Symbol nr 2
Världsåterlösningsprincipen
21. Symbolen visar världsreligionerna och vägen mot livets mening.
      Nederst finns ett område med orange färg, som i min symbolik betyder den dräpande principens område eller djurriket, och de jordiska eller icke färdiga människorna befinner sig ännu i detta område. Vi ser den del av djurriket där dessa människor färdas. Djuren visas inte på denna bild, de finns längre ned.
      De tre strålarna ska visa den kraft, genom vilken världsreligionerna skapades, den kraft som uppenbarade sig i de olika världsåterlösarna eller världsfrälsarna. Längst nere i strålarna ser vi den orange färgen som uttrycker den dräpande principen. På detta utvecklingssteg skapade de Gud, Gudomen eller Försynen till människans avbild, och därför innehöll föreställningen om den högre världen blod, dråp, fiendskap och krig. Det var deras paradis. Vi känner det ju från den gamla nordiska gudaläran med Valhall. Det var också ett blodigt paradis.
      I den gula färgen finns ett stänk av den orange färgen, vilket betyder att religionen ännu är blandad med dråp och mord, och det kan man heller inte frikänna kristendomen ifrån. Så länge den har detta med att döma, så länge den straffar och man tror att Gud avrättar och bränner väsen i ett evigt helvete, hör detta alltså till i de dräpande föreställningarna. Det är inte en förebråelse, utan det är uttryck för ett stadium på vägen uppåt. Människor kan ju inte tänka i banor som hör till ett högre utvecklingssteg, de måste ju tänka i de banor som hör till deras eget utvecklingssteg.
      Vi ser att ju högre vi kommer på stegen i den mänskliga utvecklingsepoken, desto ljusare blir de religiösa föreställningarna. De religiösa föreställningarna lämnar människornas medvetande i det utvecklingsområde där de är ivrigt sysselsatta med de materiella tingen. Men man kan inte säga annat än att det är livets mening de letar efter. Antingen det nu är i atomer eller på havets botten eller på bergets topp, är det i själva verket livets mening de söker, och de fortsätter att leta och forska till dess att de finner den. På strålarna ser vi att det blir klarare och klarare, och till sist blir livets mening verkligen till vetenskap.
      När livets mening blir till vetenskap, kommer den att omforma människan enligt denna vetenskap så att hon blir till människan som Guds avbild. Människan kommer i kontakt med livet, hon härskar över materien och de psykiska krafterna i sitt väsen och sin mentalitet. Därigenom uppstår den värld, den kulturepok, som Kristus kallar "mitt rike", eller som han uttrycker det, "mitt rike hör inte till denna världen". Det betyder att det nuvarande djuriska området hör till denna världen, medan Kristi rike hör till en annan värld. Men Kristus har också sagt att detta rike börjar inom oss själva. Han uttryckte det med orden: "Guds rike är inom er." Vi kan nu börja se vad livet berättar för oss. Livet har en gång berättat det för honom, och därför kunde han säga det han sade. Nu ska livet berätta detsamma för den nuvarande, begynnande nya kulturens människor.
      De människor som har levt ut de allmänna religiösa dogmerna och genomlevt materialismen, är de som nu söker human upplysning. Inom dessa människor börjar den nya kulturen, inom dem börjar himmelriket. Men Kristi rike är inte bara något som finns i den andliga världen. Den nya kulturen som ska komma till världen, ska också komma på det materiella planet. Sett härifrån jorden är detta rike ännu psykiskt, för det börjar ju alltid på det andliga planet. Men det börjar bli en realitet inom människorna, och senare kommer det att framträda i deras manifestationer. Detta rike framträder således på det materiella planet, och vi får ett världsrike med en ny materiell administration som betecknas med "den nya jorden". Med självupplevelsen av livets mening får vi en ny andlig uppfattning som är detsamma som "den nya himlen". (Se st. 63, 150, 239, 405.)