1055. Att tingen från en viss synpunkt är illusion, är helt riktigt, men denna synpunkt ligger som nämnts helt "utanför" livet och kan omöjligt användas som logiskt rättesnöre i någon som helst viljeföring. Att den ligger "utanför" livet, betyder inte att den inte existerar. Den utvecklade forskaren har ju, likaså genom de genomgångna analyserna i Livets Bog, sett att alla "de skapade tingen" omöjligt kan existera eller bli till utan att peka tillbaka på en för sinnena otillgänglig orsak. Men då denna orsak följaktligen ligger "utanför" sinnena och därmed är "utanför" direkt upplevelse och skapelse, kan den i sig själv inte existera som ett "skapat ting", det vill säga som "tid", "rum", "ämne", "materia", "storlek", "inveckling" och "utveckling", utan endast som ett namnlöst "något som är". Det är denna tingens identitet med det för sinnena icke förnimbara som betecknas med "X3", vars existens i sin tur betingas av "X2" och "X1" och omvänt. Och dessa tre "X" utgör alltså tillsammans den orubbliga "orsakslösa orsaken" eller det evigt existerande levande väsendet.
      Den utvecklade läsaren av Livets Bog vet alltså nu att denna eviga existens endast kan uppenbaras eller upplevas av det levande väsendet självt i form av "timliga" detaljer. Då "timliga" detaljer endast kan existera genom att de utgör ett motsatsförhållande till andra "timliga" detaljer, kan den absoluta sanningen om detta eviga väsen således inte uttryckas med eller täckas av någon "timlig" analys. Något som har början och slut kan ju bara vara en motsats till något som inte har början och slut. Något som är tillfälligt kan inte vara detsamma som något som är bestående eller evigt. Vi vet därför, likaså genom detta huvudverk, att när ett levande väsen uppfattas som ett "djur", till exempel en "oxe", är denna analys endast en "timlig" analys av detta väsen. Det vi kallar "oxe" är något som blir till och som åter förgår. Det betyder alltså att det som döljer sig bakom begreppet "oxe" endast är en bestämd, tillfälligt uppbyggd materiekombination, som av jaget används som redskap för att utveckla en motsvarande, särskilt organiserad rörelse- eller energiutlösning. Denna energiutlösning åter ska efter hand uppfylla ett bestämt begär hos materiekombinationens eller redskapets upphov. När detta begär är uppfyllt, finns det inte längre någon orsak till eller mening med att upprätthålla denna bestämda materie- och energikombination (oxmedvetandet), varför den då också degenererar och långsamt försvinner till förmån för skapandet av ett nytt slags materiekombination eller organism, genom vilken ett motsvarande nytt slags energimanifestation eller tillfredsställandet av ett nytt begär kan komma till utlösning. Det vi kallar "oxe" är alltså i själva verket bara ett av materia uppbyggt, tillfälligt, bestämt redskap och en genom detta redskap särskilt organiserad eller formad energimanifestation, som också är tillfällig. Exakt detsamma gäller naturligtvis varje annat levande väsen. Det vi kallar "människa" är således inget undantag. Det är varken "djuret" eller "människan" som är "det levande väsendet". Det vi ger dessa beteckningar är bara två särskilda slags manifestationer eller tillkännagivanden av ett bakom dem existerande, viljeförande och begärutlösande "evigt något".