Stjernesymbol i menu


Andra svarar

Om baktaleri


Fråga
är det baktaleri att över huvud taget berätta om andra? Orsaken till att jag frågar, är att jag arbetar på en stor arbetsplats och skvallret går ju på lunchrasten om den och den.

Svar
Det är i högsta grad en naturlig och näraliggande fråga som vi alla behöver ställa oss själva. Martinus varnar på många ställen i Tredje testamentet för illvilligt baktaleri och skvaller om andra människor. Men vill detta då säga att vi alls inte bör tala om andra människor? Naturligtvis inte, då skulle nästan alla samtal avstanna. Martinus behandlar hela frågan på ett mycket lättfattligt sätt i ett föredrag som hölls 1947, och som var införd senast i Kosmos nr 1/1993.

I sitt föredrag säger Martinus bland annat: ”Naturligtvis får vi bedöma andra, ja, det har vi till och med skyldighet att göra, eftersom vi på basis av en bedömning bäst kan veta hur vi i växelverkan med dem kan vara mest positiva. I en bedömning − om den verkligen bara är en bedömning − kommer det inte att ligga något negativt eller nedvärderande.”

I samma föredrag säger Martinus: ”Om ni i ett offentligt tal till andra människor dömer en tredje människa som en lögnare, en opålitlig person, eller det som är värre, och säger: ’Han skulle näpsas’ eller ’det vore inte mer än rätt om han fick sig en ordentlig läxa’, så är det inte säkert att det bara är en önskan om vederbörandes undervisning som är avsikten, utan önskan om straff och hämnd. Och därmed dömer de sig själva.” Och senare säger Martinus: ”Med den dom, varmed ni dömer en annan människa, dömer ni ert eget framtida öde. Det andliga mått, som ni mäter honom eller henne med, samma mått skall ni också mätas med i framtiden’.” Men så tillägger Martinus: ”Där skulle kosmologin kunna vara er till stor hjälp. Genom den får ni en logisk förklaring på varför ingen individ för närvarande kan vara annorlunda än han eller hon är på basis av deras eviga forntid och med hänsyn till deras eviga framtid.”
 
Martinus sammanbinder alltså ännu en gång vårt sätt att vara mot andra med vårt framtida öde. Och om man tänker på detta, är det som om allt sladder om och fördömande av andra försvinner och ersätts av en kärleksfull bedömning i vilken det inte ligger något negativt och nedvärderande. Och då blir det möjligt för en positivare växelverkan med våra medväsen.

(Hans Wittendorf, Kosmos nr. 11, 1996)

© Martinus Institut. 
Får återges med copyright- och källhänvisning.