Livets Bog, del 2
Individens skydd och de farliga själskrafterna
291. Men det är givet, att när hela livet således i själva verket utgör en kemisk process, kan människorna omöjligt bli fullkomliga så länge de enbart känner till de rent fysiska ämnenas reaktioner. Då hela vår mentala värld i lika hög grad som den fysiska världen är kemiska reaktioner mellan energierna, kan människorna i längden absolut inte nöja sig med kunskapen om de fysiska ämnenas och krafternas verkningssätt. De måste också lära känna alla själskrafternas verkliga reaktionsegenskaper. Sitt beskydd mot farliga mentala energier kan man lika lite blint överlåta på en försyn, som man kan överlåta sitt fysiska beskydd på denna försyn eller "överfysiska" väsen.
      Detta ska dock inte uppfattas som ett förnekande av att en sådan hjälp existerar, tvärtom. Som vi senare i Livets Bog ska återkomma till, existerar en sådan hjälp i hög grad, men det är inte dess ändamål att utgöra ett så omfattande skydd för de levande väsendena, att dessa i längden helt kan underlåta att tillägna sig kunskapen om de farliga eller ofarliga själskrafterna eller tankematerierna. En sådan hjälp eller ett sådant skydd är organiserat på samma sätt eller efter samma princip som det skydd föräldrarna manifesterar för avkomman. Liksom detta skydd endast är avsett att skydda avkomman till dess att den blivit någorlunda fullvuxen, så är även Försynens hjälp eller skydd mot farliga eller giftiga mentala eller överfysiska krafter endast närvarande i situationer som på det själsliga området beror på ett slags barnslig oförmåga hos individen, analog med den han representerar i sin fysiska spädbarnstillvaro. Men i samma mån som individen börjar bli vuxen, avtar detta skydd såväl mentalt som fysiskt. I annat fall skulle individen aldrig själv komma att direkt stå ansikte mot ansikte med livet. Om han under hela sitt liv skulle ha obegränsat fysiskt och mentalt skydd genom föräldrar respektive "skyddsänglar", det vill säga överfysiska väsen, skulle han i motsvarande grad vara avskuren från att göra verkliga livserfarenheter. Allt måste ju då falla tillbaka på de beskyddande väsendena. Och individen i fråga måste då fortsätta att representera en ren spädbarnstillvaro.