Symbol nr 14
Det kosmiska spiralkretsloppet 1
173. Därmed blir vår eviga tillvaro således ett spiralkretslopp. Den förra symbolen skulle enbart uttrycka förnimmelsen att vi hela tiden växer uppåt, men i realiteten måste man ju symbolisera det med ett spiralkretslopp. När vi nu ser på dessa spiraler, uttrycks detsamma som på symbolen med trappformationen. På denna symbol uttrycks mellankosmos med människor, djur och växter genom den mellersta spiralen (vitt fält D).
      I mikrokosmos, som är symboliserat med de tre innersta spiralerna (C, B, A), har vi organ, celler, molekyler och atomer, och det fortsätter ned i mikrovärlden. Men jag kan ju inte göra en evig teckning, jag måste sluta någonstans.
      Över oss i makrokosmos finns det andra spiraler. Vi ser en spiral för klotsystem, en spiral för solsystem och en spiral för vintergatssystem (E, F, G).
      De sju spiraler som vi ser på symbolen, är det område av den eviga utvecklingen som är nödvändigt för att vi i detta ögonblick ska kunna uppleva allt det vi för närvarande är i stånd att uppleva. För att vi ska kunna ha den tillvaro vi har i dag, måste hela detta område existera just precis på det sätt som jag nu har förklarat med dessa kontrastförhållanden.
      Det vita området i vår spiral är det område där vetenskapen känner till det levande väsendet. De känner inte till livet i resten av hela detta stora område, ja, de känner nog celler, molekyler och atomer, men hur de befinner sig i världsalltet, hur de befinner sig i den eviga strukturen, har de inte ägnat sig åt. Men det förhåller sig så som det visas på symbolen. När alla levande väsen är eviga väsen, och de befinner sig i utveckling och inveckling, befinner sig i en evigt fortsättande process, är det klart att de måste följa efter varandra, och när de kommer efter varandra, måste det vara en evig rad av väsen som växer framåt.
      Tar vi nu vår egen spiral, så har vi kommit från mineraltillståndet och vuxit till växtriket, och från växtriket har vi vuxit igenom djurriket, och vi har nått upp till den jordiska människans nuvarande stadium. Så växer vi vidare upp till att bli den fullkomliga människan, människan som Guds avbild, i det riktiga människoriket, och så börjar det verkliga livet i de psykiska världarna, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket. Salighetsriket utlöser sig åter i mineraltillståndet, och vi inkarnerar på nytt i växtriket. Därefter går vi åter igenom ett djurrike, ett icke färdigt människorike, och åter igenom ett fullkomligt människorike, och så fortsätter det i det oändliga.
      Symbolen visar de realiteter som befordrar en evig tillvaro. Det nyttar ju ingenting till att man kommer med en förklaring av ett världsallt, där man inte kan visa detta eviga tillstånd som alla väsen befinner sig i, som alla väsen representerar, men detta eviga tillstånd har vi här på symbolen. Vi växer således vidare och vidare.
      Nere i mikrovärlden finns våra organ, som är självständiga energikombinationer. De är levande väsen, hur det än ser ut för oss. Dessa organ går också igenom växtrike, djurrike och människorike och vidare framåt. Och sedan når de upp till det stadium där vi är. De befinner sig ju i en underliggande spiral, men de når en gång upp till vårt stadium, men då har ju vi också gått vidare i spiralkretsloppet. Alla levande väsen växer således igenom spiralkretsloppen. Alla kommer efter varandra och kommer också att gå igenom de högre tillstånden i den andliga världen. På det sättet fortsätter den eviga tillvaron i form av spiralkretslopp.
      Att jag har kallat det spiralkretslopp, är därför att vi växer igenom dessa sex principer, sex riken, som vi ser på symbolen. Det fundamentala i salighetsriket är det andliga tillståndet, mineralriket är bara den gren som går in i den materiella världen, där den visar sig som mineraltillstånd. Vi går alltså igenom salighetsriket till växtriket, djurriket, människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen, och så åter till salighetsriket, och sedan börjar vi på nytt med samma principer. Men det är inte någon upprepning av det vi nu upplever. Det är inte detsamma. Vi blir inte till en hjort, ett lejon eller en människa i den nya spiralen. Det är samma principer, samma materier, men det blir alltså i en ny variation av dessa kombinationer av grundenergier. På så vis växer vi genom hela tillvaron.
      När vi nu alltså kommer till samma stadium igen, till salighetsriket, till mineralriket, och går över i ett nytt kretslopp, kan man ju inte använda någon bättre bild än en spiral, för det är ju inte en cirkel. Det är nog en cirkel, men när vi har rundat cirkeln, går vi över i en högre cirkel, och i ännu högre cirklar. Det är därför jag har symboliserat det med sådana spiralkretslopp.
      På symbolen har vi de sju spiraler som är nödvändiga för oss. Det är nödvändigt att vi har ett mikrokosmos bestående av levande väsen. Hur skulle vi annars få en levande organism? Det är nödvändigt att vi har dessa tillstånd och denna struktur för att kunna manövrera med denna organism, som är uppbyggd av levande väsen.
      Det är också nödvändigt att vi har dessa områden, vintergatssystemet, solsystemet och klotsystemet, som visas på symbolen. Var skulle vi vara i världsalltet utan dem? Vi skulle ju inte kunna sväva fritt i rummet. Nu har vi ett klot att vara på, som upprätthålls av solsystemet. Det innebär alltså att väsendena har vuxit upp till dessa giganttillstånd. Men där måste man självklart lära sig förstå att det inte är döda planeter, döda klot, som seglar genom världsrymden. Det är absolut inte döda klot, döda materiemassor. Bakom har de ett jag och en skaparförmåga som de manifesterar sig med, liksom vi har bakom vår organism. Således får vi en struktur av världsalltet, vi får själva livsupplevelseprincipen. (Se st. 303, 384, 540.)