Symbol nr 11
Den eviga världsbilden, det levande väsendet 2, den eviga Gudomen och de eviga gudasönerna
133. Den eviga världsbilden, som vi ser på symbolen, är inte en bild av tid och rum. Världsalltet är inte något som i sitt slutfacit representerar tid och rum. Det är ett kosmiskt facit, och det är en evig realitet. En evig realitet kan bara manifestera sig i principer. På symbolen ser vi världsalltet med dess tre principer, som jag har förklarat tidigare. Där är det något som inte har någon analys (vit färg). Och så är det världsalltets skaparförmåga, som är symboliserad med det violetta fältet kring de vita fälten. De små vita fälten symboliserar jagen i de levande väsendena i världsalltet. Genom dessa levande väsen skapar Gud de olika manifestationerna i ett samarbete mellan Guds jag (i mitten) och de levande väsendenas jag (vid kanten). Så skapar Gud till exempel växtriket genom jagen i det röda fältet. Genom andra jag skapas djurriket (orange färg), och genom ytterligare andra jag skapas människoriket (gul färg). Och på så vis skapas också de högre världarna (grön, blå och indigofärg), som vi senare ska lära känna.
      Om det inte vore på det sättet, skulle världsalltet inte kunna existera. Med hjälp av denna Gudomens eller världsalltets struktur äger all skapelse rum, och det största eller fundamentala i denna skapelse är tiden och rummet. I det skapades område som är symboliserat med ringen med de sex olika färgerna, existerar tiden och rummet. Men jagen i de levande väsendena och jaget bakom naturen är utanför tid och rum. Det är eviga realiteter, men de kan alltså skapa tid och rum. Varje skapat ting har början och slut, och därigenom markerar det också ett rum i tid. Ett ting får därigenom en ålder, det kan inte vara till utan en ålder. Om det inte vore på det sättet, skulle det inte finnas skapade ting, och det skulle inte finnas tid. Tid är bara något som ledsagar skapade ting. Utan skapade ting, heller ingen tid. Tiden är alltså knuten till rummet. Rummet är uttryck för skapade realiteter. Oavsett om det är en organism, en bil eller ett hus, så representerar det rum. Rummet har form, och denna form är tankeform.
      Således ser vi nu världsalltets struktur som en evig realitet. Det är något som aldrig någonsin har börjat, och det kan aldrig upphöra att vara till. I världsalltet pågår en evig skapelse, och denna skapelse har en bestämd plan. Den vibrerar framåt enligt en logisk plan genom att forma kretslopp, som vi ska lära känna, och som vi också kan iaktta som verkliga realiteter, och därigenom är det möjligt att få en evigt existerande upplevelse av livet.
      På symbolen ser vi Guds jag (vit färg), Guds skaparförmåga och Guds organism eller medvetande. Medvetandet består av skapade företeelser. Tankarna är ju skapade företeelser, de åstadkommer färger, ljus, former osv. Fältet med de sex färgerna är de skapade världarna. (Se st. 112, 147, 170, 241, 419, 522, 538.)