. I det förra fallet blir dessa väsen således rent av fanatiska anhängare av nationalism, krig och maktmedel, av kapitalism och hänsynslösa utsugningsmetoder, blir motståndare till ålderdoms- och sjukunderstöd osv. (Se stycke 95, "Blinda politiker".) I det senare fallet är de däremot ivriga förkämpar för internationalism, avskaffande av krig, utveckling av skol- och undervisningsväsen, statlig omsorg om alla sjuka och gamla. De blir kort sagt oegennyttiga förkämpar för all utveckling mot en ljus och lycklig tillvaro för alla samhällets individer och är därför verkliga idealister. Jordmänniskosamhället består av individer från många olika yrkesgrupper eller levnadsställningar, och eftersom var och en av individerna genom så kallad "rösträtt" äger inflytande på samhällsstyrelsen, blir individerna från dessa olika yrkesgrupper, i den mån deras känsla är primitiv, endast intresserade av att utnyttja sin rösträtt eller makt till förmån för sitt eget speciella område, det vill säga till stimulans av en regeringsform eller ett statsstyre som särskilt kan beskydda detta. Eftersom dessa olika yrkesgrupper representerar många olika nivåer, ända från underordnade och fattiga arbetare till ekonomiskt överlägsna och välbeställda kapitalister, och var och en av dessa endast är intresserad av att upprätthålla ett statsstyre som kan beskydda just de för dem själva gynnsamma villkoren, är det givet att vi får politiker av de mest skilda slag, politiker som står i fullständigt motsatsförhållande till varandra. Kapitalisterna kämpar alltså för sina fördelar i statsstyret, och arbetarna för sina. Resultatet blir den så kallade "politiska kampen", som inte alltid förlöper helt oblodigt eller utan revolutioner.
      Eftersom den nya världsimpulsen, såsom vi beskrev det i föregående kapitel, kommer att leda utvecklingen mot en förening av alla världens stater under en gemensam, demokratisk världsstyrelse samt mot avskaffandet av över- och underklass, överförandet av all arbetsfördelning till denna världsstyrelse osv., kommer den således att inverka ofördelaktigt på all politik som går i motsatt riktning och får därigenom denna politiks representanter till motståndare. Och här får vi åter påminna om stycke 95 ("Blinda politiker").
      Förutom det här nämnda motståndet möter den nya världsimpulsen också en del motstånd från väsen som i själva verket är dess anhängare. Det finns nämligen väsen som i betydande grad är mottagliga för de nya materiella idéerna från denna impuls, samtidigt som de ännu inte har kunnat komma i beröring med de andliga krafter eller den religiösa grundval som dessa idéer vilar på. Att de nya materiella idéerna på så sätt kunnat vinna insteg hos en del av jordmänniskorna, utan att dessa varit mottagliga för de nya andliga krafterna, beror på att de alla har haft en förhållandevis väl utvecklad intelligens, stor nog att underminera deras tro på den allmänt rådande gamla andliga uppfattningen om tillvaron. Samtidigt har de haft ett känsloliv som likaså vuxit ifrån den gamla religiösa grundvalen utan att dock på något sätt ha kunnat nå den nya andliga grundvalen, men som ändå satt dessa väsen i stånd att uppfatta och därmed acceptera idealismen i de nya materialistiska idéerna. Resultatet av detta måste då med nödvändighet bli, att samtliga dessa väsen blev förkämpar för och utbredare av en på dessa nya materiella idéer byggd reformationutan att dock stå på denna reformations andliga eller religiösa grund. Och eftersom de tack vare sin utvecklade intelligens har kunnat uppfatta de olika bristerna i de gamla religiösa föreställningarna och begreppen, men inte varit i stånd att tillägna sig någon ny kunskap på det religiösa området, och då de nämnda gamla begreppen ibland har varit hämmande för dessa väsens kamp för att utbreda de nya materiella idéerna, har det i deras medvetande rent av uppstått en antipati mot all religiositet. De har blivit antireligiösa. Detta har i sin tur lett till förföljelse mot de ännu bestående och nödvändiga kyrkliga institutionerna och förhållandena, samtidigt som deras antireligiositet även har medfört att deras utbredning av de nya materiella idéerna kommit att försiggå genom en alltför oädel diktatur och i viss utsträckning med hjälp av våldspolitik, mord, dråp och lemlästning. Men detta får till följd att de, i stället för att skapa ett frihetens rike, är i färd med att skapa en ny tvångsregim, en ny form av krigsdiktatur och envälde och därmed grundvalen för en ny revolution.
      Men då jordmänsklighetens utveckling redan är så långt framskriden, att miljoner av dess medlemmar i själva verket endast är mottagliga för sådana materiella reformer som vilar på livets mest orubbliga grundval, nämligen en absolut andlig grund, kommer inget politiskt företag att vinna någon slutlig seger eller framgång i världen, så länge det inte står på detta livets gudomliga fundament. Och de materiella reformidéerna från den nya gudomliga världsimpulsen, som nu i mer eller mindre renodlad form och utan religiös grundval och därför i revolutionär anda redan börjat skapa omvälvningar i världen, kommer då också, så länge utbredningen vilar enbart på materialism, makt och diktatur, att visa sig vara ur stånd att vinna spridning längre än till de delar av jordmänniskosamhället där man är förhållandevis primitiv och saknar en utpräglat religiös, andlig kultur.
      Sådana väsen, som mer eller mindre har blivit förkämpar för den nya världsimpulsens materiella idéer utan att ha kommit i beröring med de bakom dessa idéer djupare liggande, religiösa eller kosmiska krafterna, och därför som antireligiösa bekämpar dessa, är alltså i själva verket på samma gång förkämpar för och motståndare till världsreformationen. De bekämpar dess andliga, men stimulerar dess materiella energier. Men eftersom ingenting kan bestå utan andlig energi eller kraft, är dessa väsen därigenom utan att själva veta det i färd med att neutralisera sina egna förehavanden. Men eftersom deras antireligiositet ju egentligen bara beror på frånvaron av en intelligensmässig utredning av de kosmiska lagarna, kommer denna antireligiositet att upplösas i samma mån som dessa väsen, som ju i grund och botten är idealister, kommer i beröring med en för intelligensen tillfredsställande analysering av dessa lagar. Och deras politik kommer då att bli renodlad och likt en klar källa välla fram och skapa oaser och fruktbarhet där det nu endast finns brännande öken, torka och död.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.