2132. Här blir det också självklart att vägen ut ur detta ragnarök är iakttagandet av det femte budet, alltså att inte dräpa. Och där väsendet inte dräper, där ger det liv. Och där det ger liv, där blomstrar livet. Det är denna livets blomstring som människorna nu redan har börjat längta efter och mogna till, och därför måste världsåterlösningens primära hjälp i dag manifesteras – inte i form av dogmförkunnelse – utan i form av vetenskap på livets kosmiska område. Genom den begåvning eller intellektualitet som satt människorna i stånd att mångfaldiga den dräpande principen, har de utsatt sig själva för ett motsvarande mångfaldigande av överträdelsens verkningar i form av krigets dödsbringande skräck och fasa. Men dessa verkningar utlöser i sin tur en tilltagande mognad i fredens och kärlekens princip som sätter människorna i stånd att uppfatta och förstå denna kosmiska vetenskap, som dokumenterar hur deras organismer påverkas av såväl hatets eller dråpprincipens som kärleksprincipens tankearter. Det är denna kosmiska vetenskap som nu framför allt ska ges till mänskligheten. Den tidigare hjälp som Gud givit mänskligheten genom sina stora sändebud till världen har, som nämnts, huvudsakligen endast lagt an på att få människorna att älska människorna. Den har inte särskilt starkt poängterat att människorna även ska älska djuren, eftersom deras förmåga att förstå på detta område har varit mycket omogen. Det finns dessutom ett annat mycket stort fält, där människorna är ännu mer omogna. Ja, många människor är rent av helt immuna när det gäller att inse att detta område består av myriader av individuella, vaket dagsmedvetna, tänkande animaliska väsen. Detta fält är, som vi tidigare berört, deras eget mikrokosmiska världsallt, som i mellankosmos existerar som deras fysiska organismer. Detta kosmiska fälts själs- och medvetandeliv känner människorna ännu inte till. Här är de ännu analfabeter.