Stjernesymbol i menu


Symbol 75
Människans förstörelse av talangkärnor

Sammanfattning av symbol 75 - Människans förstörelse av talangkärnor

(Martinus efterlämnade ett manuskript med en inledande text om innehållet i denna symbol, men han fick inte nedskrivet eller muntligt återgivet någon egentlig symbolförklaring.)


Symbolen visar en människa som lever i ett förfärligt invalidiserande och dödsbringande krig mot sina mikroväsen. Hon är i krig med sig själv. Detta krig kan kallas ”den svarta elden”. Det är en eld som tänds i den mänskliga organismen genom en omättlig hunger efter ämnen som ger näring till upprätthållandet av denna svarta eld. Sådana ämnen är alkohol, nikotin och narkotika. De förorsakar psykiska kortslutningar i mentaliteten. Människan blir onormal. Upprepade intag av dessa ämnen förvandlar människans inre. Normala mikrolivsenheter kan inte längre inkarnera och mindre utvecklade mikrolivsenheter inkarnerar istället. Dessa kräver alkohol, nikotin eller narkotika för att kunna trivas. Därför besväras alkoholisten, rökaren, narkomanen av ett outsläckligt begär efter dessa ämnen och fortsätter med sitt missbruk. De mindre utvecklade cellerna kan inte utföra de normala cellernas arbete. Organismen sjunker mer och mer ned i primitivitet och vanmakt. Den svarta elden härjar i organismen. Det är mycket besvärligt att bli fri från den svarta eldens flammor. Elden kan i värsta fall bränna upp det inre i ett väsens organism och förorsaka en tidig och onaturlig död. Ödeläggelsen fortplantar sig till talangkärnorna i ödeselementet i övermedvetandet. Talangkärnorna blir förstörda. I den nya inkarnationen kan de förorsaka att väsendet föds med en utvecklingsstörning.

Narkotiska ämnen är de mest förödande. Det kan t.ex. vara cannabis, som lätt kan utveckla dödstörsten efter narkotiska ämnen som opium och liknande, och som absolut ödelägger medvetandet. Dessa ämnens psykiska kraft eller vibration angriper den späda kosmiska sinnesuppsättningen hos människan eller de högpsykiska förmågor som ska göra väsendena till kristusväsen eller färdiga människor. Här är vi vid livets största urspårning. Men Gud är med oss också i mörkret. Gud har låtit oss gå till vägs ände för att låta oss pröva att vara utan Gud.

I vändpunkten längtar individen efter att åter bli normal och börjar då bygga upp en ny tillvaro genom sunda vanor och talanger. Det kan dock krävas både tre och fyra liv för att uppnå detta

Se Martinus egen symbolförklaring i Den eviga världsbilden, del 5.
Se också en utvald text i samma boks andra del.