Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   Kap:  
(1-69) 
 
Avancerad sökning
Innehållsförteckning för Mänskligheten och världsbilden   

 

 
12 KAPITLET
Jordmänniskans fysiska vetskap och kunskap är för stora i förhållande till hennes psykiska eller andliga kapacitet
Men helt bortsett från de bibliska berättelserna och förutsägelserna och den därigenom avslöjade kunskapen om världsstrukturen eller livslagarna skulle människorna likväl av omständigheterna bli tvungna att vända sitt medvetande eller sin tanke emot andra upplysningskällor än de rent materiella. De måste sålunda vända sin forskning emot de delar av dem själva som i dag är mystik, vilket vill säga deras själsliga eller andliga sida, alltså den sida hos dem själva som de i verkligheten förnekar. De har som nämnts kunskap nog på det materiella planet, där de till en viss grad behärskar elementen. Ja, denna kunskap och det därav följande materiella kunnandet är verkligen alltför stort i förhållande till deras reella andliga eller psykiska kapacitet. De har som förut nämnts "människokunskap" men "djurmedvetande". De kan betjäna sig av så oerhörda krafter som atomklyvning. Men tänk er dessa krafter i ett väsens besittning som endast har djurmedvetande i fråga om förhållandet till sin nästa. Tänk om lejon och tigrar i stället för att betjäna sig av starka tänder och klor kunde betjäna sig av moderna skjutvapen, mordmaskiner eller – atombomber?
      Bilden förefaller kanske vid en första anblick dåraktig men den är inte så verklighetsfrämmande som man kunde tro. Det är nämligen inte "människomedvetandet" hos människan som betjänar sig av mordvapen eller ödeläggelsemaskiner. Det är uteslutande det hos jordmänniskan ännu existerande "djungel-" eller "djurmedvetandet", som dirigerar denna sida av hennes väsen. Så i verkligheten är det "lejon-" eller "tiger"-medvetandet som står bakom utlösningen av jordmänniskans mordvapen, ända från stenåldersmannens klubba till den moderna, "kristna" kulturmänniskans atombomb. Det är sålunda inte "människan" i människan, någon behöver frukta, utan de i människan ännu existerade resterna av "djurmedvetande". Dessa rester av "djurmedvetande" är alltså mänsklighetens värsta onda. Det är dess olycka. Det är dessa rester som gör jordmänniskan till sin egen dödsfiende.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.