Symbol nr 7
Livsenhetsprincipen
146. Symbolen ska visa hela världsalltet. Allt i världsalltet är så nära förbundet, att det är en enda stor organism. Detta är en symbol för de eviga principer som världsalltet består av. Det handlar inte om dess utsträckning, den finns ju bara inom den tredje principen som är tid och rum. Världsalltets eviga principer innebär att det är uppbyggt av levande väsen inuti levande väsen, och det har jag symboliserat här.
      Symbolen kan också visa ett enskilt levande väsen. Inuti detta levande väsen ser vi samma figur flera gånger. Figuren kommer igen. Inuti vart och ett av dessa väsen finns i sin tur levande väsen, och inuti dem åter levande väsen. Så fortsätter det i det oändliga, och därmed kommer det utanför tid och rum för oss, uppåt och nedåt. Symbolen är gjord så att den kan uttrycka oändligheten.
      Om vi nu säger att det är jordklotet, så kan vi säga att detta är människoområdet i det. Det är organen i klotet. Det är människorna. Och så kan vi säga att detta i sin tur är mikroväsendena i människan, och sedan har vi mikroväsendenas mikroväsen osv. Och så kan vi åter gå ned till mikroväsendena och säga att detta är ett mikroväsen, och då blir detta dess organväsen, och organväsendena i sin tur består av mikroväsen. Vi kan se att det är helt oändligt, liksom världsalltet är oändligt.
      I det oändliga världsalltet blir det således ett stort jag, och så blir det ett jag i alla dessa centrum, i skaparcentrumen, som vi kallar de levande väsendena. Men det är samma element bakom. Vi kan inte ta bort det. Överallt finns de tre principerna. Och på så vis blir det väsen inuti väsen.
      Men så kommer något annat till synes som är mycket intressant. Det är nämligen att vi ser att det finns en Försyn. Vi ser att det är en princip som vi måste kalla försynsprincipen. Vi kan tänka oss att hela symbolen är uttryck för en människas organism. De åtta runda figurerna i den yttersta ringen ska symbolisera människans organ, som är hjärna, lungor, lever, matsmältningsorgan osv. Vi vet att när alla dessa organ verkar som de ska, så fungerar det i fullständig harmoni, då är varje organ till glädje och välsignelse för helheten. Om det inte råder harmoni, om organen inte verkar som de ska, kan det inte bli riktiga förhållanden för människan själv, då blir organismen förstörd.
      Där tingen är färdigskapade från Guds eller naturens sida, existerar den fullkomliga harmonin. Allting måste tjäna allting. Varje ting är till glädje och välsignelse för helheten. Det är en kommunism som inte är uppfunnen av människor, men som är en evigt existerande princip, och här har vi avslöjandet av vad som är livets mening. När tingen är färdiga, verkar allting på detta harmoniska sätt. Men när något inte fungerar harmoniskt, måste det bringas att fungera på detta sätt, och därigenom ser vi de första formerna av moral, uttalade av naturen själv. Det är tydligt att om ett organ inte samarbetar med de övriga, blir det sjukdom. Det börjar utveckla sig i cancerformationer osv. Då kan det ju inte fungerar som det ska, och därmed går det ut över helheten. Det kan bli så att hela kroppen går under. Om en människa är rasande hetsig gentemot sin omgivning, är det ju heller inte till glädje och välsignelse, då är det också ödeläggande, nedbrytande, dödsbringande, befordrar livsleda. Det syns ju tydligt att det ska vara i harmoni.
      Livet har en mening i hela sin struktur och uppbyggnad, och denna mening visar sig när tingen har nått sitt färdiga stadium. I många fall kan människorna i sitt eget väsen se att det finns något som inte är färdigt, och liksom organen i en organism är människorna också avhängiga av varandra. När det är något fel i en animalisk organism, är det inte så märkligt att det skriks mot detta jag. När vi märker att det är något fel i vår organism, vill vi gärna ha bort det. Vi vill gärna ha läkedom och söker då läkare. När vi märker att det är något fel i vår organism, söker vi ju läkare. Vi vill gärna ha bort det, vi vill gärna bli botade. Men vad är det som sker? Det som sker är ju att det har blivit oordning i systemet. De små väsendena lever ett förfärligt liv, deras naturtillstånd håller på att bli förstört. Mikroväsendenas tanketillstånd, mentala uppfattning och lidandetillstånd går vidare och fortplantar sig genom organen till jagets kännedom, som då sätter i gång de betingelser, genom vilka det ska bli botat. Alltså en försyn! Det gäller ju alla människor. Det måste vara en abnorm människa, om hon inte vill söka bot när det är något fel på henne, i annat fall ska det nog börja göra ont, och då ska hon nog söka få smärtan stillad. Om det är något fel i en organism, vädjar mikroväsendena till en överhöghet, till huvudjaget, som då försöker få det i ordning, eftersom det också är en livsbetingelse för jaget att få det i ordning, liksom det är en livsbetingelse för väsendet självt att komma i kontakt med det övriga.
      Den stora sak som människorna nu ska lära sig, är att det är en livsbetingelse för dem att leva på ett sådant sätt, att de är till glädje och välsignelse för sin omgivning. Det ska inte vara så, att de vill att omgivningen ska vara till glädje och välsignelse för dem utan att de själva gör något. Det är ju det som oftast är fallet.
      Vi ser tydligt genom livets eget tal vad som är livets mening. När hela världsalltet är levande, måste detsamma gälla här. Om det är något fel på ett klot, appelleras det till huvudjaget så att åtgärder vidtas. Vi kan vara säkra på, att om människorna är i färd med att ödelägga jordklotet med vätebomber eller andra krafter, kommer det att uppmärksammas av jordklotsjaget, och då kommet det snart att hejdas. (Se st. 383, 418, 533.)