Stjernesymbol i menu


Symbol 33
De djuriska och mänskliga tankeklimaten

Sammanfattning av symbol 33 ─ De djuriska och mänskliga tankeklimaten

(se också symbol 33A ─ registrering av symbol nr 33)

Den jordiska människan befinner sig i övergångsstadiet mellan djur och människa. Hon framträder med ett degenererande djuriskt medvetande och ett växande människomedvetande. Denna förvandling är inte en viljeakt, utan en fråga om mognad eller utveckling på samma sätt som detta att bli ett geni i musik, målarkonst och liknande. Att kunna älska sin nästa som sig själv är detsamma som att vara ett moraliskt geni. Det bärande kosmiska, organiska fundamentet för det levande väsendets förvandling från djur till människa är dess sympatiska anlag med den maskulina och feminina polen. Dessa polers förhållande till varandra är orsaken till väsendets framträdande som hankönsväsen, honkönsväsen och som människoväsen, där det sistnämnda vill säga den färdiga människan som Guds avbild. Polernas inbördes förhållande till ligger till grund för såväl krig som fred, och polerna är huvudorgan för människans ödesskapande. De upprätthåller kontrastprincipen, genom vilken möjligheten existerar till all form av förnimmelse. Centrala detaljer i symbolen:Symbolen läses nedifrån och upp, och är indelad i tre huvudavsnitt, som visar utvecklingen i tankeklimaten från:

  1. det renodlade djurriket, avsnitt 21–24 (se symbol 33A)
  2. vidare upp genom det ofärdiga människoriket, avsnitt 25–30, som utgör stadierna för jordmänsklighetens förvandling från djur till människa.
  3. och upptill in i det riktiga människoriket och de högre andliga världarna, avsnitt 31–34.

Jordens nuvarande mänsklighet befinner sig primärt i utvecklingsavsnitt nr 27 och 28. Här upplever människorna sina sista stora och grova utlösningar av mörkt öde.

Symbolens lodräta figurer, som är markerade med nummer 1─20 (se symbol 33A), symboliserar väsendenas olika tankeklimat och manifestationer i de olika utvecklingsavsnitten. I takt med utvecklingens förlopp växer vart och ett av dessa klimat upp mot en kulmination i väsendets medvetande för att därefter avta igen, medan nya tankeklimat växer fram i medvetandet.

  • Figur nr 1─2: Reinkarnationen eller återfödelseprincipen.
  • Figur nr 3─8: Hankönsväsendets polförvandling (figur 3, 5 och 7) och honkönsväsendets polförvandling (figur 4, 6 och 8), dvs hanköns- och honkönsväsendenas utveckling till människoväsen. Den gröna färgen markerar den maskulina principen och den gula färgen den feminina principen. I utvecklingsavsnitt 28 börjar den feminina polen i mannen och den maskulina polen i kvinnan att göra sig starkt gällande. 
  • Figur nr 9: Den jordmänskliga fysiska organismen. Från att utgöra ett redskap för den dräpande principen utvecklas den fram till en mer förfinad form och högintellektuell funktion.
  • Figur nr 10: Den dräpande principen. Mord och dråp på levande väsen präglar livsformen i ett stort utvecklingsavsnitt.
  • Figur nr 11: De döds- och lidandesbefordrande tankearterna bakom den dräpande principen. Avundsjuka, girighet, bedrägeri, hämndlystnad och maktlystnad osv.
  • Figur nr 12: Högmodets och äregirighetens tankearter. Självdyrkan, äregirighet, ärolysten, fåfänga, snobberi, bakdanteri etc.
  • Figur nr 13: Det riktiga människorikets födslovåndor. Polförvandlingens verkningar. Skilsmässor, olyckliga förälskelser, svartsjukedramer, självmord och sexuella urspårningar. Förakt och förföljelse av dubbelpoligheten.
  • Figur nr 14: Nästakärlekens begynnande framträdande. Utvecklas i takt med dubbelpoligheten till den bärande allkärleksfulla medvetandenivån. Humanitet, hellre ge än ta, förlåtelse som kan lösa upp krig, hat och förföljelse.
  • Figur nr 15: Djurrikets konst. Uttryck för olika utvecklingsstegs ideal, från förhärligande av krig och dråp till lovprisande av parningskärleken m.m.
  • Figur nr 16: Den religiösa principen. Från tillbedjan av krigiska gudar över kärleken i de humana religionerna till den andliga vetenskapen.
  • Figur nr 17: Den psykiska förnimmelseförmågan. Grunden för all slags magi, både svart och vit magi. Längst upp högpsykiska förmågor i Försynens tjänst.
  • Figur nr 18: Den stora födelsen. Väsendet har uppnått den fullkomliga mentaliteten och blir en färdig människa med kosmiskt medvetande. 
  • Figur nr 19: ”Hjälparen, den helige Ande”. Livets allra högsta tankeklimat. Väsendet kan röra sig fritt i de andliga världarna.
  • Figur nr 20: Materialisation och dematerialisation. Väsendet skapar sin organism eller sitt identitetsredskap genom tankens kraft.

Flammorna i symbolens översta del symboliserar Guds ande eller den högsta elden.

Läs Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 3.