Stjernesymbol i menu


Symbol 23
Den färdiga människan som Guds avbild och honom lik

Sammanfattning av symbol 23 - Den färdiga människan som Guds avbild och honom lik


Den färdiga människan som Guds avbild är ett väsen som har passerat hela spiralkretsloppets mörkerzon, helt har övervunnit denna zon och nu är ett fullkomligt ljusets väsen. Hennes största utstrålning är ren nästakärlek, helt oavsett om denna nästa är växt, djur eller människa och helt oberoende av om denna nästa är vän eller fiende. Hon är alltså i kontakt med universums grundton, som är kärlek. Hon kan ta på sig lidanden och ge sitt liv för andra. 

Centrala detaljer i symbolen:

  • Den lilla triangeln vid hjärtfiguren symboliserar det levande väsendet.
  • Hjärtfiguren symboliserar att väsendet har en fullkomlig kärleksförmåga, och de förenade händerna i hjärtfiguren dess fullkomliga förmåga att förlåta.
  • Den stora orangefärgade bågen är en av väsendet självt utsänd och nu återvändande mörk ödesbåge.
  • Den stora gula bågen visar att människan med stor vänlighet tar emot den mörka ödesbågen och därmed sänder ut en ljus ödesbåge. Detta fullkomliga sätt att ta emot sitt mörka öde för väsendet ut ur djurriket och in i det riktiga människoriket.
  • Den stora triangeln symboliserar Gudomen och den vita strålglorian kring triangeln symboliserar Gudomens primära medvetande. De färgade fälten ytterst runt om strålglorian symboliserar de olika tillvaroplanen.
  • Den femuddiga stjärnan i strålglorian symboliserar världsåterlösningen.
  • Det kristusliknande väsendet i triangeln symboliserar den färdiga människan.
  • Längst ned visas väsendets räcka av inkarnationer förbundna med ödesbågar, som gradvis ändras från den dräpande mentaliteten till den humana.
  • Jordklotets framkomst ut ur ett avtagande molntäcke symboliserar att jordens mänsklighet kommer att växa fram till att leva i ett kärlekens rike, där alla älskar alla.

Läs Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 2.