Martinus svarar
1 Förnimmelse, tid
och rum
2
Kretsloppsprincipen
3
Reinkarnation och rättvisa
4
Att göra det minst onda
5 Vem
är min nästa?
6 Varför inte
äta kött?
7 Vegetabilisk föda
och dråp
8 Är fasta
nyttigt?
9 Råkost, kokning
och frukt
10 Korrespondens med
döda
11 Befruktning
12 Konstgjord befruktning
13 Världåterlösningsprincipen
14 Klärvoajans
15 Namn för Martinusrörelsen
16 Den ideala
livshållningen
Andra svarar
1 Vegetarianer,
veganer
2 The Big
Bang
3 Straff för
förbrytare
4
Naturkatastrofer
5 Risken
med meditation
6 Klotens
klimat
7 Är kosmologi
religion?
8
Dödshjälp
9 Baktaleri
10 Konstgjord befruktning
Om baktaleri
Fråga
är det baktaleri att över huvud taget berätta om
andra? Orsaken till att jag frågar, är att jag arbetar på en stor arbetsplats och skvallret går ju på
lunchrasten om den och den.
Svar
Det är i högsta grad en naturlig och näraliggande fråga som
vi alla behöver ställa oss själva. Martinus varnar på många ställen i Tredje testamentet för
illvilligt baktaleri och skvaller om andra människor. Men vill detta då säga att vi alls inte bör tala
om andra människor? Naturligtvis inte, då skulle nästan alla samtal avstanna. Martinus behandlar hela
frågan på ett mycket lättfattligt sätt i ett föredrag som hölls 1947, och som var införd senast i
Kosmos nr 1/1993.
I sitt föredrag säger Martinus bland annat: ”Naturligtvis får vi bedöma andra, ja, det har vi till och med skyldighet att göra, eftersom vi på basis av en bedömning bäst kan veta hur vi i växelverkan med dem kan vara mest positiva. I en bedömning − om den verkligen bara är en bedömning − kommer det inte att ligga något negativt eller nedvärderande.”
I samma föredrag säger Martinus: ”Om ni i ett offentligt tal till andra människor
dömer en tredje människa som en lögnare, en opålitlig person, eller det som är värre, och säger: ’Han
skulle näpsas’ eller ’det vore inte mer än rätt om han fick sig en ordentlig läxa’, så är det inte
säkert att det bara är en önskan om vederbörandes undervisning som är avsikten, utan önskan om straff
och hämnd. Och därmed dömer de sig själva.” Och senare säger Martinus: ”Med den dom, varmed ni dömer en
annan människa, dömer ni ert eget framtida öde. Det andliga mått, som ni mäter honom eller henne med,
samma mått skall ni också mätas med i framtiden’.” Men så tillägger Martinus: ”Där skulle kosmologin
kunna vara er till stor hjälp. Genom den får ni en logisk förklaring på varför ingen individ för
närvarande kan vara annorlunda än han eller hon är på basis av deras eviga forntid och med hänsyn till
deras eviga framtid.”
Martinus sammanbinder alltså ännu en gång vårt sätt att vara mot
andra med vårt framtida öde. Och om man tänker på detta, är det som om allt sladder om och fördömande av
andra försvinner och ersätts av en kärleksfull bedömning i vilken det inte ligger något negativt och
nedvärderande. Och då blir det möjligt för en positivare växelverkan med våra medväsen.
(Hans Wittendorf, Kosmos nr. 11, 1996)
© Martinus Institut.
Får återges med copyright- och
källhänvisning.